Om variationerna i mina "utevanor"
sedan 2007.
Det är totalt absurt för det första att jag är instängt i 1½ år, utan att gå ut, och att man ändå tror att jag egentligen kan gå och bara är inne och missbrukar… - Livsstilsproblem. Sen köpte jag första stolen. Det är då de började hetsa mig. Det stack för mycket i ögonen att "den låtsashandikappade" var ute i en egen stol – och med benen sträckta.
Så åker man runt så i fyra och, men ingen tror annat att jag egentligen kan gå… Man försöker få mig att gå. Man har fått A att försöka få "slut på dumheterna". Skadan blir värre, så mellan 2010 och 2012 humpar jag på kryckor inne. Kontakten EL vill få mig sluta med det. Som om jag inte skulle ha försökt. Som om jag skulle humpa på kryckor om jag egentligen kunde gå. Och inte gå en meter ute under dessa år trots att jag "egentligen kan gå"… Sen får jag en fotoperation. Plötsligt är jag ute och går varje dag, och ökar sträckan från dag till dag. Samtidigt som jag psykas varje gång jag är ute. Tillslut kan jag gå ca 2 km per dag. Hetsen är nu helgalen, och jag försöker flytta till Norge. Där går jag 2½ km. varenda dag. Helt pålitligt. Varje förmiddag. De hetsar mig så jag tvingas flytta tillbaka. Här fortsätter jag att gå 2½ km. varenda förmiddag. Men jag har märkt att det finns en gräns båda för foten och knäet där. Knäet har brakat ihop så jag fått gå mindre ett par gånger. Man hetsar mig som galna. Det är nu jag jobbar på K2. [Track A serier] Sen kommer Trikkeolyckan. Plötsligt är jag inte ute alls. Men inget av dessa variationer har nånting med min fot att göra… Jag får ny operation. Nu går jag plötsligt tämligen exakt 600 meter varje gång jag går ut. Aldrig längre. Jag märkte att knäet inte klarade det. Att även det blivit kroniskt värre vid Trikkeolyckan. Jag går till Frödingparken. Detta var sommaren 2014. Jag går dit eller till bänken vid slussen. Aldrig längre. Men det har förstås inte med skador att göra. Sen får jag en knäoperation. Tillslut går jag en första enda gång längre: Runt skolan och tillbaka över viaduktbron, ronden. Knäet och foten brakar ihop. Båda operationerna har varit bluffoperationer. Medels påtryckningar från "Värmlandsmafian". Knäet trodde ju inte läkaren på från första början, så det var en "bortförklaringsoperation" för 17 000:- Nu är jag plötsligt inte ute alls igen på några månader. Men det har förstås inget med några skador att göra. Sen köper jag en andra elrullstol – efter att ha varit instängt i över fyra månader. Nu är jag ute igen. Ny stol. En dyr sak. Men det är naturligtvis fortfarande inga skador. Inne humpar jag igen med kryckor. Det hör de under.
Så det hela är groteskabsurt. Dessa variationer, då jag gått precis vissa sträckor. Skulle jag aldrig ha gått ner till stan (som jag kunde ett kort tag sommaren 2013) om jag egentligen kunde det? Och under tiden hetsar de "den låtsashandikappade" som galna.

©Torger Berstad | www.lanterna.nu