Mera kring Robert Jäppinen  


Det senaste jag har gjort med Roberts material är två häften utifrån två textrika affischer:

Räkning till huset Justitia från 1969.

MANIPULATION - "Global superperformance med ringen i näsan" från 1998. "Performance" från 1972.
Robert kallade sig inte först och främst konstnär utan forskare i ämnet människan. Han ägnade livet åt att kämpa för fred.
Under andra världskriget tillfångatogs han av nazisterna. Han lyckades fly från koncentrationslägret och gav ett löfte till livet att oberoende av vilket yrke han valde, så skulle han i hemlighet utforska rädslans mekanismer. Han såg rädslan som orsaken till krig. Om han inte nådde resultat skulle han ta hemligheten med sig i graven.

En länk från hans hemsida: Berättelsen om flykten och löftet till livet.




           

Uppdatering 10/8 -20:
Jag har lagt ut en innehållspunkt till ur Robert Jäppinens texter: En översikt över fredsarbetet
 


 

 


Som Robert ofta själv sa rörde han på "ömma punkter". Därför föredrar nog många hans texter styckade och omgjorda, sedan man enklare kan lägga det åt sidan och tänka: "Han är galen." Det finns ofantligt många osanna beskrivningar. I boken jag sammanställt, Robert Jäppinens texter, finns texterna Robert påpekat som väsentliga i hans livslånge arbete för fred. De finns i sin helhet, och det är tillrättalagt så det går att förstå. Se
innehåll och länkar till boken längst ner på sidan!

Nog mest pga. alla lögner som funnits om Robert i media har folk overkliga föreställningar om honom, och därmed också om vår relation. (Det har också ljugits och ljugs fruktansvärt mycket om mig.)
Det var frustrationen över vad man finner på nätet som gjorde att jag ville göra denna länk.

En gång jag googlade Robert fann jag en emaljmålning som Landstinget i Värmland lagt ut, tillsammans med Jörgen Svenssons text ur Värmlands museums bok, Vem är rädd för Robert Jäppinen? (En sjuk titel till ett sjukt och vidskepelsevädjande koncept.) Jag trodde man kunde lämna kommentarer, som på bloggar, och skrev detta:

I en av mina böcker [Track A-dagbok 4], där jag gått igenom museets bok, har jag kommenterat detta:
"Sedan man ideligen skrivit lögner har Robert sagt och skrivit hur medierna kommit i mellan honom och allmänheten. Han talade mycket om hur man ville ha det till att han ville få 'reklam för sig själv'.
Robert hade nåt att säga. Det handlade aldrig om 'hans varumärke', så det går överhuvudtaget inte att jämföra med hur konstnärer sedan använt medierna."

Robert hade bra koll på hur folk tänkte och tolkade. (Det har jag sett besannas än mera sedan han dött.) Som han sa utgår folk från sitt eget tillstånd i sina tolkningar. Därför får man ihop det han gjort till saker som inte stämmer med verkligheten. Han sa också att folk tolkar fragmentariskt (snappar upp ord) och fel, och sen fastlåser sina feltolkningar. (Det stämmer också för hur jag ständigt misstolkats. Min autism är den viktiga delen i det, men också just att jag är "associerat med Robert Jäppinen".)




Bokmärken
  
Roberts presentation

Fredsarbete
Dokument från framtiden
Förklaringen till Kuckeliku-Evig
Robert Jäppinens texter


 
Robert var full av medmänsklighet och glädje. Om han vore som t.ex. Åke Mokvist porträtterat honom skulle jag aldrig ha stannat då jag kom, 1987. Det var heller inte, som många trott, en sexuell relation. Han blev som en far och mentor för mig.


 

 


 



Bilder från videon jag skriver om nedanför.
Mellan 2002 och 2004 gjorde jag Roberts hemsida. Sedan man använder hans saker mot mig tog jag 2013 bort den.
Robert var alltid engagerad i det världspolitiskt dagsaktuella, vilket blev för magstarkt för mig.
Hemsidan hette Kuckeliku-Evig - Fred för våra barn - The future for our children without fear.
Robert vigde livet åt att kämpa för fred. Evig är lammet i vänstra hörnet.

