Boken innehåller
teckningar och drömmar från 2023 - 2025. 138 sidor och 130
teckningar.
Ur
förordet: När jag skriver ner en dröm ser jag vilka
intryck som spelat in – jag skriver ner ”referenser”. På samma
sätt finns ofta undermedvetna ”referenser” till frihandsteckningarna. Jag
ser i efterhand vad ”mitt undermedvetna gjort” medan jag trott jag
tecknat något slumpartat, eller bara tecknat former.
(Jag kanske lägger ut något mera framöver.)
Presentation finns också på min mobilanpassade hemsida:
outofthisworld.design
15/2 -26: Om titeln och
drömfångarteckningen ovanför
Det var först
efter att jag sommaren -25 kommit på den möjliga
titeln Teckningar i drömfångaren, som jag
kollade upp meningen med drömfångaren. Den skall
fånga upp mardrömmar och bara släppa igenom positiva
drömmar. Det stämmer inte riktigt för mig sedan
jag även har med mardrömmar. Jag ser bara till att
det inte blir för många, eller för jobbiga. Under
ett par månader "kände jag på" titeln och tänkte mig
att teckna en drömfångare som teckningar flög in i.
Fast jag kom fram till att den borde vara trasig,
sedan mardrömmar kommer med. En dag i mitten av
november, då jag höll på att renskriva drömmarna,
gjorde jag teckningen. (Som jag säger i förordet är
det bokens enda uttänkta motiv. Fast jag skissade
inte.) Arbetet med boken gick f.ö. smidigare än
det brukat.
Delphine syr andra världar
I filmens
sluttext: "Text
och tolkning i
samarbete
med Marie Riviére."
6/1 -26: Jag är inte säker på det, men jag tror det var
farmor som sparkade i gång min kreativitet då hon
lärde mig att påta. Dagen innan jag gjorde
teckningen hade jag funnit ut att det heter påta,
och jag såg en video. Jag vill försöka påta med en
tunn lädertråd, har jag tänkt. Oavsiktligt (från
början) är det
därför det blivit syslöjd i teckningen. Efter att ha tittat på
teckningen ett tag såg jag att hon liknar karaktären
Delphine (spelat av Marie Riviére) i
Éric Rohmers
film Det gröna skenet. Jag relaterar
till den filmen mera än någon annan film jag sett.
(Såg den flera gånger och har köpt den på DVD.
Filmen vann Guldlejonet, och flera priser, vid filmfestivalen i
Venedig. Wikipedia:
Den gröna strålen.) Det handlar till stor del om hur Delphine
en sommar är ensam, eller med människor hon
inte känner, på misslyckade semesterresor
och mår illa.
Det har jag också gjort ofta förr i mitt
liv. Men det slutar positivt. Ibland när jag tecknar blir det
oavsiktligt/undermedvetet porträttlikhet med någon.
Jag skulle tro hon blivit lite lik Delphine sedan jag
sett filmen många gånger.
P.S. 13/2
-26: SvT visar Éric Rohmers
filmer igen nu, så Det gröna skenet
finns igen på SvT Play.
24/1: Läder-påtningen
19/12 -25: Mitt undermedvetna
genomför en idé jag inte tänkt gå efter
Dagen
innan jag tecknade figuren i mitten hade jag sett
Simon Reeve på Svalbard på tv. Man såg en rysk,
grafisk propagandabild (?) med en man med utsträckt
arm och överdimensionerad hand. Som jag skrivit: Och jag tänkte att om man tecknar naturalistiskt
så skulle man även kunna göra såna "fel" ännu
extremare. Blåsa upp nåt gigantiskt. Jag har
inte tänkt att jag
skulle göra det, men i teckningen har mitt
undermedvetna gjort det ändå. Jag hade/tänkte bara
armen och skuldern som en form för sig.* Såg bara
sedan, efterhand som skuggade, att det växte ihop
och blev en överkraftig bockman.
* (Tänkte
att det skulle gå att bygga ihop på nåt sätt.) Jag hade heller inte tänkt rita ett
"bockansikte", utan slarvade och såg att munnen
hamnade långt fram. (Kanske mitt undermedvetna ville
det.)
4/12 -25: Jag har sömnapnésyndrom.
Jag har haft luftvägsproblem sedan slutet på
00-talet och har
äntligen fått undersökt andningen på Öron- näsa-
hals. Det visade sig att jag har sömnapnésyndrom.
Det förklarar också hur min
drömfångare ser ut - tecknat i mitten av november.
Som man ser är den trasig, så att såväl
mardrömmar som marteckningar läcker rakt igenom...
