Liten sida om synestesi

 
0, 1, 6 Vitt C, I, J, L, O, S, U
2 Ljusblått F
3 Ljusbrunt D, N, Q, R
4 Mörkrött A, Ä, Å
5 Rött E
7 Blåsvart K, T, X, Z
8 Brunt B, M, P
9 Gult G, V, Y


 
Grönt fattas helt, och siffror kan motsvara flera bokstäver, som det är för mig. Men jag kan t.ex. skriva mitt namn som t.h.
 7
 
 T
 0
 

 O
 3
 
 R
 9
 

 G
 5
 

 E
 3
 

 R


Saker kan stämma bra eller dåligt med "min pallett". Då jag just hade flyttat till Sverige hade jag en minnesregel för att veta skillnaden på kråkor och skator: Det var "motsatt av hur det borde vara". Jag måste fortfarande tänka till när jag hör "democrats" eller "republicans" sedan orden "ser likadana ut".
När jag skrivit "blåsvart" över, så skall det egentligen vara utspätt, som akvarellfärg.
Ord och namn vill anta samma färg som första bokstaven, så Arne är t.ex. mörkrött.
Samma sak med högre siffror.



Jag har synestesi, vilket innebär att sinnesintryck blandas, så att t.ex. bokstäver och siffror kan ha färg, som det är för mig.
Jag har det inte så starkt som man ser en del har, så det är ingen stor grej i vardan. Bredvid är min "pallett", som är begränsad jämfört med många andras.
Det är vanligare att människor som är kreativa, eller som har autism, har synestesi.
På Kunskapskanalen gick nyligen (Januari 2017) ett program som hette Supermänniskor, där det fanns med två personer med väldigt utvecklad synestesi. Det var intressant att höra en expert som sa att synestesi brukar medföra styrkor.
Autism, som jag ju har, innebär att hjärnan är, som man säger på engelska, "differently wired". Kopplingar är inte som normalt. Autistiske Temple Grandin har sagt att människor med autism brukar ha flera kopplingar inom specifika områden, men färre kopplingar mellan olika områden. Synestesiexperten sa, tvärt emot detta, att synestetiker har flera kopplingar mellan olika områden av hjärnan. Det medför, sa han, att vi har lättare för att ta in och lagra ny information, vilket gör att vi brukar ha ett bra minne.
Det stämmer på mig. Jag hade väldigt lätt för att få bra betyg i skolan. Men hur mycket lärde jag egentligen? Utom matte, som jag gillade, har jag mest varit väldigt bra på att memorera saker. Samma sak då jag gick på högskolan i Karlstad.
I kontakten jag hade med psykiatrin i Hagfors, kring 1994, förvånade det mig själv hur jag efteråt kunde minnas så precist vad som sagts.
När Robert berättade sina historier för folk (som jag hört väldigt ofta) hände det, de senare åren, att han glömde bitar, som jag mindes och kunde fylla i. (Därför har jag också kunnat göra en överskådlig bok med hans texter.)
I tv-programmet med synestetikerna nämnde de några konstnärer och kompositörer som har haft synestesi, bl.a. Kandinsky.
 

P.S. 29/1 -23:
Sedan jag skrev detta vet jag från ett tv-program om synestesi (och även detta tal av Daniel Tammet) att i barns hjärnor är olika områden mera kopplade, så att kanske alla från början har synestesi. Efterhand som man lär mera måste hjärnan specialiseras, och då brukar det försvinna. (För Daniel Tammet blev hjärnan överbelastat då detta inte skedde, så att han fick epilepsi. Men det löstes med medicinering.)

Jag har nu på sistone funnit ut att mitt minne fortfarande är bra. Sedan november -22 har jag ägnade jag mig åt att lära decimaler av pi. Det har gått vida bättre än jag kunde ana. Se spellistan!
Mera om det: 707 decimaler av Pi memorerat.


 


Torger Berstad | www.lanterna.nu