Om mig, och annat      Aktuellt

Jag är född 1965 och uppvuxen i den trevliga kuststaden Fredrikstad i Norge. Jag har bott i Värmland sedan 1987.
Jag har fina barndomsminnen från sommarstugan vi hade. Kring då jag var fjorton fick jag en Laserjolle, så jag har fantastiska minnen av segling. Min far hade också en stor båt.
Min mor var tysk och min far norsk. Han var tandläkare. Traditionen att "gå på tur" finns båda i Norge och Tyskland, och jag fick vara mycket i naturen.
Det konstnärliga har jag nog fått genom min farmor. (Lite mera om det.) Jag gjorde tidigt allt möjligt kreativt och började teckna av veteranbilar, djur och natur m.m.
I skolan var jag tyst och lydig, och fick höga betyg. Som jag hört andra med autism säga, så var det att jag presterade så bra som gjorde att man inte förstod att jag egentligen hade problem.
Jag gillade matematik och har haft lätt för språk. Annars har jag kanske mest haft ett väldigt bra minne, så jag kunnat memorera inför lektioner och prov.
Jag gick sen den naturvetenskapliga linjen på gymnasiet och  fick höga slutbetyg. Så långt gjorde jag bara det alla förväntade.
Då det nu var dags att besluta vad jag skulle göra i livet valde jag det som betydde något för mig, och avbröt det naturvetenskapliga. Jag gick först en ettårig estetisk gymnasielinje. Hur detta ogillades av mina föräldrar är absolut en orsak till att jag "på dagen" hamnade i kris. Året efter kom jag in på konstfack i Oslo. Grafisk linje först.
Jag var essentiellt inte rustat att klara av vuxenlivet sedan jag har Aspergers syndrom. Pga. psykiska problem slutade jag efter ett och ett halvt år.
Jag bodde med en engelsk flickvän i Oslo, men hanterade det inte och utnyttjades. (Jag har utnyttjats av folk hela livet. Det är vanligt för personer med AS.) Jag tror jag skulle kunnat gått kvar om inte för hur hon förvärrade krisen. Fast jag skulle ändå inte klarat leva som konstnär/grafiker sen. En mentor hade behövts.
Det finns flera lögner om mig i omlopp, en är att jag skulle vara homosexuell. Jag skulle vilja bli ihop med någon, men som mitt liv ser ut är det svårt se hur det skulle gå till. (Under tiden är jag kär i Giti i Tv-serien Familjen Shtisel.)
Under den värsta krisen, som det inte fungerade att tala med någon hemma om, fick jag nu förtroende för Robert Jäppinen, som jag av en slump mött tio minuter på konstfack. Jag flyttade till Ransäter 1987 och bodde först hos honom. Jag har talat med honom om mina problem under åren fram tills han dog 2006. Samma år fick jag min Aspergerdiagnos. Det är inte mitt psyke som jag har problem med nu länger.
Robert är den ende som varit rak och inte trott nedsättande overkligheter om mig. I och med allt osant som genom åren skrivits om honom, har alla overkliga bilder av honom. Det har milt sagt påverkat min situation.


    


 

   Bilder från Fredrikstad.


 
   
   Laserjollen. Släktbesök.
  



      


 

Just upptäckt att det går fotografera med laptoppen. Helt omedveten om vad gitarren bakom mig gör.


