Stycke ur Track A-dagbok 8 Inom det
allmänt orimligas gränser
Innehållspunkten
”Inom det allmänt orimligas gränser.” och ”Masel tov!”.
Jag tar in ett längre dagboksstycke, där jag skriver om några olika saker,
från 9:e och 14/4 2016. Det handlar mest om ljudterror och psykningar:
...
Nu larmade de bredvid igen. De ljudterrorlarmar hela tiden nu.
Ständigt. Drösvis gånger varje dag… Bredvid och under.
[Skriver kort om något annat.]
Nu håller de på bredvid i hörnet. När de är i hallen släpps ständigt nåt i
golvet. Nu innan, då det skedde igen, gick jag till dörrkikhålet och
tittade. Det var bra. Jag fick det synliga beviset på hur de ljudterrar.
En ständig variant. De använder allt jag skrivit om. Sporras. Och
detta har jag skrivit om. I kikhålet fick jag se att det var norrmannen
som ”föreställer bög-Torger” [Jag är inte homosexuell, men det här är en
del av "uppuchnervärlden" där jag gäller som allt möjligt jag aldrig
varit. - Och psykas utifrån det jag aldrig varit.], som släppt en lös
väska, med nåt i metall på den, i golvet, och stod och rotade i den. Man
gör ju det inne och i midjehöjd, så det är bara en bra ljudterrormetod att
då och då släppa en väska, med metall på, i golvet här ute, och krafsa
runt, för att ljudstressa mig. Nu håller nån på där ute. Kommer ut igen.
HÅRD dörrsmäll. Det är ständigt hårda dunsar och höga ljud där inne. (Blir
en del lägenhetsslitage som kan tänkas se märkligt för senare hyresgäster,
brukar jag tänka.) Och nu hörs prat. Innan hörde jag det t.o.m. med
hörlurar på.
Väl. Hur som helst. Jag såg nu att ”bög-Torger-skådespelaren” verkligen
går upp i sin roll. Han hade nämligen en ful rosa jacka… Han går och
spelar ”bög-Torger” till och med ute bland folk…
[P.S. Knappast. Men redan att göra det i hallen, i hopp
om att jag tittar i dörrkikhålet och lyssnar på allt
psyka-Torger-skådespel... Det är tydligen värt det oberoende av om pikarna
går in.]
Det är bara en fullständigt förryckt teater kring mig.
Jag lägger här in innehållspunkten jag lade ut, och det jag skrev till
under. (Nu stressknackade de hypersnabbt i väggen. De gör det tydligt att
det handlar om att stressa mig genom att göra såna snabba knackningar.
Stressknackningar. Nu innan svarade jag och knackade likadant tillbaka.)
Ok. Innehållspunkten:
P.S. 11/1 -17: Jag har igen inte tänkt på att det ju blir omöjligt
för mig, när jag monterar boken, att minnas vilken innehållspunkt det var.
De är 71 nu… Jag kan inte böka igenom det för att eventuellt hitta
det. Innan har det inte gått så lång tid från då jag skrivit tills jag
monterat böckerna. Väldigt tråkigt. Slut på P.S.
Det kändes rätt skriva till det på slutet. Och de som
ljuger om mig är ju bl.a. mina grannar här. [Många måste ljuga för att
"ekvationen skall gå ihop" om mig. Om grannarna bara skulle rapportera det
som faktiskt sker skulle det inte gå ihop, så de är bland alla som
måste hitta på saker och överdriva. Många med beröringsyta till mig skall
ha mutats att ljuga.]
Han under kör nu med sin
spela-bara-på-en-ton-väldigt-länge-basunderligheter då jag just lagt ut
det. Han jobbar för hyran… Ulvsbygrabben.
De håller på här bredvid nu. 21:39. Man får ingen ro alls.
Stycket i fet stil om barndomen (nu knackade de i väggen) gav väl
inspiration till att jag fick se en kvinna i svart [Jag psykas direkt
utifrån vad jag än lägger ut på hemsidan. Dessutom är min dator hackad, så
man "reagerar" på saker, med ljudterror, t.o.m. innan jag hunnit lägga ut
det i bland.] (mera knackning) med en gigantisk svart barnvagn (mycket
dunkning nu) komma på bron. Aldrig sett en så stor. [Bland olika "populära
psykningsvarianter" är "barnförnedringsvarianten": Göra mig till barn.
Ofta får vuxna sina barn att göra "psykningsuppgifter" mot mig.] Det bara
mera och mera populära barnförnedringsspåret. Förutom monsterspåret då.
Och bögspåret. Och berusningsspåret. Alltihop spår utifrån
O V E R K L I G H E T E R.
Tittade på Shtisel. Jag har
inget liv. Mitt liv nu är bara tortyr. Instängd med megatortyr konstant…
Det är horribelt så det… liknar inget. Det totala vanvett. Världen är
fullständigt sinnessjuk utifrån mig.
Det är rimligt att Elgiganten gett mig en laptop de
mixtrat med – fixat insyn. Då jag kom hem från Norge 2013 psykades jag ju
som sjutton av personal och andra då jag fick köpa spis där.
