Lite mera kring Robert Jäppinen  

Uppdaterat 11/11 -17


Som Robert ofta själv sa rörde han på "ömma punkter". Det är därför alla föredrar hans texter styckade och omgjorda. Då kan man tänka "Han är galen." och lägga det åt sidan. Därför finns massa osanna beskrivningar, och alla är nöjda med det. Om någon skulle vilja läsa sanna beskrivningar, och hans texter korrekta och i helhet, så finns boken Robert Jäppinens texter.
Folk har också galna föreställningar om Robert och min relation.
I rena frustrationen över vad man finner på nätet i stället för sanning och verklighet, har jag gjort denna rätt ostrukturerade länk. Det bästa är om man kollar boken.

Google-sökresultatet på Robert är så galet att det är deprimerande. Jag fann nyss en emaljmålning som Landstinget i Värmland lagt ut, tillsammans med Jörgen Svenssons text ur Värmlands museums bok, Vem är rädd för Robert Jäppinen? (Redan det sjuka i titeln. Som om han vore farlig?... - Ett vidskepelsevädjande skräckkoncept.) Jag trodde man kunde lämna kommentarer, som på bloggar, och skrev detta:

I en av mina böcker [Track A-dagbok 4], där jag gått igenom museets bok, har jag kommenterat detta:
"Sedan man ideligen skrivit lögner har Robert sagt och skrivit hur medierna kommit imellan honom och allmänheten. Han talade mycket om hur man ville ha det till att han ville få 'reklam för sig själv'.
Robert hade nåt att säga. Det handlade aldrig om 'hans varumärke', så det går överhuvudtaget inte att jämföra med hur konstnärer sedan använt medierna."

Robert hade väldigt bra koll på hur folk tänkte och tolkade. (Det har jag sett besannas än mera sedan han dött.) Han förstod psykologin bakom.
Som han sa utgår folk från sitt eget tillstånd i sina tolkningar. Därför får man ihop det han gjort till saker som inte stämmer med verkligheten. Han sa också att folk tolkar fragmentariskt (snappar upp ord) och fel, och sen fastlåser sina feltolkningar. Detta är också fullständigt sant för hur jag ständigt misstolkats. (Min autism är den viktiga delen i det, men även just att jag är "associerat med Robert Jäppinen".)


 
 
Bilder från videon jag skriver om nedanför.
Mellan 2002 och 2004 gjorde jag Roberts hemsida. Sedan man använder hans saker mot mig tog jag 2013 bort den. (Vet inte om det var rätt.)
Robert var alltid engagerad i det världspolitiskt dagsaktuella, vilket blev magstarkt för mig.
Hemsidan hette Kuckeliku-Evig | Fred för våra barn - The future for our children without fear. Robert vigde livet åt att kämpa för fred. Evig är lammet i vänstra hörnet.


Som det innan fanns på länken om mig:

19/8 -16:
Jag har just lagt på min YouTube en video från 1998 där Robert adresserar lögner i NWT och i katalogen för utställningen Hjärtat sitter till vänster. (Videon har tidigare funnits på en YouTube-kanal jag hade med ytterligare klipp med Robert.)
Robert talar om flera olika saker i videon. Han berättar t.ex. också att han försöker hjälpa någon han tillfälligt mött. Den medmänskliga sidan, som gjorde att han också ville hjälpa mig.
I NWT har man velat ge hans performance ett "hippielöjesskimmer" genom att sätta i citat att det skulle ha varit en "kärleksmanifestation". Det riktigt grova är att man skrivit att han skulle ha "drämt en flaska champagne i huvudet på Poseidon". Vad som hände var att halsen på en champagneflaska gick av då han öppnade den mot Poseidonstatyns snäcka. (Jag var inte själv med till Göteborg.)


28/8 -16: Jag har lagt ut videon jag har från från hans performance.

 



Hjärtat sitter till vänster, 1998.
Från den förstnämna videon:

"Nu kommer vi till Värmlandstidningen [NWT], som också gjorde ett mycket, mycket bra arbete, genom att komma med lögner."