P.S. 22/3 -21: Jag har tappat min YouTube, så videorna jag skriver om är f.n. borta. Jag kanske lägger ut det igen senare.

19/8 -16:
Jag har just lagt på min YouTube en video från 1998 där Robert adresserar lögner i NWT och i katalogen för utställningen Hjärtat sitter till vänster.
Robert talar om flera olika saker i videon. Han berättar t.ex. också att han försöker hjälpa någon han tillfälligt mött. Den medmänskliga sidan, som gjorde att han också ville hjälpa mig.
I NWT har man velat ge hans performance ett "hippielöjesskimmer" genom att sätta i citat att det skulle ha varit en "kärleksmanifestation". Det riktigt grova är att man skrivit att han skulle ha "drämt en flaska champagne i huvudet på Poseidon". Vad som hände var att halsen på en champagneflaska gick av då han öppnade den mot Poseidonstatyns snäcka. (Jag var inte själv med till Göteborg, men det finns filmat.)
28/8 -16: Jag har lagt ut videon jag har från från hans performance.
 


YouTube
: Hjärtat sitter till vänster, 1998.
Från den förstnämna videon:

"Nu kommer vi till Värmlandstidningen, som också gjorde ett mycket, mycket bra arbete, genom att komma med lögner."

Robert tackade när någon satte krokben. Som han sa använde han det. För honom fanns inga fiender. Den enda gången jag sett honom med ett ledset ansiktsuttryck gällde det mig.


  



 



Robert är den ende som verkligen försökt förstå mig och kommit i närheten av att göra det. Vi hade daglig kontakt. Jag pratade mycket om mina problem (han var en sorts psykolog för mig) medan han talade om världspolitiken, vad han hade på gång och hans forskning i människan. En ovanlig relation.
Robert och jag hade en rak och öppen kontakt. Det fanns inte lögn i honom.
Han var en sån som sade nakna sanningar. Han har berättat att någon på en tidning en gång sa till honom: Inga nakna sanningar, om jag får be!

Sedan jag har Aspergers syndrom var det inte bra att det var mycket "kaosfaktor" med Robert, men det var ju inte det man "gjort om honom till". Människor det inte går lita på skapar värre kaos.


 


    





 
Det handlade om fred

I appendixet till Robert Jäppinens texter har jag tagit in bilden bredvid med text från Kuckeliku-Evig:

– 1971 – Senare repliker i domstol: Åklagaren: ”Vem som helst får inte göra vad som helst med en offentlig staty.” – Svaret var direkt skrivet på papper, överlämnat till domaren, som fick läsa upp: ”Det var inte vem som helst - kärringa är min, och jag gör med den vad jag vill.” – Lindade det destruktiva, sjuka benet med gasbinda.
(Senare, vid tidpunkten då femton skulpturer kördes till soptippen i Karlstad, återgavs, skrivet på papper, att lindan var dasspapper, i stället för sanitär gasbinda…....)


Jag kan ge en förklaring som inte finns i boken. Jag har i boken påpekat hur Robert konkretiserade tankar. Tankarna kunde vara sprungna ur situationer. (Jag återger detta från hur han berättat.) Då han lindade fredsstatyn hade någon skrikit att han skulle hålla käften. Spontant svarade han att han lovade att inte säga något på en månad. - Och han höll löftet... Därför fick han skriva svaret till domaren. Han har berättat hur, om någon ringde, han bara skrattade tillbaka. Han brydde sig inte om att folk tänkte han var galen.
Då han var 32 var han med om en bilolycka och fick hjärnskakning. Han utnyttjade tillfället till att spela galen, för att se folks reaktioner.

 

Som Robert beskrivit på en länk på Kuckeliku-Evig flydde han under andra världskriget från ett tyskt koncentrationsläger, och gav då ett "löfte till livet" att oberoende av vilket yrke han kom att ha så skulle han i hemlighet ägna sig åt att utforska människans rädsla. Han såg rädslan som orsaken till krig.

