Det är inte lätt att vara Enbeneling. En arg Enelingenfru sitter ovanför, där hon brukar, när en inkräktare kommer.


 

Kajor har komplext socialt samspel. Vem jag matar stämmer inte med den naturliga hierarkin. (Inte "survival of the fittest".) Här fick Enbenelingen sitta på "statusplatsen": Den vita sladdsaken Hoppelingen sitter på högre upp.

Här kom kajflocken rakt över mig medan jag fotade solnedgången. På fageln.se står det att det ofta är yngre icke häckande kajor som gör dessa dramatiska skymningsflygningar för att hitta ett övernattningsställe. Ett annat ställe har jag läst att de gör det för att skrämma bort rovfåglar. I en fågelbok jag har kallas det bara "flygövningar". Jag undrar om flygprestationerna skulle kunna avgöra var de hamnar i hierarkin. Det kanske stärker sammanhållningen?

Hela bildserien:

 

Kajuppdatering 29/10 -19:

Tyvärr har min favoritkaja, och vän i över två år, Spjuverlingen och makan lämnat i höst. Det är ju sorgligt, men det är i varje fall nu bättre ordning på kajmatningen än på åratal, sedan det bara är Hoppelingen och hans nya maka som kommer varje dag. Hon är inte med varje gång. Jag tror Hoppelingen kommer lite oftare än han behöver för näringen, men det är i varje fall precis lagom. Enbenelingen och makan tittar inom ibland. Dessa två tar jag aldrig miste på, så att det inte blir massa felmatningar, som det varit jobbigt med förr. Bara helt sällan kommer en kaja som hukar sig som för att hoppa, som Hoppelingen, som nån gång lyckas lura mig.
Jag har alltmera märkt att det är som Cesar Millan, från Mannen som talar med hundar, säger: att djur känner ens energi direkt. Det är faktiskt så att Hoppelingen hoppar när jag mår bra. Han märker det på sekunden. En gång, då jag just gjort klart ett tungt jobb med en bok, och var lättad, gjorde han ett extrahopp där han inte ens hade kontroll på hur han landade.

1/4 -20:
Jag matar sedan ett tag ett nytt par som ersätter Spjuverlingenparet: Finelingen och Finelina. (Har ingen bild.) Då Spjuverlingen under häckningen i fjol var borta 2½ månad började jag mata en jag kallade Finelingen, så detta är nu en ny Fineling. Den liknar Spjuverlingen och gör, när det uppstår igenkänningsoklarhet (felmatning), den där släpp-ner-och-ta-upp-markeringen på samma sätt.



 

Sometimes a bird feels the Bern.     Portland puts a bird on it. 5/3 -17: Fann just en närbildsvideo på sparven: Birdie Sanders Den första kajan att hoppa mot mig och fånga brödbiten i luften. (Ett naturligt sätt att utkonkurrera andra.) Hoppelingkaja och politisk sparv.     Se fågelvideon med Bernie Sanders. Sparven flyger upp på podiet efter att Bernie påpekat den. ("Now you see, this little bird doesn't know it...") Han ger bra vibbar alltså. Naom Chomsky har sagt om Bernie: "Bernie Sanders is an extremely interesting phenomenon. He's a decent, honest person. That's pretty unusual in the political system."

 

Jag satt kanske 30 meter i från duvan ovanför, och tittade på den. Tänkte att jag skulle vilja titta närmre. Då jag såg bort en sekund var den plötsligt borta. Jag satt vid en björk vid älven. Plötsligt kom den ner från över älven och satte sig på en gren rakt över mitt huvud. Den var nyfiken på mig också, för den satt och tittade ner på mig länge, och jag på den. Då den vände ryggen började jag fota den. Sen flög den ner bredvid mig, så jag fick korten över. Men den skrämdes av fotoklicken. Annars hade den kanske flugit och satt sig i knäet på mig. Duvan bredvid undrar varför gräset är alldeles uttorkat denna sensommaren. (2018)
17/1 -22: Detta är det nya "Hoppelingparet" jag matat sedan sommaren 2020. På den vänstra bilden är det Hoppelina t.v. och Hoppelingen t.h. Hon blir nevös av kameran och flyger först. Även Hoppelina vill ibland hoppa och fånga brödbiten i luften. Efter häckningen 2021 var Hoppelingen inom med fullvuxen unge två gånger (två olika?) så det skall ha gått bra. Det funkar inte om de tar med yngre ungar sedan de skriker efter mat och tilldrar andra fåglar. 21/4 -22: Bredvid har jag äntligen fått en filmsnutt med Hoppelingen hoppande. På vänstra bilden hukar han sig för att hoppa. - Det är så jag säkert känner igen honom. Hon ligger på ägg. Jag vill inte skrämma dem och passade på nu när bara han kommer.
30/4 -23. Hoppelinguppdatering - årets häckning Teckningen bredvid är från ca 9/4. Det var lite före årets häckning, som pågår nu. Inför det kom Hoppelina flera gånger och höll sig närmre mig, som hon ville se om jag förstod vad som var på gång. Nu ligger hon igen på ägg och Hoppelingen kommer ensam. 17/6 -23: Hoppelina kommer nu igen med honom, så det har förhoppningsvis gått bra. Jag tror de fortfarande matar stora ungar, för han (eller de) kommer fortfarande flera gånger på morgonen från 6:00. Så är det ätt vara småbarnsförälder... 12/7 -23: Jo, de har varit inom med stora ungar sedan sist och f.n. är det en stor unge jag matar varje dag. Ibland kommer den ensam och ibland med förälderna.
Som jag skrivit i teckningsböckernas förord finns många fåglar sedan jag matar kajor. Teckningen över har jag gjort utan att börja med en fyrkant. - Bara börjat på vänstra sidan och tecknat åt höger, och sedan skuggat. Den nedanför är från mars -22. Med häckning i görningen blev det en fågelunge. Också inspirerad av tv-serien Vilda djurs beskyddare. Deidre och kakapoerna. Finns i En krans andeblommor.	Skämtteckning i En krans andeblommor.                  Denna finns i En krans andeblommor och på baksidan av Som att wallraffa i det undermedvetna.