Exempel på fabrikationer | Lanterna, Torger Berstad

Fabrikationer. Ett uppenbart exempel, och längre ner några andra.

Jag måste först ge bakgrunden. Det blir lite långt.

Samtidigt som jag 2011 hade gjort klar boken Kadaverpudding 1, där jag beskriver allt möjligt ruttet jag utsatts för - också av vården - fick jag ett mejl från en släkting till en av ortopederna som 2002 gett mig "nåt annat än vård".

Bokmärke: Om Robert Även mig. Det allvarligare:
Lars Vilks och utställningen och boken Vem är rädd för Robert Jäppinen?

Släktingen var, liksom jag, medlem i Värmlands konstförening.
Jag har beskrivit detta i boken jag utgav efteråt, Track A serier, under rubriken Effektiv djungeltelegraf.
Mejlet var en bjudning till konstnärens föreläsning på Värmlands museum, där han skulle tala om något som kom finnas i en kommande bok. Det var inget massutskick, och det fanns ingen anledning till att jag skulle fått mejlet, så jag tog det som en psykningsinsats utifrån min nyutgivna, provokativa bok.
Jag hade varit medlem i Värmlands konstförening sedan 2002, men det hade blivit för bökigt för mig, och jag hade mest bara samlat på mig obehagliga erfarenheter av det, så jag beslöt liksågott att gå ur föreningen.
Jag skrev detta till ordföranden:

Jag skulle ha varit i Norrköping hängt upp detta.

Hej!
Jag har beslutat gå ur Värmlands Konstnärsförbund.
Jag är dubbelt handikappad (Asperger syndrom och kroppsligen) och har ingen hjälp.
Därför är det oöverstigligt att jag skulle kunna ha någon utställning igen.
Jag tycker inte det är meningsfullt att jag skall vara medlem längre då.
Tacksam om du kan stryka mig från medlemslistan.
God Jul!
Vänlig hälsning Torger Berstad

Mejlet finns i beskrivningen i Track A serier, och efter det följande:

P.S. (15/12) Jag hade dragit ut telefonen, sedan jag bedömde det var högrisk att nån från konstnärsföreningen kom att ”busringa” mig. Glömde sätta i sladden då jag lade mig. Handlade nästa dag. Såg sen att nån med skyddat nummer ringt. Tolkade det som att ordförande i föreningen ringt. Kreverade av frustration att jag skulle tvingas till samtal, sedan det ofrånkomligen betyder att få tryckt skit på mig. Ringde henne. Hon sa hon inte haft tid svara än. Hon frågade om jag slutade förde jag inte hade råd. [Antagligen ivrigt önsketänkande.] Detta gjorde mig ännu mera uppretad. Jag sa ”Nej, jag slutar av skälen jag uppgivit.” Senare i samtalet frågade hon ändå en andra gång om jag slutade förde jag inte hade råd... Det gör mig ursinnig att alla alltid (ofrånkomligen) tolkar in nån annan gegga än det jag uttrycker - och att geggan trycks på mig.

Det är bakgrunden. Vidare ur i Track A serier:

Dagen efter, 16/12, har jag i dagbokstexten skrivit:

Nu hade jag skrivit att jag inte kan ha utställningar (och har inte blivit trott på den punkten...). Och i dag trillar det in ett mejl med ämnet ”Utställning”. Det är skickat i väg 1.30 i natt... En kvinna i en anhöriggrupp för personer med neuropsykiatriska diagnoser. Som om det skulle vara möjligt för mig att inte sätta detta i samband.... Det kan vara OK, men jag får aldrig nån positiv hänvändelse. Det har aldrig hänt under alla år. (Ett par gånger kanske.) Nu får jag detta när just det med konstföreningen varit.
Kvinnan skrev om en utställning 2/2 2012. Jag har skickat en dikt till lokaltidningen om att 2012 var en ”vacker siffra”. Det finns 99 med Robert. Siffersymbolik. Man vill gärna ge mig ”lockbeten”. - Nåt jag skall ”gå igång” på. Det är vad jag brukar få. Den sortens idiotfällor.
Brevet är väl formulerat, man vill tro det, men det är omöjligt - trots allt. Ingen ger mig annat än skit för det jag gör, så det är stört omöjligt tro på nåt positivt. Särskilt inte när mera manipulativ dynga är precis vad man måste vänta.
Jag svarade:

Hej!
Jo, ni får gärna skriva med min sida.
Trevligt få respons.
God jul!
Hälsningar Torger

Då jag drygt två månader senare googlade mitt namn, fann jag att jag visst varit i Norrköping...

