Track A-dagbok 5
Vad som helst kan normaliseras

Här är början på förordet. Stycken ur boken finns nedanför.

Sedan alla böckerna i denna serie handlar
om samma sak, tar jag efter detta förord in förorden till de tre föregående böckerna.
Undertiteln till denna bok har jag fått från Marcus Priftis' beskrivning av normalisering i hans bok, Främling vad döljer du för mig – En bok om rasism. Han skriver bl.a. att när något sånt som gaskamrarna i Auschwitz kan bli en del av normaliteten finns det inget som inte kan bli det. Ett mera flagrant exempel än mitt, på att det är sant, lär vara svårt att hitta i Sverige i dag. Det som är i gång mot mig är fullständigt otroligt. Och ingen annan än jag kommer någonsin beskriva det. Jag har blivit ”fritt villebråd” i en sanslös hets. Allt sker indirekt, så jag har heller ingen möjlighet att polisanmäla det. Det lever sitt eget liv fullständigt oberoende av vad jag gör, och det fortsätter bara att eskalera, som en snöbollseffekt. Det enda jag kan göra är att skriva om det. - Hur jag tror det satts i rullning och vad som håller det i gång och gör att det inte kan annat än att eskalera.
Det enda förargelseväckande jag gjort är att skriva om vad jag blivit offer för i mitt liv. - För att ge mig upprättelse. Sedan jag har autism har inte jag kunnat förutse att det motsatta kom att ske.
Man säger att ”ärlighet vara längst”. Det mottot har jag verkligen tagit till mig och levt efter enda sedan min barndom. Men det stämmer inte. Åtminstone inte i mitt fall. Jag har varit  vidöppen som ingen vuxen människa är, men man vill inte tro mina ord. Det är alltid något annat än vad jag säger som ”gäller”. Så jag har verkligen ingen röst. P.g.a. min autism är det