Jag tecknar först och
frågar mig vad jag tecknat
efteråt.
Efter att ha gjort klar
denna förstod jag att den
blivit sådär psykologiskt
märklig beroende på att
jag samma dag kollat
början på
intervjun med Carl Jung
nedanför. Jag har
fortfarande inte sett klar
intervjun, men han talar i
början om människors
roller och något jag inte
riktigt hängde med på om
självet och egot.
Efteråt hade jag också
läst lite om Jung på
Wikipedia, bl.a. att han
också var intresserad av
paranormala fenomen. Jag
tror det kommit med på ett
hörn med.
Ofta ser jag i efterhand
precis vad som
undermedvetet kommit till
uttryck i mina teckningar.
Andra gånger vet man inte
om något särskilt
uttryckts, eller så är det
som jag känner med denna,
lite gåtfullt för mig
själv.
Ansikten vill ofta, av sig
själv, bli så att de
stämmer med hur jag mår,
och så var det med det
stora ansiktet här. När
det finns i vitt såhär så
associerar det för mig
till något andligt.
9/6:
Jag har sett klar videon och skrivit av ett par stycken.
En sak han
talar om är personlighetstyperna introvert och extrovert.
Jag är nog tämligen som han beskriver intuitiva introverta, och jag
är det i varje fall helt och hållet när jag tecknar.
45:07: "So the introverted intuitive has in a way a very difficult life,
allthough one of the most interesting lives. But it is difficult often to
come into their confidence, you know. The things that are interesting to
them, or are vital to them, are utterly strange to the ordinary individual."
Jag känner igen mig i hur han beskriver drömterapi. Varje ny dröm
ger en ny beröringsyta till
problemet, som man kan tala
utifrån. Som han säger: "Because the unconscious
is in a compensative relation to the consioussness."
2:18 (Om en bok.): "... And I tried, for the first time, to produce a picture of the
functioning of the unconscious. A functioning which allowed certain
conclusions as to the nature of the unconscious.... [Om hur boken kostat
honom vänskapen med Freud, som menade att det undermedvetna var ungefär
som ett lagerutrymme för onödvändiga rester från det medvetna.] ... But to
me the unconscious was allready then a matrix, a sort of basis of
consciousness, of a creative nature. Namely capable of autonomous acts. Autonomous
intrusions into the consciousness. With other words, I took the existence
of the unconscious for a real fact, or for a real autonomous factor,
capable of independent action."
Han säger att det var "a psychological problem of the very first order", och
ett problem för
hela filosofin, sedan det betydde att det finns "another master in the
house".
Ur förordet:
Det är spännande att se hur hjärnan använder intryck till att väva ihop
bilder och berättelser - effektiva kondensat. Ofta mycket mera kreativt
sinnrikt än något jag själv skulle kunna tänka ut. Jag tycker också att
drömmarna hjälper mig att bättre förstå mig själv och min livssituation.
