Men jag måste förklara nåt kring påstådd yrsel. En ny koordinat placerat i fel koordinatsystem.
Jag har nu en situation med mitt vänstra öga. Det är konstant ömt eller ont i vänstra delen av det. Sedan säkert tre månader, eller mera, ser man på alla mina videor att det är ett brustet blodkärl (eller nåt annat - tunt blodstråk) där. Brustna blodkärl läker snabbt har jag läst, men detta läker inte, och man skall söka vård då, men jag kan inte våga utsätta mig för det. Jag finner att jag tyvärr inte beskrivit helvetesgrejen av mobbing/psykning då jag var till sjukhuset rörande mina rinniga ögon. Jag måste skriva, så det kommer med här. Det var så sjukt/korrupt att jag fasar för att tvingas dit igen.
Hur som helst är det jag har i ögonvrån en följd av nåt som blivit 2002. I mitt horribla mående har jag genom åren badat abnormt mycket. Förde jag mår bra av det. Spänner av åtminstone lite. Vid den tiden badade jag, absurt nog, tre gånger om dan i mitt badkar, när jag var här. När jag var hos Robert under sommaren, åkte jag till badplatsen vid Ransbergs herrgård och badade två gånger om dan. Jag bodde hos Robert till stor del förde jag var för krisig för att bo hemma i lägenheten själv. Det blev rörigt med att åka fram och tillbaka i krisighet. Jag använde öronproppar om natten sen -96. (Tips från en tjej jag mötte och blev kär i på psyket då. Blev inlagt efter en kollaps jag beskrivit i tilläggsmaterialbok 2. Texten Genombrottsupplevelsen.doc. Farsan begick självmord medan jag var där.) Det var en väldigt dålig idé med öronpropparna. De blev smutsiga efter ett tag. Särskilt sedan det var smutsigt hos Robert. Dessutom kaoset med att i kris åka fram och tillbaka. Så jag hade smutsiga proppar. Smuts har pressats in i örat. Och pressats in mer och mer. Och baddats in med vatten under mina dagliga bad.... Det är smutsig öronvax som då kommit in mot trumhinnan. Och det tog sex år innan jag fick ut det. I sex år har det legat och gjort skada, medan läkare har "gone through the motion of" att titta i mitt vänstra öra. Man har inte tittat - sen ju "allt är overkligheter". Så man bara låtsastittar, och säger att man inte ser nåt, utan att ha tittat. Jag har talat om det till flera läkare från 2002. Sommaren 2006 visste jag att jag hade en situation där, men jag visste också att min läkare på Hammarö vårdcentral inte kom att hjälpa. Jag minns situationen då jag, i min bil, tänkte att det jag en dag kommer dö av kommer vara nånting sånt, som man inte upptäcker förde man inte vill titta efter. (Att det är sannolikt att jag kommer dö av nåt sånt som borde upptäckts. Och det är det.) Läkaren där har liksågott journalfört mig som inbillningssjuk... Må tro det är ett effektivt sätt att sätta stopp på all vård!
Jag tar in hennes journal från då.
P.S. 4/1 -14. Läser det nu och mår fruktansvärt av hur man håller på om att ALLT är overkligheter. Struntar i att ta in det, men diagnosen är "Z711 Oro för sjukdom".... Och den ena "inbillningsgrejen" är min fot, som borde ha diagnostiserats och opererats DÅ, men blev det sju år senare. Mitt öra är en annan "inbillningsgrej", som jag fick hjälp med kring December -07 eller Januari -08. [P.S. Januari 2008.] Hos min nuvarande läkare. (Som också sopar allt under mattan.) Det var över 1½ år efter hennes insats. (Jag har beskrivit allt detta i Tilläggsmateralbok 1.) Men redan sommaren 2007 hade jag regelbundet blod på min kudde då jag vaknade... Men min nuvarande läkare "tittade" och sa det inte var nåt. Sen, efter nåt halvår, tittar han på nytt: Oj då!.. "Det verkar vara nåt där ändå.".... (You don't say so...?) Han tar nu i bruk en sak han uppenbarligen använt innan. En suggrej som man kan titta genom. Ut ur örat kommer en stor svart, flisig klump med en blodklatt hängande på. Och över det han får ur ser jag hans chockade blick.... Men han sopade det helt under mattan....
Jag skickades på hjärnröntgen. Medan jag väntar på min tid kommer sköterskan ut i väntrummet och är frågande förde doktorn inte har skrivit nåt........ - Det tragiskt allvarliga här är att pga. min autism blir jag så chockad/"ställde" av detta att jag inte förmår säga nåt av vad som varit. Det är ofantligt mycket att säga om min situation med örat, men han har inte skrivit ett ord. Och därför kommer hon ut. Och en normal människa säger ju då det hon behöver veta, medan jag inte förmår det............... Hon svarar på mitt chockade icke-svar med att säga att det bara betyder att de kommer titta mera noga - sure... - det kan man lita på. Om man inte säger nåt vet de väl snarare att det inte skall vara nåt att titta efter.... Det är detta som blir den livsfarliga implikationen, och min rädsla... allmänt med situationen. Desto mera när jag nu har detta med ögat. Det hänger nämligen ihop.
Då det 2007 blev mera ont i örat fick jag samtidigt ont i hela vänstra delen av skallen. Och särskilt ett område i pannan över vänstra ögat, och ner i vänstra ögat (vänstra delen av det, som nu), och ner i vänstra kindbenet och, då det var som värst, ner i vänstra delen av käken. Det är extremt frustrerande när det är nåt allvarligt och det är kroppsligt uppenbart att det hänger ihop, att då ha en fantastisk psykolog som bortförklarar det som spänningshuvudvärk... - Även efter att man fått ur skiten från örat. Ända sedan 2007 har det varit så att så snart jag kliar mig i vänstra örats hörselgång får jag direkt ont i vänstra delen av pannan och i ögat. Så uppenbart hänger det ihop.
Min läkare fick ut en stor svart klump från högra örat. Men jag talade aldrig om högra örat för det gjorde inte ont där. Och i huvudet var det ont bara på vänstra sidan. Men min läkare att bara skrivit "huvudvärk" i remissen.... (Så det kan se ut som livsstilsproblem.... - Som han också tror jag har.... Beskrivet i tilläggsmaterialbok 1.) Han har inte skrivit att det var i vänstra delen av huvudet, och han har inte skrivit ett ord om vad han sugit ut. OCH: Senare, när jag på telefon påminde om det han fiskat ut, omkonstruerade han det.... I hans "uppgraderade version" hade det bara kommit ut lite öronvax som varit lite svagt rödtonat.... - ja.........menvadfint...jaaaa...såvardet......igenfaraalls.....mmmmm...fint.... Med potentiellt mitt liv som pris.
Nu har jag igen varje dag ont i samma område i vänstra delen av pannan, och, precis som förr, ont ner i ögats vänstra del. Och synligt blod där.... Man har velat göra mig inbillningssjuk när jag uttrycker så mycket oro över kroppsliga saker. Det finns väldigt goda skäl att bli orolig när ALLT kroppsligt sopas under mattan! Det betyder att man befinner sig i en total otrygghet vad vård angår! Det är befogat oro! Befäst genom åratal av vanvård.

