Track A-dagbok 9: Viral hets - masspsykos
 

Här är det mesta av det sexton sidor långa förordet. Se bokmärken. Nedanför finns stycken ur boken.

Jag är frihetsberövad sedan 2007. Då förvärrades de motionsskador jag fått 1999, så att jag inte tog mig ut längre. Jag har förfallit av vanvård sedan 1999, och håller nu på att få allvarligare sekundärproblem.
Mitt liv har ljugits, och ljugs, sönder. Man tycker sig ha rätt att göra vad som helst mot mig. Bryta mot lagen.
Man hade inget problem med att jag var instängd i min lägenhet 2007, få då kunde man tänka att det bara var ”livsstilsproblem”. Man har tryckt lögner om missbruk på mig sedan ca 1992. Det finns ingen verklighet i det. Jag har aldrig haft missbruk eller livsstilsproblem. Jag vanvårdas och hetsas sönder. Det är det enda som sker.
Sedan jag inte stod ut med kommunarbetares mycket intensiva mobbning 2007 och 2008 - de menar att jag är en fuskis som suger på samhället – köpte jag 2008 min första elrullstol med egna pengar. Att jag ruttnade inne var inget problem, men när jag kom ut med en egen stol… - det kunde man inte tolerera. 2009 började man att systematiskt psyka mig varje gång jag gav mig ut. Hemtjänst har effektivt förtalat mig. Sedan jag är ”associerat med Robert Jäppinen” har jag alltid varit ett optimalt skvallerbyte. Man har börjat förtala mig på hemsidor och överallt, men passar på att aldrig skriva ut mitt namn. Man behöver inte göra det sedan jag är ”associerat med Robert Jäppinen” och det finns så mycket ”abnormt” kring honom, och även allt möjligt ”för annorlunda” med mig och mitt. Min hemsida.
Jag är frihetsberövad sedan 2007 och under åren sedan dess har man byggt ett fängelse runt mig, och man sticker pinnar in genom fängelsegallret och torterar djuret konstant. Man har satt sig före att stressa och pina sönder mig. Det är ett kollektivt beslut, en faktisk agenda, som finns uttryckt på hemsidor, och som faktiskt uttryckts och uttrycks även på tv.
Det har byggts upp en masspsykos kring den jag gäller som (totalt overkliga bilder), och med mobilers hjälp kan man logistiksköta dagliga i system satta psykningar, ljudterror här av grannar och all möjlig sabotage i varenda kontaktyta jag får. Alla är med på det. Med hjälp av grovt förtal – grova lögner – fabrikationer och stycken ur det jag faktiskt gjort har man fått ihop nån sorts skräckcocktail som är så övertygande att alla dras med i det. Undantagslöst alla. Detta är bara möjligt förde att jag är ”associerat med Robert Jäppinen”. Jag tror det är hans politiska saker som ligger till grund. Jag hjälpte honom göra hans hemsida tills han gick bort 2006.
Samtidigt har jag skrivit om allt orätt man gjort mot mig. Jag har då exponerat alla möjliga läkare – inom psykiatrin och vanliga vården – journalister och alla möjliga andra. Dessutom har jag skrivit om allt orätt man gjort Robert, vilket är skandalöst så det förslår.
Det är såhär:
Robert var isolerad, och man har tyckt man haft rätt att göra fullständigt vad som helst mot någon som honom. Det har ljugits om honom i tidningar under alla år. Senare i böcker, och nu överallt på nätet. På motsvarande sätt har jag fått en negativ stämpel här i Värmland, direkt från jag kom hit 1987. Den stämpeln hänger på kontakten med Robert. Och som med honom har man tyckt och tycker att man har rätt att göra fullständigt vad som helst mot mig. Om man varken har släkt eller vänner som står upp för en, utan verkligen är isolerad med alla mot sig, så kan folk komma undan med att göra verkligen vad som helst mot en ”icke önskvärd” individ.
Jag må ha skrivit i arga ordalag om saker, men jag är en skötsam människa. Jag är tämligen det motsatta av vad psykiatrin ljugit om mig i journaler skrivna mellan 1994 och 2004.
Robert är den ende som kommit mig nära och sett mig som jag är. Alla andra har bara velat trycka skit på mig. Skvallra ”spännande saker” om mig, och relationen med Robert. Man har trott, och tror, att vi haft en sexuell relation. Man har tryckt så sanslöst mycket overklig skit på mig att det är otroligt.

Jag hade en illusion om att det skulle innebära ”fullständig upprättelse” då jag 2008 lade



 


    



Baksidestexten:

 Dokumentation av en masspsykos (Text från min hemsida.)

 Böckerna dokumenterar en masspsykos som byggts upp kring "mig".
Uppmålandet av "fiction-Torger" har påbörjats för väldigt många år sedan. Han är kanske 5 % mig och 95% overkligheter. Den ende personen som känt mig, Robert Jäppinen, gick bort 2006. Sedan jag blivit isolerad, och man nu har nätet till hjälp, finns det inga gränser för vad man kan påstå att jag är, och sedan ingen återrapporterar det till mig har jag ingen möjlighet att stoppa vansinnet. Sedan man inte skriver ut mitt namn i det som finns på nätet, har jag ingen möjlighet att polisanmäla.
Att hetsen körts i gång beror på att jag skrivit om allt möjligt ruttet jag utsatts för, och även allt man gjort mot Robert Jäppinen. (Jag är en förföljd författare, men en som ingen läser...)
Jag har dokumenterat hetsen väldigt grundligt i tio böcker gjorda sedan 2011. Där finns även andra beskrivningar från mitt liv och mycket konst. Sammanlagt över 4000 sidor.
Dessutom finns boken Dokumentation av en masspsykos - Bilder per 2016, som är en sorts sammanfattning. I den finns skärmklipp från videor där man ser hur jag är utsatt för i system satta dagliga psykningar. Man lägger på ett jättetryck för att knäcka mig helt enkelt.
Annars dokumenterar böckerna de "propagandainsatser" jag hittat. Ofantliga mängder med nätpåhopp, som alltihopa är allvarligt förtal.
"Track A-dagböckerna" är huvudsakligen skrivna i dagboksform, så mycket annat kommer också in. T.ex. många drömmar.
Jag har pennteckningar eller andra bilder på nästan varje uppslag, så det sker nåt visuellt hela vägen.
beskrivningar av allt fel som gjorts mig, och även Robert, på en cd som jag lät följa med diktboken Spelar ingen roll. Jag hade ingen aning om vad det i stället skulle bli. Fast p.g.a. allt konfrontativt åt absolut alla möjliga håll har jag tänkt: ”Jag kommer få en lynchmobb mot mig.” Jag har autism och har inte koll på vad för konsekvenser saker kan få.
Det har faktiskt blivit en sorts lynchmobb. Man har dehumaniserat mig, och alla verkar tro de deltar i nån sorts deckare, där jag är monstret som måste dödas.
2008 hade jag fortfarande kontakt med en äldre kvinna – en gammal vän av Robert och mig – och jag minns hur hon ville ”hjälpa Värmland” och talade om att ”bita huvudet av skam”. Jag har inte gjort något skamligt. Läkare som ljugit om mig och vanvårdat mig har gjort något de borde ha straffats för, och sen skulle de kunnat ”bita huvudet av skam”.
Grannar och bekanta som förtalat mig med lögner har gjort något skamligt. Journalister som ljugit om Robert har gjort något skamligt som de borde ha straffats för. I stället har alla kommit undan med det de gjort och jag skall skämmas… - Utifrån lögner… De har inte haft rätt att göra det de gjort, men jag har haft rätt att skriva om det. Om jag inte kan göra någonting alls med min livssituation så har jag åtminstone rätt att skriva om eländet. Eländet man lagt på mig.
Ingen är tjänat av att läkare, journalister, kommunarbetare eller andra kommer undan med saker de borde straffas för. De uppmuntras ju då att göra det samma igen, mot andra.


