|
|
 |
Jag har utvecklat ett sätt att
teckna som jag tror är ovanligt. Det
händer att jag har en idé, men vanligen
har jag det inte, utan jag börjar bara
att teckna former.
Jag tecknar vad
jag ser för mig eller intuitivt efter
stundens infall.
Att det blivit så beror på hur jag
tecknat mest icke föreställande under
hela 90-talet och fram till 2006.
Därefter blev bilderna igen mera
föreställande. Med åren har jag börjat göra mindre teckningar med
mera detaljer.
Formspråket i teckningarna jag
gör nu är inte olikt det i de icke
föreställande bilderna. Det är vanligen
organiskt och med mycket rörelse. Jag har
fokus på det formmässiga snarare än det
motivmässiga.
Att jag har autism spelar in. |
|
Det intressanta med att teckna såhär är att så
mycket kommer till uttryck undermedvetet. Det
motsvarar hur det sker i drömmar.
Som jag
skrivit i tidigare förord:
När jag skriver
ner en dröm ser jag vilka intryck som spelat
in – jag skriver ner ”referenser”. På samma sätt
finns ofta undermedvetna ”referenser” till
frihandsteckningarna. Jag ser i efterhand vad
”mitt undermedvetna gjort” medan jag trott
jag tecknat något slumpartat, eller bara tecknat
former.
Jag tecknar för nöjet av att teckna,
och är intresserad av vad mitt undermedvetna
har att säga mig.
Som Sinéad O’Connor säger i
dokumentären Nothing Compares:
”You often hear artists saying that they’re
channeling something. I think actually you’re
channeling yourself. Your subconscious is
talking to you.”
Det finns ofta undermedvetna kopplingar
mellan teckningarna på ritblockssidorna. Jag
påpekar sådant.
Jag skriver även ner
mina drömmar i ritblocken. Det finns exempel på
teckningar som gett drömmar och tvärt om.
Det
finns några drömmar med metanivå.
Jag har
skrivit ner drömmar sedan början av 90-talet.
Den gång var det Robert Jäppinen som talade om
för mig att drömmar är hjärnans sätt att
bearbeta problem. Det är så jag har kommit att
tänka på drömmar. Vetenskapen säger också att
det är en av funktionerna med att vi drömmer.
I boken Man and His Symbols skriver
Carl G Jung:
”The general function of
dreams is to try to restore our psychological
balance by producing dream material that
re-establishes, in a suble way, the total
psychic equilibrium.”
Och:
”...the overall function of dreams seem to be to
compensate for deficiencies or distortions in
the conscious mind...”
Författaren,
prästen och filosofen John O’Donohue talar om
drömmar i ett tal som finns på YouTube:
”The Talmud says that a dream that is not
interpreted is like a letter that has not been
opened. And you know, if you’re sending yourself
these letters every night, it’s kind of only
courtesy to call around sometime and to kind of
pick them up. Because you will,
if you keep an account of your dreams, get a
great sense of who you are, and what’s
happening.
And like in folk traditions –
especially the indian tradition in America –
they really chartered their future according to
the symbols that came in the dreams.”
Om drömmar och andlighet har jag annars
tagit intryck av mytologiprofessorn Joseph
Campbell. (Tv-serien Mytens makt.)
Ibland är drömmarna otroliga kondensat.
Sinnrikare än något man någonsin skulle kunna
fantisera ihop.
I en drömbild, som kan
skrivas ner med ett par meningar, kan så mycket
finnas ”inbakad” att en flera sidors förklaring
behövs. Flera sådana exempel finns i min bok
Out of This World - Teckningar, drömmar, det
undermedvetna.
Arthur Schopenhauer
skriver om det samma i boken Essay on
Phenomena, från 1850. Utdrag finns i en
konstbok jag har.
Här är ett par stycken:
”To pretend to
see dreams as simple plays of thought, simple images of fantasy, is to
show a lack of reflection or integrity, for, clearly, they are
different. Mere fantasy products are weak, languishing, incomplete,
partial, and short-lived; one can hardly fix them in memory for more
than a second.
Even the most vivid game of fantasy
cannot in any way compare to the palpable reality that a dream places
before our eyes. Our faculty of representation in dreams exceeds
infinitely that of our imagination; each intuitive object reveals a
truth, an achievement, a logical universality that extends to the most
essential inner properties, as does reality itself, whereas fantasy
remains far away. For that matter, our faculty of representation
would procure us the most marvelous
paintings if we could only choose the subject of our dreams…”
Längre fram:
”...The
phenomena in question are, at least from a philosophical point of
view, doubtlessly the most important among the facts that experience
offers us. It is every scholar’s duty to study them thoroughly.”
Om mig själv kan jag annars säga att jag tecknat hela mitt liv.
Kreativiteten har varit min tillflykt ända sedan
barndomen.
Efter att ha gått 1½ år på
konstfack i Oslo kom jag 1987 till Sverige. (Jag
var 22 år. Lite mera om det finns på sidan 54.)
Här har jag tagit mycket intryck av Robert
Jäppinen, som varit som en far och mentor för
mig.
Jag behöver nämna att min
livssituation är väldigt abnorm, sedan jag är
utsatt för en hets, med dagliga, i system satta
psykningar. Det kommer fram undermedvetet i
såväl teckningar som drömmar. (Jag har
dokumenterat och skrivit om det i andra böcker.)
Jag är troende och läser evangelierna
regelbundet, vilket också kommer fram i
teckningar och drömmar.
Det finns många
teckningar med fåglar sedan jag matar halvtama
kajor från mina vindsfönster.
Förutom en
teckning på sidan 75, som är gjort då jag var
sjutton, är alltihop frihandsteckningar.
(Drömfångaren på bokens framsida är det enda i
förväg uttänkta motivet.)
Materialet är från
2023 - 2025.
Hoppas att boken kan ge en
inblick i hur det undermedvetna fungerar och att
den ger utbyte! |
|