Nu blev detta en väldigt lång utvikning. Men jag kommer nu fram till det "yrselrelaterade" (från HW's facebookkommentar).
Då jag 2002 fick ont i örat inträdde nåt annat som jag lider av varje dag sen dess. Varje hjärtslag känns genom hela kroppen. Jag tror det är rimligt anta att det hänger ihop. När nåt har hänt i örat - vid ballansorganet - har nåt hänt med det. Jag var under en ruggig press psykiskt då, men det skall inte kunna utlösa det jag har. Varje hjärtslag slår genom hela kroppen, så att det gungar för mig - mer eller mindre konstant. När jag är mera psykiskt pressad eller mera sliten är det värre. När jag är lugn (vilket jag aldrig riktigt kan vara sen jag nu har en HETS! efter mig) känns det så lite att jag inte tänker på det. Men det är konstant. Och: Det är inte yrsel. Och jag har heller aldrig beskrivit det med ordet "yrsel", MEN: Ändå har många läkare (alla som skrivit om vad jag kallat "gungighet" skrivit om att jag har "yrsel".... Så man omkonstruerar och skriver in nåt som stämmer med livsstilsproblem-LÖGNERNA.........
Och man pratar vidare. Läkare med. Alla skvallrar. Dessutom har jag beskrivit min "gungighet" till flera i Ransäter. Till exempel äktaparet som hjälpte mig och Robert med praktiska saker kring 2004-2006. En gång kommenterade frun "Denna ständiga gungighet!" Den där frasen har etsat sig fast i mitt huvud. Hon sopar det bort som nåt overkligt mojs. Nåt skitproblem. Nu har jag vant mig [P.S. Inte helt sant. Det är ruggigt jobbigt ständigt.], men det är en läbbig känsla (när det är nytt!) att ständigt känna det som om man befinner sig på en hängbro. Eller som vågskvalpskakofonin när man ligger i fören till en båt som är förtöjd vid hamnplats. Att hela tiden känna det så i kroppen. - Och få det bortförklarat... - och av läkare.... - som tror man bara har livsstilsproblem... - knakar.... - och sen hakar nån på det i en facebook-sträng i fucking Munkfors 2013!........ (Pundhuvuden united.)

P.S. CL bortförklarar det med att skriva "…utan tror att han helt enkelt av olika skäl blivit mera medveten om hjärtverksamheten. Förklarar detta så gott det låter sig göras. Förefaller vara någorlunda nöjd med besöket." Hon är inte läkare alls i kontakten med mig, utan "leker psykolog"….

Denna innehållspunkt är en utvikning mitt i genomgången av HW's trampa-sönder-Torger-facebooksida.
Se innehållspunkten Propagandaapparaten i Munkfors.




©Torger Berstad | www.lanterna.nu