 
 

Situationen är som man sett i filmer om hur svarta behandlades i den amerikanska södern förr. ”Herrefolket” har rätt att kuva ”utbölingen”. Jag har tallösa exempel på ”apartheidbeteenden”. Mycket påminner också om DDR.

Jag har verkligen ingen röst. När man går till en doktor lyssnar han normalt, och tror en. Med mig är allt overkligt och osant i utgångsläget. En läkare har 2006 gjort ett för min hälsa mycket allvarlig misstag när hon skrivit att jag inbillar mig saker allmänt. Under åratal, då jag talat i detalj om elände, har psykiatrin inte trott mig och i stället skrivit in allvarliga lögner i journalerna. Ett i system satt förtal, grunnat på att många velat tro skit om mig. Grunnat på att man trott mera på falska rykten från grannar än på mig. Grunnat på en grotesk ansvarslöshet – total brist på etik och professionalitet. (Jag ser en parallell mellan hur journalister ljugit om Robert och hur läkare och skötare ljugit om mig.)
När jag sedan fått mina kroppsliga skador har ”även det varit osant”. Så till den grad att man inte ens vill titta på det. Med åren har det investerats så mycket prestige i grundlögner att man åker vidare i samma hjulspår vad som än sker. Så nya läkare har gjort nya missar, och skyddat sig själva, och de tidigare läkarnas missar, genom att mörka när något kommit fram.
Det ena som 2006 var ”overkligt” var fotskadan från 1999. En joggingskada. 2012 fick jag opererat foten. Operationen och diagnosen, som säger att det var osteokondros i sesambenet, har inte kommit in i min journal, fast jag gett dem den. (Sköterskor har sagt mig det. Jag vågar inte beställa mina journaler på nytt, av skräck för allt jag kommer finna.)
Smuts som legat in mot trumhinnan i mitt öra sedan 2002, och gett värk (senare blod på kudden) var 2006 det andra overkliga. Fortfarande 2007, då jag talade med en senare läkare om blodet på kudden, var det overkligt. Så han och andra har rätt och slätt inte tittat efter ordentligt, sedan de ”vet att allt med mig är overkligheter”. Flera har ”låtsats titta i mitt öra” (”gone through the motions”, som det heter på engelska) sedan 2002. Först 2008 såg läkaren att det ”kanske är nåt där ändå” och tittade ordentligt med ett suginstrument. Ut kom en stor, flisig smutsklump med en blodklatt hängande på. Jag minns hans chockade blick, som jag såg över det som kom ut. Men han mörkade det. Hans karriär var m.a.o. viktigare än mitt liv och min hälsa. Jag skickades till hjärnröntgen. En sköterska kom ut och uttryckte förvåning, för läkaren hade bara skrivit att jag haft ont i huvudet. Inte ett ord om örat. Inte ens att det var vänstra sidan av huvudet. Det fanns ofantligt mycket att säga om det, men sedan jag har autism blir jag, i en situation som denna, bara stum (av ”chocken”) och förmår inte beskriva något. En normal patient skulle tala om smutsen i örat. Hade jag fått tid hade jag också gjort det, men nu sa hon i stället, innan jag hann reagera, att det bara betydde att de kom ”titta grundligare”. Jag har fått men av detta. Det gör ofta ont.
Dessutom har jag sedan 2002 en kroppslig gungighet. Varje hjärtslag slår genom hela kroppen. Det känns som att vara på en flytbrygga med vågskvalpskakofoni. Det är rimligt anta att det beror på vad som skett i mitt öra. (Eller öron, för det var en stor svart klump även i det högra. Fast jag har ingen smärta där.) Men när jag talat om gungigheten har de i stället skrivit in ”yrsel” i journalen – vilket jag aldrig haft. Men ”yrsel” stämmer på missbruk, som de vill tro jag har, så därför har de skrivit om det så. Att det tolkas som missbruk har jag märkt på ambulanspersonal när jag slagit 112 två gånger, då jag haft ostoppligt näsblod. Den ena sköterskan sa: ”Du brukar ha yrsel?” Vaddå ”brukar ha yrsel”? Jag har aldrig haft det. De har ryckt in här i övertygelsen om att jag fått näsblod pga. missbruk. De har varit helknepiga, som om de vore detektiver, 
och nu inne i ”syndens näste”, med ”clues” höger och vänster. Jag har fått näsblodet förde att jag haft så många plantor här inne att det gett allergi. Det har utlösts av att jag haft den nervösa ovanan att peta mig i näsan. Mina slemhinnor har varit för irriterade. Det, och inte näspetning, var det verkliga problemet. Andra gången jag fick köras till sjukhuset hade skräcken med första gången fått mig att sluta peta näsan. Men jag hade gjort det i sömnen. Då var det också helt tydligt för mig att det var allergi. Alla vanliga allergiska reaktioner: Nysattacker, irritation vid ögonen. Men man vill skriva skit om mig. Man vill lägga mera skit på det tidigare ”skitiga”. Så de har inte velat lyssna på vad jag sagt om min abnormt plantfyllda lägenhet. Som ju ambulanspersonalen också sett. Jag har tagit med foto, som jag tänkt visa. Men de har fått det de vill – mera skit – och vill inte höra annat.
Jag har luftvägsproblem sedan 2007, som bara blivit värre. Vad jag hade behövt var en luftfuktare. Då jag i februari igen fick näsblod (igen nysattacker etc.) köpte jag en, och mina allergiproblem är borta nu. Det

