Om Robert Jäppinens målning som 1988 lades på golvet på höstsalongen.

Jag har tidigare beskrivit detta i en bok som heter Vem är egentligen Robert Jäppinen Del 1. Här är beskrivningen ur förordet till boken Track A-dagbok 9:

Jag kom till Värmland 1987. På höstsalongen det året lade museet en av Roberts målningar på golvet. [P.S. Jag tog tyvärr fel årtal. Det var höstsalongen 1988.] Den var uppenbart inte menat att läggas på golvet. Den var finkänsligt målat, så att det var uppenbart att den kom att ta skada av att trampas på. Robert protesterade, men de vägrade ta upp den. Han ställde saker längs kanten och skrev en lapp, så den inte skulle trampas på. Det togs bort. Målningen trampades på i några dagar innan Robert tog bort den. Han anmälde att målningen förstörts. I uttalanden, och hans egen advokats skriftliga konklusion, hänvisade de till att Robert själv ”ställt ut så”: ”…på liknande sätt hade Jäppinen placerat en del av sina verk på sin utställning på Galleri Gripen.” Han hade haft en grov, enkelt dekorerad matta på golvet på Galleri Gripen samma sommar. Se kortet bredvid! Det var inget konstverk. Men detta fick alltså gälla som att han ”utställt så själv”, så då hade nu vem som helst rätt att lägga hans bilder på golvet…
Det visar hur isolerat Robert stått att inga konstnärer ville försvara honom.
På brevet från hans advokat har han skrivit: ”Min” advokat visade sig inte vara min.
Som han sa: I sådana fall löper korruptionen hela vägen till toppen.
Värmlands konstnärsförbund hade en stadga som sa att man inte fick ta bort sina verk från en utställning, så Robert uteslöts för två år och gick aldrig med igen efter detta.
Han vägrade hämta två andra av hans målningar, som hängt på höstsalongen. Då han var bortrest passade de på att komma och fick hans granne att ta in paketet i Roberts hus. Robert öppnade det inte, utan placerade paketet på en ”bänk” från ett träd, med grenar som ben. Han kallade installationen Stinkande getabockar i Värmland. Man ser ”bänken” med paketet på kortet, under Roberts ansikte.
Slut på text.

På fotostatkopian med advokatens brev (med påskrivet: ”Min” advokat visade sig inte vara min.) finns även en skämtteckning publicerad i någon av lokaltidningarna, med en arg fågel som kliar sig i huvudet, med "!?" skrivet över, tittande ner på en målning med fotavtryck på golvet. Konst på väggarna runt. Så det var inte bara rätt att hans konst trampades på, utan det var något man kunde ha roligt med i tidningen i tillägg.
Det påminner om nidserien mot Robert från den gång hans skulpturer kördes på tippen.

 


Se boken Robert Jäppinens texter. (Detta finns inte med i boken.)

Ett annat bokmärke i förordet till Track A-dagbok 9: Photoshoppat foto på Robert Jäppinen på Lars Vilks hemsida.
Hans målning, som jag sett färdig, har photoshoppats. Robert kämpade för fred och var väldigt uttryckligen emot alla former för våld, men bilden, och Vilks text, gör honom till någon farlig... Hur mycket spelar detta in i hur jag ses?...
Det finns ofantliga mängder osanningar - overkligheter - om båda Robert och mig. Vi har varit två isolerade, som det går att ljuga sönder fullständigt.

Länken med annat kring Robert Jäppinen.

 


 Torger Berstad | www.lanterna.nu