1988 köpte jag hus i Ransäter och fick jobb på stålbruket i Munkfors. Jag var där ett och ett halvt år. Sen tog jag tjänstledigt och gick den biotekniska inriktningen på Skogsindustrilinjen på högskolan (nu universitet) i Karlstad. (Hade det funnits en linje för matematik, och inte matematikekonomi, skulle jag ha valt det.) Jag klarade examen, men hade nu fått sömnproblem och hade för stora problem för att kunna få ett jobb, så jag arbetade ett och ett halvt år till på bruket, tills jag inte klarade av det längre, och fick  sjukskriva mig. Var sjukskriven tills jag kring 2000 fick förtidspension. Jag hade då flyttat till Karlstad och gick på den tvååriga folkhögskolelinjen Ord, Bild, Drama.
Det konstnärliga har jag hållit på med under alla år, och jag var medlem i Värmlands konstnärsförbund under några år. Jag hade ofta med mina grejer på Roberts utställningar.
Nu gör jag bara mindre bilder, som jag tar in i mina böcker. Har inga andra ambitioner längre.
Allt möjligt jag gjort under åren - som t.ex. att köpa hus - har jag bara kunnat göra förde Robert förmått mig till det. Man kan behöva någon sorts mentor när man har Aspergers syndrom, och det är en sån roll han haft. (Med några egenskaper som blir väldigt fel för någon med autism.) Det var också han som tyckte att jag skulle göra en bok då jag började skriva självterapeutiska dikter 1997.

Jag håller på med mina böcker eller andra kreativa saker på datorn varje dag. Jag har inte möjlighet ta mig ut i naturen längre, sedan jag ådragit mig motions- och överansträngningsskador från 1999, och inte får vård för det. Jag har flytt min ångest in i motion, och senare datorjobb. Jag har alltid varit överaktiv.
Jag är inom även mycket annat här: Hälsoreferat 1999 - 2017
Att jag inte tar mig ut i naturen längre kompenserar jag med att ha många gröna växter. (P.S. Jag hade så många att det gav allergi, så att jag nu minskat min "inneträdgård".)
Sedan jag älskar naturen, och sedan jag har natur framför mig när jag tecknar, är det mycket grönska i mina teckningar. Jag tecknar ofta på kvällen, då jag brukar tända stearinljus och lyssna på Cd-skivor. Eller så kanske jag bläddrar i någon konstbok, löser sudoku eller läser. Undviker tv sent på kvällen.

Jag är intresserad av kultur och lyssnar mycket på all möjlig olika musik, och spelar själv några instrument. 
Så mycket mina handleder tål (för lite) spelar jag: gitarr, banjo, keltisk bouzouki, bodhrán och virveltrumma med cymbal. Sistnämnda till musik i lurar, så jag "spelar med nån" i det.





Jag är inte på facebook eller på andra sätt interaktiv på nätet.
Min icke interaktiva YouTube-kanal.

Sedan jag är isolerad är det elementära saker jag inte har koll på, samtidigt som jag t.ex. kan göra en enkel hemsida som denna.
En hel del saker kan bli väldigt annorlunda och öppet för misstolkningar när man har autism och dessutom är isolerad. Jag har blivit isolerad förde alla (bekanta och professionella) föredragit att tro overkligheter om mig.
Se videor och läs om det nedanför:
Extrem oseddhet

Jag har matat kajor sedan ca 2009. Över är några kajvänner jag haft. Som Tv-program visat är kråkfåglar bland de intelligentare djuren som finns. Flera kajbilder.
 

 

Jag har läst evangelierna sedan 2014.

Ur Johannes12:
"Den som tror på mig, han tror inte på mig, utan på honom som sänt mig. Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig."

Lukas 17:20-21:
Tillfrågad av fariséerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”



Se bibelillustrationer.


    

Det finns mera om mig nedanför, på min sida om Aspergers syndrom och i böckerna.
Mycket av det som finns i de äldre böckerna är inte alls representativt för mig längre. Asperger innebär senare utveckling.
Att äntligen förstå sig själv utifrån diagnosen är omvälvande. En "omdefiniering" av vem man är. Innan var jag en gåta för mig själv.

  

       




 

.

Kort på mig från 1998, naturbilder och en orädd spjuverkaja.
    


























Jag ser aldrig TV-serier, annat än Seinfeld och den prisbelönta israelska serien Familjen Shtisel, som jag spelat in och ser om och om igen, så jag nu samtidigt försöker lära mig ord på hebreiska.
Se trailer.
Kriminalunderhållning undviker jag. Kanske en Hitchcock eller något annat varannan månad. Annat som faller bort helt är reality, dokusåpor, lek- och tävlingsprogram, science fiction, fantasy och datorspel.