har varit alldeles för låg luftfuktighet här inne. Och jag tar mig heller inte ut.
 Senaste gången på sjukhuset såg de att jag har för högt blodtryck. Jag var till vårdcentralen. Jag har talat om allergin. Jag har talat, och skrivit till min läkare, om det och luftvägsproblemen. Men han säger att det ”inte konstaterats” luftvägsproblem... Sedan åratal kan jag inte andas genom näsan när jag ligger. Så när jag skall sova tvingas jag andas med munnen. Det ger muntorrhet, så att sömnen avbryts sedan jag ständigt måste ta en slurk vatten. Det enda min läkare svarat på det är: ”Händer det att du är muntor på morgonen, Torger?” Så han har fått in den ”koordinaten” in i ”missbrukskoordinatsystemet”. Jag har aldrig druckit. Det finns inte i verkligheten, och har aldrig gjort det.
I en läkarbok jag har står det att man behöver en näsoperation om man har detta problemet.
De senaste åren har det blivit allt trängre även i strupen, beroende på hur jag ligger och måste andas med munnen. Jag kan inte svälja normallätt längre. Det går inte att ta ett äpple när jag vaknar från sömntabletterna (Samma doser tabletter sedan 1998.) mellan 5 och 6, sedan det fastnar i halsen. Måste ta banan. Får ibland hosta upp äpple eller morot, om jag äter för fort. (Sådana upphostningar har av min förra granne under ”översatts utåt” som fyllekräkningar. (Vilket jag inte haft sedan 90-talet, och ytterst få gånger.) Det visade sig då jag försökte flytta till Norge 2013. Hetsen var den samma där – så det säger ju en del… - och i lägenheten över mig hade jag nåt som lät som en minotaur, som fejkade fyllekräkningar typ fem gånger om dan.)
Jag har lite svårt att svälja yoghurt. Det är trängre helt enkelt.
Vad de ”konstaterat” på den vårdcentralen är inte mycket att ta på allvar när de nu inte ens velat ta in journalen om fotoperationen. Nej, allt är overkligt, hela vägen.
Jag skulle ta tabletter för mitt höga blodtryck, men gör det inte, för tabletterna läkaren insisterar på att jag skall ta är fel. Man skall inte ta de om man har luftvägsproblem, allergi eller om man någon gång haft pipande andning, vilket jag haft. Dessutom skall man inte ta medicinen om man tar medicin av den sorten som min ena sömntablett är.
När jag nu skrivit om problemen, men han säger att problemen inte finns, så bekräftar det att de på Öron- Näsa- Halsavdelningen inte skrivit om annat än den göttiga näspetningen.
Så jag får inte hjälp med motionsskadorna, och får nu heller inte hjälp med mitt höga blodtryck. - Sekundärproblemet från den andra vanvården. (Robert fick f.ö. blodtrycksmedicin som krockade med annan medicin, så han svimmade och låg medvetslös hemma. Han hade en total otrygghet på slutet, och det blir motsvarande för mig.)
Huvudorsaken till att jag fått högt blodtryck är dock hur jag intensivhetsas varje dag. Det är hela meningen att jag skall kollapsa, så mitt höga blodtryck betyder väl egentligen då en delseger. (Se det jag skrivit om ”strypdöden i ostklockan” på sidan 47! Det sker på riktigt. [Se detta stycke i förordet till Track A-dagbok 7!])
P.g.a. hetsen tar jag mig heller inte ut. Det är dagliga, i system satta, logistikskötta (med mobilerna) psykningar,  som är så sanslöst effektiva att det är outhärdligt. Varenda gång jag sticker ut näsan, men även t.ex. när jag går till tvättstugan eller tar ut sopor. Dessutom faktiskt här utanför, så påhoppen trillar in när jag matar kajor, eller bara jag tittar ut fönstren.
Jag vet inte vad man inbillar sig att man gör.
Jag tror väl att det beror på boken Spelar ingen roll, som alla vill skådespelspsyka mig. Man klär upp sig och agerar utifrån vad jag senast gjort på hemsidan, eller hånhärmar mig. När jag skall till apoteket finns nya psykningspersoner med 30 – 150 meters mellanrum. Det är lätt ett trettiotal personer på ett sådant ärende.
Jag har ju en psykiatrisk diagnos, och alla ”vet att jag bara inbillar mig saker”, så man vet gott att man kommer undan med det. Vid det här lagt är det hela så otrolig att det knappast går börja beskriva det, om jag skulle be någon om hjälp. En jättehärva har byggts upp kring ingenting. (En extremt märklig, och helt overklig, jätteåsiktsbubbla.)




Jag har skrivit om psykningarna i förorden till de tidigare böckerna, som finns efter detta. Se också psykningsbildsidorna!
 
[Uteslutet stycke.]
 
Min dator är hackad. Men det speciella med det är att alla vet om att den är hackad, och tycker det är som det skall vara. Jag vet det sedan jag lika så gott som annat kan psykas utifrån det jag skriver här just nu, när jag nästa gång går till en kallande kaja. De fixar sånt verkligen på nolltid. Man kan se det i dagboken framöver. Jag skriver om något, och lite efteråt är jag tillbaka och har psykats utifrån det. Det kan också komma som ljudpsykning – just nu eller när som helst.
Man har insyn i absolut allt på min dator. Man vet vad jag tittar på på nätet; man läser min mejl (jag får psykningar utifrån saker jag beställer t.ex.); man vet vad jag har i mina favoriter; wordfiler, bildfiler – absolut allt.
[Uteslutet stycke. Fortsättning om de typiska nätpåhoppen:]

 ...På sin hemsida, facebook, blogg. Aldrig så att det öppet uttrycks vem det är frågan om. Oftast i bildform, t.ex. genom en ny profil. En ”påhoppsprofil”. Eller nya, för märkliga inlägg. (Man tydliggör att det inte är på riktigt, utan ett ”smart spel”.)
Jag tycker ju att när man godtar att jag skall psykas utifrån olaglig övervakning (som alla får insyn i), så sanktionerar man att det samma sedan kan användas mot egentligen vem som helst. Så som jag ser det är man då halvvägs inne i 1984.

