16/6 -24: Det är ett år sedan jag
skrev här, så jag kan inte minnas alla
bra filmer jag sett, men jag kan nämna
de jag minns.
Om dödsfall
av nära, och sorgearbete, handlar en
väldigt trevlig, icke linjär japansk
film, som jag sett ett par gånger,
Our Little Sister.
Trailer. (Dokumentärfilmen
Det sista berget, som jag skriver
om längre ner, handlar också dels om
det.) En annan film om det samma är
Olydnad, där det är flera
tangeringspunkter till mitt liv - inte
just hbtq-temat, men väl att göra
något annat med sitt liv än vad
som förväntas. (Jag var abnormt lydig
i uppväxten.) Filmen påverkade att jag
fick en otroligt intressant dröm.
Trailer. En jättebra ny
regissör jag hittat är kanadensiska
Monia Chokri. Sett ett par gånger
filmen Jag och min bror.
Komedi med djup.
Trailer.
En bra fransk film om
sexuella övergrepp i idrottskarriär,
är Slalom.
Trailer. Verkade väldigt
realistisk. SvT visade tre eller
så av Michelangelo Antonionis tidigare
filmer. Jag hade inte sett Feber
(The Eclipse). Jag
har sett om Polanskis Rosemary's
Baby. Polanski är ju jättebra.
China Town t.ex. Jag gillar
Jack Nicholson. (En favoritfilm av
Antonioni är Passenger, med
honom i ena huvudrollen. Och Gaudis
fantastiska arkitektur inbakad.)
Annars har jag sett om några filmer
jag skrivit om innan. Bl.a. köpt Julie
Delpys superroliga Två dagar i Paris. Trailer.
P.S. Glömde att jag även köpt Michelangelo
Antonionis Identifikation av en kvinna,
som också är jättebra.
Trailer.
I extramaterialet fann jag att Antonioni
som gammal inte kunde tala längre och, med
hjälp, gjorde intressant abstrakt bildkonst.
Vilket är logiskt utifrån hur viktigt fotot är
i hans filmer. Han inspirerade bildkonstnärer
i sin tid, har jag hört sagt.
11/6 -23: Sett ett bra relationsdrama:
The Kids Are All Right.
Trailer.
27/5 -23: Jag har nyss sett något så sällsynt som en realistisk
feelgood-film: franska Parfymerna.
Bra med inte för mycket drama. Såg den två
gånger.
Trailer. 24/4 -23: Jag har sett Wes Andersons The Royal Tenenbaums.Tidigare har jag sett en annan film av honom,
Moonrise Kingdom. Båda fantasifulla,
roliga och snygga. Helt orealistiska. En
realistisk film jag nyss såg är
iranska Nader och Simin - en separation.
Mina föräldrar separerade då jag var 12 - 14,
och hur jobbigt det kan bli för barnet som
"hamnar i mellan" fångas bra i filmen.
Annars har jag blivit såld på en komisk
tv-serie som går på Axess Tv: I unionens
tjänst
utspelar sig på Europaparlamentet. Se
trailer.
Nedanför skriver jag om dokumentären
Det sista berget.
Alpinisten Reinhold Messner figurerar
där. Jag har nyss sett en dokumentär på tyska
3SAT om honom, Nanga Parbat - Mein
Schlüsselberg. En otrolig historia. (Det
handlar om berget Nanga Parbat även i Det sista berget.)
En rund
plåt med namn och datum lämnas
på berget där de två omkommit, och inte kunnat hämtas. Det
kan motsvaras av
"metallsolen".
Jag har ett tag sett
många gånger om den
prisbelönade dokumentären Det sista berget.
Det är flera skäl till att jag
uppskattar filmen, som handlar om en
alpinistfamilj. Se
trailern.
Om teckningen t.v. (15/4): Att jag såg filmen många gånger har
undermedvetet (oavsiktligt) kommit
fram i ett antal teckningar, bl.a. den
bredvid. Jag brukar teckna sådant
jag "ser för mig", och den lille
klätterhängande figuren bredvid
tjejens mun var något sådant. Det
motsvarar Tom Ballard, som filmen
följer till hans bortgång. Efter att
ha skuggat bildens högra sida ett tag
förstod jag att tjejen motsvarar hans
flickvän. Linjer går upp över hennes
huvud till den högra sidan, som
oavsiktligt kommit att representera
något "efter döden" och andligt: En
urna och en metallisk sol uppe i
hörnet.