Vidare, som presenterat i Track A serier:

P.S. Mejl skickat till NP Vision 28/2 -12. Ämne Vänligen ta bort mig från hemsidan:

Hej!
Jag kontaktades kring jul av en kvinna som är med i NP Vision. Jag har inte kvar mejlet och minns inte namnet.
Hur som helst frågade hon bara om ni fick lägga till min webbadress i en lista över hemsidor på utställningen, vilket jag sa ja till. Att mina bilder skulle vara med på utställningen har inte funnits på tal. Jag kanske skulle ha velat vara med på utställningen, men det är lite obehagligt nu att konstatera att jag (på hemsidan) plötsligt “visat mina alster”, vilket jag inte gjort. Ni har uppenbarligen sparat mina bilder från min hemsida, uppförstorat dom och “deltagit mig” utan att jag gått med på nåt sånt.
Inte minst utifrån att man med autism behöver mest möjligt förutsägbarhet är detta inte bra.
Jag vill att ni tar bort mig från eran hemsida sedan jag inte “visat” nånting.
Hälsningar Torger Berstad

Fällan jag väntade mig var att nån från Värmlands konstnärsförbund kontaktat dom. När det är tal om en utställning har de säkert trott att jag kom att vara kåt på att få vara med, och uttrycka det. Därigenom skulle det jag skrivit om att inte orkar utställningar bli påvisbart som lögn. Och det är en fälla. De har varit säkra på att jag skulle vilja haka på. Anmäla intresse - gå i fällan.
Sen har jag inte gjort det, men då framverkar de det så det ändå verkar som jag gjort det...
Jag fann det då jag googlade mitt namn. De har tagit med bubbelbilden, teckningen gjort vid 16 år, på min Om mig-länk och Vespasianus. Skickliga bilder. Jag skulle inte velat vara med, men om jag skulle varit det skulle jag bara tagit bubbelbilden, som är autismrelevant.

Slut på boktext.

Jag skrev in en disclaimer, med bild, på min hemsida. Jag kreverade såpass av detta att jag även ringde advokater i Karlstad. En påstod att det behövde vara ”synliga skador” vid såna copyrightfrågor... När han påstår det pekar han mot hur Roberts advokat 1970 konkluderat ”Inga
synliga skador.” på målningen som lades på golvet och trampades på i Värmlands museum. Man leker med mig utifrån Robert. P.S. Fotot på mig fanns på länken om mig. Som min nuvarande bild var det en fem centimeters miniatyr. De har skrivit ut den i A4. ("PR-kåt!") I hur de beskrev mig lät det som om jag hade en stor verksamhet. Se nedanför!

Hur jag ser det nu.