Läs om det i boken. Det är Berättelsen om flykten och löftet till livet. Se även länken/innehållspunkten Forskningsmetod.
 
Gasbindorna, som han även använt på dockor (th), är en referens till Lazarusberättelsen i Johannesevangeliet. Det handlar om "människans främlingskap till livet".

Bredvid en emaljmålning med början på Jesaja 2:4, som han använt ofta:
Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.


 


- Mitt fredsarbete började på flykten från koncentrationsläger.....
- tackade mina fiender och speciellt den mannen som misshandlade mig under den första dagens förhör - : (sparkar mot smalben) - ”Skjuter dig som en hund” - ”Nej, kulan kostar pengar” - med handflatan mot mitt vänstra öra - hör bara med högra örat - han pekar mot parken utanför - ”Vi skall hänga dig” -
- vakuumtillstånd i huvudet... - och en vecka senare, på flykten - tackar jag mina fiender medvetet första gången - och sedan dess alltid förtroende med livet - mina fiender är mina vänner - utan att de har vetskap om det -



 

 



Här är Roberts presentation från hans första hemsida, Kuckeliku:

Robert Jäppinen, född 1924.
Jag räknar mig som forskare från 1927 till 1972, då det var slutförd (grundforskning)
Från 1941 medveten forskning - människans rädsla - frihet - samhälle - kort sagt kommunikation - metoden: tjuvlyssna mig fram till kunskap - hemlighålla min syssla (metoden den samma som jag använde som barn - ”låtsas sova” ).
Som första steg från 1927 var följande: iakttagande av det förbjudna, som de vuxna tror är farligt för barnets liv och växande - (nyfikenheten leder till kunskap och frihet till insikt (sikten inombords))
- exempel bland dom första minnen från denna tid är en dröm: tjuvlyssnar, låtsas sova - upptäcker ett levande blodigt grishuvud som säger: akta - om du skriker så får dom reda på att du tjuvlyssnar - nyfikenheten var större än rädslan för det blodiga grishuvudet
- det andra steget - två år senare - 1929 - (tiden för nattliga arresteringar i Sovjet - maktens medvetna metod att sätta skräck på folket - de vuxna): barnet tjuvlyssnar nattetid
- dagen därpå - ensam i rummet, gungande på sin gunghäst, de uttalade orden: - ”pappa är stor och är rädd, jag är liten och är inte rädd” - följden av detta uttalande blev en fråga som manifesterar sig i handling under samma dag: samtliga vuxna han möter ser han i ögonen - samtliga vuxna vände blicken och avslöjade sin rädsla utan att tro sig vara avslöjade.......
Steg vid tolv års ålder - minnessatser: - ”haren är inte rädd för en annan hare - människan är rädd för en annan människa” - ”människan är som grisen: äter vad som helst” (iakttagelse gjord vid utfodring av grisar - jämförelsen avser människans okritiska anammande av vad hon hör - exempel skvaller)
- 1941 - iakttagelserna av kriget och erfarenheten på bara kroppen (kort vistelse i koncentrationsläger och flykten) aktualiserar tidigare gjorda iakttagelser och tvingar fram nödvändigheten: - - En kontinuerlig iakttagelse av allt som sker globalt - totaliteten ständigt framför ögonen - avlyssnande med båda fötterna stadigt på jorden - kritiskt provande varje slutsats i det väsentliga närvarandet
- 1957 - - prover hållbarheten i den samlade insikten - från denna tid prövas varje iakttagelse inte bara intellektuellt utan bokstavligen kroppsligt för att finna det möjliga och inte eftersträva det omöjliga
- DAGEN FÖR FÖRENADE NATIONERNAS MILJÖKONFERENS I STOCKHOLM 1972 VAR JAG BEREDD ATT LÄGGA FRAM MITT FORSKNINGSRESULTAT
- - det visade sig vara omöjligt beroende på oförmåga i samtidens tillstånd (medvetandetillståndet) - nu, 26 år senare, bör det vara möjligt att tränga genom muren - så jag går nu på Internet med dialoger från 71 år tillbaka - den första dialogen, grishuvudets varningstilltal: ”akta dig....”





