Boken är inbunden med hårdpärm och har 468 sidor. Den är till salu.
Se innehållsindexet.



 

Förord         


Jag har Aspergers syndrom, en form för högfungerande autism. Det är typiskt att människor med odiagnostiserad autism får psykiska problem. Jag hamnade i kris direkt då jag skulle stå på egna ben. 1987 slutade jag på konstfack i Oslo. Det gick inte egentligen att prata om problemen med någon hemma. Av en slump hade jag fått kontakt med Robert Jäppinen, som ville hjälpa mig. Genom honom kom jag våren 1987 till Värmland, och har bott här sedan dess. Robert blev som en psykolog, mentor och far för mig. Att han var en så speciell person har förstås påverkat mig.
När jag berättat om mardrömmar har Robert sagt att de visar hur jag mår, och att drömmar är hjärnans sätt att bearbeta problem. Jag skrev dagbok och började skriva ner drömmar. På 90-talet fick jag stora sömnproblem. Jag hade ofta otroliga mardrömmar, men mina gamla dagböcker är så ångestmättade att jag inte kan orka titta i dem.
I denna bok finns i stort sett bara drömmar från perioden jag skrivit dagbok på datorn. De är hämtade ur böcker jag utgett på mitt förlag mellan 2011 – 2017.

                  







 
Vad jag förstått har jag större förmåga än normalt att se sambanden mellan de dagliga intrycken och drömmar. (Annars kanske jag har utvecklats så att det också finns tydligare samband.) Det är spännande att se hur hjärnan använder intryck till att väva ihop bilder och berättelser - effektiva kondensat. Ofta mycket mera kreativt sinnrikt än något jag själv skulle kunna tänka ut. Jag tycker också att drömmarna hjälper mig att bättre förstå mig själv och min livssituation.
Författaren, filosofen och prästen John O’Donohue nämner i boken Anam Cara ett hebreiskt talesätt som säger att när man inte ger akt på en dröm så är det som att inte läsa ett brev sänt till en själv.
Ur en intervju: “… and a dream is a sophisticated, imaginative text, full of figures and drama that we send to ourselves.”
Jag har svårt att tänka mig ett mera spännande bokprojekt än detta. Förutom att jag härleder ”drömreferenser” beskriver jag ”drömerfarenheter”. Saker jag gör när jag river mig loss från mardrömmar, och även annat. Jag kan också komma i kontakt med mitt undermedvetna när jag är vaken, i vad jag kallar ”drömrusch”. Dessutom har jag börjat gå i sömnen.

Man kan kanske tro att det måste finnas berusningsmedel i bilden för att ha sådana upplevelser och teckna som jag gör. Så är det inte. Jag vill försöka beskriva vad med mig och min situation som är annorlunda eller abnormt, som bidrar till att det blir ovanliga uttryck.
För det första har jag gjort väldigt fantasirika och annorlunda saker ända sedan barndomen. Jag har flytt in i min kreativitet. Att jag har autism är helt väsentligt. Det är vanligt att kreativa människor, och människor med autism, har ett mera associativt tänkande.
(I autistiska Temple Grandins bok, Thinking in Pictures, finns ett kapitel med titeln Thinking with my subconscius.)
Att jag inte har någon att visa det jag tecknar bidrar också till att jag inte tänker på vad andra kan tycka.
Robert har egentligen varit den ende som verkligen försökt förstå mig, och kommit i närheten av att göra det. Efter hans död 2006 har jag blivit isolerad. Jag har inte kontakt med någon överhuvudtaget sedan flera år nu. Det påverkar förstås också allt.
Min livssituation har kommit att bli väldigt pressad. Jag skriver inte på vilket sätt här, utan det kommer fram efterhand i förklaringarna till drömmarna
.