Man vill gärna tillskriva mig de samma overkliga egenskaperna man tillskrivit Robert, så man har velat tro att jag "vill ha uppmärksamhet". Så förutom att "dubbelt handikappad" inte stämmer i deras värld, passar det dåligt om jag tyst drar mig ur Värmlands konstförening.
Kvinnan på NP Vision hade skickat mejlet 01:30, natt till lördag eller söndag, dvs. då folk festar och gärna gör dåligheter.
Den enda Aspergerträffen jag varit på utanför Värmland, var i Norrköping, så man har kanske velat knyta an till det?
Man vill trycka vad som än går att trycka på mig. Jag hade den gång en jättestor skrivare, som jag hade köpt begagnat, som jag tänkt jag kunde skriva ut min datorkonst med. En Aspergerföreläsare, som gjort väldigt grundliga misstänkligöra-Torger-insatser, var inom mig, jag tror det var 2010. Han fotade mina skrivare och låtsades vilja "göra affärer" med mig. Att sälja min datorgrafik på hans hemsida. Det var bluff utifrån att man gärna ville kunna säga: Se, han säljer böcker och konst på sin hemsida, som han inte skattar för!" (Jag fick en sån snokning på Värmlands museum 2007.) Aspergerföreläsarens bloggpost från mötet ligger f.ö. ute.
Jag hade gjort ett formulär på min hemsida, där man kunde beställa mina böcker, häften och datorgrafik, men ingen har någonsin köpt något, undantaget en tjej, som mejlade mig och köpte Spelar ingen roll. (Jag kunde sen konstatera att hon gjort det av illvilliga skäl. Sannolikt för att få cd-skivan som följde med boken. Hon hade saker mot mig på sin hemsida.) En till köpte nåt. Psykologen jag hade på Vuxenhabiliteringen köpte en bild. Jag har beskrivit hur det var ruttet då de tog in mig där, så jag kan tänka mig att de köpt den just för att kunna säga: "Se, han säljer böcker och konst på sin hemsida, som han inte skattar för!" (Det var samtidigt som Värmlands museum, i ruttet uppsåt, bjöd mig utställa på deras första konstrunda, 2007.)
Men jag har alltså aldrig fått sålt något. Då Öppningar till grottan trycktes sålde jag en del ex. av den boken. Då hade jag fortfarande mera kontakt med människor. Men jag sålde den i de flesta fall för det samma som varje bok kostat mig att göra. Jag har bara gått väldigt stort med förlust med mina böcker, och jag väntar mig heller inget annat. Jag skulle inte låta bli att deklarera det om jag tjänade något.

Ok. Det är mitt bästa exempel på fabrikationer jag utsatts för.

Båda Robert och jag har, genom åren, ljugits om och råkat ut för alla möjliga sabotageinsatser och "apartheid". T.ex. har trycket i mina böcker saboterats.

Jag tar in ett annat sabotageexempel.

P.S. I Skien utsattes jag 2013 för en brottslig, mycket allvarlig fabrikation. Det finns beskrivet i böckerna och i videor jag lagt ut, som f.n. är privata.

Kring 2005 var det en teckningsutställning, och jag hade lämnat in tre av mina dator-ritbordsteckningar. Två av de hade titlarna Sammetsnatt respektive Flödande ögon. Se Sammetsnatt. (Det är den högra bilden, med lite sammetslik färg.) Den andra bilden hade flödande ögon, så det går inte ta miste på dom. På utställningen hade de, i utställningsbladet, bytt titlarna på dessa två bilder. Jag påpekade det då jag hämtade bilderna, och de påstod att det skulle ha varit svårt att läsa titlarna på baksidan. Som man kan se var det väldigt lättläst.

Det är en jobbig situation när "Ibland blir det fel.", som det hänt man sagt mig, blir mera eller mindre default.

Det knyter an till början på förordet till boken Track A serier.

18/2 -17: Fann detta då jag senast googlade mitt namn. Har någon här gjort något för att få det att se ut som om jag spelar nätcasino?
Och det som står nederst...?
(Jag vågar inte gå in på en sån länk och kolla.)

Det är kusligt vad man gjort med Robert efter hans död. Framförallt av Värmlands museum 2014, men allmänt vad man hittar när man googlar honom också. Jag har beskrivit en allvarlig fabrikation jag hittat.
Det är milt sagt kusligt med allt jag funnit att gjorts mot mig. Och jag vet ju dessutom bara om det jag själv funnit. Det är inget jag söker efter, för det är ändå för kusligt bara med det jag råkar hitta.

Människor som är isolerade och på utsidan av samhället, som Robert och mig, blir lätta att göra vad som helst mot. (Nu med nätet finns otroliga möjligheter att snickra ihop saker.) Normalt finns kollegor, vänner och släkt som står upp för en. Med någon som Robert går det bra t.o.m. att lägga en målning på golvet och låta den trampas på. Man kan ljuga hur som helst, som psykiatrin och andra gjort mot mig.
Nu med nätet går det enkelt att ljuga sönder livet till en isolerad individ, när det är i mångas intresse att göra det.

Det är inte vanligt att personer i utanförskap skriver böcker om vad de utsätts för. Det är lättare att tysta någon som ändå gör det.