   


Klotet representerande jorden
.










 

 


  
 


Sådant Robert beskrivs som, men han inte var

Jag blev lite chockad då jag 2014 såg på Värmlandsnytt att Jörgen Svensson, i samband med utställningen Värmlands museum hade, påstod att Robert ville "ta bort allt" samhälleligt, d.v.s. som om han vore en anarkist.
Robert var ingen anarkist. I texter finns t.ex. formuleringen "för demokratin att stå upprätt". Han påpekade det som inte fungerade. Därför kallar han FN för "FN-provisoriet". Robert var också för EU och överhuvudtaget mera globalt samarbete.

Allt möjligt är fullständigt fel i museets bok från samma år.
Robert brukade t.ex. säga: "Nyfikenheten är motorn i allting levande".
Från hans presentation ovanför:
- exempel bland dom första minnen från denna tid är en dröm: tjuvlyssnar, låtsas sova - upptäcker ett levande blodigt grishuvud som säger: akta - om du skriker så får dom reda på att du tjuvlyssnar - nyfikenheten var större än rädslan för det blodiga grishuvudet

I museets bok finns i stället en rubrik om "rädslan som motor". Man har vänt det helt uppochner m.a.o. Man kan få en bild av att han skulle vara ute efter att skrämma människor.
 
Robert hade, som han alltid sa och man kan läsa i texter, "förtroende för livet".
Han talade om hur man skall lyssna och lita inombords. Även som konstnär.
Att "lyssna inombords" tänker jag att är motsvarande hur Jesus säger att vi skall hörsamma Gud och inte världen. - Att inte ha "sidoblickar", som Robert kallade det. (Lukas 12:5
7: "Varför låten I icke edert eget inre döma om vad rätt är?") Som man ser i texterna talade Robert om människans "främlingskap till livet". - En bra dokumentär om det samma, som funnits på UR: Intuition


Robert har beskrivit hur han på 50- och 60-talet utforskade vad han kallade "bildlagarna". - Bl.a. verkan av horisontella och vertikala linjer.
Han sa att det är den vertikala linjens lutning åt vänster som ger "världsflaggan" en positiv känsla. 
Robert använde vad han funnit i sina kompositioner under alla år senare. Målningarna med Marilyn Monroe t.ex.
Jag är inte säker på om det stämmer, men enligt honom ger en lutning åt motsatt håll en dyster känsla.


 


Ur Robert Jäppinens texter:

Den nedre emaljmålningen på förra sidan är dokumentär, från bondpojkens tid. Från KUCKELIKU-EVIG:
1970 i Göteborg - jag håller jorden i min vänstra hand och dockan i min högra.
Han bar en docka representerande barnet.




 

"Världsflaggan"




Min beskrivning från boken:

Bakgrunden för Världsflaggan är att han väldigt länge jobbade med att åstadkomma en enkel komposition som gav en positiv känsla. Han ville också att det skulle vara en bild som det fungerade att uppförstora hur mycket som helst.
Han har sagt att han gjorde ett glädjehopp då han kom fram till kompositionen.
För att finna ut om det verkligen var kompositionen som sådan som gav en positiv känsla, svetsade han den på ett oattraktivt material, en rostig plåt, och ställde ut. (Ovanför är som den var efter branden.)
På sina utställningar ställde han, som han sa, egentligen ut publiken. Han ville se och förstå hur folk reagerade. Reaktionerna på rostplåten var bara positiva.


"Världsflaggan" är röd sedan Robert ville ha en positiv känsla. På ryska är rött och vacker samma ord. Därför hade han också röda rosor till Poseidonstatyn.
 
 

1986: Rött under hjärtat. Från hemsidan: "
Håller jorden i min högra hand och  proklamerar ny tideräkning - omklätt festligen"
1998: Poseidon dekorerad med 99 röda rosor. På den lilla bilden bredvid håller han en nyckel för fred "från evigheten".

