Om mig, och annat      Aktuellt

Jag är född 1965 och uppvuxen i kuststaden Fredrikstad i Norge. Jag kom till Värmland 1987 och bor nu i Karlstad.
Bland fina minnen från Norge är sommarstugan vi hade. Kring då jag var fjorton fick jag en Laserjolle, så jag har fantastiska minnen av segling. Min far hade också en stor båt.
Min mor var tysk och min far norsk. Han var tandläkare. Traditionen att "gå på tur" finns båda i Norge och Tyskland, och jag var mycket i naturen. Även i scouterna.
Det konstnärliga tror jag att jag fått från min farmor. (Lite mera om det.) Jag gjorde tidigt allt möjligt kreativt och började teckna av veteranbilar, djur och natur m.m.
I skolan var jag tyst och lydig, och fick höga betyg. Som jag hört andra med autism säga, har det varit hur jag presterade så bra som gjort att man inte förstått att jag egentligen hade problem.
Jag gillade matematik och har haft lätt för språk. Annars har jag mest haft ett väldigt bra minne, så jag kunnat memorera inför lektioner och prov.
Jag gick sen den naturvetenskapliga linjen på gymnasiet och  fick höga slutbetyg. Så långt hade jag bara gjort det alla ville och förväntade.
Då det nu var dags att besluta vad jag skulle göra i livet valde jag det som betytt något för mig sedan uppväxten, och avbröt det naturvetenskapliga. Jag gick först en ettårig estetisk gymnasielinje. Hur mina föräldrar ogillade detta är absolut en orsak till att jag "på dagen" hamnade i kris. (Jag bodde med morsan, som ville få mig ge upp det.) Året efter kom jag in på konstfack i Oslo. Grafisk linje först, sedan måleri.
Jag var essentiellt inte rustat att klara av vuxenlivet sedan jag har Aspergers syndrom. Jag var verkligen helt vilse. Pga. psykiska problem slutade jag efter ett och ett halvt år.
Jag bodde med en engelsk flickvän i Oslo, men hanterade det inte och utnyttjades. (Jag har utnyttjats av folk hela livet, vilket är vanligt för människor med AS.) Jag tror jag skulle ha gått kvar om inte för hur engelskan förvärrade krisen, men jag skulle knappast ha klarat leva som konstnär/grafiker sen. Stöd eller en mentor hade behövts.
Under den värsta krisen 1987, som det inte fungerade att tala med någon hemma om, fick jag förtroende för Robert Jäppinen, som jag av en slump mött tio minuter på konstfack. Jag flyttade till Ransäter 1987. Man kan säga att Robert räddade mig ur den värsta krisen. Han är den ende som försökt förstå mig. Jag har talat med honom om mina problem under åren fram tills han gick bort 2006. Samma år fick jag min Aspergerdiagnos. Det är inte mitt psyke som är huvudproblemet längre.
Robert är den ende som varit rak och inte trott overkligheter om mig. Vi hade daglig kontakt. (Nog mera än vad som var nyttigt, för att bli självständig.) Han såg vad jag gick igenom och ville hjälpa. Huvudsakligen genom allt osant som genom åren skrivits om honom, har folk overkliga bilder av Robert. (Det finns även mycket vilseledande saker om honom på nätet.) Det har bidragit till alla overkliga bilder av mig.
Jag har blivit isolerad och kan inte göra något åt att det finns lögner om mig. (Det lever sitt eget liv.) En är att jag skulle vara homosexuell. Man har trott (eller tror) att det varit en sån relation jag haft med Robert Jäppinen. Jag har bara varit kär i tjejer enda sedan barnskolan, men med AS har man svårigheter med detta.







 Bilder från Fredrikstad.



   
Laserjollen. Släktbesök.
 

Se på min WordPress-sida:
Tidiga stigmabilder ("livsbilder). Krisen. Konstfack och Högskolan i Karlstad.






Lite om hur jag tecknar


 

Just upptäckt att det går fotografera med laptoppen. Helt omedveten om vad gitarren bakom mig gör.




