Stycke ur
En blommas själ:
Innehållspunkten
”Drömrusch” - tillgång till drömmar jag inte mints.
Två
drömmar med metanivå. |
|
 |
”Drömrusch” – tillgång till
drömmar jag inte mints
Den nästa
drömmen behöver en bakgrundsbeskrivning.
1999
hände mig något för första gång. Jag tror det
var då jag halvsov på dagen. Plötsligt kom det
för mig landskap/platser från vad jag tolkar att
måste vara drömmar jag haft, men inte mints. Jag
har inte läst något om sådana erfarenheter, men
jag föreställer mig att det man drömmer ”lagras”
i det undermedvetna även när man inte minns det.
Det var som att jag
mindes något helt fantastiskt. ”Oj, det var
det!”, ”Och det!” Då jag försökte hålla fast
”minnesbilderna” ville det bara genast hoppa
vidare till en nästa otrolig bild, och nästa och
nästa. Det var enormt spännande, men samtidigt
ansträngande. |
|
Jag minns knappast
någon handling. Många av platserna är mera
dramatiska renderingar av verkliga platser.
(Så länge jag hade ben att gå på hade jag för
vana att promenera väldigt mycket. En del kan
jag se att kommer från det.)
På grund av hur
det vill hoppa vidare till nästa och nästa har
jag kallat detta för ”drömrusch”.
I Out
of This World finns en äldre text om det.
Då var det fortfarande så att redan att beskriva
”förmågan” utlöste att det hände. Jag kom igen
direkt ner i det undermedvetnas oändliga
”bildbank” och mindes fantastiska ställen. (Det
styckade upp texten jag skrev om det.)
Jag
kan fortfarande komma i kontakt med det, men
inte riktigt som då. Fast jag har fixerat en del
av dessa platser i minnet.
Följande dröm, från 11/6 -23, handlar om denna
förmåga, och sammansmälter två av mina
fixerade drömplatser till ett landskap.
Med
överblick finns plötsligt Robert mitt i det och
verkar vilja berömma mig för detta, så som han
kunde berömma det jag gjorde konstnärligt:
Drömde att jag och en annan var med en
äldre man. Han var motsvarande Robert, eller
samtidigt kanske lite förståndshandikappad – nån
annan. (Referens Pelle) [Roberts granne,
Pelle, var inte förståndshandikappad, men kunde
ge ett sådant intryck. Han skall ha haft
odiagnostiserad autism.] Men han uttryckte
att han behövde hjälp, men jag erbjöd mig inte
hjälpa fast jag kände att jag borde. Referens:
Som det var med Robert på slutet, då jag tog
avstånd när jag skulle ha hjälpt.
Sedan var vi plötsligt i ett av landskapen från
mina ”drömruschupplevelser”. [Pil mot
vit landtunga. Vattnet är grått.] Vik –
landtunga från fantastisk drömerfarenhet, men
det såg mindre fantastiskt ut. Han pekade
begeistrad ut över det, som det var helt
fantastiskt för honom att se det. [Pil] Här
borta var ett annat landskap. By nere
(vid vatten). Kullar med hus motsvarande
mina promenader upp från konstfack, fast
annorlunda. Och ett ställe motsvarande
nederst i Akersgata [Då jag gick på
konstfack, 1986, bodde jag ett halvår
med en engelsk flickvän på Akersgata i
Oslo centrum.], där det [i
drömrenderingen] går rakt ner, som
under jord, eller tak, men till… viken
eller platta. Trång korridor med affärer
hela vägen. Haft många drömerfarenheter
– rusch - från ett sådant landskap
mera runt, motsvarande Oslo. [Jag
kallar halvvakna erfarenheter av det
undermedvetna för ”drömerfarenheter”.]
|
|
I en annan scen
var vi på stranden. Gubben gick mot vattnet och
jag var rädd han bara skulle fortsätta ut i
vattnet, begå självmord. Utsvängda blå byxor.
Han stannade.
[På
siduppslaget har jag sedan teckningen nedanför.
Därefter följer en dröm till med metanivå.]
|
|
