Några foton, kajvänner och flera fåglar

  


   
       Taget med självutlösare 1998.


  
Ransjön

   
 
Från vallgravarna i Fredrikstads gamla stadsdel. Då min mor och far var separerade två år bodde morsan, syrran och jag i den pittoreska fästningsbyn.


 



Jag tog mycket naturfoton förr, då jag hade möjlighet att ta mig ut. De två över är från 2004. Det bredvid är kanske från kring 1990. Digitalfotot under tycker jag har lite impressionistiskt måleri över sig.








 

Det var åskväder 12/7 -19, och jag filmade det några minuter. Den kraftigaste blixten är vid 4:16.
Jag har inte kunnat hitta något om det på nätet, men min namn, Torger (Tor + geir), betyder Tors spjut, och jag tycker väl att blixtar bör ha representerat Tors spjut i asatron?






Fyra bilder som inte finns i bildspelet




Himlen öppnar sig över domkyrkan.
Jag bor där det närmsta vindsfönstret är på glänt.






Kajorna jag matar och några andra fåglar

(Texten hoppar en del sedan jag skrivit det vid olika tidpunkter.)


 


 
"Tänker du mata måsen också?!" 

 
Bilderna över: Sommaren 2016 filmade jag något nedanför då Spjuverlingen hoppade in framför kameran två gånger. Jag matade honom och makan tills de försvann hösten -19.
Kolla hur ledsen måsen ser ut. Fåglar visar känslor som vi. Kajorna har överraskande mycket medkänsla för om jag mår bra eller dåligt. Och som med oss finns det sympatiska och mindre sympatiska, känsliga  och okänsligare.
Under häckningen 2018 visade det sig att i de tre paren jag matade var Spjuverlingen, Hoppelingen och Enbenelingen alla hanar.

       



 
    
Kajor är trogna. Honan lämnar inte sin enbente make.



 
Den vita sladdplattan är var de visar att de är "högsta hönset". En naturlig "statusplats".


 



T.v. är Hoppelingen, men det har varit ett par Hoppelingar före den. Kajor som hoppar och fångar brödbiten i luften.
Spjuverlingen gjorde en markering för mig för att jag skulle känna igen honom. Han tog brödet, lade ner det igen, tog upp det igen och ner igen. Så några gånger. Han visade också att han kom för sällskapet och inte bara brödet.
P.S. Markeringen är också ett sätt att tacka, som flera andra kajor jag matat använt/använder. T.ex. min nuvarande (jan. -22) Hoppelingenkaja. (Inte den på kortet.)
När jag t.ex. matat någon fel har den markeringen kommit. Som om kajan sa: "Se! Det är mig. Tack!"
Hoppelingkajor är roliga. Hoppet blir som en gemensam aktivitet. Det är också bra att en Hoppeling är lätt att känna igen, sen den tar sats och hukar sig för att hoppa. En signal i förväg, som min nuvarande Hoppelingen förstår den behöver ge för att jag skall känna igen honom.
 
 
I detta tal säger Auguste von Bayern bl.a. något jag själv förstått, nämligen att kajor har "theory of mind". Autistiska barn saknar "theory of mind": Kan inte ta den andras perspektiv.
Min nuvarande Hoppelingkaja har t.ex. förstått att den måste huka (ta sats) för att jag skall känna igen honom.

 
Problemet är när någon förstår att den kan härma det. 2020 kom en kaja som härmade dåvarande Hoppelingen perfekt, även i hoppet. (Man förstod det var fel först när den landat och man inte fick samma kontakt.) Då jag hade Enbenelingen hände det att någon kaja drog upp ett ben för att lura mig att det var honom.

 


Det är inte lätt att vara Enbeneling.
En arg Enelingenfru sitter ovanför, där hon brukar, när en inkräktare kommer.



 


Kajor har komplext socialt samspel. Vem jag matar stämmer inte med den naturliga hierarkin. (Inte "survival of the fittest".) Här fick Enbenelingen sitta på "statusplatsen": Den vita sladdsaken Hoppelingen sitter på högre upp.


 





Här kom kajflocken rakt över mig medan jag fotade solnedgången. På fageln.se står det att det ofta är yngre icke häckande kajor som gör dessa dramatiska skymningsflygningar för att hitta ett övernattningsställe. Ett annat ställe har jag läst att de gör det för att skrämma bort rovfåglar. I en fågelbok jag har kallas det bara "flygövningar". Jag undrar om flygprestationerna skulle kunna avgöra var de hamnar i hierarkin. Det kanske stärker sammanhållningen?

