Om mig, och annat      Aktuellt


Jag är född 1965 och uppvuxen i kuststaden Fredrikstad i Norge. Jag kom till Värmland 1987 och bor nu i Karlstad.
Bland fina minnen från Norge är sommarstugan vi hade. Kring då jag var fjorton fick jag en Laserjolle, så jag har fantastiska minnen av segling. Min far hade också en stor båt.
Min mor var tysk och min far norsk. Han var tandläkare. Traditionen att "gå på tur" finns båda i Norge och Tyskland, och jag var mycket i naturen. Även i scouterna.
Det konstnärliga tror jag att jag fått från min farmor. (Lite mera om det.) Jag gjorde tidigt allt möjligt kreativt och började teckna av veteranbilar, djur och natur m.m.
I skolan var jag tyst och lydig, och fick höga betyg. Som jag hört andra med autism säga, har det varit hur jag presterade så bra som gjort att man inte förstått att jag egentligen hade problem.
Jag gillade matematik och har haft lätt för språk. Annars har jag mest haft ett väldigt bra minne, så jag kunnat memorera inför lektioner och prov.
Jag gick sen den naturvetenskapliga linjen på gymnasiet och  fick höga slutbetyg. Så långt hade jag bara gjort det alla ville och förväntade.
Då det nu var dags att besluta vad jag skulle göra i livet valde jag det som betytt något för mig sedan uppväxten, och avbröt det naturvetenskapliga. (Jag gjorde som mytologiprofessorn Joseph Campbell sa man skall: Follow your bliss.) Jag gick först en ettårig estetisk gymnasielinje. Att mina föräldrar ogillade detta är absolut en orsak till att jag "på dagen" hamnade i kris.
Året efter kom jag in på konstfack i Oslo. Grafisk linje först, sedan måleri.
Jag var essentiellt inte rustat att klara av vuxenlivet sedan jag har Aspergers syndrom. Jag var verkligen helt vilse. Pga. psykiska problem slutade jag efter ett och ett halvt år.
Jag bodde med en engelsk flickvän i Oslo, men hanterade det inte. 
Under den värsta krisen, som det inte fungerade att tala med någon hemma om, fick jag förtroende för Robert Jäppinen, som jag av en slump mött tio minuter på konstfack. Jag flyttade till Ransäter 1987. Man kan säga att Robert räddade mig ur den värsta krisen. Han är den ende som försökt förstå mig. Jag har talat med honom om mina problem under åren fram tills han gick bort 2006. Samma år fick jag min Aspergerdiagnos. Det är inte mitt psyke som är problemet längre.
Robert är den ende som varit rak och inte trott overkligheter om mig. Vi hade daglig kontakt. (Nog mera än vad som var nyttigt, för att bli självständig.) Han såg vad jag gick igenom och ville hjälpa. Huvudsakligen genom allt osant som genom åren skrivits om honom, har folk overkliga bilder av Robert. (Det finns även mycket vilseledande saker om honom på nätet.) Det har bidragit till alla overkliga bilder av mig.
Jag har blivit isolerad och kan inte göra något åt att det finns och sprids lögner om mig. Det lever sitt eget liv helt oberoende av vad jag gör.









 Bilder från Fredrikstad.




   
Laserjollen. Släktbesök.


 

   
  



Lite om hur jag tecknar


 

Just upptäckt att det går fotografera med laptoppen. Helt omedveten om vad gitarren bakom mig gör.

Jag har matat kajor sedan ca 2009. Över är några kajvänner jag haft. Mera om kajorna.

1988 köpte jag hus i Ransäter och fick jobb på stålbruket i Munkfors. Jag var där ett och ett halvt år. Sen tog jag tjänstledigt och gick den biotekniska inriktningen på Skogsindustrilinjen på högskolan (nu universitet) i Karlstad. Jag klarade examen, men hade nu fått sömnproblem och hade för stora problem för att kunna få ett jobb, så jag arbetade ett och ett halvt år till på bruket, tills jag inte klarade av det längre, och fick  sjukskriva mig. Jag var sjukskriven tills jag kring 2000 fick förtidspension. Då hade jag flyttat till Karlstad och gick på den tvååriga folkhögskolelinjen Ord, Bild, Drama.
Det konstnärliga har jag hållit på med under alla år, och jag var medlem i Värmlands konstnärsförbund under några år. Mina då icke föreställande bilder fanns med på höstsalongen och andra utställningar. Jag hade också ofta med mina grejer på Roberts utställningar. Han ville alltid låta mig vara delaktig i det han gjorde.
Nu gör jag små pennteckningar som jag tar in i mina böcker. Jag har inga andra ambitioner längre, utan det passar mig bättre så.
Allt möjligt jag gjort under åren - som t.ex. att köpa hus - har jag bara kunnat göra förde Robert förmått mig till det. Man kan behöva någon sorts mentor när man har Aspergers syndrom, och det är en sån roll han haft. (Samtidigt hade han några egenskaper som blir väldigt fel för någon med autism, som oordning. Alla råd han gett har heller inte varit bra.) Det var Robert som tyckte att jag skulle göra en bok då jag började skriva självterapeutiska dikter 1997.

Jag har inte möjlighet ta mig ut i naturen längre, sedan jag ådragit mig motions- och överansträngningsskador från 1999, och inte får vård för det. Jag har alltid varit överaktiv, och har flytt min ångest in i frenetisk motion, och senare datorjobb.
Se Hälsoreferat 1999 - 2017, där jag även är inom mycket annat.
Sedan jag älskar naturen och har krukväxter framför mig när jag tecknar, är det mycket grönska i mina teckningar.
På kvällen brukar jag tända stearinljus och lyssna på Cd-skivor. Jag tecknar ofta. (Dag som kväll.) Eller så kanske jag bläddrar i någon konstbok eller löser sudoku. Sedan jag skaffade Mezzo tv tittar/hör jag mycket på klassisk musik där.
 
