Stycke ur Track A-dagbok 2 | Lanterna, Torger Berstad

Stycke ur Track A-dagbok 2.

Innehållspunkten En bra liten allmänanalys av hur läget uppstått och vad det är.

Jag kan skriva nåt annat.
Grundförutsättningen för att man tycker sig ha rätt att gå loss på mig som man gör, är lögnerna om mig som börjat i Ransäter/Munkfors -92. Man har bara kört vidare i samma spår sen dess. Jag gäller som en lat fuskis. Fräck utan like... Så jag har haft låtsasproblem (spelade) i kontakt med psykiatrin. När jag sen fått fysiska besvär är "förstås" de också bara lögn och overklighet. Allt är det. Bekvämt förhållningssätt, baserat på lögner - som även journalförts...
Dessutom är jag missbrukare (aldrig varit i verkligheten) och skurk på gud vet vad för alla andra sätt (utan att ha ett skurkfiber i mig...).
Om jag vore det man vill ha mig till, skulle hetsen ändå vara att "ta lagen i egna händer" och olaglig. Men p.g.a. allt komprometterande (för olika individer och instanser) jag skrivit, finns det ett väldigt starkt intresse att mala sönder mig. Att jag är associerat med Robert - givet lögnapparaten som funnits och finns om honom - gör att det definitivt är totalstopp för mig. Men det är, som jag skrivit, en allvarlig demonisering igång kring mig, som jag bara ser konturerna på.
Och givet att det de tror om mig är overkligheter, och det jag säger och skriver bokstavligen är helt sant, så är inte jag den som är "bara omöjlig", utan det jag befinner mig är groteskt, "omöjligt" totalt hinsides.
Och: Man har gett sig rätten att bete sig mot mig som man inte gör mot någon annan människa (likt hur man gjorde med Robert). Och i takt med att det inte "kuvat mig till tystnad", utan jag skriver om alla korrupta insatser, blir det bara mer och mer angeläget för flera och flera att "få stopp på mig". Och ju flera som deltar i svinandet, och ju värre svinandet blir, desto viktigare blir det att få stopp på mig. Så det vill bara eskalera. Man följer upp svinandet jag beskrivit med än värre svinade, som jag beskriver, ,vilket leder till.... ..... ..... På den vägen är det. (Hur länge till? Och hur skall det sluta?...)
Så när ordförande i Föreningen Autism (gamla namnet) i samarbete med Karlstad kommun (jag fick en avslöjande uppringning) anordnar den korrupta låtsas-Aspergträffen, som jag beskrivit i K1 [Track A serier], är meningen att avskräcka mig från att dela boken med nån, och skrämma mig från att skriva mera av samma sort. Och jag skulle inte ha skrivit mera om jag 2007 fått det jag behövde. Jag skulle då (eller innan) kunnat fått vård - fotoperationen - och omsorg, när jag blev tvungen be om det. Men min psykolog har heller inte trott/förstått att jag bokstavligen bara behövde få diagnosen ställt, och inte "var ute efter" nåt mera. Hon sa det var självklart att jag skulle in på Vuxenhabiliteringen. Jag visste inte om Vuxenhabiliteringen. Om Robert hade levt nån vecka eller månad till skulle inte olyckan skett, att jag lät mig slussas dit. Min psykolog har i själva verket deltagit i att stärka lögnerna om mig - i all välmening.
Sen är det aspekten att jag har Aspergertypiskt (i överkant) noll koll på konsekvenserna av mina handlingar. Jag har i stort sett bara haft en människa som Robert att råda mig innan. Tyvärr har ingen förstått att han haft den rollen och hur nödvändig den varit. Han skulle avstyrt allt möjligt jag gjort sen han dog, om han inte dött (det var väl en rolig formulering...).
Jag lyssnar absolut på förnuftiga råd. När, som efter hans död, nån råder mig utifrån vanföreställningar om min faktiska situation, eller inte kan motivera råden med hållbar logik, så kommer jag inte nödvändigtvis lyssna på såna råd. Det har visat sig väldigt illa när jag har lyssnat på råd man gett, utan att se vad min faktiska situation varit.
Utifrån att man tror att jag egentligen kan gå, köra bil, och har ork till "normala saker" - när jag inte kan det/har det, kan det falla katastrofalt ut att lyssna på råd. Råd behöver vara rotade i verklighet...
Så jag är totalvilse när jag nu inte har Robert att förklara människors tankar, reaktioner och beteende. Totalvilse. Sedan sån galenskap råder i hur man vill se Robert, kan man inte heller ha nån aning om hur våran relation varit. Den har inte direkt varit som skildringen i Framtidens melodi, för att säga det sån. Rätt lång bort från det... Totalt borta från det. Nio ljusår borta från det... Men det är lögner som råder - hela vägen. Och människors inskränkta stereotyptolkningar.