Vad är bäst; att folk vilseleds att tro något osant (som t.ex. att jag skulle ha varit i Norrköping) eller att folk får veta sanningen?
Essentiellt är det jag gör samhällsnyttigt. Potentiellt i varje fall.

Två andra exempel. (Ett troligt och ett säkert.)

Tårögat på trädet bredvid fanns plötsligt, våren 2001, på ett träd precis utanför här jag bor. Jag trodde det inte då, men tror nu att det var en fabrikation mot mig. Att meningen varit att man skulle tro jag målat dit det. Varför? Det finns mycket - för mycket - med tårar i mina tidiga dikter, texter och konst.
Då det var gårdsstädningsdag fick jag jobbet att rengöra graffitiklotter på väggarna här.
Jag använde två foton på trädet i min dikttrilogi och gjorde många flera bilder utifrån det.

Februari 2006 kunde jag, från mitt vindsfönster, se hur det trampades jättebokstäver i snön en bit bort. Jag fotograferade det här uppifrån. Nya bokstäver lades till från dag till dag. LOST, blev LÖST, blev LÖSTE, blev VÄRDELÖSTEXT.
Då jag skulle ställa ut på Värmlands museum (och mycket var skumt med det), då konstrundan introducerades i Karlstad, gjorde jag en bild med Photoshopbearbetningar av mina foton, och kallade det Alphabet i snön.
Jag var till ramaffären efter bilden med konstnärsvännen som hyrt mitt hus i Ransäter tidigare. I affären väntade mobbning. Efteråt, här i soffan, klämde han plötsligt fram ett skådespel. Han sa att han konstnärligt skulle vilja göra något som väckte uppmärksamhet och sen säga att någon annan gjort det. Han, och andra, trodde alltså att jag trampat de där bokstäverna i snön, fotat det och gjort bilden.
Det styrker att man trott det samma om trädet.

Jag har haft denna ruta på en annan länk innan.

Fabrikationer mot mig

Jag har en speciell situation sedan jag har en dator som jag vet att är hackad. Det visar sig på olika sätt. Som jag skrivit på min YouTube-kanal har jag nyss funnit att den varit (är?) hackad. Det visade sig också kring 2011. 2013 skapade jag en helt icke interaktiv andra YouTube-kanal, och jag upptäckte nyss att även den hackats. Det pågår allt möjligt skumt mot mig, och jag har skrivit om massor av fabrikationer i mina böcker. Det räcker med att googla mig eller Robert för att hitta sånt.
P.S. 8/5: Man försöker tvinga mig till att inte säga nåt om fabrikationerna. Så snart jag gör det börjar det komma läbbiga mejl med min e-postadress som avsändare. Jag dokumenterar sånt, med skärmklipp, i mina böcker.
Sedan båda Robert och jag varit och är isolerade kan man komma undan med att fabricera saker. Ingen kommer rapportera något till mig så jag kan bemöta. Sen har man heller ingen röst om man har en psykiatrisk diagnos.
P.S. 28/9: Det har också varit fabrikationer här i fastigheten, med sträv röklukt här uppe i trapphuset, t.ex. en gång då jag just köpt marockansk (!!!!...) keramik. Det har funnit många liknande fabrikationer mot mig. Det enda jag rökt i mitt liv var mellan 2010 och 2011. Jag har aldrig någonsin haft någon form för missbruk. Det är verkligheten.

Den allvarligaste fabrikationen jag hittat på nätet finns på Lars Vilks hemsida och visar ett kort på Robert som Photoshopmanipulerats.

Det är möjligen lika mycket en "insats" mot mig som honom.
Fastän det inte finns någon koppling till hans rondellhund, som är vad blogginlägget handlar om, har han tagit in en bild på Robert stående intill en målning. Det är målningen som manipulerats. Jag har sett den och vet att det inte stämmer. Jag har skrivit om detta i Track A-dagbok 3 och i Dokumentation av en masspsykos, här.

Robert var ingen flaggbrännare

Robert har inte klistrat en klippt och bränd A3-utskrift på amerikanska flaggan på målningen. Sannolikt har han heller inte, på plats, målat explosionen i Vita Huset röd. Det var vitt då jag såg målningen färdig, hos honom. Robert har förstås avsett det som skedde i Vita Huset då - han hade målat typ en vit implosion - och ingen "blodig explosion" med en bit av amerikanska flaggan flygande i väg. (Jag har skrivit mera om det nedanför.)