Jag skriver ”rimligt”, men uttrycket som bör
in är det jag använt ofta: Inom det allmänt
orimligas gränser. Det är där jag
tvingas leva hela tiden nu…
Det låter massa under med. Nu igen med smällar i rör och
spolningar. De är alla i 200 knyck. Det verkar som de körde i gång värre
nu då jag skrev. Väl, det gjorde de, men det var väl troligen just
förde jag skriver. Antingen de kan läsa det eller ”bara” hör det.
Och nu inne i oisolerade hörnan igen… [Det är ljudpsykningar ständigt i
det hörnet. Saker som smäller eller skenbart fallen in mot väggen. Jag
reagerar allt mindre på det, som tur är. Brukar aldrig göra ge-igen-ljud -
det är bara dumt.] Jag har bara lust ge igen.
21:50 nu. Äntligen mörkt. Hur skall jag stå ut denna sommaren?
14/4 Masel tov!
(11:17) Åt för litet kvällsmat, så jag var uppe först 02:10 och åt,
och sen vid 05 igen. En brödbit i tillägg till morgonäpplet. Jag är vaken
när jag behöver vila ut, sen jag väntar på psykljud, och det kommer alltid
ljud, som gör mig klarvaken. Så jag är helt kvaddat av
utmattning/sömnlöshet.
Tror jag fått magproblem. Låg och bara led, och faktiskt kved, medan
försökte vila upp. Gav upp igen vid 9:30.
Drömde att jag var med en grupp på en naturutflykt. Plötsligt hade
jag tagit en stig, längs en sjö, rakt fram, när gruppen vikit upp till
höger. Upptäckte det. Minns inte sen vad det var med gruppen. Det jag
minns är nåt jag drömt förr också. (Nu händer det igen: ”Drömruschen”. Jag
kommer i kontakt med gamla drömmar jag inte mints. Kom på en med en lång
vandring över en kulle. En sorts tävling. Man kommer i kontakt med det
undermedvetna.) Jag minns att jag tänkte med förvåning att jag inte borde
kunnat gå denna långa, fina promenaden med min fotskada. Som jag tagit fel
om den. Glädje att ändå kunna gå.
Det är en psykningsgrej jag missat skriva ner, som hände för ca en vecka
sedan, då jag hade min ljudinspelare på kylskåpet. Batteriet hade laddat
ut, så att den pipit högt där i hörnet. Och jag hade sagt högt till
flaskskramlaren där bak att jag spelade in dom. Sen piper det också när
jag sätter i gång den. De hade då, som svar, fixat in nån sak som de
gjorde pipljud med. Oregelbundet. Nåt som pep när man tryckte på det. Höll
på så ett tag.
Då jag matade kajorna första gången kom en tjej med hundar, i orange och
svart. [Det är psykningsskytteltrafik utanför. Så snart jag är i fönstret.
Jag beskriver detta i förorden och i inledningen till
psykningsbildsidorna.]Samma färger som
Naturtidskriftsomslaget [Alla möjliga är on my case.], så det kan stärka
att de läser mig här på laptoppen.
13:16 De var högljudda i hallen, och jag gick för att se i kikhålet. Antar
det var A som talade till den norska killen i rosa. Han stod så han, i
kroppsspråket, såg precis ut som jag sett ut (ser ut), när jag stått och
t.ex. lyssnat på Robert. Har kort på det. Han liksom bugar underdånig. Sen
bryter den andra rösten ut i… hebreiska… Det är sant. De har nog hört mig
gå till dörren. (Satt vid datorn och skulle ha hört ändå.) Hur som helst
är det sista som sägs ”Masel tov!”. Det är det ”gratulerar!” man
säger när nån gift sig, så det har sagts massa gånger på Shtisel. Senast i
går. Så då har de nu detaljpsykat utifrån det. Jag vet inte om det var
andra begripliga hebreiska ord innan. Det var bara nåt som inte var
svenska, avslutande med ”Masel tov!”. Killen stod där med sin cykel. Den
dunkade i min dörr då han tog in den.
19:58 Anledningen till att jag fått magproblem är förstås
att de kör så hårt på ljudterror att jag är konstant i spänn för det. Det
är aldrig tyst där inne. Nyss kom igen en av de där tunga dunsarna. (Som
om man körde nåt med tunga vikter dunsande mot golvet. Tränar nån för OS?)
Jag har på min bandspelare. Jag tror de vet det. Lite mindre
demonstrativt, men ständigt knackningar och skit. Men jag svarade på
dunsen med att dunka gitarren där i golvet.
Sen är det så att varenda gång jag lägger ut nåt – oberoende av hur
obetydlig ändringen är (räcker med att lägga till ett komma) – så
besvaras det alltid – helt pålitligt – med ljud i oisolerade
hörnan. Mina böcker är ju ”manualer”. [Sedan jag skriver så i detalj om
allt, och man läser det, blir det som om jag ger manualer för vad som är
effektiva psykningar.] De har läst hur jag skrivit om det.
©Torger Berstad |
www.lanterna.nu
|