Jag har synestesi, vilket innebär att sinnesintryck blandas, så att t.ex. bokstäver och siffror kan ha färg, som det är för mig.
Jag har det inte så starkt som man ser en del har, så det är ingen stor grej i vardan. Bredvid är min "pallett", som är begränsad jämfört med många andras.
Det är vanligare att människor som är kreativa, eller som har autism, har synestesi.
På Kunskapskanalen gick nyligen (Januari 2017) ett program som hette Supermänniskor, där det fanns med två personer med väldigt utvecklad synestesi. Det var intressant att höra en expert som sa att synestesi brukar medföra styrkor.
Autism, som jag ju har, innebär att hjärnan är, som man säger på engelska, "differently wired". Kopplingar är inte som normalt. Autistiske Temple Grandin har sagt att människor med autism brukar ha flera kopplingar inom specifika områden, men färre kopplingar mellan olika områden. Synestesiexperten sa, tvärt emot detta, att synestetiker har flera kopplingar mellan olika områden av hjärnan. Det medför, sa han, att vi har lättare för att ta in och lagra ny information, vilket gör att vi brukar ha ett bra minne.
Det stämmer på mig. Jag hade väldigt lätt för att få bra betyg i skolan. Men hur mycket lärde jag egentligen? Utom matte, som jag gillade, har jag mest varit väldigt bra på att memorera saker. Samma sak då jag gick på högskolan i Karlstad.
I kontakten jag hade med psykiatrin i Hagfors, kring 1994, förvånade det mig själv hur jag efteråt kunde minnas så precist vad som sagts.
När Robert berättade sina historier för folk (som jag hört väldigt ofta) hände det, de senare åren, att han glömde bitar, som jag mindes och kunde fylla i. (Därför har jag också kunnat göra en överskådlig bok med hans texter.)
I tv-programmet med synestetikerna nämnde de några konstnärer och kompositörer som har haft synestesi, bl.a. Kandinsky.