Robert tackade när någon satte krokben. Som han sa använde han det. För honom fanns inga fiender. Inget kunde knäcka honom. Jag har sett honom med ett ledset ansiktsuttryck en enda gång, och då gällde det mig.


  

 
Robert var full av medmänsklighet och glädje. Om han vore som t.ex. Åke Mokvist porträtterat honom skulle jag aldrig ha stannat då jag kom, 1987. Det var heller inte, som många trott, en sexuell relation. Han blev som en far och mentor för mig.
 




Sedan jag har Aspergers syndrom spjärnade också jag emot när han gav en bamsekram. Det är bara en reflex med AS.
Robert är den ende som kommit i närheten av att förstå mig. Vi hade daglig kontakt. Jag pratade om mina problem, med honom som en sorts terapeut, medan han talade om hans forskning i människan, världspolitiken och vad han hade på gång. En ovanlig relation.
Nästan alla andra jag haft kontakt med har varit manipulativa. Robert och jag hade en helt rak och öppen kontakt. Det fanns inte lögn i honom.
Han var en sån som sade nakna sanningar. Någon på en tidning har en gång sagt till honom: Inga nakna sanningar, om jag får be!


 


    


Det hela handlade om fred

I appendixet till Robert Jäppinens texter har jag tagit in bilden bredvid med text från Kuckeliku-Evig:

– 1971 – Senare repliker i domstol: Åklagaren: ”Vem som helst får inte göra vad som helst med en offentlig staty.” – Svaret var direkt skrivet på papper, överlämnat till domaren, som fick läsa upp: ”Det var inte vem som helst - käringa är min, och jag gör med den vad jag vill.” – Lindade det destruktiva, sjuka benet med gasbinda.
(Senare, vid tidpunkten då femton skulpturer kördes till soptippen i Karlstad, återgavs, skrivet på papper, att lindan var dasspapper, i stället för sanitär gasbinda…....)


Jag kan ge en förklaring som inte finns i boken. Jag har i boken påpekat hur Robert konkretiserade tankar. Tankarna/idéerna kunde vara sprungna ur situationer. (Jag återger detta från hur han berättat.) Då han lindade fredsstatyn hade någon skrikit att han skulle hålla käften. Spontant svarade Robert att han lovade att inte säga något på en månad. Och han höll löftet... Därför fick han skriva svaret till domaren. Han har berättat hur, om någon ringde, han bara skrattade tillbaka. Han brydde sig inte om att folk tänkte han var galen.
Då han var 32 var han med om en bilolycka och fick hjärnskakning. Han utnyttjade tillfället till att spela galen, för att se folks reaktioner.

Som man kan se på en hemsidelänk från Kuckeliku-Evig, om då han flydde från en tyskt koncentrationsläger, hade han gett ett "löfte till livet" att oberoende av vilket yrke han kom ha så skulle han hemligen ägna sig åt att utforska människans rädsla. Han såg rädslan som orsaken till krig och vigde livet åt att kämpa för fred.

Läs om detta i boken. Se även länken/innehållspunkten Forskningsmetod.

 
Gasbindorna, som han även använt på dockor tidigare, är en "referens" till Lazarusberättelsen i Johannesevangeliet.

Bredvid en emaljmålning refererande till Jesaja 2:4:
Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.


 


- Mitt fredsarbete började på flykten från koncentrationsläger.....
- tackade mina fiender och speciellt den mannen som misshandlade mig under den första dagens förhör - : (sparkar mot smalben) - ”Skjuter dig som en hund” - ”Nej, kulan kostar pengar” - med handflatan mot mitt vänstra öra - hör bara med högra örat - han pekar mot parken utanför - ”Vi skall hänga dig” -
- vakuumtillstånd i huvudet... - och en vecka senare, på flykten - tackar jag mina fiender medvetet första gången - och sedan dess alltid förtroende med livet - mina fiender är mina vänner - utan att de har vetskap om det -
 