 



 

 

Här är en text
från 1982 med rubriken Dokument från framtiden:

De utställda verken är spår av aktiviteter som haft (och har) anknytning till aktuella händelser (happenings/”historia”) i tiden och som i nuet manifesterar en obruten kedja: − Med-vetande.
Under mina aktiviteter har jag undvikit ordet ”happenings” – ett fenomen som punktuellt användes på 1960-talet då konstnärer hittade på oväntade händelser för att roa eller chockera konstpubliken.
Mina aktiviteter har däremot konsekvent varit länkar i en kedja, i forskningen om vad Människa är.

Aktiviteterna har varit som instrument i en forskares hand i arbetet att kartlägga hur den alienerade människans tillstånd är och varifrån detta destruktiva främlingskap utgår. Detta defekta mentala tillstånd är grunden till alla krig: mellan två (i familj) och globalt (i stort). Detta påstående är bevisat och jag har nycklarna i min hand sedan 1972
– den globala miljösituationen var redan då katastrofal, både ekologiskt och mentalt −: ”Det skall bli betydligt sämre – för att om det inte skulle bli det så skulle vi aldrig få reda på vad riktigt bra är”.
Människan av idag använder sin ”fria vilja” till att fånga och hålla fast sig själv i ett egoistiskt, totalkorrupt tillstånd – ”självförverkligande” – ”Man hälsar väl inte på obekanta”…
− GOD BÖRJAN – ingen har haft det så bra att man kan säga god fortsättning
− så därav – god början.
                                                   robert
 

 

 
 



Som andra som gjort saker med Robert, har jag fått vara med om en del väldigt ovanligt. Här har Evig fått åka med till vernissage 2002. Han är klippt som lejon.





 





 



Förklaringen till Evig, från Kuckeliku-Evig:


Sagan om Evig År 16

9. April -01 kl. 15 i disregn: Genom köksfönstret, på 100 meters avstånd, såg jag tackan och strax efter en lammunge gå upp och direkt till spenan - den vackraste lammunge jag sett - sen går lammet nyfiket runt tackan - och så ser jag att andra sidan har nästan lika mönster -
 


Jag har tagit denna märkliga bild.


 
Senare har Robert brukat ge Evig röst och säga det bredvid, om att han "kommer från evigheten och manifesterar sig i tiden", och lägga till att vi "får låna köttet. Sedan går han tillbaka till evigheten."
Det motsvarar hur Jesus säger att han utgått från Fadern och går tillbaka till honom igen.
Johannes 16:

"En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig."

Då sade några av hans lärjungar till varandra: "Vad är detta som han säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?"





 


 


 
       


 
2006

Det sista Robert jobbade med, men inte fick gjort färdigt, var en retrospektiv utställning i en låg byggnad på tomten. Där hade han gjort gångar som skulle påminna om de förföljda första kristnas katakomber. Det finns många motiv från Evangelierna i Roberts konst. Han sista målning föreställer Adam och Eva.

Se Kristusbilden bredvid större.

Den sista tiden ramade Robert några av hans viktigare tidiga målningar. Se två av de, och några andra bilder, i det jag lagt ut av appendixet till Robert Jäppinens texter.

 



Svärd till plogbillar




    


 
Här är det jag lagt ut från Robert Jäppinens texter:


Förord

Roberts presentation

Berättelsen om flykten och löftet till livet

Hemsidelänken Forskningsmetod

Instrument i en forskares hand

Affischen Räkning till huset Justitia (1969)

Affischen Manipulation... (1972)

En översikt över fredsarbetet

Texter och bilder tidskronologiskt

1956: Ungern

1961: Kan människan tillåta?

Två återgivningar: Idé 1 och Idé 2, samt Världsflaggan

1967: Krigsförklaring mot egoismen

1978: 1:a Maj-manifestet

1982: Dokument från framtiden

1986: Manifest och proklamering av ny tideräkning

Appendix med konst


 



 


Självporträtt vid 33 år, från Roberts hemsidelänk
Forskningsmetod.
Jag kan utveckla ett par saker kring det Robert skrivit om i sina hemsidetexter.