Här är en intressant dröm från 30/11, som skrivet i
mitt block:
Drömde att var med många och att vi fann böcker
gömda inuti en dörr. Det var såna böcker regeringen
inte ville man hade. En hel skatt av böcker som vi
nu kunde göra saker med. [Det var en] Tjej från
främmande land där. En kille var plötsligt i en usel
tv-skärm. Han var ”på tv”, men bara med oss. Sen var
vi hos en främmande kultur. En ledare där var typ 5
meter hög och sa till mig att han såg på mig att jag
börjat skriva. Svar: ”Jag börjat skriva?”
Referens: Om polska motståndsrörelsen på tv.
[Axess tv]
No End: böckerna. Blind Chance. Referens:
Lyssnade på The Doors förrgår.
Hur motståndsrörelsen i Polen under
kommunismen smugglade in böcker (som t.ex. av George
Orwell) finns med i Krzysztof Kieślowskis två filmer
No End och Blind Chance. Jag hade
lyssnat på The Doors två dar innan. Jag har inte
läst något av Aldous Huxley, men jag vet att The
Doors tog sitt namn från hans bok, The Doors of
Perception. Som jag också skrivit i blocket:
Böcker kan vara dörrar till något annat.
25/11 -25: Uppdatering om
kajmatningen: Lillhoppelingen
Längre ner på
sidan är Fjäderlingen, som jag matade medan det var
byggnadsställningar här. Det blev då som en liten
"innergård" utanför vindsfönstren, och de andra
kajorna vågade inte komma ner där. På så sätt blev
det lätt känna igen Fjäderlingen, och det trevliga
var att han stannade och bondade med mig. Han har
kommit några gånger även sedan byggnadsställningarna
är borta igen, men inte dagligen som då. Det är
nästan nödvändigt att kajorna förstår att jag har
svårt för att se skillnad på dem. De senaste par
gångerna Fjäderlingen var här visade han att han
förstått det. Den ena gången flög han inte rakt upp
från ett träd nedanför, utan gjorde en 360 graders
sväng upp till mig. Nästa gången flög han förbi och
gjorde en 180 graders helomvändning tillbaka. Så han
försökte att markera.
Men kajan som nu i stället kommer varje dag är
Lillhoppelingen. Det har varit flera kajor under
åren, som hukat (tagit sats) och hoppat efter
brödbiten. Lillhoppelingen har tydligen
sett detta arrangemang, och han har
förstått att han behöver huka sig (som för att
hoppa) för igenkänningen. Så jag känner igen honom
dels förde att han är liten, dels förde att han är
orädd och kommer nära och dels för hukningen.
Jag brukar inte kasta så han behöver hoppa, men jag
vet han kan det, för han och en annan hoppvillig
kaja kom dagligen före byggnadsställningarna sattes
upp. Så det är en kaja jag redan matat förr, och
det fungerar fint igen nu. Han kommer en gång om
dagen. (Om några konkurerande kommer samtidigt
flyger han in närmre mig och hukar.)
1/12
-25: "Theory of mind" och därutöver.
Människotränaren Fjäderlingen.
Kajorna överraskar en hela
tiden. Att någon själv hittat på ett sätt att hjälpa
mig, sedan den sett att jag har problem med att se
skillnad på dem, har aldrig hänt förr. Se ovanför
hur Fjäderlingen gjort! I dag visade det sig att som
han tänkt, när han gjort de små omvägarna, fungerar. Jag såg en kaja i trädet
under, och när den flög upp till mig gjorde den en omväg. Alltså förstod jag att det var Fjäderlingen.
Jag vet inte om han har kvar den lösa fjädern jag
förr kände igen honom på. (Se bild längre ner på
sidan!) Men nu har alltså han uppfunnit ett
annat sätt. Inte nog med att de har "theory of mind"
(kan avläsa mitt problem); de kan själva, kreativt,
hitta på lösningar till problem. Fjäderlingen
äter knappt av brödet (borde ha haft något bättre),
men han vill bonda med mig, så det är trevligt när
han kommer.
3/11 -25:
Höstdagsfoton
Gräsänder i Pråmkalen ser ut som
impressionistiskt måleri. Det gula är reflexen
av ett gult hus.
Jag har en speciell relation till Gräsänder i och
med de två åren
i min barndom, mellan 12 - 14, då vi
bodde i pittoreska Gamlebyen i Fredrikstad.
Gamlebyen är gamla Fredrikstad, som är en fullt
bevarad fästningsby från 1567. Det är vallgravar runt, med
Gräsänder.
Jag känner igen
honom på fjädern man kan se sticker ut under stjärtfjädrarna.
