Mina första bibelillustrationer Gamla Testamentet

Jag har lagt in stycken ur bibelöversättningen från 1917, med länkar. (Jag tycker
inte att nyöversättningen är bra.) Man behöver egentligen läsa hela kapitlen.

Johannes 1:1 - 18



 

Fortsättningen, Johannes 1:19 - 23

Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.
Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: "Jag är icke Messias."
Åter frågade de honom: "Vad är du då? Är du Elias?" Han svarade: "Det är jag icke." -- "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." 
Då sade de till honom: "Vem är du då? Säg oss det, så att vi kunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?"
Han svarade: "Jag är rösten av en som ropar i öknen: 'Jämnen vägen för Herren', såsom profeten Esaias sade."





 
Johannes 1:24 - 34

Och männen voro utsända ifrån fariséerna. Och de frågade honom och sade till honom: "Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?"
Johannes svarade
dem och sade: "Jag döper i vatten; men mitt ibland eder står en som I icke kännen: han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa." Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: "Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!
 Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.' Och jag kände honom icke; men för att
han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten." Och Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom. Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.' Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son."

Lukas 3:21 - 22

När nu allt folket lät döpa sig och jämväl Jesus blev döpt, så skedde därvid, medan han bad, att himmelen öppnades, och den helige Ande sänkte sig ned över honom I lekamlig skepnad såsom en duva; och från himmelen kom en röst: "Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag."

Lukas 2:41 - 51

Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem. När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden. Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill. De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.  När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom. Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem; och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar. 
När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: "Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro." Då sade han till dem: "Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?" Men de förstodo icke det som han talade till dem. Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.

Matteus 4:1 - 4. Efter dopet.

Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig. Då trädde frestaren fram och sade till honom:
"Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd." Men han svarade och sade: "Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'"

Referens 5 Mosebok 8:3:

Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som du förut icke visste av, och som icke heller dina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå att människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av HERRENS mun.

Lukas 4:17 - 30

Från då Jesus var i Nasaret. Stycket på teckningen är Jesaja 61.


   
  





 



Från Bergspredikan, Matteus 6.
Fortsättningen:

Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.

Matteus 8:16 och Jesaja 53.



Matteus 22:23 - 33:

Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom och sade: "Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder. Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde. Sist av alla dog hustrun. Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne."

Jesus svarade och sade till dem: "I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft. Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen. Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande." När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

Markus 3:3 Fortsättningen:

Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen. Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde. Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom. Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom. Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: "Du är Guds Son." Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.

Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom. Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika, och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar. Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);  vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.

Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta. Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen. Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna. Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser:
"Huru skulle Satan kunna driva ut Satan? Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd; och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd. Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga
bestånd, utan det är då ute med honom. - Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.

Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala; men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd." De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.

Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut. Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: "Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig." Då svarade han dem och sade: "Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?" Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: "Se här är min moder, och här äro mina bröder! Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder."

Markus 9:33 - 50

Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: "Vad var det I samtaladen om på vägen?" Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst. Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare." Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem: "Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig."

Johannes sade till honom: "Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss." Men Jesus sade: "Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig. Ty den som icke är emot oss, han är för oss. Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.

Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.
Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes. Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.

Ty var människa måste saltas med eld. Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? - Haven salt i eder och hållen frid inbördes."

Johannes 2:13 - 23

Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
Och han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
Och till duvomånglarna sade han: "Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus."
Hans lärjungar kommo då ihåg att det är skrivet:
"Nitälskan för ditt hus skall förtära mig." [Ps. 69:10]
Då togo judarna till orda och sade till honom: "Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?"
Jesus svarade och sade till dem: "Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen."
Då sade judarna: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?"
Men det var om sin kropps tempel som han talade.
Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.

Johannes 4:5 - 16

Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.
Och det var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid sjätte timmen.
Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Giv mig att dricka."
Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.
Då sade den samaritiska kvinnan till honom: "Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?" Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.
Jesus svarade och sade till henne: "Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten."
Kvinnan sade till honom: "Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?
Icke är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?"
Jesus svarade och sade till henne: "Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen; men den som dricker av det vatten jag giver honom, han skall aldrig
någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv."
Kvinnan sade till honom; Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten."
 