 

Sånt Robert beskrivs som, men han inte var

Jag blev lite chockad då jag 2014 såg på Värmlandsnytt att Jörgen Svensson, i samband med utställningen Värmlands museum hade, påstod att Robert ville "ta bort allt" samhälleligt, d.v.s. som om han vore en anarkist. (En kille som har en fast tradera-annons med Roberts affisch Räkning till huset Justitia, kallar Robert anarkist i rubriken.)
Robert var ingen anarkist. I texter finns t.ex. formuleringen "för demokratin att stå upprätt". Han påpekade det som inte fungerade. Därför kallar han FN för "FN-provisoriet". Robert var också för EU och överhuvudtaget mera globalt samarbete.

Jag har på nätet funnit en bild från utställningen, med Robert som en rätt androgyn docka, som visar fingret med båda händerna. Smakfullt...
Bilden fanns på en sida till en kille jag träffade lite på 90-talet, som studerat till konstkritiker. (Jag tror han är det nu.) Han skriver att Robert var en shaman. Detta är en "populär myt" bland konstkritiker. Robert har reagerat på den här sortens dumheter, som även finns i konstböcker. Han nämner det i videon ovanför.
Konstkritikerkillen framställde Robert så man kunde uppfatta honom som transvestit. Som led i sin forskning i människan har Robert utsatt sig själv på olika vis. Som han beskrivit på hemsidelänken Forskningsmetod, som nu finns på sidan med
boken med hans texter, hade han därför speciella kläder, som var sydda i förväg, under tre år, 1966 -1970. 1969 - 1970 var, som han skriver "bondpojkens tid". På vintern hade han kläder av jutesäck, och sommarklädseln var fjärilsklänning/tunika. Avsiktligt tänkt som provokation, och han har beskrivit hur det fungerade som han ville.
På fotot från museet kan man se att man även klätt "Robert-dockan" fel. Den har jutesäcksöverdelen, men byxorna hör inte dit. (Det är de han har på kortet på framsidan av min bok.)

Allt möjligt är fullständigt fel i museets bok från samma år.
I videon säger Robert: "Nyfikenheten är motorn i allting levande".
Från hans presentation på hemsidan Kuckeliku:
- exempel bland dom första minnen från denna tid är en dröm: tjuvlyssnar, låtsas sova - upptäcker ett levande blodigt grishuvud som säger: akta - om du skriker så får dom reda på att du tjuvlyssnar - nyfikenheten var större än rädslan för det blodiga grishuvudet

Se nedanför.
I museets bok finns i stället en rubrik om "rädslan som motor". Man har vänt det helt uppochner m.a.o. Man kan få en bild av att han skulle vara ute efter att skrämma människor.

En avlång variant av hans "världsflagga" har de vridit nittio grader, och därmed fått nåt de kan jämföra med Kazimir Malevitjs suprematism.
Det är inte likgiltigt hur man gör med kompositionen. (Det är typiskt för hur allt med Robert förvrids, och det sprids så mycket dimma som möjligt, vilket de gjort. Hela syftet med utställningen och boken var sjukt.)

Robert har beskrivit hur han på 50- och 60-talet utforskade vad han kallade "bildlagarna". Verkan av horisontella och vertikala linjer. Den vertikala linjens lutning åt vänster ger kompositionen en positiv känslan. Detta är sådant Robert använde i sina kompositioner under alla år senare. Målningarna med Marilyn Monroe t.ex. En lutning åt motsatt håll ger en dyster känsla.



