Stycke ur Track A-dagbok 2.

Innehållspunkten
Normalisering – "Das radikale Bösse"

Här är slutet på stycket, som finns i bokens appendix.

...
När jag ändå är inne på detta är det naturligt ta lite om flockmentaliteten och osjälvständigheten hos människor, som är förutsättningar för att nåt sånt kan ske.
I en intervju frågar Frank Zappa intervjuaren, som tydligen getts lite speciell förhandsinfo om honom, om hon tror allt hon läster i tidningen och ser på TV. Och om hon tror på allt hennes vänner talar om.
Om det finns en "övergripande konsensus" om nåt eller nån kommer troligen de flera blint sluta upp, sedan gruppgemenskapen är viktigare än nåt annat. Man vill inte krocka, och det är mest bekvämt och riskfritt att okritiskt tro det man hör, underordna sig, inordna sig och tycka och handla enligt konsensusen.
För ett par dar sen såg jag på tysk TV en filmregissör som hade gjort en film om "Das radikale Bösse". – Ondskan. Han beskrev ett experiment där en grupp människor fanns i ett rum. På ett papper fanns dragna tre linjer med skild längd, och bredvid en fjärde linje med samma längd som en av de tre. En person leds in till gruppen, som gemensamt påstår att en av de tre linjerna är den som är lika lång som den fjärde – fast det är uppenbart fel linje. Jag tror det var över 70 % (majoriteten i varje fall) som valde att ansluta sig och godta det uppenbart felaktiga påståendet.

I anslutning till detta vill jag skriva kort om experimentet The Third Wave,
som gjordes i Kalifornien i slutet av 60-talet. Jag såg om TV-dokumentären om experimentet för ett tag sen. Såhär beskrivs det på Wikipedia:
"The Third Wave var ett socialpsykologiskt experiment med syfte att demonstrera hur en fascistisk rörelse kan uppstå. Experimentet utfördes under en vecka i april 1967 på Cubberley High School i Palo Alto i Kalifornien av historieläraren Ron Jones sedan han inte kunnat förklara hur nazirörelsen kunde uppstå i 1930-talets Tyskland. Experimentet ligger till grund för TV-specialen The Wave (1981), boken The Wave (1988) samt den tyska filmen Die Welle (2008)."
Historieläraren var karismatisk och väldigt omtyckt. Han hade en bakgrund inom teater, vilket han använde då han beslöt sig göra experimentet. Han gav eleverna frihet och ovanligt stimulerande, engagerande och bra undervisning. (Jag tar detta efter minnet nu.) Han lät eleverna få veta om att det nu plötsligt var frågan om ett experiment, vilket inte hindrade dom från att "åka med hela vägen". De som fått vara med uttryckte oändlig tacksamhet då dokumentären gjordes -81. – Att de fått denna insyn i nåt så viktigt.
Plötsligt var det inte den "fria stilen" som gällde utan disciplin. Alla möjliga kväsande regler. Jag tar det från Wikipedia ändå:
"Experimentets förlopp På experimentets första dag började Jones disciplinera eleverna. De fick endast tilltala honom med "Mr. Jones", de fick lära sig korrekt hållning, att räcka upp handen och resa sig upp vid frågor, att hålla sig till tre ord eller färre och att effektivt och under tystnad ta sig in i klassrummet. Han hade skapat disciplin och effektivitet och givit sig själv auktoritet. "Mr. Jones" kunde här med auktoritet intala eleverna att demokrati främjade individualism, något som var en nackdel då gruppen var mycket starkare. Demokratin skulle därför motarbetas. Han skapade mottot "Strength through discipline, strength through community, strength through action, strength through pride".
Den tidigare namnlösa gruppen fick under dag två namnet "The Third Wave". En hälsning, förvillande lik Hitlerhälsningen, introducerades. Gruppmedlemmarna blev ombedda att hälsa på varandra med denna hälsning, även utanför klassrummet. Eleverna följde blint.
Den tredje dagen hade antalet elever i klassen vuxit från 30 till 43 personer. Man blev tilldelad ett medlemskort och var och en fick specifika uppgifter, vilket var allt ifrån att designa the Third Wave-logotypen till att hålla icke-medlemmar ute från klassrummet. Efter dagens slut hade rörelsen mer än 200 medlemmar. Jones förvånades själv över detta och inte minst att elever kom fram till honom och skvallrade på andra gruppmedlemmar som inte följt reglerna.
På experimentets fjärde dag, "strength through action"-dagen, bestämde Ron Jones sig för att avbryta experimentet. Entusiasmen för Third Wave hade antagit alltför stora proportioner och Jones kunde inte längre kontrollera det. Han lockade eleverna till en samlingslokal där han senare berättade för dem att de hade alla deltagit i ett experiment om fascism och att de hade skapat samma känsla av överlägsenhet som hade skapats i Nazityskland över 30 år tidigare."

En enda elev
(tjej) ville från början inte delta. Hon upplevde det som ett svek från läraren hon tyckt om och jobbade aktivt emot. På biblioteket talade en bibliotekarie om hur det påminde om nazismen. Långt senare var det en tjej, som kom från tysk familj, som hoppade av, och tack vare hennes avhopp kunde en tredje hoppa av. Annars var det full tillsluttning och värvning av medlemmar utanför skolan.
[Uteslutet stycke.]


I anslutning till det har jag gjort en notat av nåt Kerstin Ekman sa i slutet ett program på Kunskapskanalen. Temat var berättandet, och om hur det alltid kom finnas hos människan.
Kerstin påpekade den dåliga/farliga sidan. Jag uppfattade inte riktigt, men det var nåt om hur det skapats berättelser (sagor) mellan (för?) barn, med rena lögner, under Bosnienkriget. Som de sa kan man med berättelser också "trumma fram en hets" (som med mig…), med medlöperi – en pöbel.




©Torger Berstad | www.lanterna.nu