Jag har tänkt på hur det har sig att ingen kan få grepp om vem jag är, och att det medför att de föredrar tro på rykten, overkligheter, eller luta sig på journaler. Andra människor har ett självhävdande i sociala situationer, som jag saknar. Robert sa att jag saknade egoismen normala människor fått i tidig barndom. "Tvingas lära sig lura föräldrarna", som Robert kallade det. För att stå ut med förtrycket uppfostran innebär, enligt honom. Min "lösning" har blivit underkastelse i stället. Nu är jag den där diffuse vita figuren i mitten, som alla kan fylla med vilket innehåll de vill. Klottra på det vita.