 
Robert hade, som han alltid sa, och man kan läsa i texter, "förtroende för livet".
Han talade om hur man skall lyssna och lita inombords. Även som konstnär.
Att "lyssna inombords" tänker jag att är det samma som Jesus säger vi skall: Hörsamma Gud och inte världen. - Att inte ha "sidoblickar", som Robert kallade det. Han talade om "främlingskapet till livet". Jag tror det ökat i och med nätet. Bild av Banksy. Kunskapskanalen: Intuition


 

"Världsflaggan"



Min beskrivning från boken:

Bakgrunden för Världsflaggan är att han väldigt länge jobbade med att åstadkomma en enkel komposition som gav en positiv känsla. Han ville också att det skulle vara en bild som det fungerade att uppförstora hur mycket som helst.
Han har sagt att han gjorde ett glädjehopp då han kom fram till kompositionen.
För att finna ut om det verkligen var kompositionen som sådan som gav en positiv känsla, svetsade han den på ett oattraktivt material, en rostig plåt, och ställde ut.
På sina utställningar ställde han, som han sa, egentligen ut publiken. Han ville se och förstå hur folk reagerade. Reaktionerna på rostplåten var bara positiva.

Rysk + rött ≠ kommunist och farlig

I Värmlands museums bok är
Jörgen Svensson också psykolog och menar att Robert, när han använde röd färg, omedvetet skulle ha varit påverkad av kommunismen i Ryssland...
Som Robert sa är på ryska rött samma ord som vacker.
Till höger är exempel på hur rött för Robert var som ros = vacker = kärlek, och ingenting annat.
Robert sa att rädsla för ryssar sitter i svenskar sedan man förr sagt: "Ryssen kommer och tar dig!" Sant?
Från Kuckeliku-Evig (startsidan), ur ett teaterstycke uppfört på Arenan i Karlstad 25/1 1975:

Individ 1: "Din jääävla kommunist."
Människan: "När individerna ser en röd ros på våren så tror dom att människan varit framme och målat den..."
Individ, tant 1: "Men - är du inte kommunist då??"
Individ, tant 2: "...han har ju snälla ögon - "
Ur texten på affischen Räkning till huset Justitia
(Se
Robert Jäppinens texter):

- detta arbete värderat högt av kung Robert doppades i rosenröd AMOR och fasttrycktes på en större gråsten och på dess ovansida fästes ett stycke pressat järn - i rester av den rosenröda (färgen) doppades ett antal gatustenar och fästes med kraft på samlevnadsspegeln (de 42 frågorna)...
 
     
Rött under hjärtat. Från hemsidan:
Håller jorden i min högra hand och  proklamerar ny tideräkning - omklätt festligen

Här är texten Dokument från framtiden, från 1982:

De utställda verken är spår av aktiviteter som haft (och har) anknytning till aktuella händelser (happenings/”historia”) i tiden och som i nuet manifesterar en obruten kedja: − Med-vetande.
Under mina aktiviteter har jag undvikit ordet ”happenings” – ett fenomen som punktuellt användes på 1960-talet då konstnärer hittade på oväntade händelser för att roa eller chockera konstpubliken.
Mina aktiviteter har däremot konsekvent varit länkar i en kedja, i forskningen om vad Människa är.

Aktiviteterna har varit som instrument i en forskares hand i arbetet att kartlägga hur den alienerade människans tillstånd är och varifrån detta destruktiva främlingskap utgår. Detta defekta mentala tillstånd är grunden till alla krig: mellan två (i familj) och globalt (i stort). Detta påstående är bevisat och jag har nycklarna i min hand sedan 1972
– den globala miljösituationen var redan då katastrofal, både ekologiskt och mentalt −: ”Det skall bli betydligt sämre – för att om det inte skulle bli det så skulle vi aldrig få reda på vad riktigt bra är”.
Människan av idag använder sin ”fria vilja” till att fånga och hålla fast sig själv i ett egoistiskt, totalkorrupt tillstånd – ”självförverkligande” – ”Man hälsar väl inte på obekanta”…
− GOD BÖRJAN – ingen har haft det så bra att man kan säga god fortsättning
− så därav – god början.
                                                   robert


Här är tre stycken om Robert ur boken Track A-dagbok 4, som jag hoppas kan vara klargörande.