Vidare med filmer: Jag är förtjust i Deborah Kerr så jag har sett ett par filmer med
henne (en var Lek på annans gård,
dubbat till tyska), och så har jag sett om David Leans
otroligt bra film, Ryans dotter.
Trailer.(Fann ut: De byggde hela byn där det utspelas...)
26/8 -22: Den senaste bra dokumentären jag sett är
Greta,
om Greta Thunberg och
miljökampen.
Från slutet:
"Ibland tänker jag att det vore bra om alla hade lite mera
Aspergers. I alla fall när det kommer till
klimatet."
10/12 -21: KrzysztofKieslowski
Jag har en innehållspunkt med filmregissören
Krzysztof Kieslowskii min senaste bok med teckningar och drömmer,Pangea - Andarnas hus.
En teckning och en dröm har undermedvetet kommit
utifrån hans filmer. Inledningsvis skriver jag: "2020 snöade jag in mig på Krzysztof Kieslowskis
filmer. Jag köpte de jag inte hade, inklusive en
box med hans fyra första."
Boxen heter
Cinema of Conflict (P.S.: begränsad upplaga och slutsåld) och
innehåller, förutom de fyra första filmerna,
jättemycket bra extramaterial om Kieslowski och
den politiska situationen i Polen då: åren under kommunismen,
undantagstillstånd och censur. Jag behövde se det
för att förstå filmerna.
Den allra första filmen tyckte jag var för torr,
men jag gillar de nästa tre:
Camera Buff,
Blind Chance och särskilt
No End.
Kieslowski är filmregissören jag sätter
högst. Jag har sett om (och om) hans filmer sedan
2020. Även Veronikas dubbelliv och
Dekalogen.
Den andra regissören jag gärna ser om är
Michelangelo Antonioni.
P.S. Kieslowski
skrev också manus till en trilogi filmer som
han inte fick förverkligat:
Himlen,
Helvetet och Skärselden. Tom Tykwer har, efter
Kieslowskis död, gjort filmen Himlen.
Den är jättebra. Jag gillar alla filmerna av
Tykwer jag sett.
Denna teckning har också kommit utifrån
dokumentärfilmenDet sista berget.
Jag tänkte att den lilla figuren blev
någon som "höll uppe bladet".
Undermedvetet har det i själva verket
blivit Tom Ballard som man ser honom
hängande i isklättringshakar. Jag tycker det ser ut som att
ett guds-ansikte tittar positivt på
honom.
"Kvällen innan jag gjorde denna
hade jag tittat på en av Krzysztof
Kieślowskis filmer i serien Dekalogen.
Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren har en
väldigt böjd näsa. Därför har jag påbörjat
teckningen med en sådan. När jag hade
modellerat ett tag tyckte jag det påminde om
någon. Det blir rätt ofta oavsiktligt
(undermedvetet) porträttlikhet när jag
tecknar. Det har inte blivit likt hon i
Kieślowskifilmen, utan samma dag hade jag
sett filmen Jorden är blå som en apelsin,
från Ukraina. Det liknar lite en tjej i den
filmen. (Hon vill bli filmregissör. Har inte
den böjda näsan.)"
En annan bra dokumentär från krig, som ger
mera av en politisk inblick, är Mitt Syrien. Fast jag fick se den
över två dagar. (Jag är en sån där "känslig
tittare" som uppskattar att varnas.)
Dokumentärerna jag gillar bäst är de av
Simon Reeve. Alla hans serier.
En fantastisk naturfilm jag nyss såg är
Pingvinresan. Kejsarpingvinerna har
getts mänskliga röster.
Jag
vet inte ens om jag skulle klara att
teckna ett slaviskt ansikte om jag
försökte. Det är mitt undermedvetna
som är "konstnären som gör det". Det
blir den här sortens förbluffande
överaskningar rätt ofta. Har skett
sedan 2016.
Tråkigt nog har TCM lagts ner. Jag gillar många gamla
svartvita amerikanska filmer.
Här är några filmer jag listat, flera från TCM.
Sett omKieslowskis
Trikoloren, som jag tycker är
fantastisk. (Trailer) Av Fellini har de visat 8½
och
Julietta och andarna (Trailer).
Andra:
4
månader, 3 veckor och
2 dagar,
Morvern Callar,
Paranoid Park och
Camino (Trailer). Tidigare har det gått en
serie filmer med Betty Davis, som jag gillade alla
av. Särskilt
Under nya stjärnor. (Världens
underbaraste
slut.