Några filmer jag gillar.

De senaste böckerna jag köpt är Shaun Tans Borttappad; en bok med Frida Kahlos konst; en med Marc Chagall och John O'Donohues Anam Cara.



    

 
Jag är helt musikberoende.
Jag gillar allt möjligt olika och hittar ständigt nytt.
Frank Zappa kan kanske kallas ett av mina Aspergertypiska
"specialintressen".
Min Zappalänk med musik och intervjuer.

 
 

 

 
 
Anledningen till att jag inte gärna delar allt jag gillar är att jag psykas utifrån allt jag gör på hemsidan, så då håller jag heller mycket för mig själv. Det jag delar behöver nästan vara sånt jag kan avvara.
Jag är utsatt för i system satta psykningar, som jag skriver om och dokumenterar.
   



 

     
Jag löser mycket sudoku
och har gjort en del egna.

Sudokuvarianter Bl.a. Pi-sudoku

 

Cylindrisk sudoku (Th)
   
Maratonvarianter

  
 

 


Uppdaterat 11/11 2017.
Mera kring Robert          

Se boken med Roberts texter.
Alla texter som han själv påpekat finns med.
Den enda boken där allt finns i sin helhet och inte en enda lögn om honom, som i andra.

Jag har dessutom gjort en sida med mera kring Robert, där jag skriver lite närmre om honom och vår relation. Det är mycket jag känner jag vill rätta till.

 





   Boktips: John O'Donohue's bestseller Anam Cara: Spiritual Wisdom from the Celtic World





 
Sometimes a bird feels the Bern.
   

Portland(ia): "Put a Bird on it"
5/3 -17: Fann just en närbildsvideo
på sparven: Birdie Sanders
Kajan var speciell. Den insisterade på att hoppa mot mig och fånga brödbiten i luften.

Fåglar är underbara!
   

Se fågelvideon med Bernie Sanders.
Fann vad Naom Chomsky sagt om honom:
"Bernie Sanders is an extremely interesting phenomenon. He's a decent, honest person. That's pretty unusual in the political system."



       
Se kajbilderna över större och några bilder till.
Kajan som hoppade hette Hoppelingen. Den över är Spjuverlingen. Jag har även haft en Miróeling. De är alla kajelingar. Hoppelingen fångade länge min uppmärksamhet genom att flyga förbi fönstren, så att jag såg den landa på takutskjutningen bredvid. De är uppfinningsrika.

 
                 

  
    
  Från gamla
  hemsidan.

Förklaringen till att hemsidan har båda adressen lanterna-just.nu och lanterna.nu.


 

Aktuellt


5/7 -17: Ny teckningsbok på gång.

Jag tycker inte om att gå ut med saker i förväg, men jag har nu börjat göra en ny bok med pennteckningar, som jag vill göra till salu i bokhandeln. Det blir bildsidor och sidor med "kollage" av teckningar, som i den förra, men även text i denna.

20/8 -17: Boken är givande att göra och blir tjockare än de andra snyggare böckerna jag gjort.
6/12 -17: Jag väntar på att få boken från tryckeriet.


 
 
Flerkulturell

Min mor var sudettysk, så hon blev krigsflykting och växte upp i ett sönderbombat Tyskland, som man nu ser bilder från Syrien. (Svält och krigstrauma.)
Sedan Norge var ockuperat av nazityskland har det inte varit oproblematiskt att min mor var tysk. Det har även gått ut över mig.
Jag tycker annars det är intressant att jag har släkt så utspritt. Min farmor var av finsk släkt, från Finnskogen.
Jag gillar kulturell omväxling, i musik och all kultur, och allmänt.
Jag kollar videor och läser böcker, mest på engelska.
Min bästa tv-kanal är tyska 3SAT. Annars tittar jag mest på Axess och Kunskapskanalen.


