Som jag skrivit har jag nog inspirerats av farmor att
börja göra hantverk och teckna. (Då jag sedan kom in på
konstfack i Oslo var hon den enda i
familjen som tryckte det var roligt att
jag slagit in på det konstnärliga. Ingen
annan i familjen har varit
kulturintresserad.)
Min far hade ärvt
finkänsligheten från henne, och den har jag med. Asperger är
dels genetiskt betingat, och man brukar ha flera
med de typiska svårigheterna (och styrkorna) i familjen.
Aspergergenerna kommer från farfar, och farsan hade
Aspergers syndrom. Han hade valt ett yrke som är bland
de man avråder Aspergare: tandläkaryrket.
Finkänsligheten var bra för handlaget, men han hade
fruktansvärda problem med självkänslan förde att han
inte hanterade det sociala. Och andra typiska
Aspergerproblem. |
Morsan
sa att hon fick ha olika
uppfostran på syrran och
mig.
Läkaren Gabor
Maté talar om skillnad i
känslighet hos syskon i
en intervju på YouTube:
"But if a child is
more sensitive then the
same events will have a
much greater impact on
them.
So the more
sensitive you are, the
more hurt you're going
to be, the more creative
you're going to be, the
more intuitive you're
going to be..."
Vi bodde i ett stort hus
det mesta av min
uppväxt. Då vi flyttade
dit var det självklart
att min fem år äldre
syster fick det största
rummet på övervåningen.
Det var otur för mig att
mitt rum var över
vardagsrummet, så att
jag fick lida mest av
att höra morsan och
farsans upprivande bråk. |
|