|
||||||
Jag har över åren utvecklat ett sätt att teckna som jag tror är rätt ovanligt. Det händer att jag har en idé, men vanligen har jag det inte, utan jag börjar bara att teckna former. Jag tecknar vad jag ser för mig eller intuitivt enligt stundens infall. Att jag gör så har kommit ur hur jag tecknat mest icke föreställande under hela 90-talet och fram till 2006. Därefter blev bilderna igen mera föreställande. Med åren har jag börjat göra mindre teckningar med mera detaljer. Formspråket i mina nuvarande teckningar är likt det i de icke föreställande bilderna. Det är vanligen organiskt och med mycket rörelse. Jag gör ungefär som förr och har fokus på det formmässiga snarare än det motivmässiga. Att jag har autism spelar in. Det intressanta med det är att så mycket kommer till uttryck undermedvetet. Det är motsvarande hur det sker i drömmar. Som jag skrivit i tidigare förord: När jag skriver ner en dröm ser jag vilka intryck som spelat in – jag skriver ner ”referenser”. På samma sätt finns ofta undermedvetna ”referenser” till frihandsteckningarna. Jag ser i efterhand vad ”mitt undermedvetna gjort” medan jag trott jag tecknat något slumpartat, eller bara tecknat former. |
||||||
|