Johannes 9:1-7

När han nu gick vägen fram, fick han se en man som var född blind. Då frågade hans lärjungar honom och sade: "Rabbi, vilken har syndat, denne eller hans föräldrar, så att han har blivit född blind?" Jesus svarade: "Det är varken denne som har syndat eller hans föräldrar, utan så har skett, för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka. Så länge jag är i världen, är jag världens ljus." När han hade sagt detta, spottade han på jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen på mannens ögon och sade till honom: "Gå bort och två dig i dammen Siloam" (det betyder utsänd). Mannen gick då dit och tvådde sig; och när han kom igen, kunde han se.



Avslutningen av kapitlet, 35 - 41:

Jesus fick sedan höra att de hade drivit ut honom, och när han så träffade honom, sade han: "Tror du på Människosonen?" Han svarade och sade: "Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom." Jesus sade till honom: "Du har sett honom; det är han som talar med dig." Då sade han: "Herre, jag tror." Och han föll ned för honom. Och Jesus sade: "Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att de som se skola varda blinda." När några fariséer som voro i hans närhet hörde detta, sade de till honom: "Äro då kanske också vi blinda?" Jesus svarade dem: "Voren I blinda, så haden I icke synd. Men nu sägen I: 'Vi se', därför står eder synd kvar."

Johannes 12:9 - 16

Nu hade det blivit känd för den stora hopen av judarna att Jesus var där, och de kommo dit, inte allenast för hans skull, utan ock för att se Lazarus, som han hade uppväckt från de döda.
Då beslöto översteprästerna att döda också Lazarus.
Ty för hans skull gingo många Judar bort och trodde på Jesus.
När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade:
"Hosianna!
Välsignad vara han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung."
[Ps. 118:25]

Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom det är skrivet:
"Frukta icke, du dotter Sion.
Se din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle."
[Jes. 62:11. Sak. 2:22]
Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom.

Johannes 18:33 - 40

Pilatus gick åter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sade till honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller hava andra sagt dig det om mig?" Pilatus svarade: "Jag är väl icke en jude! Ditt eget folk och översteprästerna hava överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen." Så sade Pilatus till honom: "Så är du dock en konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv, att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst." Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" När han hade sagt detta, gick han åter ut till judarna och sade till dem: "Jag finner honom icke skyldig till något brott. Nu är det en sedvänja hos eder, att jag vid påsken skall giva eder en fånge lös. Viljen I då att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös? Då skriade de åter och sade: "Icke honom, utan Barabbas." Men Barabbas var en rövare.

Lukas 23:18 - 32

Då skriade hela hopen och sade: "Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös." (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.) Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös. Men de ropade emot honom: "Korsfäst, korsfäst honom!" Då talade han till dem för tredje gången och frågade: "Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom." Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde. Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.

När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.

Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom. Då vände Jesus sig om till dem och sade: "I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn. Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.' Då skall man begynna säga till bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.' Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!"

Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.


 

Johannes 19:26 - 27

När Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin moder: "Moder, se din son."
Sedan sade han till lärjungen: "Se din moder." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig. 
  
 

Lärjungen är Johannes. Han nämner sig själv såhär, utan att skriva att det är honom, några gånger. Först i slutraderna får man veta att det är han som skrivit. Det gör det hela plötsligt personligt.
Dubbeltydigheten i hur Jesus säger "Moder, se din son." är t.ex. en sån sak som är borta i nyöversättningen.
Se den översta bilden för sig, med förklaring.
Även lite om hur jag tänker allmänt.


Lukas 24:1 - 8

Men på
första veckodagen kommo de tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de tillrett.
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två män framför dem i skinande kläder.
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade männen till dem: "Varför söken I den levande bland de döda?
Han är icke här, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galiléen, huru han sade:
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen'"
Då kommo de ihåg hans ord.

Gamla Testamentet

Jesaja 53 finns på en av illustrationerna över.


 
Psaltaren 23


En psalm av David.

HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.

Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

  

Psaltaren 35

 


  Psaltaren 41:5 - 9

För sångmästaren; en psalm av David.

Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.
HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!
HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.
Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.
Mina fiender tala vad ont är mot mig: "När skall han dö och hans namn förgås?"
Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.
De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.
"Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp."
Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.
Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.
Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.
Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. -
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen

Psaltaren 53

För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.






© Teckningar: Torger Berstad | www.lanterna.nu