 
[Uteslutet stycke.] ...(Med tanke på vad man gjort, och vad man gör, kan de ha anledning att oroa sig för att jag skulle hitta någon som tror mig och vill hjälpa. Det är en potentiell gigantskandal.) Jag har klamrat efter halmstrån i mejl till vem som helst förr, men det var många år sedan nu.
De skall ha någon sorts ”propagandakitt” att visa upp, med horribla lögner och fabrikationer, blandat med det jag faktiskt gjort som ser ”extremt” ut. (T.ex. foton tagna med självutlösare 2003, där jag spelar upp ursinne efter att ha fått läsa mina journaler. Bilder som bara kan bekräfta att jag är det som jag lögnaktigt målats upp som. Taget ur kontext finns allt möjligt man kan använda.)
När man googlar bilder på Robert finns på översta raden en photoshoppad bild, med Robert stående framför en målning på Vita Huset. Det är på Lars Vilks hemsida. Jag har sett den färdiga målningen innan han åkte med den till utställningen. ”Explosionen” av Vita Huset var en implosion i vitt. - En bildlig – inte bokstavlig – explosion. Robert har vigt sitt liv åt att kämpa för fred och var, som man också kan läsa i hans texter, emot alla former för våld. Men man har faktiskt photoshoppat hans målning så det är en blodig explosion. Det är rött och en bränd och klippt bit av amerikanska flaggan ser ut att ha klistrats på målningen.
Man kan komma undan med detta pga.:
1: Ingen har koll på Roberts målningar.
Robert bad mig att vi skulle åka och hämta den, men jag tror den har blivit kvar i Tällerud, så då har det varit fritt fram att göra om den hur man vill.
2: Man kan hänvisa till att Robert gjort liknande förr. Faktiskt året innan i Tällerud. Han målade färdigt Bush som en svart katt, på en målad amerikans flagga, på plats. Och: Han fäste efteråt hemsideutskrifter på målningen.
Det var jobbigt för mig att, samtidigt som jag hade krocken med psykiatrin, göra en del av de bisarra photoshopmontagen och skriva om allt politiskt. Men där finns det även amerikanska flaggor han klistrat i bildmontage den gång, 2002 – 2004. (Tekniskt är det jag som gjort det, efter hans önskemål. Robert kunde inte göra nåt alls själv på datorn. Inte kolla hemsidor heller.)
Men någon bränd flagga har aldrig funnits.
Idén till det skall dels hänga ihop med en målning jag köpt av honom.
Det är så att det brann hos Robert ca 1989, och han har målat på papper med brända kanter. (Från pappersrullor.) Jag har en sådan målning, föreställande Marilyn Monroe, i min hall. Det har också funnits i galleriet på jappinen.se, som jag gjorde. (Efter att jag såg hur man använde Roberts grejer mot mig tog jag bort Roberts hemsida, och även det jag gjort på jappinen.se. Roberts son, Armas’ domän efter Roberts bortgång.)
Flaggbiten på målningen skulle behövt vara en A3-utskrift i färg, som bränts och klippts. Man ser – i varje fall ser jag det – att den inte ”ligger där” i bilden. Att den klistrats in i Photoshop.
Robert har aldrig klistrat något bränt på en målning. (Det var A4-utskrifter året innan.)
Men 3: Vem som helst kan göra vad som helst mot Robert och komma undan med det, för ingen står upp för honom.
Det borde polisanmälas. (Jag har autism och känner inte till elementära saker, och har heller ingen jag kan fråga. Jag vet inte vad som kan komma ur i fall jag skulle göra det.)
Bilden och Lars Vilks text ger en intrycket att Robert skulle kunna vara ”terrorfarlig”. Så jag tror att hela syftet med bilden är att demonisera Robert, men samtidigt mig.

Att Robert och jag demoniserades var också vad som hände 2014 på Värmlands Museums utställning Vem är rädd för Robert Jäppinen? – Även i deras bok med samma titel. (Jag kallar det för ett vidskepelseskoncept.)
Intensiteten i psykningarna mot mig ökades en första gång 2012, då Robert togs med i ett ”De ovanligas museum” i Munkfors, gjort utifrån Åke Mokvists bok, De ovanliga. Robert godtog inte manuset till boken.
Hetsintensiteten ökade en andra gång i och med utställningen och boken Vem är rädd för Robert Jäppinen? Jag har gått igenom båda boken och det jag sett av utställningen på tv och i tidningar. Det är kusligt. Man har skapat en skräckbild av Robert och mig.
När man googlar Robert kommer varenda skitsida upp där hans namn finns, men inte det sakliga och sanna. (Som hans texter i min bok Robert Jäppinens texter.) Det kommer upp flera sidor som är påhopp mot mig. Bl.a. en sida med prästen som gjorde invigningsspektaklet. Prästen och en ung tjej bildar performanceduon Jordens Salt, där den långhårige prästen ”föreställer Robert” och tjejen ”föreställer mig”. En totalt ruggig propagandaseans är vad de kokat ihop som utställningsinvigning. Man såg att tjejen som föreställde mig var något alldeles ruggigt. Hon (”jag”) var till och med uppe på den dekorativa stenplattan med Värmlands kontur i hallen. (Vatten föreställande Klarälven rinner ner den platta stenen.) Se bildpresentationen av detta på sidan 508!
[P.S. Jag har tagit 200 skärmklipp från videon och har gjort en arton sidors genomgång av det. Jag tar mening för mening av det prästen läser upp, och hur han läser det. Varje rörelse av skådespelet hon gör som föreställer mig. Alla pekningar mot mig som gör att folk förstår vad det är. Bakgrunden och vad som uttrycks. Det är något mycket otroligt. Innehållspunkten heter Genomgång av Jordens Salts invigning av utställningen Vem är rädd för Robert Jäppinen? på Värmlands museum 2014. - Demoniseringsspektakel för att få upp lågan i hetsen. Jag har gjort en video med hela genomgången.]
 Prästen gapade alldeles forcerat ut en av Roberts eldigare texter (1:a Maj-manifestet), fast inte heller korrekt, utan upprepande många meningar, för att ge ett fanatiskt intryck. [Även en mening utesluten och ersatt av en de hittat på. F.ö. var det bara ur början på texten de läste. Jag har tagit in hela texten efter genomgången av invigningen.] Ett spektakel avsett som skräckpropaganda, liksom annat performanceduon gjorde samtidigt, som finns på deras hemsida, och som jag gått igenom. Det har varit en stor maning till folk att ”ta” mig.





Bilden finns inte i förordet, utan i genomgången av Jordens Salts invigningsperformance. Tjejen föreställer mig.
Jag hade visat prästen Track A-dagbok 2 då han var hemma hos mig en gång. Presentationen av boken fanns på hemsidan. På baksidan har jag angett ett par möjliga alternativa titlar. En är Jungfruoffer på idiotins altare. Det har inspirerat till att hon/"jag" också offras. Hon får dödskramp när prästen träder ner mot henne och har extra mycket brutalitet i rösten. Man visar vad som skall göras mot mig. Jag har beskrivit hur allt tydliggörs i den 18 sidor långa bildgenomgången.