Även i det jag tecknar har det blivit alltmera tydligt hur saker kopplas undermedvetet. Bredvid är en sida ur mitt ritblock. Jag använder A4-block som jag håller liggande. Sedan flera år gör jag små teckningar ovanifrån och ner i tre eller fyra ”kolumner”, från vänster till höger. Jag tecknar associativt vad som än faller mig in, men vanligast planlöst.
Låt säga att teckningarna följer någon tanke neråt den första ”kolumnen”. När jag sedan gör översta teckningen i andra ”kolumn” kan det tematiskt följa på det senaste, men omedvetet vill det ofta kopplas till teckningen som finns bredvid. Sådant sker ständigt. Att jag verkligen inte tänker på vad som finns intill skall bero mycket på hur man med autism tenderar att gå i detalj. Jag fokuserar så starkt att jag inte har tanke på vad som finns bredvid eller ovanför, eller generellt på sidan.
Under hela 90-talet och fram till kring 2006 tecknade jag väldigt lite föreställande. Att jag tecknat så mycket abstrakt gör att jag har fokus på vad som sker rent formmässigt, även när jag tecknar föreställande. Det bidrar till att jag ofta inte märker att något annat kommer till uttryck än det jag tror mig teckna. Det är spännande att i efterhand se att något kommit fram undermedvetet.

Tre teckningar i boken har långa förklaringar av vad som kopplats undermedvetet. Det är motsvarande hur drömmar kan ha långa förklaringar.
Alltihop är frihandsteckningar, undantaget drakteckningen på omslaget, bibelillustrationerna, ”Östersjöteckningen”, skylten på nästa sida och tre, fyra äldre bilder.

Ett par saker gjorde mig tveksam då jag började tänka på att göra en bok om det undermedvetna i mina teckningar och drömmar. För det första har jag inte lätt för att skriva. Sen skulle jag vilja göra en bok med bara mina bättre teckningar, men om det som kopplats undermedvetet skall beskrivas tvingas jag ha med även många sämre. Intill bra teckningar finns ofta sämre teckningar som gett att jag överhuvudtaget gjort de bra. Ofta är också det som kopplats mellan dåliga teckningar så intressant att jag vill visa och förklara det.
Därför tror jag att jag kommer göra en bok till med bara de bättre teckningarna och helt utan förklaringar. Som boken Pennteckningar, som jag utgav 2015.

Jag har gett boken huvudtitel Out of This World förde att svenskans ”inte av denna värld” inte är lika positivt laddat.

Jag bör nog tacka skaparna av den prisbelönta israeliska tv-serien Familjen Shtisel för att ha inspirerat mig att göra boken. Serien handlar om en ultraortodox judisk familj i Jerusalem, och det finns många scener med drömmar och syner. Jag har spelat in serien och kollar nu ett avsnitt nästan varje dag. (Normalt trygghetsskapande beteende för någon med autism.)
I sista avsnittet finns en scen där familjefadern Shulem försöker trösta sin konstnärsson med en skröna om en viss Yocheved Gesundheit. Jag har blivit fixerad vid att ge henne liv. Varför inte låta henne säga något trevligt om boken? Hon säger alltså att den är ”yofi meod” och tillägger ”Kol hakavod Torger!” Då svarar jag ”Toda raba!” och vill göra närmande. Men förutom att kunna för få ord på hebreiska, får jag svårt sedan jag har Aspergers syndrom. (Sådant kommer också in i drömmar.) Så småningom blir hon ändå min ”kale” – förlovade. (Romantiska projiceringar kommer också in i drömmar.)

Annars har jag anledning tacka Marc Chagall för att ha inspirerat mig att göra bibelillustrationer. Det har lett till att jag allmänt börjat teckna mera i detalj och utarbetat.


 


 


             


 
Konst

Det finns pennteckningar på nästan alla uppslag. Bland andra de flesta på sidan med konst och underlänken med flera pennteckningar.
















        

Till väldigt många av teckningarna finns förklaringar av saker som kopplats undermedvetet. Läs förklaringen till teckningen bredvid.

Se innehållsindexet med flera länkar.





 
Out of This World - Teckningar, drömmar, det undermedvetna finns att köpa på Instant Book, där jag fått den gjort, Bokus, Adlibris och CDON. Instant Books pris är 400:-



 

 


©Torger Berstad | www.lanterna.nu