Jag spelar själv några instrument.
Så mycket mina handleder tål (för lite) spelar jag: gitarrer, en underbar äkta grekisk bouzouki, en keltisk bouzouki,  banjo, ukulelebanjo, mandolin och en buffalo drum. (Jag har också virveltrumma och cymbal.)
Att titta in i en musikaffär är för mig som att titta in i himmelriket, så då är det inte konstigt att min lägenhet snart ser ut som en musikaffär.
 




 

 

Jag är inte på facebook eller på andra sätt interaktiv på nätet.
Jag har inte smartphone och tar allt oftare datorfria dagar. Det rör sig åt rätt håll m.a.o.


Sedan jag är isolerad är det elementära saker jag inte har koll på.
Mycket kan bli väldigt annorlunda och öppet för misstolkningar när man har autism och dessutom är isolerad. Jag har blivit isolerad förde alla (bekanta och professionella) föredragit att tro overkligheter om mig.
Läs om det nedanför: Oseddhet




 






   




  


Jag är kristen och läser sedan 2014 regelbundet evangelierna.
 

Johannes 6:63:
Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.
 
Ur Johannes12:
Den som tror på mig, han tror inte på mig, utan på honom som sänt mig. Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.


Lukas 17:20-21:
Tillfrågad av fariséerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: 'Här är det, eller: Där är det.' Ty, se Guds rike är invärtes i eder.”

 

* En fotnot säger att det översatta "i eder" även kan betyda "mitt ibland eder".



Se bibelillustrationer.
Det finns mera om mig nedanför, på min sida om Aspergers syndrom och i böckerna.
Mycket av det som finns i de äldre böckerna är överhuvudtaget inte representativt för mig längre. Bl.a. tack vare Aspergerdiagnosen. Att äntligen förstå sig själv utifrån diagnosen är omvälvande. En "omdefiniering" av vem man är. Innan var jag en gåta för mig själv.

  

 

.

Kort på mig från 1998, naturbilder och om kajorna jag matar.
    









 

Jag tittar mest på Kunskapskanalen, Axess TV, tyska 3SAT och Mezzo.






 



Jag ser ofta Mannen som talar med hundar. (Cesar Millan är en förebild för mig.)
Att jag väldigt länge dagligen såg ett avsnitt av den israelska serien Familjen Shtisel (där det finns många scener med karaktärers drömmar) påverkade att jag gjorde Out of This World.

Jag undviker nästan helt kriminalunderhållning. - Har nolltolerans för våldsförhärligande.
Annat som faller bort helt är dokusåpor, lek- och tävlingsprogram, science fiction, fantasy, TV-spel (inte testat) och datorspel.


Filmer jag gillar. (8/11 -19)

De senaste böckerna jag köpt är en med delar av Gamla Testamentet och Marc Chagalls illustrationer; Shaun Tans Borttappad (har även Ankomsten); en bok med Frida Kahlos konst och två med Marc Chagalls konst och hans självbiografi.




 
Jag gillar all möjligt olika musik



 

    
   




Jag är Frank Zappa-fan. Han har sagt att hans musik är "for people who have outgrown the ordinary". Ofta intrikat musik med väldigt mycket humor. Zappasida med musik och intervjuer.
 
   



 

   
Jag löser en del sudoku och har gjort egna.

Sudokuvarianter. Bl.a. en Pi-sudokustege.

 

Cylindrisk sudoku

Veckad sudoku

Maratonvarianter


  
 

 
Mera kring Robert          

Se boken med Roberts texter.
Alla texter som han själv påpekat finns med.
Den enda helt sakliga boken där allt finns i sin helhet och utan lögner, som finns andra böcker.

Jag har dessutom gjort en sida med mera kring Robert, där jag skriver lite närmre om honom och vår relation.

 





Boktips och soundcloud-intervju: John O'Donohue's bestseller Anam Cara: Spiritual Wisdom from the Celtic World




Mina bevingade vänner

Kråkfåglar är bland de intelligentare djuren som finns. Se mera om kajorna och flera fågelbilder!
I två, tre år har jag matat tre kajpar, Spjuverlingen var en av hanarna.
Sedan snart ett år matar jag bara ett par. Den ena är en "Hoppelingkaja": Han hoppar och fångar brödbiten i luften. (En annan Hoppelingen än den på länken.)
Hoppelingen var inom med halvvuxna ungar 3/6, så det skall ha gått bra i vår. Dagen efter var Hoppelina med tillbaka igen.
På länken finns bara de tre tidigare paren.
Jag har blivit fågelälskare av att ha haft så mycket kajkontakt i många år.


 
 
                 



    
Från gamla hemsidan.

Förklaringen till att hemsidan har båda adressen lanterna-just.nu och lanterna.nu.

 

Aktuellt


 
Tidigare på denna sida, och "bloggposter"

2017 och 2018: Flerkulturell bakgrund, kultur och konst

25/2 och 13/11 -17: Om autism, kreativitet och känslighet

27/6 -17: Bibelupptäckter och en särskild bild

2017 - 2019: Bibeltankar. Bl.a. om att allt inte skall tolkas bokstavligt.

13/1 -18:
Låtsasintervju om Out of This World.

Föreläsningar, intervjuer och artiklar
 
 

 

   




Till sidtopp.
 



©Torger Berstad | www.lanterna.nu