Bibeltankar.

"Bloggpost" från länken Mig + Annat, och tillägg.

2017 - 2018: Allt i Bibeln är inte menat att tolkas bokstavligt.   
 






Jag har skrivit en ny början:

Det kanske inte är det nyttigaste att försöka skriva om tro och hur man tänker kring Bibeln. Jag har skrivit om Bibelställen där jag tycker det tydliggörs att det som beskrivs inte sker bokstavligt.
Hur jag tänker och tror har ändrats från år till år sedan jag läste Evangelierna för första gång 2014. (Jag har försökt läsa innan, men inte kunnat ta det på ett bra sätt.)
Jesus talar hela tiden i bilder, och det är ofta mångbottnat - har mera än en betydelse. Sedan menar alltså jag att det också är skrivet så att inte allt är bokstavligt. (Jag är väldigt färgad av vad Robert Jäppinen sagt om det, men delar inte alla hans uppfattningar längre.)
Jag kanske går igenom det jag skrivit nån gång framöver, sen jag nog vill ändra mycket. Här är det jag skrivit 2017 - 2018:

Här är min tolkning av ett stycke i Matteus 20. Som jag ser det används bilder ofta på detta sätt.

Jesus skall gå till Jesusalem för att låta sig korsfästas. När han sagt detta sker följande. Matteus 20:20:
Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom. Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade honom: "Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra. Men Jesus svarade och sade: "I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?" De svarade honom: "Det kunna vi." Då sade han till dem: "Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader."
 
Johannes 16:25 - 27:

Detta har jag talat till eder i förtäckta ord; den tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om Fadern. På den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag säger eder icke att jag skall bedja Fadern för eder, ty Fadern själv älskar eder, eftersom I haven älskat mig och haven trott att jag är utgången från Gud.

Ur Jesu bön för lärjungarna inför att han låter sig korsfästas.
När jag ser gudstjänster på tv brukar det kännas beklämmande. Jag skulle rekommendera att man läser Bibeln med översättningen från 1917. Vad jag sett stämmer det som Robert sa, att en del av sältan tagits bort i nyöversättningen. Om sältan: Lukas 14
Efteråt (20:30) sitter vid vägen två blinda, som ber om att få sin syn, och Jesus ger dem synen. Min tolkning är att "tankefelet" som modern uttrycker för de två sönerna, motsvarar att vara blind, och att det åskådliggörs med att de sedan möter två blinda. Med Jesus' svar ges möjlighet att "få syn": - att fatta det han säger i kapitlet som helhet. ("...den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare...")
(Samma situation finns i Markus 10, men där är det inte två blinda som får synen utan en.)

Jag kan skriva hur jag tänker om några ställen, där det - som jag ser det - tydliggörs i texten att det inte skett bokstavligen.

I Markus 6 står det om hur Jesus och lärjungarna mättar 5000 med fem bröd och två fiskar. Efteråt mättar de 4000. När de sedan korsar Genesaretsjön säger Jesus till dem att de skall "akta sig för fariséernas surdegsbröd". Han talar om det de predikar. Lärjungarna har glömt ta med bröd och tror att det är det han menar. Han rättar dem: "Huru kommer det då till, att I icke förstån att det ej var om bröd som jag talade till eder?" Sedan frågar han dem om hur många korgar med rester de hade fått då de mättat fem och fyra tusen. Det var 12 respektive 7 korgar. De två heliga siffrorna representerar något här. Jag ser det som att de gett folkmassorna Ordet, och att 12 och 7 korgar med rester representerar att det gått bra, eller är rätt. Någonting är heligt i det.
I efterhand talar Jesus alltså om detta som en liknelse och inte som något som bokstavligen hänt. (Markus 8)