 
En mobb har ingen rätt att ”ta” en individ i en rättsstat. Inte ens om han skulle ha gjort något olagligt, och jag har aldrig gjort något olagligt. Däremot är det som varje dag pågår mot mig olagligt. Om det skulle skipas rättvisa vore det några tusen som skulle dömas vid det här laget. – Om man räknar alla som deltagit i att psyka mig.
Samtidigt som den avsiktligt anskrämliga utställningen med Roberts saker pågick, ställde H B [Namngiven i boken.] ut. Och hon hade en trampa-på-monster-Torger-målning, som museet lyfte fram i alla tidningsbilder. H talade på Värmlandsnytt, och det var båg mot mig rakt igenom. Den speciella målningen fanns i bakgrunden. Jag har gått igenom detta i boken Dokumentation av en masspsykos. Även mycket i Track A-dagbok 4.
Innan utställningen med Robert fanns på museets facebook – i toppen, vad jag minns – en kvinnlig konstnärs stickade varg. På den uppenbart döda vargens rygg växte det upp ett litet träd. Man har knutit an till Who’s afraid of Virginia Woolf... [Uteslutet stycke.] På hemsidan kallar de det för ”hyllning till Robert Jäppinen”. Värmlands museum körde Roberts konst på soporna 1970. Som jag ser det körde de Robert på soporna med besked 2014. En del av budskapet var, enligt mig: ’Titta, det är skräp. Vi gjorde rätt den gång.’ De har gjort båda utställning och bok avsiktligt fult, och mixtrat ihop det så det skulle se skrämmande ut. Ett vidskepelsevädjande skräckkoncept som sagt.
Det finns gott om exempel på psykningar mot mig där man uttryckt att jag skall på soporna. Några i denna bok med.

Jag kom till Värmland 1987. På höstsalongen det året lade museet en av Roberts målningar på golvet. [P.S. Jag tog tyvärr fel årtal. Det var höstsalongen 1988.] Den var uppenbart inte menat att läggas på golvet. Den var finkänsligt


målat, så att det var uppenbart att den kom att ta skada av att trampas på. Robert protesterade, men de vägrade ta upp den. Han ställde saker längs kanten och skrev en lapp, så den inte skulle trampas på. Det togs bort. Målningen trampades på i några dagar innan Robert tog bort den. Han anmälde att målningen förstörts. I uttalanden, och hans egen advokats skriftliga konklusion, hänvisade de till att Robert själv ”ställt ut så”: ”…på liknande sätt hade Jäppinen placerat en del av sina verk på sin utställning på Galleri Gripen.” Han hade haft en grov, enkelt dekorerad matta på golvet på Galleri Gripen samma sommar. Se kortet bredvid! Det var inget konstverk. Men detta fick alltså gälla som att han ”utställt så själv”, så då hade nu vem som helst rätt att lägga hans bilder på golvet…
Det visar hur isolerat Robert stått att inga konstnärer ville försvara honom.
På brevet från hans advokat har han skrivit: ”Min” advokat visade sig inte vara min.
Som han sa: I sådana fall löper korruptionen hela vägen till toppen.
Värmlands konstnärsförbund hade en stadga som sa att man inte fick ta bort sina verk från en utställning, så Robert uteslöts för två år och gick aldrig med igen efter detta.
Han vägrade hämta två andra av hans målningar, som hängt på höstsalongen. Då han var bortrest passade de på att komma och fick hans granne att ta in paketet i Roberts hus. Robert öppnade det inte, utan placerade paketet på en ”bänk” från ett träd, med grenar som ben. Han kallade installationen Stinkande getabockar i Värmland. Man ser ”bänken” med paketet på kortet, under Roberts ansikte.

Som Robert varit rättslös då är jag det nu. Om jag skulle anmäla något, skulle jag aldrig kunna vinna hur solklart det än vore att jag hade rätt. Om jag skulle anmäla den photoshoppade bilden på Lars Vilks hemsida skulle Vilks tveklöst få rätt och jag skulle trampas på än värre.
Jag anmälde tre läkare inom psykiatrin 2004, efter att ha läst journalerna. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd fanns inte där för mig, utan gjorde vad de kunde för att försvara läkarna. Det var som ett dåligt skämt. (Jag fick inte ens svar på det jag anmält.) Det visade bara hur alla kan mygla hur som helst mot mig.
Man har kunnat göra vad som helst mot Robert – saker som det aldrig skulle gå att göra mot någon annan – och i förlängningen av det får man nu göra vad som helst mot mig. Inklusive stressmörda, som jag kallar det.

[Uteslutet stycke.]
...Robert var engagerat i fred, men gjorde saker som ingen gör. Så jag har t.ex. suttit och skrivit brev till president Bush på hans diktamen. (Jag har själv aldrig gjort något politiskt.)
Jag misstänker väl att försvaret är med på ett hörn i det som nu rullar mot mig. Hur som helst är det toppstyrt. Kommunpersoner, landstingspersoner, även polis har gjort skådespelspsykningar mot mig [vilket är förbluffande, sedan jag alltid varit laglydig och de då inte är det]. Alla är verkligen med. Och det är bara i och med nätet som något så storskaligt galet kunnat byggas upp och spridas så att alla… vill delta i att stressa ihjäl den jag gäller som. Vad precis nu det är. (Det vet bara alla utom jag…) Jag har påpekat det jag hittat av demoniseringar, men det behövs väldigt allvarliga lögner för att motivera och hålla uppe ångan i en ”aktivitet” som denna. Att det faktiskt blivit en masspsykos.
[Uteslutet stycke. Vidare om psykningarna:]
...Man skrikpsykar, och det är t.ex. nu dagligen biltutpsykningar. Mina grannar ljudpsykar mig dagligen. (Jag väcktes av ljudpsykningar från tre håll kring 7, 8 i morse.) Det är allt möjligt, och det är hela tiden, utan pauser, för att jag skall bryta ihop. Jag förstår inte att man är så dum att man tror jag skulle kunna ha missbruk, och stå ut med giganttrycket de lägger på mig, samtidigt som jag gör allt jag gör kreativt, och i dessa böcker om hetsen. Jag borde rimligen ha kollapsat för åratal sedan. Vilken människa som helst borde ha kollapsat. Men man har bitit sig fast. Målet är spikat.

