|
Stycke ur
En krans andeblommor:
Innehållspunkten
Robert Jäppinen I: Att lyssna och lita inombords.
|
 |
|
|
I
bokavsnittet med rubriken "Titeln En krans andeblommor"
finns de teckningar och den dröm som gett boktiteln. (Drömmen har dels
kommit utifrån en tv-serie som gjorts av Dostojevskijs roman
Idioten.)
Jag beskriver också hur teckningen på bokens
framsida kom till och blev den jag använde. Här följer slutet på den
beskrivningen, följt av innehållspunkten
Robert Jäppinen I: Att lyssna och lita inombords.
...
Jag har inte haft tanka på att de två teckningarna är motsvarande i
hur de har en blomkrans, och plötsligt ett fågelhuvud i stället för
ett blad. Då jag tecknat det nu har jag t.o.m. tänkt att det kanske
var en dålig idé. (Igen har jag bara lytt en impuls. Sett det för
mig.)
Men det intressanta är att det ju finns en ”fågelblom” även
på ritblockssidan från 2018 som gett ”andeblomma”. Se sid. 35!
Jag höll på länge och testade olika kombinationer av teckningar för
framsidan, innan jag kom fram till att det som funkade var teckningen
på sidan 49 ensam.
|
Att lyssna och lita inombords |
Robert talade alltid om hur han ”lyssnade inombords” och ”litade
inombords”. Jag tycker jag gör samma sak när jag ”känner efter” (så
länge det behövs) vad som funkar och hur jag vill ha det. Jag vill att
allt skall kännas rätt. Helt olika saker kan göra att det känns fel.
Ibland känns något fel, och jag vet inte varför. Ofta ser man långt
senare (ibland många år senare) varför något stämmer. Man upptäcker
kanske en koppling mellan bilder på ett bokuppslag, som man inte varit
medveten om. Det är ens undermedvetna som ”gjort rätt”.
|
Tillbaka till
En krans andeblommor
|