Robert menade att Lazarusberättelsen var en bild för hela mänsklighetens tillstånd. Både då Jesus uppväcker honom, och när han uppväcker en flicka, skapas en avsiktlig förbistring, för att man skall kunna förstå att det inte handlar om att väckas från fysisk död. Man talar om att de inte är döda utan bara sover. Om Lazarus även först att han är sjuk. Sjukdom, död och sömn är uttryck för ett dött medvetandetillstånd. Med flickan används igen siffran 12. Det står: "...(Hon var nämligen tolv år gammal.)" - "nämligen"... (Markus 5. Lazarusberättelsen: Johannes 11)
Siffran 12 används såhär på flera ställen. (Fann nyss att det är som jag trodde, att 7 och 12 är heliga siffror bl.a. pga. 7 dagar i veckan, 12 timmar på dagen, och 12 månader på året.)
När Jesus skall uppväcka Lazarus svarar han också om uppståndelse:
"Jesus sade till henne: 'Din broder skall stå upp igen.' Marta svarade honom: 'Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.' Jesus svarade till henne: 'Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?'"

I evangelierna är Jesu ord, och det som berättas, väldigt ofta mångtydigt. Det finns mera än en betydelse av orden "uppståndelse" och "himmelriket" t.ex.

Även om jag inte tror att allt är bokstavligt tror jag att Jesus helat människor. Även fysiskt. Han säger att om man inte vill tro hans ord skall man åtminstone tro handlingarna man sett. Det som är av helig ande. Det som är gjort "med Guds finger", som han säger. (Lukas 11)
 
Dessutom:
Förr har man allmänt haft muntliga berättelser. Om någon hade någon livsvisdom som han/hon ville dela, var det tvunget att destilleras ner till en kort berättelse, som var lätt att minnas. Jesus talar ju också ständigt i liknelser. Mat, vatten och vin representerar ofta andlig föda. På min sida med
bibelillustrationer finns brunnen i Johannes 4, där Jesus jämför "det Gammaltestamentliga vattnet" med det han ger. När lärjungarna kommer tillbaka med mat är Jesus "mättad" av att det han sagt tagits emot.
Matteus 4:

Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig. Då trädde frestaren fram och sade till honom: "Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd." Men han svarade och sade: "Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'"


P.S. Jag tänker att "det som utgår från Guds mun" kan vara allt möjligt., t.ex. kultur.


Att blinda får syn är också en bild för att medvetandet väcks. Jesus ger en man synen i Johannes 9. Slutet på kapitlet:
Och Jesus sade: "Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att de som se skola varda blinda." När några fariséer som voro i hans närhet hörde detta, sade de till honom: "Äro då kanske också vi blinda?" Jesus svarade dem: "Voren I blinda, så haden I icke synd. Men nu sägen I: 'Vi se', därför står eder synd kvar."

Detta är också det ena kapitlet i evangelierna där jag tycker det finns humor. Sedan fariséerna så grundligt utfrågar han som fått synen, frågar han dem om kanske de också vill bli Jesu lärjungar.

I Matteus 21 kommer Jesus till Jerusalem och driver ut växlarna och månglarna ur templet. När han nästa dag skall dit igen är han hungrig och förbannar ett fikonträd sedan det inte har frukt. Jag ser fikonträdet som en bild för det han funnit (och finner) i Jerusalem, där den andliga födan borde finnas. Han uttrycker att de gamla texterna inte förvaltas rätt.

 

Jag försöker tänka såhär även när jag läser Gamla testamentet. Jag kollar den israelska Tv-serien Familjen Shtisel nästan varje dag. I ett avsnitt är familjefadern Shulem rädd han skall dö. När han lägger sig säger han något ur en religiös text (antar jag att det är): "Skänk mina ögon ljus, så att jag inte faller ner i dödens sömn."
Jag tolkar detta också som att det handlar om ens inre liv, och inte fysisk död. (Matteus 6: "Ögat är kroppens lykta." - En fin rad i Maria McKee's låt Shelter: "Your struggle with darkness has left you blind. I'll light the fire in your eyes.")
När "blinda leder blinda" (om fariséerna): Matteus 15
Matteus 6:22 - 23:

Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!…

Annars skiljer ju evangelierna sig åt en del. Maria är t.ex. inte jungfru i alla.

