En krans andeblommor innehåller pennteckningar och drömmar huvudsakligen från från 2021 - 2022. Boken har 114 sidor.
Se innehållspunkter och teckningar under förordet!

Förord


Att göra en bild brukar börja med en idé. - Man tecknar nåt.
Jag har nästan aldrig någon en idé, utan brukar börja med att rita former, utan tanke på vad det skall bli. Jag tecknar vad jag ser för mig eller intuitivt enligt stundens infall.
Att jag gör så har kommit ur hur jag tecknat mest icke föreställande - bara efter min känsla för form - under hela
90-talet och fram till 2006. Då jag 2006 började teckna föreställande hade jag först samma expressiva ”attack” som i de icke föreställande bilderna. Med åren har det utvecklats så att jag nu gör mindre teckningar med mera detaljer och finkänslighet.
Om man jämför med mina icke föreställande bilder kan man se att formspråket det är samma. Det är vanligen organiskt och med mycket rörelse. Jag gör mer eller mindre på samma sätt som förr, och har faktiskt inte riktigt fokus på det motivmässiga, utan min fokus är fortfarande på det rent formmässiga.
Man kan se hur det påverkar i teckningar där ord finns med. Det är många idiotiska skrivfel från när jag tecknat bokstäver. Om man skulle titta på min hjärnaktivitet skulle man se att områden som brukar vara aktiva när man skriver, inte är det, sedan jag tecknar bokstäver. Jag kan inte ha fokus på stavning samtidigt, därför ”skriver jag fel”. På samma sätt är min fokus på det ”abstrakt formmässiga” så stark att jag tänker mindre på vad jag tecknar. Att jag har autism spelar in.
På bokens baksida:


 



I denna bok finns huvudsakligen pennteckningar och drömmar från 2021 – 2022. Ur förordet:
När jag skriver ned en dröm ser jag vilka intryck som spelat in – jag skriver ned ”referenser”. På samma sätt finns undermedvetna ”referenser” till frihandsteckningarna.
Jag ser i efterhand vad ”mitt undermedvetna gjort” medan jag trott jag tecknat något slumpartat, eller bara tecknat former.








     
Det riktigt intressanta med det är att så mycket kommer till uttryck undermedvetet. Det är motsvarande hur det sker i drömmar.
Som jag skrivit i tidigare förord:
När jag skriver ned en dröm ser jag vilka intryck som spelat in – jag skriver ned ”referenser”. På samma sätt finns undermedvetna ”referenser” till frihandsteckningarna. Jag ser i efterhand vad ”mitt undermedvetna gjort” medan jag trott jag tecknat något slumpartat, eller bara tecknat former.
Jag tänker fint lite på vad mina teckningar säger en åskådare, utan jag tecknar för nöjet av att teckna, och är intresserad av vad mitt undermedvetna har att säga om mig, min livssituation och annat.
Här är ett exempel på hur mina ritblockssidor ser ut.
Jag använder
A4-block som
jag håller liggande.
Jag tecknar eller skriver från uppe t.v. och ner, sedan upp i en nästa ”kolumn” åt höger, och i detta fall, en tredje ”kolumn” längst t.h. Efter den första teckningen (mellan de två t.v.) finns det jag i


