Stycken ur En blommas själ: Innehållspunkten Teckningar och drömmar som kommit utifrån bergsklättringsdokumentären Det sista berget. Jag tror det var ca 2/10 - direkt efter drömmen med levnadsrådet från ”andra sidan” m.a.o. - som jag första gång såg bergsklättringsdokumentären Det sista berget. [Ett par meningar om den drömmen, som jag inte behöver dela. Sedan följer:] På samma ritblockssida som jag skrivit laddade tankar kring detta, finns de första teckningarna som, helt oavsiktligt - undermedvetet - kommit att spegla intrycken från bergsklättringsdokumentären. Filmregissören Chris Terril har följt alpinistparet Alison Hargreaves och Jim Ballard, och deras två barn, Tom och Kate, från då barnen var små. Alison Hargreaves förolyckade på K2 1995, och sonen Tom Ballard förolyckade på Nanga Parbat 2019. Hela familjen porträtteras. I en scen talar Chris Terril med Tom Ballard om något som överensstämmer med min dröm. Tom bekräftar att han upplever något andligt när han klättrar. Han säger att man tidigt vet vad man vill göra i livet - ens kall. Sedan säger han att han en gång hade fått en vision och efteråt visste vad han skulle göra. Den prisbelönta dokumentären handlar om mera än alpinism. Det handlar om att få göra det man vill i livet; om bortgång av nära och om andlighet. Att vilja se något på Tv om och om är normalt trygghetsskapande beteende för människor med autism. Jag har sett olika saker på repeat genom åren. Ett tag var det den israeliska tv-serien Familjen Shtisel; ett tag var det en Händelkonsert; ett tag Det sista berget. Den sista halvan av dokumentären, med Tom och hans klätterkompanjons förödande sista expedition, är ångestframkallande, men jag kunde ändå inte låta bli att se om det. Sedan det handlar om flera saker var jag inte säker på varför jag fastnade för dokumentären. Senare, då det var klätterdokumentären Free Solo jag såg på repeat (se sidan 127!), förstod jag att det var klättringen som var det huvudsakliga intressanta, beroende på att jag klättrat mycket i barndomen. Ingen av teckningarna är gjorda avsiktligt med dokumentären i tanke. Som det brukar vara har jag först upptäckt/förstått vad jag gjort i efterhand. Klottret överst på sidan 50 har blivit figurer som åker skidor utifrån dokumentären. Förstod det ett par dagar senare. Teckningen över har omedvetet fått likhet med Tom. Ansiktet och vita saker far i väg. Det tog ett tag innan jag såg vad det blivit. Omedvetet har näsan blivit framhävd p.g.a. en skiss av en enhörningsfisk ovanför i blocket. (Gjort från Tv.) Hornet ser ut som en jättelång näsa. Saker ”smittar av sig” undermedvetet på det här sättet hela tiden i mina ritblock. Samma morgon hade jag läst i nyheterna om en kvinnlig alpinist som just hade förolyckats i Nepal. (I en lavin, tror jag.) Härefter följer i boken en dröm jag inte vill dela. Efteråt finns följande: Jag har med Det sista berget på en hemsidelänk med filmer jag gillar. Teckningen över finns där, med denna förklaring: ”...Att jag såg filmen många gånger har undermedvetet (oavsiktligt) kommit fram i ett antal teckningar, bl.a. den bredvid. Jag brukar teckna sådant jag ”ser för mig”, och den lille klätterhängande figuren bredvid tjejens mun var något sådant. Det motsvarar Tom Ballard [...] Efter att ha skuggat bildens högra sida ett tag förstod jag att tjejen motsvarar hans flickvän. Linjer går upp över hennes huvud till den högra sidan, som oavsiktligt kommit att representera något ”efter döden” och andligt: En urna och en metallisk sol uppe i hörnet. En rund plåt med namn och datum lämnas på berget där de två omkommit, och inte kunnat hämtas. Det kan motsvaras av ’metallsolen’.” Teckningen nedanför finns bredvid den andra, med text: ”Jag tänkte att den lilla figuren blev någon som ’höll uppe bladet’. Undermedvetet har det i själva verket blivit Tom Ballard som man ser honom hängande i isklättringshakar. Jag tycker det ser ut som att ett guds-ansikte tittar positivt på honom.” Det fallande kaoset i teckningen över skall också ha kommit från filmen. Fast här kan det samtidigt handla om min livssituation. Samma sak med den fallkaotiska bilden på sidan 57. Det är så mycket jag vill lägga ut från kapitlet. Det finns en sidhänvisning till sidan 127. Där finns teckningen och texten nedanför.         Teckningen överst på sidan 126 är gjort annandag påsk. (1 April -24) Under har jag skrivit: Blivit, utan att tänkt på det, hand som tar efter sten, utifrån att jag ser Free Solo [bergsklättringsdokumentär] om och om. Tänkte att hade gjort en hand från himlen (som det även kan vara). Jag har tagit bort från filmlänken textstyckena, och den ena teckningen, som nu finns här. Trailern till Det sista berget. Torger Berstad | www.lanterna.nu