Schertzie-Murtsie, den
fastanställda musan från
Delft.
De tre teckningarna på detta
uppslag finns på samma ritblockssida. (En med en tasmansk djävul.) Ett par dagar efter att jag
hade gjort ansiktet över kom
plötsligt i mitt huvud namnet
Schertzie-Murtsie. Jag har
skrivit det på samma sida.
Kort efter har jag beslutat
att Schertzie-Murtsie är
henne.
Här är lite
tillhörande fantasibroderier:
Schertzie-Murtsie är från
Delft. Det hade gått ett
program om Johannes Vermeer på
tv, vilket nog är orsaken till
det. Dessutom har jag varit på
cykelsemester i Nederländerna
i början av 90-talet, och jag
gillade just Delft. Jag har
beslutat att Schertzie-Murtsie
bor på vinden i huset där en
restaurang den gång fanns.
(Jag tecknade där någon gång.)
Schertzie-Murtsie har fast
anställning som musa på en
konstskola. Jag föreställer
mig att Vermeer målat henne in
i existens. - Det ena barnet
på målningen Den lilla
gatan. Hon har först
varit hans musa. Framåt i
historien har hon inspirerat
målningar som Joan Mirós
Holländsk interiör I och
II och Kees van Dongens
Ärkeängelns tango.
Vilken konstskola skulle inte
anställa en musa med sådana
meriter?
En teckning till med en fantasihistoria. Men först kort om hur bilden
kommit till. Jag utgår sällan från någon idé, utan börjar bara teckna
former. Ett grepp jag ofta använder är att jag speglar linjer. Här har
jag först fått nåt likt en vit palm t.h. när jag speglat. När jag
speglat det som kunde vara ett mellanrum mellan palmblad, har jag fått
Napoleonshatten. När jag tecknat ner från den har jag sett för mig
härförarfiguren.
Historien till denna: Härföraren
kommer på morgonen ut från bunkern där han sovit (t.h.). En
betongbunker av liknade sort som det finns tallösa av i Albanien.
Ute ser han till sin förtjusning att fienden kommit med en present. På
en kulle står en 40 meter hög trämodell av ett sittande barn.
Underligt nog kommer han inte att tänka på den trojanska hästen, utan
gläds bara över ”infödingarnas” gåva. Hur det sedan går vet vi inte.
(”Drömmen” slutar där.)
|