I alla evangelierna finns det omistliga saker, som inte finns hos de andra evangelisterna.
Lukas 21:

Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

Vad skulle jag rekommendera att läsa först?

Jag skulle rekommendera Bergspredikan: Matteus 5 - 7, och Johannesevangeliet, som jag gillar bäst.

Slutet på Bergspredikan:

"Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget. Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på sanden. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort."

När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse; ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde.



Jag tänker mig att det kan vara en fördel att läsa Bibeln själv, utan att komma till det genom kyrka eller församling. Då kan man lättare tänka själv kring det. I ett gruppsammanhang är man kanske mera tvungen att "godta det som det serveras".


P.S. Jag tycker det är svårt att skriva om evangelierna, för vad man än skriver så känns det som man reducerar det.
 



20/1 -18: Att vara kristen.

Jesus säger att han vill att vi skall följa hans bud. Han säger att den som gör det är den som älskar honom. Det är inte lätt att leva efter buden. Särskilt att förlåta de som gör en illa - "älska sina fiender".
Jag tänker att det är upp till bevis varje dag och varje stund om man är kristen. En icke-kristen kan mera leva enligt Jesu bud än en som säger han är kristen.
Om man förstår att det är riktiga förhållningssätt kan man bara eftersträva att följa de. Man kan väga tankar och handlingar mot Jesu ord. Jag tycker att man har bra verktyg för livet när man gör det.
P.S. (April -19) Man vet båda utifrån känslan och utifrån Jesu ord när man är "fel ute". Man undviker i bästa fall att följa en del impulser, så man inte gör saker som är dåliga båda för en själv och den/de andra.
Det finns bibelställen som fångar upp alla möjliga dåliga tendenser man har, så man kan hejda sig. Och hur man i stället bör förhålla sig.
Jag mår bra av att läsa evangelierna och känner att det är stabiliserande. Jag tycker att det kan vara en bra start på dagen att läsa ett kapitel.
Jag har också känt mig verkligen tillståndsförändrad i varje fall en gång. Befriad ur "egoekorrhjulet" och så jag känt och tänkt: "Detta är ju jag (verkliga jag), som jag nästan aldrig är. Varför har jag inte detta hela tiden?"
Läsningen har gett ett riktigare tillstånd en liten stund. (Jag har aldrig mediterat, men det är väl i ett sådant tillstånd man i bästa fall kan komma av det med.)
Om världen.

Till sina bröder, Johannes 7:6:
Då sade Jesus till dem: "Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda."

Johannes 3:19 - 21:
"... Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda. Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade. Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud."


Ur Johannes 8:
Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig. Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord. I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning. Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke? Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill."


Ur Johannes 12:
Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv.

Ur Jesu bön för disciplarna, ur Johannes 15:
"...Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än eder. Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder."

Slutet av Johannes 16:
Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen."

Ur Lukas 4:
Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen och sade till honom: »Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den. Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till.» Jesus svarade och sade till honom: »Det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'»

Lukas 16:15:
Men han sade till dem: "I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud..."

 

 


30/3 -18:
Kommentar/rättelse till Kunskapskanalens miniserie Jesus sista dagar.