Detta är bara möjligt göra sedan det inte finns någon ordning på Roberts konst och man vet man kan komma undan med att fabricera fullständigt vad som helst, sedan hans död.
Det är också vad Värmlands museum utnyttjat i den vidskepelsevädjande utställningen och boken Vem är rädd för Robert Jäppinen? (En sorts skräckkoncept.) Man har uppenbart lagt stor energi på att få allt att se så fult och frånstötande ut som möjligt. Boken är full av lögner och saker avsedda att grumla till allt Robert uttryckt.
Om man får allt Robert gjort lagt i knäet, och får göra vad man vill med det, så fixar de förstås något som visar: "Se här! Det är skrot! Det var rätt av oss att köra hans skulpturer på tippen 1972!" Man ger sig själv alibi för hur man genom åren misshandlat honom i flera saker.
Enligt läsa-Bibeln-som-djävulen-principen har de fått till något otroligt sjukt.
Igen: Kanske lika mycket riktat mot mig som Robert. Eller möjligen mest mot mig, sen invigningsspektaklet och annat, som jag också skrivit om, var riktat mot mig.

Från ett av Roberts papper, som jag tagit in i Robert Jäppinens texter.
Det kommer från Matteusevangeliet, 15:14: "Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen." Det handlar om hur fariséerna vilseleder folket.
Nu är det andra blinda som vilseleder.

Tillägg 20/4 -17:

När nu en så demonisk fabrikation gjorts, som den som finns mot Robert på Lars Vilks hemsida, visar det att man inte drar sig för att mickla ihop vad som helst. (Mera om Roberts målning i stycket nedanför.)
En sak som särskilt oroar mig är cd-skivan jag lät följa med diktboken Spelar ingen roll. I värsta fall kan man byta ut den med en annan skiva med annat innehåll. Det faktiska innehållet gör i alla fall mig helt förtvivlat, när jag kollar det, utifrån vad man gjort av det. Men man kan också påstå att saker är på skivan som inte är där, eller helt byta den. För att göra det värre med den möjligheten har jag, då jag skickade cd:n till biblioteken (den fick eftersändas), kring 2008 och 2009, inte gett Karlstad bibliotek riktigt samma som de andra pliktexemplarsbiblioteken. (Nåt litet är uteslutet. Att jag överhuvudtaget lämnade boken blev den "ultimata provokationen" pga. alla som är utpekade.)
Det var annars bara en person som mejlade mig och köpte boken, och jag kunde konstatera att det var för ett dåligt ändamål, sedan hon hade saker mot mig på sin hemsida. (Vem som helst kan ha gjort det, men det dök i varje fall senare upp en nidvideo mot Robert på YouTube. Mina videor med honom finns på CD-skivan, och det var bara klippt så det blev nonsens. Är borta från YouTube nu.)
Det är lätt påstå att vad som helst finns på skivan. Sen finns i verkligheten såpas konstiga/"extrema" saker där att man lätt övertyger folk att tro även osanningar. Det samma gäller DVD:n som följer med diktboken.

Det är så det också är med målningen på Vilks hemsida: Robert har målat färdig en målning på plats där förr, så man kan ändra bilden och påstå han gjort det på plats. (Jag vet inte om Robert fick hämtat tillbaka målningen. Han bad mig om det, men jag hämtade den inte. Har den blivit kvar är det ju helt fritt fram.) Vilks demoniserar Robert generellt, på ett ruggigt sätt, i inlägget. Han hänvisar också till målningen Robert hade där året innan, 2004. Den målades klar på plats, och Robert klistrade hemsideutskrifter med bilder på den. (Vilks skriver f.ö. att han målat Bush som en "ondskefull katt", men katten är bara en svart siluett utan ansiktsuttryck.) Bland bildmontagen jag gjorde på Roberts diktamen, och lade på hans hemsida (2002 - 2004), fanns även amerikanska flaggor, och saker som måste uppfattas som "extrema". Därmed går detta skenbart ihop. (Hela Roberts hemsida finns f.ö. också på cd-skivan till Spelar ingen roll.)
Sedan Roberts ateljé brann 1989 hade han rullar med bränt papper, som han målade på. Jag har en av dessa bilder med en bränd kant, i min lägenhet. (Även haft i huset jag hade i Ransäter. Jag har också lagt ut en sån målning på jappinen.se, då jag gjorde den hemsidan.) Men Robert skulle aldrig göra en bild som den som finns på Vilks hemsida. Noll schans. Och han har inte haft brända A3-utskrifter på amerikanska flaggan, eller andra brända lappar han klistrat på målningar. (Han har aldrig aktivt bränt något.)