1988 köpte jag hus i Ransäter och fick jobb på stålbruket i Munkfors. Jag var där ett och ett halvt år. Sen tog jag tjänstledigt och gick den biotekniska inriktningen på Skogsindustrilinjen på högskolan (nu universitet) i Karlstad. Jag klarade examen, men hade nu fått sömnproblem och hade för stora problem för att kunna få ett jobb, så jag arbetade ett och ett halvt år till på bruket, tills jag inte klarade av det längre, och fick  sjukskriva mig. Jag var sjukskriven tills jag kring 2000 fick förtidspension. Då hade jag flyttat till Karlstad och gick på den tvååriga folkhögskolelinjen Ord, Bild, Drama.
Det konstnärliga har jag hållit på med under alla år, och jag var medlem i Värmlands konstnärsförbund under några år. Mina då icke föreställande bilder fanns med på höstsalonegen och andra utställningar. Jag hade också ofta med mina grejer på Roberts utställningar. Han ville alltid låta mig vara delaktig i det han gjorde.
Nu gör jag små pennteckningar som jag tar in i mina böcker. Jag har inga andra ambitioner längre, utan det passar mig bättre så.
Allt möjligt jag gjort under åren - som t.ex. att köpa hus - har jag bara kunnat göra förde Robert förmått mig till det. Man kan behöva någon sorts mentor när man har Aspergers syndrom, och det är en sån roll han haft. (Samtidigt hade han några egenskaper som blir väldigt fel för någon med autism, som oordning. Alla råd han gett har heller inte varit bra.) Det var Robert som tyckte att jag skulle göra en bok då jag började skriva självterapeutiska dikter 1997.

Jag håller på med mina böcker, hemsidan eller andra kreativa saker varje dag. Jag har inte möjlighet ta mig ut i naturen längre, sedan jag ådragit mig motions- och överansträngningsskador från 1999, och inte får vård för det. Jag har alltid varit överaktiv, och har flytt min ångest in i frenetisk motion, och senare datorjobb.
Se Hälsoreferat 1999 - 2017, där jag även är inom mycket annat.
Att jag inte tar mig ut i naturen längre kompenserar jag med att ha många gröna växter. (P.S. Jag hade så många att det gav allergi, så jag har minskat min "inneträdgård" och skaffat en luftfuktare.)
Sedan jag älskar naturen, och sedan jag har natur framför mig när jag tecknar, är det mycket grönska i mina teckningar. Jag tecknar ofta på kvällen, då jag brukar tända stearinljus och lyssna på Cd-skivor. Eller så kanske jag bläddrar i någon konstbok, löser sudoku eller läser. Undviker tv sent på kvällen.
 
Jag är intresserad av kultur och lyssnar mycket på all möjlig olika musik, och spelar själv några instrument. 
Så mycket mina handleder tål (för lite) spelar jag: gitarr, banjo, en keltisk och en underbar, ny grekisk bouzouki och en buffalo drum.

 




 



Jag är inte på facebook eller på andra sätt interaktiv på nätet.
Se min icke interaktiva YouTube-kanal.

Sedan jag är isolerad är det elementära saker jag inte har koll på, samtidigt som jag t.ex. kan göra en enkel hemsida som denna.
Mycket kan bli väldigt annorlunda och öppet för misstolkningar när man har autism och dessutom är isolerad. Jag har blivit isolerad förde alla (bekanta och professionella) föredragit att tro overkligheter om mig.
Läs om det nedanför: Oseddhet



  
Jag har matat kajor sedan ca 2009. Över är några kajvänner jag haft. Kråkfåglar är bland de intelligentare djuren som finns.
Mera om kajorna.


 



  


Jag har läst Bibeln sedan 2014. Evangelierna nu för sjunde gången.
 
Johannes 6:63:
Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.
 
Ur Johannes12:
Den som tror på mig, han tror inte på mig, utan på honom som sänt mig. Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.