Trailer och
klipp.) Blev förtjust i
henne och fick en ny favoritskådespelerska.Andra äldre filmer jag gillar är The Shop Around
the Corner
(Trailer),
En skön historia (Trailer) ochRyans dotter
av David Lean (Trailer), som även gjort En resa till
Indien med Judy Davis, som jag är förtjust
i. (Trailer)
Om att vara heterosexuell, men inte "nog macho":
Te och sympati.
(Trailer) Jag har skrivit av ett stycke jag identifierar
mig med:
"What facts?
There are no facts, except this boy is different.
Doesn't conform to your ideas of what a man is.
This whole thing is judgemented by prejudice, and
I resent it. He's not like me, and therefore he's
capable of all possible crimes. He's not "one of
us" - a member of the tribe - so the tribe has to
find a scapegoat to reaffirm your shaky position." Deborah Kerr är också bra iIguanans natt.
(Jag har även blivit förtjust i henne.) Jag gillar Woody Allens äldre filmer.
Annars har jag sett om Den gröna cykeln. En "feelgood", tycker jag.
(Trailer) En annan: 10 items or less (Trailer)
Nyss sett Polanskis Frantic. (Såna filmer jag brukar undvika sen jag får
svårt somna och lätt får mardrömmar.)
11/12 -17:
Sett om Woody Allens Hannah och hennes systrar,
och för första gången Bananas. Apropå
judisk humor (det är det väl?) är bröderna Coens A Serious Man en väldigt
bra svart komedi. (En sorts nutida Jobs bok.)
Sett om 10 items or less fyra gånger.
Trailer.
Bästa feelgood.
Sett en tysk film som heter Zuckersand, som
vann ett tittarpris. Från Östtyskland på 70-talet.
Ett par saker hade resonans till min barndom.
Annars har jag sett Hitchcocks Sabotör och
sett om Mannen som visste för mycket. (Judy
Garland och James Stewart, som jag gillar.)
Sen har jag för första gång på all evighet sett en
skräckfilm: Rösten från andra sidan, med
Donald Sutherland. (Trailer)
SvT visade en förmiddag en Buster Keaton-film
som hette Oss flickor emellan. Jag har
gillat Buster Keaton redan i barndomen, men
inte sett honom på all evighet. Han spelar en
uppenbart autistisk professor, som tolkar
bokstavligt, och inte alls hänger med på vad
som händer runt honom. Ändå slutar det
lyckligt med att han blir ihop med den bra
tjejen. (Klipp. I en film från 30-talet kanske t.o.m.
jag skulle kunna bli ihop med någon.)
Sedan det är Jul kan jag en gång till puffa för
The Shop Around
the Corner, som är en feelgood-Julfilm (Trailer),
tillika förlagan till den mycket sämre Du har
mail.
Här är några filmer jag nämnt på
hemsidan förr: En strimma solsken med Sidney
Poitier (Trailer); Julie Delpys hejdlöst roliga
Två dagar i Paris (Trailer); filmer av
Michelangelo Antonioni (Blow Up
(Trailer)och
Zabriskie Point visades förr på TCM);
Un giorno particulare;
Dark Victory med Bette Davis (Trailer); Robert
Altmans filmer, senast trevliga A
Prairie Home Companion (Trailer);
Min vän Harvey
(Trailer)
och Juno
är också feelgood.
Filmer som gjort intryck på mig tidigare är t.ex.
Andrej Tarkovskijs', särskilt Stalker
(Trailer);
autismrelevanta Välkommen Mr. Chance!
med Peter Sellers (Trailer);
autism- och traumarelevanta Ett
otroligt stort äventyr (Trailer)
och Bad Boy Bubby (Trailer);
Fassbinders Veronika Voss längtan;
Picnic at Hanging Rocks (Trailer).
Jag gillade Johan Klings Darling
och Puss (Trailer).
Den bästa autismfilmen är
Temple Grandin.
(Trailer)
(Annars har jag förstås alla filmer
Frank Zappa gjort.)
En filmuppdatering
29/5 -19:
För det första skall jag rätta till att
jag inte innan nämnt den
fransk-iransk-amerikanska filmen
Circumstance.