Hela bildserien:

 





Kajuppdatering 29/10 -19:

Tyvärr har min favoritkaja, och vän i över två år, Spjuverlingen och makan lämnat i höst. Det är ju sorgligt, men det är i varje fall nu bättre ordning på kajmatningen än på åratal, sedan det bara är Hoppelingen och hans nya maka som kommer varje dag. Hon är inte med varje gång. Jag tror Hoppelingen kommer lite oftare än han behöver för näringen, men det är i varje fall precis lagom. Enbenelingen och makan tittar inom ibland. Dessa två tar jag aldrig miste på, så att det inte blir massa felmatningar, som det varit jobbigt med förr. Bara helt sällan kommer en kaja som hukar sig som för att hoppa, som Hoppelingen, som nån gång lyckas lura mig.
Jag har alltmera märkt att det är som Cesar Millan, från Mannen som talar med hundar, säger: att djur känner ens energi direkt. Det är faktiskt så att Hoppelingen hoppar när jag mår bra. Han märker det på sekunden. En gång, då jag just gjort klart ett tungt jobb med en bok, och var lättad, gjorde han ett extrahopp där han inte ens hade kontroll på hur han landade.

1/4 -20:
Jag matar sedan ett tag ett nytt par som ersätter Spjuverlingenparet: Finelingen och Finelina. (Har ingen bild.) Då Spjuverlingen under häckningen i fjol var borta 2½ månad började jag mata en jag kallade Finelingen, så detta är nu en ny Fineling. Den liknar Spjuverlingen och gör, när det uppstår igenkänningsoklarhet (felmatning), den där släpp-ner-och-ta-upp-markeringen på samma sätt.



 
Sometimes a bird feels the Bern.
   

Portland puts a bird on it.
5/3 -17: Fann just en närbildsvideo
på sparven: Birdie Sanders
Den första kajan att hoppa mot mig och fånga brödbiten i luften. (Ett naturligt sätt att utkonkurrera andra.)

Hoppelingkaja och politisk sparv.
   

Se fågelvideon med Bernie Sanders.
Sparven flyger upp på podiet efter att Bernie påpekat den. ("Now you see, this little bird doesn't know it...") Han ger bra vibbar alltså.
Naom Chomsky har sagt om Bernie:
"Bernie Sanders is an extremely interesting phenomenon. He's a decent, honest person. That's pretty unusual in the political system."







 
Jag satt kanske 30 meter i från duvan ovanför, och tittade på den. Tänkte att jag skulle vilja titta närmre. Då jag såg bort en sekund var den plötsligt borta. Jag satt vid en björk vid älven. Plötsligt kom den ner från över älven och satte sig på en gren rakt över mitt huvud. Den var nyfiken på mig också, för den satt och tittade ner på mig länge, och jag på den. Då den vände ryggen började jag fota den. Sen flög den ner bredvid mig, så jag fick korten över. Men den skrämdes av fotoklicken. Annars hade den kanske flugit och satt sig i knäet på mig.

Duvan bredvid undrar varför gräset är alldeles uttorkat denna sensommaren. (2018)

 







17/1 -22:
Detta är det nya "Hoppelingparet" jag matat sedan sommaren 2020. På den vänstra bilden är det Hoppelina t.v. och Hoppelingen t.h. Hon blir nevös av kameran och flyger först. Även Hoppelina vill ibland hoppa och fånga brödbiten i luften.
Efter häckningen 2021 var Hoppelingen inom med fullvuxen unge två gånger (två olika?) så det skall ha gått bra.
Det funkar inte om de tar med yngre ungar sedan de skriker efter mat och tilldrar andra fåglar.

21/4 -22:
Bredvid har jag äntligen fått en filmsnutt med Hoppelingen hoppande.
På vänstra bilden hukar han sig för att hoppa. - Det är så jag säkert känner igen honom. Hon ligger på ägg.
Jag vill inte skrämma dem och passade på nu när bara han kommer.



 

30/4 -23. Hoppelinguppdatering
- årets häckning


Teckningen bredvid är från ca 9/4. Det var lite före årets häckning, som pågår nu. Inför det kom Hoppelina flera gånger och höll sig närmre mig, som hon ville se om jag förstod vad som var på gång. Nu ligger hon igen på ägg och Hoppelingen kommer ensam.



17/6 -23:
Hoppelina kommer nu igen med honom, så det har förhoppningsvis gått bra. Jag tror de fortfarande matar stora ungar, för han (eller de) kommer fortfarande flera gånger på morgonen från 6:00. Så är det ätt vara småbarnsförälder...
12/7 -23:
Jo, de har varit inom med stora ungar sedan sist och f.n. är det en stor unge jag matar varje dag. Ibland kommer den ensam och ibland med förälderna.
             





 



         

   

Som jag skrivit i teckningsböckernas förord finns många fåglar sedan jag matar kajor.
Teckningen över har jag gjort utan att börja med en fyrkant. - Bara börjat på vänstra sidan och tecknat åt höger, och sedan skuggat.
Den nedanför är från mars -22. Med häckning i görningen blev det en fågelunge.
Också inspirerad av tv-serien Vilda djurs beskyddare. Deidre och kakapoerna.
Finns i En krans andeblommor.








         


Skämtteckning i En krans andeblommor.










Denna finns i En krans andeblommor och på baksidan av Som att wallraffa i det undermedvetna.

Se fågelmönstret nedanför utvecklat på fyra rader på min wordpress.



 












©Torger Berstad | www.lanterna.nu