Detta är hinsides frustrerande för mig att finna, för det är allvarligt brottsligt att skapa en sådan bild och sprida den, och jag kan inte göra något åt det. Den är i översta raden i google bild-sökresultatet på Robert. Jag säger inte att Vilks skapat den, utan det antar jag att någon annan gjort. Men det är en brottslig fabrikation, som absolut också går ut över mig.
Det hela kompliceras hopplöst av att inlägget ju handlar om Vilks rondellhundsgrej, varför det också är irrelevant att låta artikeln toppas av en demoniseringsbild på Robert. (Han har också med en konstnärinna som hade arresterats, och uttrycker ungefär: "Titta hur dessa hemskingar har gjort, jämfört med hur jag gjort.") Men jag får klargöra att jag överhuvudtaget inte skriver något om hans rondellhund. Det handlar inte om det. Men man kan heller inte våga att försöka att göra något åt saken just pga. hur det tangerar rondellhundshärvan. (Jag mejlade Roberts son om det då jag 2014 fann bilden. Själv tycker jag att det syns att flaggan inte "ligger där" i fotot.)

P.S. 7/4 -18:
Den amerikanska flaggans kant är gjort så den ser ut att vara bränd och klippt i hack. Jag tror att tanken varit att få det att se precis ut som en stor Marilyn Monroe-teckning jag köpt av Robert, som hänger i hallen hos mig, så att alla som kommer på dörren här ser den. Den är gjort av papperet från de brända rullarna jag nämnde. När jag flyttat har jag rullat den, så att en del av den brända kanten brutits av. Det ser precis ut som flaggan på Vilks' foto, och jag tror man gjort det för att länka ihop Robert och mig som "två hemskingar". Robert kämpade för fred och var helt harmlös. Det är jag med. Men Vilks artikel avser att demonisera Robert (en gentjänst förde att han fick utställa rondellhunden där?), och det samma gäller utställningen på Värmlands museum 2014. Jag har sett på tidningsbilder hur de fått det att se ut som man skulle ha kommit till en brottsplats. (Som en deckare.) Robert har gjort dockor inlindade i gasbindor, vilket var en referens till Lazarusberättelsen i Nya testamentet. (Jag tror de är från kring 1970. Se Mera kring Robert Jäppinen.) På en bild från utställningen finns en docka där någon lem fallit av, och Roberts väska ligger vid huvudändan. Det hela ser fullständigt sjukt ut, och de har verkligen avsiktligt gjort nåt fullständigt sjukt med utställningen och boken. De har slagit ihop Robert och mig, som vi vore... Gud-vet-vad, och legitimerar därmed båda vad de gjort mot Robert och vad man gjort och gör med mig. Man hetsar mig ju dagligen. Nåt sånt skulle aldrig gå att få till stånd utan allvarlig demoniseringspropaganda. Jag har fångat upp en del av vad jag funnit och förstått, men jag skulle behöva att någon (en enda person skulle räcka) kunde tala om för mig vem som säger vad om mig, så att jag kunde polisanmäla det. Nu är jag en isolerad prick, som man kan ljuga sönder och göra vad man vill med. Det finns dokumenterat i mina böcker, men behöver stoppas, så att jag kan få ett normalt liv. (Hur får man stopp på en masspsykos?) Slut på P.S.

Generellt: Sedan Robert och jag var (är) tämligen isolerade - och den som kände honom bäst var jag (som han ofta sa), och han var den ende som kände mig - går det att "begrava oss båda i lögner". Det är vad som har pågått medan han levde, men som skenat fullständigt i väg de senaste åren.