Lukas 17:20-21:
Tillfrågad av fariséerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

 

* En fotnot säger att "inom er" även betyder "mellan er".

Se bibelillustrationer.
Det finns mera om mig nedanför, på min sida om Aspergers syndrom och i böckerna.
Mycket av det som finns i de äldre böckerna är inte representativt för mig längre. Bl.a. tack vare Aspergerdiagnosen. Att äntligen förstå sig själv utifrån diagnosen är omvälvande. En "omdefiniering" av vem man är. Innan var jag en gåta för mig själv.

  
 

.

Kort på mig från 1998, naturbilder och om kajorna jag matar.
    



 

Jag tittar sällan på annat än Axess TV, Kunskapskanalen och tyska 3SAT.











 



Jag tycker om att se  Seinfeld nästan varje dag. Den prisbelönta israelska serien Familjen Shtisel har jag spelat in och ser om och om igen, så jag nu samtidigt försöker lära mig ord på hebreiska.  Trailer.
Kriminalunderhållning undviker jag helt. Annat som faller bort helt är reality, dokusåpor, lek- och tävlingsprogram, science fiction, fantasy och datorspel. Det mesta alltså. (Jag är väldigt fördomsfull.)

Filmer jag gillar.

De senaste böckerna jag köpt är John O'Donohues Anam Cara, Shaun Tans Borttappad; en bok med Frida Kahlos konst och två med Marc Chagalls konst och hans självbiografi.



  
   
Jag gillar all möjligt olika musik och hittar ständigt nytt.

Jag är ett stort Frank Zappa-fan. Han har sagt att hans musik är "for people who have outgrown the ordinary".  Jag gillar de udda takterna, allt intrikat och humorn.
Zappasida med musik och intervjuer.
 

 


 
I spellistan har det rört sig från att vara kvinnliga artister till upptäcktsfärd i musik från mellanöstern.
Jag vill inte dela allt jag gillar sedan jag psykas utifrån allt jag gör på hemsidan.
Jag har ett väldigt speciellt liv, med dagliga i system satta psykningar, som jag dokumenterar och skriver om. Se Dokumentation av en masspsykos.
   



 

   
Jag löser en del sudoku och har gjort egna.

Sudokuvarianter. Bl.a. en Pi-sudokustege.

 

Cylindrisk sudoku

Veckad sudoku

Maratonvarianter

  
 

 
Mera kring Robert          

Se boken med Roberts texter.
Alla texter som han själv påpekat finns med.
Den enda helt sakliga boken där allt finns i sin helhet och utan lögner, som finns andra böcker.

Jag har dessutom gjort en sida med mera kring Robert, där jag skriver lite närmre om honom och vår relation.

 





Boktips plus video med föreläsning: John O'Donohue's bestseller Anam Cara: Spiritual Wisdom from the Celtic World





Se mera om kajorna och flera fågelbilder.
Sedan 1¾  år matar jag fem kajor: Spjuverlingen och maken, en med ett ben: Enbenelingen och maken, och  Hoppelingen.
Jag går till fönstret varje gång någon kallar, men ger bara dessa fem. (Nån gång ger jag av misstag fel.)
Jag har blivit fågelälskare av att ha haft så mycket kajkontakt i många år.
       
 
                 


    
Från gamla hemsidan.

Förklaringen till att hemsidan har båda adressen lanterna-just.nu och lanterna.nu.

 

Aktuellt


 
Tidigare på denna sida, och "bloggposter"

2017 och 2018: Flerkulturell bakgrund, kultur och konst

4/2 -17: Födelsedag, kreativ fyndighet och dada

25/2 och 13/11 -17: Om autism, kreativitet och känslighet

27/6 -17: Bibelupptäckter och en särskild bild

2017 - 2019: Bibeltankar. Bl.a. om att allt inte skall tolkas bokstavligt.

13/1 -18:
Låtsasintervju om Out of This World.
 