 





 

7/3 -17:
Banksys Walled Off Hotel i Betlehem.
"Walls are hot right now, but I was into them long before Trump made it cool."
The Walled Off Hotel
Se banksy.co.uk

Jag har alla möjliga favoritkonstnärer. Det är Marc Chagall som inspirerat mig att börja göra bibelillustrationer.
En ängel, och geten trollar med knäna.
Vacker konstnärsfamilj.

 





Jag gillar sen länge Trilok Gurtu.
We make bridges, not barriers. This is what the world requires.

     

   


 
 
Tidigare på denna länk, och "bloggposter":

4/2 -17: Födelsedag, kreativ fyndighet och dada

25/2 och 13/11 -17: Om autism, kreativitet och känslighet

2/5 -17: Min Pi-sudokustege

27/6 -17: Bibelupptäckter och en särskild bild

16/10 -17: Typiskt missförstånd hos tandläkaren (AS-relaterat)

10/12 -17: Video: Svärd till plogbillar på riktigt. Från tysk tv.
 

 

Efter att jag lagt bilden bredvid på Aspergerlänken, och jag påmindes om drömsemestern som min mor gav mig då, fick jag en önskedröm. Från dagboken:
Jag och morsan var av nån anledning i Israel. Jag kanske hade sagt nåt om Jerusalem. Hur som helst svarade morsan plötsligt att ”Då åker vi till Jerusalem.” Det var som den mest fantastiska överraskningen. Önskedröm. Och jag klappade henne med händerna runt hennes axlar. Nästan-omfamningsklappade. (P.S. Se förklaring/referens längre fram!) Jag minns inte vad jag svarade, men jag skulle till att säga att jag även (först) ville se Baksys hotell i Betlehem.
Bilden över: Det var väldigt speciellt att plötsligt se igen en tv-serie som gick då jag växte upp på 70-talet. Jag tittar inte på Onedinlinjen. Däremot kollar jag nu ett avsnitt av Familjen Shtisel nästan varje dag. Sånt är normalt för människor med autism, som en expert säger här.
Jag har tänkt när jag kollat Shtisel, att jag skulle vilja resa till Israel. Därför fick jag önskedrömmen bredvid.

 

Förklaringen av "nästan-omfamningsklappningen", ur dagboken:
P.S. 20/7: Jag förstod vad nästan-kramklappningen berodde på. Jag hade just läst i en bok om autism av Christopher Gillberg. Läste bl.a. om mödrar som är ledsna för att deras barn inte vill kramas. Här finns det en smärtsam tangering. Något jag hade på autismlänken på min gamla hemsida. När min mor plötsligt ville krama mig som barn, ryggade jag tillbaka. Hon sa då vad hon tolkade: ’Du vill vara tuff pojke och inte kramas med mamma.’ Det tragiska är att det var inte det. Med autism är det bara en reflex att man reagerar så. Ryggar tillbaka för nåt plötsligt och känslosamt. I själva verket minns jag hur jag tänkte att jag önskade att hon skulle se igenom att jag ville att hon kramade mig, och att hon skulle ha gjort det. Det har varit samma sak senare med Robert, och nog Gunnel med. Det är bara en reflex. Liknande hur kajor kan reagera när jag kastar bröd till dom. Förr. Nu kommer ju bara Spjuverlingen, maken och en annan liten. De mera rädda reagerar bara på den plötsliga rörelsen av handen mot dem. De ”vill ju egentligen ha brödet”. Temple Grandin har sagt hur människor med autism är mera som bytesdjur. Men det var alltså samma sak med Robert: Jag typ spjärnade emot när han gav en bamsekram. Men jag ville ju ha den. Gunnel tog till vanan att liksom förvarna mig.
Då jag läste detta i autismboken tänkte jag på om jag skulle lägga ut denna beskrivning igen. Därför drömde jag om nästan-kramklappningen med morsan.

  



©Torger Berstad | www.lanterna.nu