I hemsidetexten Berättelsen om flykten och löftet till livet beskriver Robert hur han under andra världskriget hölls tillfångatagen av tyskarna i Gatchinapalatset, som de använde som koncentrationsläger.
Jag kan beskriva lite mera kring det.
Anledningen till att Robert tillfångatagits var att han falskeligen angivits som varande partisan. När man angav någon belönades man med konjak och sådant.
Dessutom hade man sett honom med en bössa som han själv byggt och använt till ekorrjakt. Under de brutala förhören utfrågades han om bössan. Han har beskrivit hur han hade glömt den och blev ursinnig när hans vän kom in och talade om den. Tyskarna tog honom sedan till stugan där han hade lagt den isärskruvade bössans delar på vinden. Till Roberts glädje hade delarna rostat.
Robert beskriver i hemsidetexten hur "yrkesmisshandlaren" på sekunden växlade mellan brutal och mänsklig ton. Han har sagt att själva den fysiska misshandeln inte gjorde honom så mycket, utan att det var mannens spel som för honom blev den stora frågan. Han kunde se att han spelade båda den brutale och den mänsklige, men "Vem var han själv?". Så Robert har här sporrats att utforska människan, som man kan läsa i texten Berättelsen om flykten och löftet till livet.
Ett stycke:
 
- På skogsvägen, tillsammans med min kusin, tre kilometer på väg till mitt gömställe hos honom sades inte ett ord - i tanken gav jag ett löfte till livet, att jag skall ägna mig åt att ta reda på vad människa är och rädslan (oberoende av vilket yrke jag kommer att ha) - forskningsmetoden skulle vara hemlig och min hemlighet skulle jag ta med mig i graven om jag inte nådde fram med svar på frågan - (i tanken 90 år) -
 


Från Roberts hemsidelänk
Forskningsmetod (Vänstra bilden.):
Etsning - första provtrycket - självporträtt år 2023, gjort i Göteborg vid 33 års ålder.

Jag kan utveckla och förtydliga lite utifrån ett annat stycke i texten:

"- ett par veckor tidigare hade bysmeden, trollgubben, spått i min hand att 'du blir 33 år gammal' och nu hoppades jag att farbror Vasas spådom icke skulle vara spådom utan verklighet -"

Då Robert var 32 år och bodde i Göteborg var han med om en bilolycka. Han åkte med en lastbil som krockade. Han har beskrivit att livet passerade i revy på en sekund, så som man hört det beskrivs kan ske.
Då han vaknade upp på sjukhuset frågade läkaren honom hur gammal han var. Han sa "33". Läkaren sa att han enligt pappren var 32. Det är historieberättaren och spåmannen Vasas spådom om att han bara kom bli 33 år som undermedvetet kommit fram när han svarade att han var 33.
I hemsidetexten
Forskningsmetod finns vad som vidare kom ur detta.
En gång efter att han hade varit på bio med en tjej, och låg med huvudet i hennes knä, frågade hon hur gammal han var. Hemsidetexten:
Efter biobesök, en månskenskväll, svarade jag på frågan ”Hur gammal är du?” - ”33” - kort paus - ”Varför inte tre gånger 33 - då blir det 2023 - 99” (den exakta siffran)
 


En förklaring även om detta:

När Robert sagt att "9 är mera än 10 - mera exakt" är det inte konstigare med det än som han förklarat: Om man säger "Hundra" kan det också betyda 101 eller 102 - ungefär 100 m.a.o. 99 blir då exaktare. (Som i matematiska grafer, när ett värde kryper närmre och närmre ett gränsvärde ju längre bort på x-axeln du kommer. 99 är exaktare, 999 ännu exaktare etc.)


Robert använde i många sammanhang ”den exakta siffran”, 99, eller 999. Från början avsåg han med den betydelsen att han skulle nå fram i sin forskning om människan.
Han sa att han var framme med forskningen 1970.

Se det grafiska bladet större.

 


 

Vad Robert gjort har under åren förvrängts och saboterats på sätt man normalt aldrig ser hos konstnärer. Ett exempel:
Om Robert Jäppinens målning som 1988 lades på golvet på höstsalongen.

 




Torger Berstad | www.lanterna.nu