 

 

 


I ramen April


 


                            





Jag har börjat göra frimärkesstora teckningar. Jag har tänkt att jag skulle göra ett kollage av de när jag samlat några. Nedanför är kollaget större och med förklaringar.



 

 

 

 
Jag är väldigt nöjd med teckningen överst t.v., som känns positiv. Jag tecknade den med TV:n på. Det var ett program från ett asiatiskt land. Tror det var Sydkorea. Det blev en frukt och leendet bakom. En fågellik liten varelse; nåt likt en vit tempelkupol och tre småkupoler till.

Teckningen med figuren, nedanför intill, gjorde jag efter att jag sett Suburban Lawns video Gidget Goes To Hell. Jag hade läst på en wikisida att Frank Zappa inte gav mycket för punk, men han angav den låten som hans favoritpunklåt. Så då kollade jag upp det.
Jag tycker figuren ser ut att ta ett nattbad, och i högerkanten finns en lanterna.

Teckning nummer tre ovanifrån på vänstra sidan, tror jag också att dels kommit ur den videon, men undermedvetet, som det ständigt sker i mina teckningar. Jag såg först i efterhand att det där benet, som inte var rätt och försvann, blivit till munnen på ett hajlikt ansikte. Så det är nog hajen i videon som kommit fram.

Teckningen bredvid gjorde jag efter att ha sett Ingrid Betancourts TED-tal What six years in captivity taught me about fear and faith. (Finns i spellistan längre ner.)

I teckningen nederst t.h. har "dödsrockaransiktet" undermedvetet kommit från Jim Jarmuschs vampyrfilm Only Lovers Left Alive. Jag såg aldrig färdigt filmen, men det är en vampyrmusiker som samlar på speciella gitarrer i ena huvudrollen. (Lite som jag har en liten samling stränginstrument.) Jag har sett speciella stränginstrument i videor med arabisk musik den sista tiden, och köpt en grekisk bouzouki i fjol. Efter att ha tecknat instrumentet fick jag impulsen att göra ansiktet. På samma sida i ritblocket finns en teckning där Iggy Pop undermedvetet kommit fram, sedan jag hade sett Jim Jarmuschs film Gimme Danger, om The Stooges. Därför har något ur den andra Jarmusch-filmen dykt upp här. (Jag har f.ö. nyss köpt en box med hans sex första filmer, som är jättebra.)



Se I ramen Mars och I ramen November.
 
Se på outofthisworld.design:

I ramen November, December och Januari
I ramen Augusti, September och Oktober
En fantasiberättelse från 28/10 -18:
Henrik Ibsen-biografen visar Trollfabriken i Dovre och en utanför-kroppen-romans: Joe & Adi
Lite om hur jag tecknar




Föreläsningar, intervjuer och artiklar

 
 
Manal al-Sharif (se i spellistan) på UR Play, 2018:
Digital frihet och digitalt förtryck

"..Hennes vapen var sociala medier. Men internet används också av stater för att trakassera aktivister. Här berättar Manal al-Sharif om den farliga, dubbla egg som är sociala medier..."


Om påverkan av sociala medier och mobiler på BBC:
Comedy in the age of outrage: When jokes go too far


Se på Axess TV: Engelsbergsseminariet 2018: Kunskap och information: Nicholas Carr

Det är fel att likställa kunskap med information. Det är fel att tro att sociala medier leder till ökad förståelse och skapar mellanmänskliga band i samhället. Nicholas Carr, författare och journalist, sammanfattar forskningen och berättar varför du borde lägga bort mobiltelefonen om du vill få mer gjort.


 

Alan Lightman på IDEAS.TED.COM: Why we owe it to ourselves to spend quiet time alone every day

"The destruction of our inner selves via the wired world is an even more recent, and more subtle, phenomenon. The loss of slowness, of time for reflection and contemplation, of privacy and solitude, of silence, of the ability to sit quietly in a chair for fifteen minutes without external stimulation — all have happened quickly and almost invisibly."

 



Till sidtopp.
 



©Torger Berstad | www.lanterna.nu