(Det kan
bli problem när/om den lossar.) Vi har fönsterbyte,
så det är byggnadsställningen den står på här.
Den hade just innan fått bröd, så det var tydligt
att den bara kom för att bonda med mig. Plötsligt
sitter en där och tittar in på mig. Ser mig i
stolen. Tyvärr blev den till slut rädd av att jag
filmade den och flög. Jag var knäckt över att jag
skrämt honom, men han har fortsatt att komma och
bonda varje
dag.
Det är det andra uret av den sorten jag gjort.
Jag har filmat under arbetsprocessen.
Urskivan fick bli ny YouTube-ikon.
Spellistan med lillypadprojekt.
17 maj-duvkort Skärmklipp från video,
2025.
På den tredje bilden tittar den länge på mig för att
försäkra att jag inte vill ha den till middag.
Serien
Människans bästa vän,
som gått på SvT, är väldigt rörande och värdefull för hur
den visar att man kan få uppleva närhet och få vänskap med
vilda djur, så som jag haft med kajor sedan ca 2009. I
serien finns alla möjliga djur. En annan jättebra serie
som gått på SvT är Med hjärta för djuren.
5/6 -25:
Nya teckningar
8/3 -25:
Uppdatering om min kajmatning:
Hoppelingen har ersats av Hupsisen
7/4: Häckningstiden kommer nu,
så då blev det en fågelunge.
Hoppelingen och Hoppelina är kajparet jag haft
kontakt med längst: ca fyra och ett kvart år.
Hela flocken de tillhörde gav sig av i november. Det
är ju sorgligt Som förra gången det hände (2020) hade
jag efteråt "audition" och matade många. En hade
uppenbarligen sett hopparrangemanget med Hoppelingen
(han hoppade efter brödbiten jag kastade), och
visade att "Jag kan hoppa!" Han hoppar
inte så bra som Hoppelingen, men
det väsentliga är att
han sträcker sig uppåt inför hoppet. Hoppelingen tog
sats och hukade ner sig. Poängen är att jag
känner inte igen vem som är vem med mindre de gör
något i förväg. Så därför blev det den hoppvilliga
som nu är min nya fast återkommande vän. Jag kallar honom Hupsisen. Jag utgår från
att det är en hane förde de som tagit kontakt förr
alla visat sig vara hanar. (När häckningstiden
kommer.)
P.S. 25/3: Hupsisen och hans lilla partner,
Hupselina, kommer inom ett par gånger om dan,
stabilt och fint nu. (Ett kontrakt som stärks för
var dag som går.)
Denna är från 24/4.
Kajuppdatering 28/8 -25: Hupsisen kom och
tog avsked och försvann vid häckningen.
Avsked: Låter bli att ta brödbiten jag
kastar, så en konkurrerande tar den i
stället, för att få stanna lite längre.
Under sommaren var en jag kallade
Trulselingen och partnern mina dagligen
återkommande favoriter. Trulselingen tog
avsked och försvann nu nyligen. Just nu
matar jag ett antal och har ett par
favoriter. Glad att den ena igen hoppar
efter brödet. Det blir genast något roligt
med hopprutinen.
16/8 -24: Kort från
mitt vindsfönster.
Juni -23:
Trosfrid även i Sverige Bara min åsikt om
koranbränningarna. Jag tycker
lagen borde ändras så att Sverige, liksom Finland, fick
trosfrid. Jag tycker det
(eller något liknande) bör finnas i en
demokrati. Att bränna någons heliga bok är något annat
än att "uttrycka en åsikt" och borde vara olagligt.
Hemsideinformation Hemsidan är gjort med
FrontPage från 2003, och jag använder f.n.
Microsoft Expression Web 4. Jag kan
inte anpassa den för mobiler. (Jag har faktiskt ingen smartphone själv.) Hemsidan är gjort för Google Chrome.
Kontakt
Om du har en fråga eller vill ha kontakt kan
du mejla mig: torger.berstad(snabel-a)lanterna.nu
Jag kan nu också ha videomöten med Google
Meet.
Från min
gamla hemsida, där jag hade maritimt tema och en hel del
dynamiska html-effekter.
Pusselpyssel
En pusselbricka används ofta som symbol för autism. Jag hör till de som
inte tycker det
känns helt bra, men här har det hur som helst gett mig idén att rita en
labyrintpusselbricka, som jag sedan bara byggde på med flera, och sist en
ram runt. Sen var jag bara tvungen göra ett riktigt pussel av det. Jag har
först klippt ut brickorna i Photoshop och skrivit ut det lite större.
Sedan klippt ut pappersbitarna, klistrat på papp och klippt ut brickorna.