Robert hade ingen rädsla. Det låter för otroligt, men det är sant. Har aldrig funnits under åren jag varit här. Han sa och skrev det själv: Hur han var ohämmad. Och jag har återgett vad Robert sa om folks tankar när han uttryckte att han var ohämmad: Folk tror att hämningarna är det som "håller en i schack", och utan hämningar är en människa barbarisk. Och därför målar man upp Robert som nån bröttyp – kanske rent av farlig… Och som jag skrivit förr: Om Robert skulle ha varit som t.ex. Åke Mokvist porträtterat honom så skulle jag åkt tillbaka till Norge samma dag som jag kom hit. Robert har varit inkännande på ett sätt som ingen annan varit mot mig. Han gjorde verkligen allt för att hjälpa mig.
Så man ser i texten [Detta är ur genomgången av museets bok.] att Roberts nyfikenhet – och nyfikenhet på att finna ut av rädslans mekanismer – varit en hörnsten.

Jag skriver också:

Det är förde att Robert, tvärt om, var en inkännande, mänsklig människa som jag kunde ty mig till honom. Han var inkännande på ett sätt som ingen annat varit i mitt liv.
 


Sedan människor normalt ínte är glada och öppna på det sätt Robert var, och han samtidigt inte betedde sig normalt, har man velat tro att han måste vara full. Roberts alkoholkonsumtion låg på en kvartflaska Whiskey på ett halvår. Han har aldrig druckit, jag har det heller inte. Han var emot användning av droger och förbjöd t.ex. Kjartan Slettemark att röka hasch under deras "aktioner"/happenings.

Också ur boken:

Robert har ständigt bjudit till "fest" till utställningar. Hur kan man ha undgått att se att det aldrig fanns nån faktisk alkoholförtäring till dessa "fester". Kan det vara förde man ser det man vill se?...
Bredvid ett kort på ett av alla byggda långbord, med skådetårtan[Bild i boken. En gäst blev väldigt sur på att man inte fick äta tårtan.]

Ett senare stycke:

Som man ser bjuder han till fest så väldigt, och visst inhandlade han på systemet, men inget dracks. Som jag skrivit förr: Det var inte fest i den betydelsen. Det brukade bara dyka upp få människor. Ofta pensionärer. Och Robert pratade på. Det var det som hände. (Det stod fullt med oöppnade vinflaskor på hans sovrumsgolv, från många många år tillbaka.)

Om någon kom med upp ett tag bjöds det på kaffe.






Som andra som varit med Robert, har jag fått vara med om en del väldigt ovanliga saker. Här har Evig fått åka med till vernissage 2002. Han är klippt som lejon.

En fotostatkopia på toppen av en av hans utställningsaffischer. Det är från cd-skivan med material från och kring Robert och mig, som följer med min bok, Spelar ingen roll.  (Han använde ofta ordet "viktoria" i betydelsen seger.)
Under bilden har jag skrivit:
Robert som "dirigent" (hans idé). Teckningen är efter bildidén Markus Dencker och fotograf (Thron Ullberg) hade till boken Egenart. De hade hittat en sten i Ransjön, som var precis under vattenytan. Robert godtog f.ö. inte manuset. Felaktiga framställningar.

Jag har beskrivit detta närmre på cd:n. En fabrikation som Robert särskilt störde sig på var att de hade tagit några av hans penslar och stuckit de i ögonen på Lyndon Johnson-masken som låg framme, fotat det och tagit in det i boken. (Man vill felaktig framställa Robert som Amerikafientlig. Han var kritisk till allt möjligt i världspolitiken.) Masken använde han i aktioner med Kjartan Slettemark kring 1968. De "plastade in Lyndon Johnson".


 






Detta är från 2004. Smittande glädje. 
 

Robert tyckte inte om att kallas "Jäppinen". Det ser man i Poseidonvideon att han rättar en av musikanterna. Han brukade säga att det var hans farfars namn och tyckte att det skapade en distans till folk när bl.a. tidningar gjorde det. Han ville ofta inte ha med efternamnet ens när det var mera naturligt. Jag skriver också helst Robert.




