Tidigare på länken Mig + Annat, plus tillägg november 2017.
 


25/2 -17: Jag tänkte jag kunde skriva till något om min autism och kreativitet. Och om finkänslighet.

Som jag skrivit har jag nog inspirerats av farmor att börja göra hantverk och teckna. Min far hade ärvt finkänsligheten från henne, och den har jag med. Asperger är genetiskt betingat, och man brukar ha flera med de typiska svårigheterna (och styrkorna) i familjen. Aspergergenerna kommer från farfar, och farsan hade Aspergers syndrom. Han hade valt ett yrke som är bland de man avråder Aspergare: tandläkaryrket. Finkänsligheten var bra för handlaget, men han hade fruktansvärda problem med självkänslan förde att han inte hanterade det sociala. Och andra typiska Aspergeregenskaper.

Det tycks tyvärr vara en populär tanke nu, att man "inte behöver dessa nya diagnoser". Min far hade kanske levt, och inte begått självmord, om han vetat att hans problem hade en orsak. Se en kort text på engelska nedanför!


En TED-video om känslighet: The gentle power of highly sensitive people | Elena Herdieckerhoff | TEDxIHEParis
("Sensitivity clearly has a PR problem. Today I wanna help change that." Också om hur det är i förhållande till manlighet.)

Man ser på tidiga foton att jag är finkänslig och inte kan bli någon "tuff, norsk gutt", så ett misstag min mor gjorde var att försöka att få mig att bli någon annan än den jag var.


11/11 -17:
Ett annat bra TED-tal om ungefär samma saker är Susan Cain: The power of introverts.
I spellistan med de 25 mest populära talen finns ett annat roligt, som jag länkat till förr på hemsidan:
Elizabeth Gilbert: Your elusive creative genius

Ett till: Brené Brown: The power of vulnerability


13/11 -17:
Jag brukar knappt kolla sociala medier, men lade i dag en kommentar till en i övrigt bra artikel om neurologiskt mångfald. Om hur de nya diagnoserna skulle vara onödiga:

I really appreciate this article, but the notion that the new diagnoses shouldn’t be necessary is a sad misconception. I have Asperger’s, my father had it. If he had learnt he had it he might not have committed suicide. I was a riddle to myself till I learned about my condition and got diagnosed. (I’m 52.) Like others express it’s of vital importance. I have had horrible anxiety, depression and cruel self-blame for not being able to do what others can. There’s also a lot of unfair blame from the environment.
It would really be necessary that the public got more information about how these conditions are expressed, why, and how to help the interactions and conditions.
 

 



 ©Torger Berstad | www.lanterna.nu