Jag tänkte ett tag att boken skulle ha undertiteln Med alla moderna medel. Man stressar sönder mig med hjälp av de moderna medlen: Propaganda på nätsidor och ”logistikmöjligheterna” med mobiler. Jag kan inte tänka mig att ett ”projekt” som det mot mig kan ha funnits någonsin innan. Dels p.g.a. de nya tekniska möjligheterna, men också bara i och med magnituden av det hela. Jag har nämnt och visat hur alla möjliga kända personer gett sig på mig. Hur det sker på tv. Det är en fullständigt vildsint masspsykos.
Jag har blivit till någon sorts optimal projiceringsyta för, tydligen, vad som helst. Jag har i och för sig själv bidragit till det, när jag delat saker på cd-skivan jag nämnde; och i upphetsade videor på min YouTube kring 2011 – 2012, och antagligen även genom min nuvarande hemsida. Jag har i största allmänhet bara fläkt upp allt.
När jag den gången förr (2008?) tänkte att jag kom att få en lynchmobb efter mig, var det ju inte det något jag kunde veta, eller som det gick föreställa sig hur det i så fall skulle kunna arta sig. Jag tror väl att det var allt konfrontativt mot uppsatta personer som gav mig känslan.
Trots att jag har en psykiatrisk diagnos vill jag nu göra en jämförelse – och jag understryker först att jag överhuvudtaget inte jämför mig med Jesus. Jag har läst Bibeln sedan 2014, främst evangelierna. När man ser hur direkt Jesus anklagar fariséerna är det övertydligt att de kommer vilja döda honom. Samtidigt tillät deras religion det inte. Så de fick genomdriva att romarna gjorde det. Jämförelsen: Man vill faktiskt ha mig död – det finns uttryckt bl.a. på hemsidor - samtidigt kan man inte få till det öppet (mot svensk lag). Så då ägnar man sig i stället åt att hejdlöst propagera - förnedra med lögner, på väldigt stor skala - och stressar sönder mig. En enig mobb får utföra det.
Jag tänkte på undertiteln Med alla moderna medel också utifrån ett videoklipp jag har från Roberts föreläsning på Filosofiska Sällskapet i Lund 2001. (Jag misstänker att det hela var riggat. Kanske finns inget Filosofiskt Sällskap där?) Hur som helst frågar Robert plötsligt vad som skulle ske om man skulle vilja korsfästa honom. (Robert har jämfört sig med Jesus, men han var inte galen förde.) En man svarar ungefär att det skulle ske med alla de moderna medel som i dag står till buds.
Det är det som sker med mig. Jag har också gjort mig tankar om hur det gick till i det man gjorde mot Robert den sista tiden.

Det hade varit saker mot mig i kulturprogram innan H B's grej visades på kulturnyheterna, men sådana påhopp på tv ökade från och med då.
2015 visades en serie om Aspergers syndrom, som var menat att heta Den som inte får finnas. Det blev tittarstorm så att serien fick ändra titeln till Den som får finnas. Jag såg första avsnittet och kunde konstatera att det rakt igenom var skådespel anspelande på mig och mina saker. Det var en trampa-på-Torger-programserie. (Finns på svt.se.) När nu serien var menat heta Den som inte får finnas, uttrycker det att ”den det handlar om” inte får finnas. Det var en serie mot mig, som uttryckte att jag inte får finnas. Jag måste dö med andra ord.
 Jag har gått igenom drösvis av tv-program, nätsidor och annat som är påhopp mot ”den jag gäller som”. Denna bokserie är full av sådant. Jag tror jag måste vara den personen i världshistorien som fått mest påhopp utan att ha gjort något brottsligt. (En prick av en individ som inte borde spela någon roll för någon.) Jag måste också ha ett par rekord i vanvård.
[Uteslutet stycke.]
De är ”on my case” där med, faktiskt dagligen. Överhuvudtaget fungerar det generellt så: När man väl börjat trampa på mig fortsätter man, så att det blir en fast punkt varje dag. Konstnärer och artister som ger sig på ”den jag gäller som” fortsätter att göra trampa-på-Torger-konst (eller underhållning), och bara det, utan att någonsin sluta med det sedan. Det är sorgligt att se när det är t.ex. artister man beundrat länge. Bra artister som inte längre kan göra det äkta och bra de gjort, utan nu gör soppa mot mig.
Det är som en ormgrop som absolut alla slinker ner i. Svarta ormar som slingrar i en grop, och aldrig mera vill något annat. – Bara att jag ”orsakar” detta…
Det är inte möjligt för mig att bli klok på hur mycket det beror på det ena eller det andra.

Då vill jag skriva om vad jag i videor kring 2011 började kalla ”sick bonding”, och om den ena gången jag var dum mot Robert, så som nu alla är mot mig. Min enda riktiga erfarenhet av den sortens beteende – fenomenet.
Robert har berättat att han redan som barn lärde sig att se från håll, på folks kroppsspråk, om de talade om något rätt eller skvallrade lögner om någon. Det senare har jag börjat kalla ”sick bonding”. Jag tycker inte att det är rätt att bonda på vilka sätt som helst, och i vilka aktiviteter som helst. Hetsen mot mig är en gigantisk olaglig ”aktivitet”, och jag tror den skadar inte bara mig, utan även de som gör de destruktiva handlingarna.

Ett stycke från min hemsida:
Undantaget ett par personer som själva varit isolerade, har alla jag haft någon mera kontakt med, och tallösa andra, brutit mot det som står bredvid. Det fortsätter nu dagligen i och med nätet.
Alla som fått en kontaktyta med mig har indirekt gått med på att vittna falskt och deltagit i att stödja upp gamla konsensuslögner.
Robert var en man heller talade om än med. På samma sätt har man velat hämta in "skvallersnaskiga" saker om mig. 
Sedan jag började skriva om allt det orätta har man, på basis av ingenting verkligt - jag är skötsam - demoniserat mig allt värre och fått i gång en hets.
2 Mosebok 23: 1-2:

