|
27/6 -17: Bibelupptäckter och en
särskild bild.
Jag kan skriva lite om
bibelillustrationen bredvid.
Nu har jag snart läst evangelierna en
fjärde gång, men då jag 2014 läste de
(hela) för första gången fick jag två
trevliga överraskningar.
Jag har tre ikonaffischer jag haft på
väggarna sedan 1988. Två av de betyder
mera för mig.
Då jag 2014 läste Lukasevangeliet
förstod jag att den vackraste av de två
måste föreställa Maria gravid när hon
möter Johannes döparens mor, Elisabet.
Enligt Lukasevangeliet var de släkt.
("Fränka".) Jag kollade sen på
affischens baksida att det stämde.
Den andra överraskningen var också i
Lukasevangeliet. Det är scenen bredvid.
(Läs hela stycket, med en teckning till,
på sidan med
bibelillustrationer.)
I barndomen har en skräckscen i en film
etsat sig fast i mitt huvud. En man
jagas av en hop uppför ett berg, och han
trängs ut mot kanten. Jag vet inte om
någon stängde av TV:n där, men jag
uppfattade det som om mannen åts upp av
hopen.
Då jag läste Lukasevangeliet förstod jag
att mitt minne måste ha varit en film
med situationen bredvid, där Jesus jagas
av hopen ur Nasaret och upp på
bergskanten.
Jag har sedan hört på ett TV-program att
detta var hur man brukade ta livet av
oönskade individer i Israel (även andra
områden?) på Jesu tid. |
Hur som helst var det
skönt att konstatera att mannen inte åts
upp.
Att jag fått ett sånt starkt minne från
filmscenen beror på att jag själv var
stigmatiserad redan i min barndom.
Det var därför också tämligen speciellt
för mig att teckna denna scen. Det andra
skälet till att det var speciellt att
teckna är att jag ju dagligen
psykningshetsas, så det gestaltar också
lite hur mina dagar allmänt ser ut.
Detta jag beskrivit väldigt i detalj i
de senaste böckerna jag gjort.
12/7 -17:
Min far, som var förmögen tandläkare,
blev stigmatiserad de sista åren, innan
han begick självmord. Varken morsan
eller farsan hade koll på Nya
Testamentet, men farsan brukade, när jag
hälsade på honom, ofta säga att "De
sista skall bli de första." Det kan
verka konstigt att en förmögen man
räknar sig som "de sista", men han hade
världens sämsta självkänsla och försökte
kompensera det med status.
Såg nyss ett tv-program där en kvinna sa hon
inte var rädd för domedagen förde: "I know where I'm going." Det handlar inte
bara om domedagen, utan beskrivs i
berättelser, som Jesus säger i Lukas 13:29-30:
"Ja, människor skola komma från
öster och väster, från norr och söder
och bliva bordsgäster i Guds rike. Och
se, då skola somliga som äro de sista
bliva de första, och somliga som äro de
första bliva de sista."
Läser Lukas för fjärde gången nu. En
annan tankeställare, från Lukas
16:13-15:
"...I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon."
Allt
detta hörde nu fariséerna, som voro
penningkära, och de drevo då gäck med
honom. Men
han sade till dem: "I hören till dem som
göra sig rättfärdiga inför människorna.
Men Gud känner edra hjärtan; ty det som
bland människor är högt är en styggelse
inför Gud."
15/7 -17:
Jag tror inte att Robert var "den andre
mannen", som han sa, men det finns
överensstämmelser mellan det han sa och
det Jesus sagt. I
Lukas 12:57
finns t.ex. motsvarande Roberts "Lyssna
inombords.":
"Varför låten I icke edert eget inre
döma om vad rätt är?"
Robert har beskrivit hur det kommit svar
på tal automatiskt när han varit hotad.
Inte uttänkt i förväg alltså. Han sa att
svaren innehöll analys av situationen
och avväpnade. Det motsvarar hur Jesus
säger till disciplarna att de skall göra
i
Lukas 12:11-12:
"Men när man drager eder fram inför
synagogor och överheter och myndigheter,
så gören eder icke bekymmer för huru
eller varmed I skolen försvara eder,
eller vad I skolen säga; ty den helige
Ande skall i samma stund lära eder vad I
skolen säga."
Jesus har tydligen kunnat svara/agera så
vid klippbranten i situationen jag
illustrerat.
Lukas 4:17 - 30
©Torger Berstad |
www.lanterna.nu |