Här är ett stycke ur en längre intervju med Frank Zappa, där han talar om konformitet. Intervjun finns på YouTube. Jag har skrivit av stycket och tagit in det i boken Track A-dagbok 5.

Frank Zappa – Baltimore Interview,
August 1985

Tjogo minuter in i intervjun säger intervjuaren att det ser likadant ut runt om i USA, nu jämfört förr. "Everything looks remarkably the same." Han frågar Zappa vad han tror är orsaken:
I think it’s a reflection of the attitude of the times. People today are in a way mentally more like the people of the 50’s, because they’re so very conformist. They’re so afraid of what’s going on that they don’t want to take the risk of being an individual. Everybody, when they go home, they go "Wrroa! Am I tired of acting like that!" you know? "I had to do that to keep my job. Wrroa!.. I hate that! Now I’m gonna take a bunch of drugs and forget about it!" you know?.. There’s a lot of pressure on people, because they want to be themselves. You are not born as a clone of somebody else. You’re an individual (pekar ut i luften), I’m one, you’re one (mot intervjuaren), all you people out there (pekar

Frank Zappa


   









         

 

mot kameran), you’re one too. So you’ve got a right to be yourself. But there’s all this pressure to act like a certain kind of a person, so that you can have certain kinds of friends and fit in somewhere. So that you can be certified as a label (gör stämpeltryck). "Oh! I’ve got it! I like the idea of being a yuppie!" So even if you’re not one, you’ll make yourself one, so that you can go to a yuppie bar. Then when yuppies don’t want to be called yuppies anymore, you’ll turn into whatever they turn into. You’ve got to have that stuff going for you. I mean, it’s a waste of time."

I boken skriver jag sen vad jag tankar om  konformitet i dag.


Nedanför är en intervjusnutt till jag skrivit av
, som finns med i Track A-dagbok 6.
Hör intervjun:
Frank Zappa Intervju 2
Musikfrågorna kommer efter fjorton minuter.
(Efteråt adresserar han, som i boken, myter.)

"Det var ett riktigt bra stycke i Zappainterjun, som jag skrev av. Det verkar vara från en skiva med intervjuer, och det skall vara inspelat 1982 eller -83. [...] ...och videon (utan rörlig bild) heter Frank Zappa Intervju 2. (Fanns ingen 1.)
Intervjuaren vill bena ut Zappas intresse för musik från uppväxten, och hans musikaliska utveckling. Han lyssnade på R&B, men skrev ingen sån musik, utan började vid fjorton års ålder skriva musik för symfoniorkester. (Lärde sig det genom att läsa noterna till modern klassisk musik, samtidigt som han lyssnade.)

Intervjuaren: … That seems kind of….unusual…
Zappa:
Well, its only unusual in Amerika.
– Because people in Amerika don’t have anything… they don’t care about that kind of stuff… you know… They don’t want unusual things in Amerika – for one thing… They want everything to be exactly the same. It’s allmost like Amerika wishes it was Russia… or red China. They crave uniformity here. All levels of government crave uniformity, all levels of the corporate… in that scene… they want uniformity. Everybody wants it. Even the people who’ve been made uniform seem to desire uniformity. In order for something to be ’good’ it has to be the same as somebody else’s thing. That’s why it’s this copy cat TV shows, copy cat records, copy cat movies. It’s boring. So… Yeah, it’s unusual if you do something that nobody else is doing. That doesn’t make it bad though."


Det han säger är förstås sant för alla länder. Det är ingen direkt entusiasm för originalitet här heller...
På fråga om normalitet är intervjuns avslutningsfras: "Sameness is not enforceable."

 
The Real Fran Zappa Book är väldigt underhållande och bra. Ett skäl till att han skrev boken var alla overkliga böcker "om honom". (I den första boken jag gjorde med Roberts material jämförde jag dem i det avseendet.)



          


Den innehållsmässigt bästa Zappaintervjun på YouTube är den med sämst bildkvalitet. Zappa har tagit in en del ur "Freeman Report" i boken. Den roligaste intervjun tycker jag är Kay Rush's.

 

Det finns flera intervjuer där Zappa kommenterar hur folk inte kan tro att man kan göra så konstig musik om man inte använder droger. Han är väldigt uttalat emot droger, även i några låtar. Här är ett stycke ur en intervju från 1978:

"[Ohörbart]... are so stupid that they think it's impossible to do anything creative without some chemical assistance. They've been brainwashed into that. Americans don't know anything about art, and they don't know anything about creativity. Everything that passes for art and creativity in the United States is so mediocer that if they ever come in contact with the real thing they can't believe it. They can't believe that anyone could sit down and just do something without getting ripped out of their mind."

Jag tar gärna in detta sen, vad jag vet så tänker folk det samma om mig om min "för konstiga konst".
       
Ur en av hans sista intervjuer, på frågan varför många ger sig på just honom: Because I'm ugly. In this world of basic stereotyping, give a guy a big nose and some weird hair, and he's capable of anything.


 
 
Det är en del saker som Zappa sagt som Robert sagt motsvarande.
Zappa säger t.ex. i intervjuer att regeringar vill ha människor i ett "sömnigt, kontrollerbart tillstånd", och att media gärna hjälper dem i det. Robert kallade det mesta som visas på tv för "sömnpiller".

Eat That Question
är en bra DVD med stycken ur Zappaintervjuer.
Bredvid är instrumentalen titeln är tagen från.

Jag har förstås videorna Zappa själv gjort och gillar de.








 
 

Se två Zappa-teckningar med förklaringar i boken Out of This World - Teckningar, drömmar, det undermedvetna.

...Sen undrade jag vem ”the djungle man” var, om det kanske var Zappa. Därför har ansiktet fått Zappas näsa och mustasch. Det var inte mig i extra mycket natur, utan det blev oavsiktligt en ”djungle Zappa”.

3/11 -18: På min mobilanpassade hemsida, outofthisworld.design, har jag återupplivat Joe, från Zappas album Joe's Garage. Han har en romans med Adi, basisten i den påhittade gruppen The Twirlies:
Henrik Ibsen-biografen visar Trollfabriken i Dovre och en utanför-kroppen-romans: Joe & Adi

Jag har inbäddat mera musik. Det är ju trots allt Joes imaginära solon.

Zappas familj kom från Sicilien och var grekisk-arabisk och fransk-italiensk. Jag har lagt till instrumentalen Canard Du Jour, där Zappa spelar grekisk bouzouki. 2:30 in i spåret säger en röst: "Kind of reminds you of home, doesn't it?".
Jag har nyss köpt en äkta grekisk bouzouki med totalt underbar klang. Därför har jag låtit Joe skaffa en imaginär en.

 


 






 
Ett känt Zappacitat, som ofta används i undervisningen.

  Skulpturteckningen överst är från kring 2006.




 ©Torger Berstad | www.lanterna.nu