Du skall icke utsprida falskt rykte; åt den som har en orätt sak skall du icke giva ditt bistånd genom att bliva ett orättfärdigt vittne. Du skall icke följa med hopen i vad ont är, eller vittna så i någon sak, att du böjer dig efter hopen och vränger rätten.
Situationen med Robert 2004:
Det blev en situation där Robert och jag inte var överens om vad jag hade gjort. Jag upplevde det så orättvist att jag ville bryta kontakten. (Robert har aldrig dömt mig för sådant, utan sa senare, då vi igen hade normal kontakt, att han tänkt det kanske var nyttigt för mig.)
Det var ett äktapar i Ransäter som hjälpte Robert och mig en del, och jag började nu att ”ty mig till dem” i stället. Jag minns en gång frun sa att någon som Robert kanske var ett geni, men… Ungefär att han också var galen. Här har i varje fall jag lockats att säga negativa saker om Robert, och gjort det.
Jag minns då jag något senare var hemma hos Robert. Han talade som normalt med mig, men jag kunde inte vara normal, naturlig. Det var förde jag ”pratat skit” om honom. Och jag sörjde det faktiskt i stunden. I en senare situation var en filmmakare där och filmade en sorts… ”performance” Robert planerat sedan länge. Sedan 60-talet har han haft installationer med dockor lindade med gasbinda. Influerat av Nya Testamentet var det en bild för människans alienerade tillstånd – ”främlingskap till livet”, som han kallade det. Han hade en rostig, bred metallskena som han tänkt ut att jag skulle stå i när/om jag ville låta mig [och andra - var meningen] lindas med gasbinda.
Jag var dum mot Robert här. Medan han lindade mig frågade jag dumt om det betydde att jag var skadat. När jag tänker på det nu är det som det mest urblåsta jag någonsin sagt i mitt liv. Det är som allt vett verkligen var borta – så som jag ofta upplever att det är hos de som hetsar mig.
Robert hade ju talat om lindarna sedan 1987. I situationen nu svarade han mig att det inte bara var vid skador som man använde bindor, utan även på döda. Som Lazarus i Bibeln. Robert har tolkat uppväckningen av Lazarus från döden, som en bild på att hela mänskligheten är ”död” – ett dött medvetandetillstånd. (Han har gjort en målning som heter Mänskligheten som Lazarus.)
Hur som helst var detta plötsligt bortblåst från min hjärna. Jag var i ett idiotiskt ”håntillstånd”. Nu tycker jag att jag inte gjort bort mig sån i hela mitt liv, och det är bra att Robert kunde sätta mig på plats – med en lugn tillrättavisning.
(Se bild från då, och genomgång av hur det använts mot mig på museet 2014, på sidan 509!)
Detta är alltså min ena erfarenhet av att varit riktigt ”håndum” (som jag minns). Det är min ena referens till att… förstå det jag inte kan förstå: Hur kan alla åka med i att bete sig vidrigt – ”håndumt” – mot mig? Hur kan det ske? Man beter sig sjukt, utan att märka och förstå det.
Fast det tog nog tid innan jag förstod mitt eget beteende mot Robert den gång också, tror jag. Kanske behöver man vara mera eller mindre isolerad och stigmatiserad för att börja tänka och se sådant för vad det är?
I förordet till Track A-serier nämner jag en situation på gymnasiet, då en utfryst kille ville ta kontakt med mig, sedan jag inte avvisade honom, så som andra. Plötsligt medan vi pratade fattade jag att: ”Om jag blir vän med honom kommer jag också att bli utfryst.” På den tiden hade jag en vänkrets. Så jag ”fegade ur”.
Då jag något år efteråt brutit från hela min naturvetenskapliga utbildning (trots höga betyg) och gick en estetisk linje, för att komma in på konstfack, var jag plötsligt själv utfryst förde att jag gjort ”fel sak”. Faktum är att jag varit utfryst hela mitt liv sedan dess.

[Uteslutet stycke.]

 Här är en innehållspunkt från Track A-dagbok 8, som heter Nånstans är det fullständigt åt helskote att vilja "loda reaktioner" hos en autistisk individ, sen det sitter i generna att man inte reagerar normalt.

Fann på BBC News att terrordåd skett i Paris. 130 skjutna. Min reaktion hamnar mycket i hur man vill trycka destruktivitet på mig, så att jag nu blir rädd det. Jag har skrivit hur hyresgäst T [Thomas Christenson] kom för att snoktesta hur jag reagerad på terrordådet 11/9. Han kom och låtsades inte ha hört nyheterna och ville plötsligt se de här. Saken är att det att rigga saker på det sättet skall vara olagligt. (P.S. Man gjorde nåt sånt mot Zappa då han var ung. Det är en påfallande parallell till det som sker mig. Finns i The Real Frank Zappa Book, som han skrivit.) Om man ser till hur han rapporterat min (tyvärr inte helt adekvata) reaktion vidare – om jag skulle få det konfirmerat precis – så handlar det om allvarligt förtal.
Ok. Så jag läser nu nyheten och blir stum. [Utesluten mening.] Det påverkar naturligtvis fullständigt hur jag tar in det. Sen min skräck är att de tror att jag är en terrortyp. [P.S. En människa som aldrig gjort en annan något riktigt illa (jag har aldrig slagit någon), och inte skulle kunna det, tvingas tänka såna tankar. Det är "uppochnervärlden" jag tvingas leva i. Samtidigt är hetsen mot mig just daglig terror.] Det är klart att om jag nån gång skulle få reda på precis vad olika personer sagt och skrivit om mig, så är det drösvis som bör polisanmälas för förtal. (P.S. Eller om folk skulle uttrycka direkt det de uttrycker indirekt, så jag inte kan ta i det.) Och den som skulle hjälpt mig dit – och det var precis det jag hoppades på den sista tiden av kontakten – är förstås A. [Roberts son.] Det är han (och psykologen) som svikit allvarligare.
Nånstans är det fullständigt åt helskote att vilja ”loda reaktioner” hos en autistisk individ, sen det sitter i generna att man inte reagerar normalt.

Ur Track A-dagbok 7, innehållspunkten Hur min hyresgäst kunde tolka in rabiata overkligheter, som jag inte kunde korrigera:
 ...
Men grejen är att då jag kollade hennes hemsida, och fann saker som verkade peka mot mig (även en kuslig teckning), fanns där samtidigt en video om Mansonmorden. 
I går kom jag på en sak till som troligen hyresgäst T [Thomas Christenson] dramaturgiåterberättat till sina "uppdragsgivare". Jag kunde inte få kommunikationen att fungera, och att försöka skämta – spela skämtsamheter – blev ett sätt att försöka kompensera/överbrygga. (2012 blev jag medveten om att jag hade det samma i förhållande till A. Nederlaget i att känna att jag inte kommunicerar – smärtan – gör att jag börjar skämtsprattla.) Det var så hela tiden i förhållande till T. Jag har min "spralliga fantasi" och saker kastas in hur som helst.
Jag minns inte på vilket sätt det letade sig in i nåt skämt, men jag minns att jag en gång sagt honom nåt om "hakkors tatuerat i pannan", och sen berättat att jag sett ett kort på Charles Manson där han hade ett litet hakkors tatuerat i pannan. Typ där tredje ögat annars sitter. [Det var någon dålig människa jag skämtsamt sa detta om. Hakkorset representerande destruktivitet alltså.] Och jag minns det som att detta igen var nåt sånt som T reagerade knepigt på. Han uppfattade ständigt inte alls vad jag sa, utan upprepade bara de sista orden jag sagt på ett menande sätt, så jag märkte att han tolkat in nån annan skit än vad jag sagt/menat. Så han har fått nåt "extraspännande" att ge vidare till sina uppdragsgivare i konstnärskretsarna här. Nåt som antagligen varit viktigt i öknamnsstorlanseringen av grå och röda parhästarna. De har väl fått mig till en "nazimördare" utifrån detta. 

