|
Stycke ur Track A-dagbok 5 Vad som helst
kan normaliseras. Innehållspunkten Jag – den jag är – finns inte… (Det är inte hela stycket.) ... Ingenstans, ingenstans nånsin, ses jag som den jag faktiskt är. Kvittar fullständigt hur jag i verkligheten, i möten, är som människa. Jag – den jag är – finns inte… Men det är förde de inte kan förstå den jag är de störtdyker in i journaler, eller rykten, eller "pratar ihop sig om vem jag är" (som t.ex. A och ena flytthjälparen 2008 – på dan efter att de mött varan var det tvärstopp, på samma sätt, när jag pratade med dom – innan lyssnade de). Eller om jag är hos en läkare, så kan han inte relatera till mig, så då dyker han in i sin dator. Och pratar nån skit till mig medan han tittar in där i stället för på mig, när han pratar. Som leasingläkaren jag anmälde 2004, eller läkaren i Skien. De kan inte relatera till mig. Så då får lögnerna regera totalt i stället. Jag får ingen chans. Har aldrig getts en chans. Mitt liv har stulits från mig. Nu kan de håna mig för att vara en no life’er – att inte ha ett liv. Nej, jag har det inte förde det stulits från mig med vanvård och lögner.
|