Förklaringen till Evig, från Kuckeliku-Evig:


Sagan om Evig År 16

9. April -01 kl. 15 i disregn: Genom köksfönstret, på 100 meters avstånd, såg jag tackan och strax efter en lammunge gå upp och direkt till spenan - den vackraste lammunge jag sett - sen går lammet nyfiket runt tackan - och så ser jag att andra sidan har nästan lika mönster -
 



Smått surrealistisk bild jag tagit.









Senare har Robert brukat ge Evig röst och säga det om att han "kommer från evigheten och manifesterar sig i tiden", och lagt till att vi "får låna köttet. Och sedan går han tillbaka till evigheten."
Det är motsvarande hur Jesus säger om sig själv i Johannes 16:

"En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig."

Då sade några av hans lärjungar till varandra: "Vad är detta som han säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?"


 
Här är Roberts presentation från hans första hemsida, Kuckeliku:

Robert Jäppinen, född 1924.
Jag räknar mig som forskare från 1927 till 1972, då det var slutförd (grundforskning)
Från 1941 medveten forskning - människans rädsla - frihet - samhälle - kort sagt kommunikation - metoden: tjuvlyssna mig fram till kunskap - hemlighålla min syssla (metoden den samma som jag använde som barn - ”låtsas sova” ).
Som första steg från 1927 var följande: iakttagande av det förbjudna, som de vuxna tror är farligt för barnets liv och växande - (nyfikenheten leder till kunskap och frihet till insikt (sikten inombords))
- exempel bland dom första minnen från denna tid är en dröm: tjuvlyssnar, låtsas sova - upptäcker ett levande blodigt grishuvud som säger: akta - om du skriker så får dom reda på att du tjuvlyssnar - nyfikenheten var större än rädslan för det blodiga grishuvudet
- det andra steget - två år senare - 1929 - (tiden för nattliga arresteringar i Sovjet - maktens medvetna metod att sätta skräck på folket - de vuxna): barnet tjuvlyssnar nattetid
- dagen därpå - ensam i rummet, gungande på sin gunghäst, de uttalade orden: - ”pappa är stor och är rädd, jag är liten och är inte rädd” - följden av detta uttalande blev en fråga som manifesterar sig i handling under samma dag: samtliga vuxna han möter ser han i ögonen - samtliga vuxna vände blicken och avslöjade sin rädsla utan att tro sig vara avslöjade.......
Steg vid tolv års ålder - minnessatser: - ”haren är inte rädd för en annan hare - människan är rädd för en annan människa” - ”människan är som grisen: äter vad som helst” (iakttagelse gjord vid utfodring av grisar - jämförelsen avser människans okritiska anammande av vad hon hör - exempel skvaller)
- 1941 - iakttagelserna av kriget och erfarenheten på bara kroppen (kort vistelse i koncentrationsläger och flykten) aktualiserar tidigare gjorda iakttagelser och tvingar fram nödvändigheten: - - En kontinuerlig iakttagelse av allt som sker globalt - totaliteten ständigt framför ögonen - avlyssnande med båda fötterna stadigt på jorden - kritiskt provande varje slutsats i det väsentliga närvarandet
- 1957 - - prover hållbarheten i den samlade insikten - från denna tid prövas varje iakttagelse inte bara intellektuellt utan bokstavligen kroppsligt för att finna det möjliga och inte eftersträva det omöjliga
- DAGEN FÖR FÖRENADE NATIONERNAS MILJÖKONFERENS I STOCKHOLM 1972 VAR JAG BEREDD ATT LÄGGA FRAM MITT FORSKNINGSRESULTAT
- - det visade sig vara omöjligt beroende på oförmåga i samtidens tillstånd (medvetande-tillståndet) - nu, 26 år senare, bör det vara möjligt att tränga genom muren - så jag går nu på Internet med dialoger från 71 år tillbaka - den första dialogen, grishuvudets varningstilltal: ”akta dig....”


   

Klotet representerande jorden





 


 

Se boken Robert Jäppinens texter



Torger Berstad | www.lanterna.nu