Jag har tidigare skrivit om hyresgästen:

Jag hade t.ex. ett tag en hyresgäst, som jag hur han hela tiden tolkade in nåt annat än vad jag just sagt, men som jag, p.g.a. min autism, samtidigt inte kunde korrigera. Jag blir bara bruten och stum i sådana lägen. (Ibland när jag uttryckte hur jag gillade nåt eller satte nåt högt, t.ex. konst, gjorde mitt deprimerade tonfall att han tolkade det som om jag var ironiskt och menade det motsatta. Normalt korrigerar man då, men jag är inte i stånd till det. Hyresgästen har, som andra, velat tolka in overklig skit hela tiden, och jag har märkt att han gjort det, men förstår först nu hur allvarligt det varit.)

Slut på text.
De ständiga kommunikationsklickarna har i själva verket varit verkligen knäckande, och delorsak till det deprimerade tonfallet, som fått honom tolka in ironi när jag sagt jag gillat något. - Att höra hur han tolkat in vansinnigt galna saker, och inte få korrigera, sedan han bara uttryckt det indirekt, och jag inte förmår rätta pga. min autism.
Thomas har i själva verket installerats som hyresgäst hos mig för att fånga upp skit. Och då tolkat in ju värre dess bättre. Jag har inte riktigt förstått att de galna sakerna han tolkat in ju kom spridas till ”uppdragsgivarna”, och de mycket allvarliga konsekvenserna med det.

Min autism ett väldigt viktigt skäl till att jag blivit en sorts optimal projiceringsyta för vad man än velat trycka på mig.
Från hemsidelänken om oseddhet:
(Om en situation.) …Men defaulten hos mig är att svara ha och ja på vad man än säger till mig. I bästa fall inte svara nåt. (Det har antagligen blivit så sedan barndomen, då jag bara var tyst och lydig.) Jag brukar inte kunna uppbåda någon protest. Just att jag märker att man vill tryck skit på mig bidrar nog till krampen.
Ha och ja är det enda jag säger när man pratar goja med mig. Även om det är kränkningar som jag förstår. Det är så jag reagerar på illvilja och brutalitet.
Ofta hänger jag inte alls med på vad den andra säger, men svarar ändå ja. Jag försöker vara trevlig helt enkelt. Genom åren har det ständigt hänt att folk uttryckt saker indirekt, så att jag först fattat vad man sagt till mig - och lyckats trycka på mig - i efterhand.
Ett exempel: I ett samtal med en psykiatriker i Hagfors kring 1994 får jag frågan om jag har någon flickvän. Det hade jag inte. Hon följer upp det med att fråga om jag har någon manlig vän. Jag fattar inte att hon åsyftar homosexualitet och svarar glatt att jag har en vän: Robert. Först efteråt, på trottoaren utanför, fattar jag. Och i journalen har de skrivit så man uppfattar Robert som en sexuell relation. (P.S. De har utbroderat det med en lögn. Mina journaler är fulla av lögner. Det är, som Robert sa, "kuslig läsning". Som nämnt innan anmälde jag en del 2004, och jag har kommenterat det i en bok.)

Ett exempel på hur jag heller inte alltid förmår korrigera när man uttrycker något osant direkt finns i förordet till Dokumentation av en masspsykos. Se rutan på sidan 29! [Se här.]

Jag har en lista i mitt ritblock, med allt jag ville få in i förordet, och jag har bockat av nästan allt nu. (Jag orkar inte läsa vad jag skrivit i de tidigare förorden, som följer, så det är ju då jättemycket upprepningar.)

[Utesluten mening.]
Det är väldigt lätt att få vilken normal människa som helst att framstå som en galning om man väljer ut korta snuttar.
Jag har skrivit om min kroppsliga gungighet – hjärtslagen som slår genom hela kroppen. Detta väldigt obehagliga gör att när jag sitter så känns det i kroppen (bara i kroppen) som om jag vore full. Och det skall då också synas i kroppsspråket. (Nog även när jag är uppe och rör på mig.) Dessutom vågar jag ofta inte att gå normalt på min skadade fot. Så jag vet att jag rör mig konstigt, och att det är lätt att få bilder man kan visa och säga: ”Titta, han är berusad!”
Jag är som ett djur i en bur, och ju mera de sticker pinnar in i buren ju mera kommer det få mig att se konstig och ilsken ut. [Uteslutna meningar.] ...Bevis på att jag är ett monster direkt. ”Anti human”, som jag kallades i indirekta attacker då hela det engelskspråkiga Aspergersamhället på YouTube gav sig på mig 2012. De har också fått sina galna bilder från Värmland. Parat med genuint (i verkligheten väldigt förståeligt) ursinne (som jag nu inte uttrycker så som förr), plus att jag då såg ovårdat ut (som jag heller inte gör längre) så tror folk vad de hör för rapporter (från ”tillförlitliga källor”) och vad det ser ut som. Det är inte vanligt att skötsamma människor utan missbruk ser ovårdade ut på det sätt som jag gjorde förr. Där har jag präglats av Robert, som struntade i utseendet. Han menade att det var nyttigt för mig att ha långt skägg t.ex.

Då skall jag bara skriva ner något till, som jag kladdat i blocket:

Sedan alla ger sig på mig i bild- och skådespelsform – ingen skriver ut mitt namn – har jag ingen möjlighet att komma åt det. Polisanmäla t.ex. Jag har ingen chans att svara, utan fäktar mot bilderna man projicerar på mig.
Ber att någon hjälper mig och talar om vem som säger vad, på ett sådant sätt att jag kan komma åt hela den galna snurren!







Här slutar det sexton sidor långa förordet.
Psykningen ovanför är en detalj ur en bildserie som finns längre fram i boken. Det finns psykningsbildsidor med jämna mellanrum och en samling sådana sidor i slutet av boken.
I början av boken finns ett tre sidor långt index. (Innehåll/sidhänvisningar) Psykningen ovanför finns t.ex. indexerad.

  

 
Track A-dagbok 9 har 562 sidor, varav 118 färgsidor.
Här följer förordet till Track A-dagbok 8: Inom det allmänt orimligas gränser,
förordet till Track A-dagbok 7: Dokumentation av en masspsykos,
förordet till Track A-dagbok 6: Föremål för en sorts masspsykos,
förordet till Track A-dagbok 5: Vad som helst kan normaliseras,
förordet till Track A-dagbok 4: Hets och förföljelse och
förordet till Track A-dagbok 2 och 3. (Samma text.)
 

Här är några stycken ur boken. Jag lägger ut mera framöver.
 
Först i böckerna har jag innehållslistat stycken jag tycker är viktiga eller intressanta. Det kan vara allt från långa genomgångar till några meningar jag vill lyfta fram.

 

     

   


©Torger Berstad | www.lanterna.nu