 1   2 3
efterhand fattat att undermedvetet kommit till uttryck. Det var från en fotbollsmatch jag nyss hade sett. (Se sidan 104!) Det sista på sidan,
under teckningen längst t.h., är en dröm.
På en sådan sida sker det ständigt att saker kopplas undermedvetet mellan bilderna och det skrivna. Fotbollsassociationen har gett en cirkel i den sista teckningen, och drömmen under börjar: ”En ’mor’ var vän. Hon var kort och som en boll.”
I denna bok (liksom i de tidigare) finns sådana exempel på hur en eller flera teckningar bidragit till en dröm. (Under arbetet med att sammanställa boken har jag funnit flera sådana kopplingar som jag annars skulle ha missat.)
Jag har skrivit ner mina drömmar sedan början av 90-talet. Den gång var det Robert Jäppinen som talade om hur drömmar är hjärnans sätt att bearbeta problem. Det är så jag har kommit att tänka på drömmar. Vetenskapligt vet vi nu att det är en av flera funktioner som drömmar har.
I ett tal som finns på YouTube säger författaren, prästen och filosofen John O’Donohue:
”The Talmud says that a dream that is not interpreted is like a letter that has not been opened. And you know, if you’re sending yourself these letters every night, it’s kind of only courtesy to call around sometime and to kind of pick them up. Because you will, if you keep an account of your dreams, get a great sense of who you are, and what’s happening.
And like in folk traditions – especially the indian tradition in America – they really chartered their future according to the symbols that came in the dreams.”

Om drömmar, andlighet och konst har jag annars tagit intryck av mytologiprofessorn Joseph Campbell - tv-serien Mytens makt (och även några videor med Carl Gustav Jung).
Som jag skrivit i tidigare förord kan mina drömmar ibland vara otroliga kondensat. Sinnrikare än något man någonsin skulle kunna fantisera ihop. Arthur Schopenhauer skriver om det samma i en bok som heter Essay on Phenomena, utgiven 1850. Utdrag ur den finns i en bok om 1900-talskonst jag har. Här är ett par stycken:
”To pretend to see dreams as simple plays of thought, simple images of fantasy, is to show a lack of reflection or integrity, for, clearly, they are different. Mere fantasy products are weak, languishing, incomplete, partial, and short-lived; one can hardly fix them in memory for more than a second.
Even the most vivid game of fantasy cannot in any way compare to the palpable reality that a dream places before our eyes.
Our faculty of representation in dreams exceeds infinitely that of our imagination; each intuitive object reveals a truth, an achievement, a logical universality that extends to the most essential inner properties, as does reality itself, whereas fantasy remains far away. For that matter, our faculty of representation would procure us the most marvelous paintings if we could only choose the subject of our dreams…”
Längre fram:
”...The phenomena in question are, at least from a philosophical point of view, doubtlessly the most important among the facts that experience offers us. It is every scholar’s duty to study them thoroughly.”

Om mig själv kan jag ännu säga att jag tecknat hela mitt liv.
Efter att ha gått 1½ år på konstfack i Oslo kom jag 1987 till Sverige. (Jag var 22 år.) Här har jag tagit mycket intryck av Robert Jäppinen, som varit som en far och mentor för mig.
Jag läser evangelierna regelbundet (sedan 2014), vilket kommer fram i många teckningar och drömmar.
Jag behöver också nämna att min livssituation är väldigt abnorm, sedan jag är utsatt för en hets, med dagliga, i system satta psykningar. Det kommer fram undermedvetet i såväl teckningar som drömmar. (Jag har dokumenterat och skrivit om det i andra böcker.)
Det finns många teckningar med fåglar sedan jag matar ett par halvtama kajor från mina vindsfönster.
Förutom teckningen på sidan 29 är alltihop frihandsteckningar.
Med några undantag är materialet hämtat ur ett ritblock jag hade från augusti 2021 till augusti 2022.

Hoppas boken ger utbyte!



 




Först i boken har jag dessa innehållspunkter:

 

Problemet med att lägga ut är att det mest intressanta brukar vara det som går mest personligt på djupet, och vanligen vill jag inte dela sådant. De flesta av punkterna känns på ett eller annat sätt problematiska att lägga ut.
 

Naturandlighet I: ”The relation TREE-MAN must become religious...”

 

Smälta ner vapenskölden.  

I förlängningen av Pangea - Andarnas hus.
 

Naturandlighet II: Kolteckning från 1984.
 


Dröm med genklang från ”genombrottsupplevelse” 1995.

 
På bokens andra sida finns följande bibelstycke som också är en del av förklaringen till hur ordet "andeblomma" dök upp för mig.
 

Johannes 15:4-5:

Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig. Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.