Jag fick inspelat massa bra från
filmkanalen Silver innan den försvann. Nu
har nyligen min TIVO-box gått sönder, så
jag har förlorat allt möjligt. Fast just
innan hade jag köpt en box med Jim
Jarmuschs första sex filmer. Hade inte
tidigare sett hans första, Permanent
Vacation. Jag gillar alla
filmerna, och särskilt Stranger Than
Paradise och Down By Law,
med Tom Waits.
Dessutom hade jag nyss köpt en box med
Bette Davis-filmer, sedan jag är ett stort
fan av henne.
Då TIVO-boxen gick sönder var det
självklart att köpa en Bette Davis-box
till, där
Under nya stjärnor (Now Voyager) finns med. Kan inte
vara utan den filmen, som är relevant om
man haft psykiska problem och/eller varit
skilsmässobarn.
En del av filmerna jag
inte hade sett var rätt omskakande. Alla
är bra.
Teckningen bredvid har blivit sådär
märkligt dramatisk beroende på dessa
filmer, som jag såg medan jag inte hade
TV. Se en förklaring på
denna teckningslänk.
Annars har jag sett om Den franske
löjtnantens kvinna. Manus av
Harold Pinter och med en av mina
favoritskådespelare: Jeremy Irons.
Dessutom köpte jag en box med
Hitchcock-filmer. Inte sett (om) alla än,
men gillade Marnie, som är
traumarelevant. Studie i brott (Vertigo)
är en höjdarfilm på boxen. En mera
rolig film är Arvet (Family Plot).
Omedvetet inspirerad av Jarmuschs
Only Lovers Left Alive, som jag
aldrig såg klart.
Dessutom har jag sett
om två av Michelangelo Antonionis filmer:
Den röda öknen och
Passanger, med Jack Nicholson.
Hans filmer - de fyra jag sett - är
poetiska och filosofiska som ingen annan
regissör jag vet om. (Andrej Tarkovskijs
filmer och också väldigt så.)
De mest mänskliga filmerna jag vet om är Kieslowskis'.
Har sett om Frihet - den blå filmen,
Veronikas dubbelliv och En liten film om kärlek.
24/6 -19:
Jag har massa videoband med filmer jag
spelat in kring 1998 - 2001, men aldrig
tittat på. Jag letade efter en Frank
Zappa-video och plockade lika gott ut
några filmer. Jag har sett om Ett
otroligt stort äventyr(Trailer)
av Mike Newell, som gjort Fyra bröllop
och en begravning. Det är en ok
feelgoodfilm, men Ett
otroligt stort äventyr är baserad på
en roman och har djup.
Den kretsar kring en teater och
uppsättningen av Peter Pan.
Teaterregissören talar i en scen om att
det inte finns någon symbolik i Peter Pan,
och (om jag minns rätt) avvisar då att
författaren JM Barrie skall ha känt sig
avvisad av sin mor då hans storebror dog,
och att det inverkat. Hur som helst finns
en parallell till den 16-åriga tjejen i
huvudrollen, som lämnats av sin mor som
spädbarn och därtill traumatiserats av
andra världskriget. Hon anställs på
teatern, men har svårt att passa in
socialt.
Jag tror det var 1998 jag såg filmen
först. Med Aspergers syndrom har man ju
väldigt svårt för det sociala, och jag har
dessutom en lite traumatiserad barndom, så
det är en film som berör mig starkt.
(Filmtiteln kommer från en scen i Peter
Pan där han tror att han skall dö och
tänker att det skall bli ett otroligt
stort äventyr.)
Annars kom en DVD med Michael Moores Fahrenheit 11/9 fram, som jag
skall ha köpt 2004 med tanke på Robert,
som kommenterade allt politiskt kring den
tiden på hemsidan jag hjälpte honom att
göra. Fast ingen av oss såg den, utan jag
kollade den nu. Kuslig insyn i mycket.
När jag ändå är inne på dokumentärer kan jag
nämna Simon Lereng Wilmonts väldigt bra
krigsdokumentär Olegs barndom.
Det är så nära jag nånsin sett hur det är
att leva i ett krig. Från Ukraina.
Har sett ett par bra dokumentärer från Iran, som
serien Iran inifrån. (Det
verkar vara en överrepresentation av
holländare bland bra dokumentärfilmare.
Denna är av Thomas Erdbrink. Se
på Kunskapskanalen.)
Annars har jag sett om Hal Hartleys film
Trust, som är
destabiliserande (för mig), men bra.
8/11 -19:
Jag fann animationen för ett
tag sedan förde att musiken är gjort
av Tom Waits och Kathleen Brennan.