Varje jul och påsk går det program om Jesus och kristendomen, så man har möjlighet att lära sig bättre. Samtidigt är det bra om man läst evangelierna, för det brukar sägas saker som inte stämmer.
I går, Skärtorsdag, gick första delen av Jesus sista dagar, och jag fick bättre koll på en del saker. Men något som inte stämmer är hur de framställde det som en gåta varför Judas varit en av Jesu disciplar och sedan plötsligt "vänt sig mot honom".
Jesus gör i förväg helt klart att en av de tolv är en förrädare, trots att han valt dem alla. Han skall uppfylla profetiorna och ge sitt liv. Han är den goda herden, som gör det för fårflocken, som han säger i Johannesevangeliet. - För att många skall kunna komma till frälsning.
Därför har han valt ut även Judas, och låtit honom ta hand om kassan, som Judas stjäl ur.
I gårdagens avsnitt tyckte de att det var ologiskt hur det beskrivs att Pontius Pilatus inte ville döma Jesus. Att han framställs orealistiskt mild. I Matteusevangeliet står det att prästerna ville ta Jesus då han drev ut växlarna och månglarna ur templet, men att de inte vågade sedan många följde honom och höll honom för en profet. Det står också att man inte ville ta honom under påsken sedan man var rädd för upplopp.
Men det var viktigt att Jesus skulle korsfästas just vid påsken. Skärtorsdan var då man traditionsenligt åt påsklammet, vilket är analogin Jesus skapar: Han är lammet, som låter sig offras just vid påskhögtiden.
I Johannesevangeliet beskrivs den sista måltiden, med påsklammet. (Köttet som är hans kött och vinet som är hans blod.) Hur han tvättar deras fötter, och han pekar ut Judas för Johannes och "visar ut honom" för att han skall förråda honom just den natten, så att han skall dö Långfredag och stå upp tre dagar senare, som han sagt. (Så som Gud bjudit honom att han kan.)
 


Johannes 6:64:

"..Men bland eder finnas några som icke tro." Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom.

Johannes 6:70:
Jesus svarade dem: "Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul."

Johannes 13:18 - 27:

"...
Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.' Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig."

När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig." Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om. Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade.
[Johannes] Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: "Säg vilken det är som han talar om." Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: "Herre, vilken är det?" Då svarade Jesus: "Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar." Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son. Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: "Gör snart vad du gör."

Och 13:31:

Och när han hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom...."

Han säger alltså till Judas att han skall förråda honom nu ("Gör snart vad du gör."), och i och med att han gått för att göra det är Jesus förhärligad.
Sedan är de i Getsemane, där de brukar vara. Medan Jesus ber väntar han på att man skall komma och ta honom. Allt sker precis så som han vill det skall ske.


P.S. Jag har inte sett klart miniseriens andra del, utan spekulationerna där var lite väl till att må illa av, och hade flera problem i sig än evangelierna, vill jag säga. De menade t.ex. att Jesus skulle ha samarbetat med Herodes, vilket är orimligt sedan han fängslat och avrättat Johannes döparen, och Jesus har uttryckt sig om det. Om man ändå skall utgå från evangelierna går inte det ihop. Det fanns personer med makt och pengar som ville stödja Jesus, men han var inte "i maktens korridorer". De som stödde honom riskerade stötas ut från synagogan. Ur Johannes 18:

Pilatus gick åter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sade till honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller hava andra sagt dig det om mig?" Pilatus svarade: "Jag är väl icke en jude! Ditt eget folk och översteprästerna hava överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen." Så sade Pilatus till honom: "Så är du dock en konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv, att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst." 

P.S. 11/2 -19:
På min tyska kanal, 3SAT, hade de nyss tio punkter om kristendomen. (Ungefär: Detta är allt du behöver veta.) Igen ett program som gjorts av människor som helst vill sopa bort kristendomen, och med vilseledande och felaktiga saker.
De beskrev det som att Jesus "varit dum på det optimalt felaktiga stället" - i templet, då han drev ut växlarna och månglarna - och dömdes till döden. Nåt annat de sa var att Jesus nog skulle ha förvånats om han fått se att kristendomen blivit en så stor religion. De säger nåt sånt fast han i evangelierna säger nåt helt annat. Om domedagen, Matteus 24: 12 - 14:

Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

 



 Torger Berstad | www.lanterna.nu