|
|
 |
 |
(I
boken finns
teckningen efter drömmen,
på samma uppslag.) |
|
19/6 -25:
Drömde att var med Miró och många andra
på hans ställe, som var på en topp i
Pyrenéerna med massa vulkaniska källor.
Helt otrolig plats. Bubblande och
damposande dammar överallt. Helt otrolig
natur också. Träd. Allt hade otroliga
spännande former. Vi satt på ett ställe
och nån trädbit påminde om Gaudi.
[Miró har influerats av Gaudis organiska
arkitektur.] Jag sa det begeistrat
till Miró. Han var inte med, utan sa nåt
om folk som missade helheten. Om jag
hade gjort bort mig kanske. Men jag
önskade att jag kunde bo där. Vore
drömmen. Men tänkte hur det inte gick
för foten – krämporna. Sen var det som
om jag inte hade de och hoppades att
ändå kanske kunde dit. Jag skulle få
några (4-5) målningar av honom som lön
för nåt. Hade sett mig ut några i en
bok. Han visade mig några jag kunde få,
men det var inte de jag ville ha.
Hela stället var byggt för folk att
besöka. Referens: Såg I sista minuten i
går. [Hitchcockfilmen] Otroliga
huset. I dröm: Speciellt rundad infart
där allt var i svart. Skulle ha en
effekt när man kom fram.
I en scen
var vi vid ”kobbar” och vatten.
Plötsligt låg en gigantiskt stor svart,
”exotisk” man där. Sedan var det en
exotisk svart man (normal storlek) – en
konstnär – som gick med kläderna rakt ut
i vattnet, ända upp till huvudet. Mannen
hade som könsdelar långt ner på låret.
Han gjorde nåt konstnärligt – läste
dikt? – finkänsligt där. Hade
finkänslighet.
I en scen såg man
figurer tornade upp, i ånga från sjö.
Jag sa en gång att om jag bara skulle ha
haft med mig kameran och tagit bilder
skulle jag kunna haft fantastiska kort
från dagen. Referens: Serien Människans
bästa vän. De som hittat drömliv. Hon i
Sydafrika. Och med det underbara de fått
med djurvänner.
I en scen gick jag
plus nån – kvinna – över en grund
termisk sjö med nåt speciellt i botten
(rött dels) och hon sa att det var ”som
att gå på evigheten”* eller nåt annat
pga. texturen/känslan av botten.
Upplevelsen. Referens: Var en dykare i
Människans bästa vän, som hade magiska
ögonblick med sälar. Talade om hur tiden
stannade, och talade om mindfulness.
Många med underbara relationer till
djur.
I en scen tänkte jag om Mirós
gigantprojekt, att han inte kom hinna
göra klart det för åldern. (Som Robert.)
* P.S. Detta tangerar Roberts
hemsida, Kuckeliku-Evig (och annat med
evighet där). ”Världsflaggan” och
hemsidetoppen i rött. |
|
|
|