|
Stycke ur Track A-dagbok 8 Inom det
allmänt orimligas gränser Innehållspunkten ”Och jag har inte gjort en människa nåt illa. Jag har bara skrivit…” Jag har kvar att skriva hela psykningshelvetet från apoteket i förrgår. Jag tog en halv Iktorivil, så att den kemiska balansen i kroppen blir normal igen. [En av sömntabletterna jag tar, i oförändrade doser, sedan 1998. Jag minns inte om jag hade försökt sluta ta dom eller om jag blivit utan av annat skäl.] Känner mig mera normal, men jag mår illa. Det är kanske den värsta födelsedagen i mitt liv. Det har båda "anonym 1 och anonym 2" [Namn i boken.] och alla andra velat ge mig. Det sker precis som väntat. Och jag har inte gjort en människa nåt illa. Jag har bara skrivit – och det jag skrivit (om hur andra gjort mig illa) är sant. Men för det skall jag dö. Tycker de alla. För nånting overkligt, tycker de alla jag skall dö. Vad det nu än är för lögner de sprider så tror tydligen "anonym 2" (och ALLA) på lögnerna. Bara med det jag faktiskt gjort – att skriva och prata i videor – skulle det inte kunna bli en hets. Utan det är overkligheterna de har mig till. Det jag inte kan få grepp om vad det är.
|