Förklaringen till ”andeblomma”.
 

Fantasihistorier: Schertzie-Murtsie och härföraren.
 

Titeln En krans andeblommor.
 

Robert Jäppinen I: Att lyssna och lita inombords.
 

Naturandlighet III: ”Naturälskare i exil.”
 

Hetsen mot mig.
 

Oavsiktligt en djävulstandläkare.
 

Patti Smith, Cat Power, MIA och Siouxsie and the Banshees.
 

Robert Jäppinen II: Kung som ”vittnar för sanningen”. Rädda en ”luftfisk”.
 


Att komma fram till en ”egen stil”.

 

Den ”bakersta guden”.
 

Kors inom kors.
 

”Jag verkar, jag verkar, se hur jag verkar!”
 

Ett ”kunskapens hus”.
 

Magiskt tänkande, hjärtsvikt och The Third Wave.
 

Coronavaccination. Ruggig dag med tillhörande teckning.
 

Min far och jag i en dröm med flera nedslag i mitt liv.
 

Mardröm som perfekt illustrerar min livssituation.
 

Ian Dury, damernas fotbolls-EM och centralstationen i Lodz.
 

Födelsedagspresenter från min mor.
 

Hur liv uppstått på jorden.
 

Det man längtar efter.
 
     


 

Början på boken:




          
 





Denna teckning är den första i boken. Här finns redan uttryckt tanken på naturen som en kyrka.
Två sidor längre fram (tre teckningar mellan) finns teckningen och texten bredvid, som jag indexerat som:
Naturandlighet I: ”The relation TREE-MAN must become religious...”
 


Boktext:
Teckningen nederst på sidan 12 och den över är inspirerade av boken Hundertwasser: Complete Graphic Work 1951-1976.

I den finns många citat av Hundertwasser. Ett lyder:
”The relation TREE-MAN must become religious. Only when you will love the TREE like yourself you will survive.”
Detta var intressant för mig att läsa sedan jag 2006 på sätt och vis ”konfirmerade” min kärlek till naturen i det att jag symboliskt gifte mig med ett träd.
Symbolhandlingen har spelat in i teckningen Trädmannen, från 2007. Se sidan 14! Teckningen har en lång förklaring av saker som kommit till uttryck undermedvetet. (En ikonaffisch
och en Paraplyaralia har också spelat in.) Det finns i boken Out of This World. (Se också teckningen på sidan 29!)











            



Teckningen över finns på sidan efter Trädmannen.
 

Teckningen på sidan 29 är den nedanför, som är innehållspunkten Naturandlighet II: Kolteckning från 1984.







Boktexten:
Jag nämner ovanför den ettåriga estetiska gymnasielinjen jag gick på Glemmen, i min hemstad, Fredrikstad. Det var efter att ha avslutat den naturvetenskapliga gymnasielinjen med höga betyg. Då jag var 18 eller 19, och ännu gick på den naturvetenskapliga linjen, gjorde jag teckningen på nästa sida. Man kan se att jag hade ett andligt förhållande till naturen.
(Jag sökte till konstfack i Oslo med bl.a. den teckningen, men kom inte in det året. Efter året på Glemmen kom jag in.)
Med odiagnostiserad autism fick jag psykiska problem, och slutade efter 1½ år, 1987. Samma år flyttade jag till Sverige.






  


Att komma fram till en ”egen stil”.
   Texten finns på min filmsida. Den ”bakersta guden”.         






    


         Kors inom kors.


Schertzie-Murtsie och härföraren.
I förlängningen av Pangea - Andarnas hus.







      


Patti Smith, Cat Power, MIA och Siouxsie and the Banshees.
       Smälta ner vapenskölden.
Ian Dury, damernas fotbolls-EM och centralstationen i Lodz.





    



   




 

  


   Det passade även med en skämtteckningssida.
Det är ca 125 teckningar i boken.
Se två till på konstsidan.


 




©Torger Berstad | www.lanterna.nu