Stycke ur Track A serier.
 
Påhoppstidningsartikel om en påhoppsutställning av Hans Wästlund och "AL".

Februari 2013 fann jag på nätet en mängd påhopp mot mig, som jag går igenom i boken. Det är bl.a. tidningsartiklar om utställningar, där det klart framgår att det är utställningar som trampar på mig. (Den jag gäller som.)
Jag fann att Hans W varit i gång mot mig länge på sin blogg. Varenda bild är en påhoppsbild.
Alltihop fullständigt groteska saker, utifrån idel lögner.
Över (och nedanför, större) är en kalkerad påhoppstidningsbild från en påhoppsutställning Hans W hade tillsammans med "AL". Detta är en del av en lång genomgång av Hans' påhoppsbilder. (Det hela är så groteskt att det är tämligen outhärdligt ens att titta på.)
Det är ett par saker jag inte hade uppfattat med påhoppsutställningen och påhoppstidningsbilden. (Och jag vill inte utsätta mig för att läsa artikeln.) Tidningsrubriken är "Smått, blått, i Munkfors". I
Dokumentation av en masspsykos finns innehållspunkten Några förklaringar och beskrivningar utöver förorden. De vanliga greppen i attacker. Där ger jag exempel på greppet den värmländska tidningen använt när de satt en rubrik med ett avsiktligt kommafel. Inte "Smått, blått i Munkfors", utan ett komma även framför "blått". Man härmar mina skrivfel och egenheter för att alla skall förstå att det hela handlar om "smarta påhopp på den där idioten" (som man tycker man har rätt att trampa ihjäl).
Jag vet om skrivsvagheten att jag brukar sätta onödiga komman.
Sedan har det varit en gåta för mig varför Hans W gjort mig till boxare på ett par bilder. Jag kom på vad som skall vara förklaringen till det nyligen. Se en länk om nätmobbning. I texten i Track A serier har jag andra spekulationer.
Boktexten följer under bilderna.

 



Bilden på HW och medutställare på förra sidan är från en tidningsartikel. Där har man sannerligen lyckats trycka in megamycket smädelser på en bild. Utställningen i Munkfors, som rubricerad ”Smått, blått i Munkfors”, hade HW och (kvinnan), AL. Bak på väggen ser man nidbilden på mig som en patetisk boxare (som jag behandlat). Den har blå bakgrundsfärg. Nere, under AL’s arm, ser vi HW’s nidrendering av Fågelmannen. (Blå färg i bakgrunden.) Kvinnan ”provar” en ultramarinblå klänning på HW. De två strålar av (sjuk) glädje..... Förklaring: På jappinen. se fanns bilden på Robert bredvid. Det finns här ytterligare koppling till boxaren, så jag lägger här in texten jag skrivit till bilden. Under länken Robert Jäppinens texter fanns underlänken Från forskningens slutskede - 1966 - 1972.

[P.S. Det följande är lite onödigt långt innan det kommer fram till Roberts klänning 1969 - 1970, som inte var någon HBTQ-grej - båda Robert och jag var/är hetero - utan ingick i hans forskning i människan. - Att kroppsligt utsätta sig själv, som han gjorde.]
 

Överst på sidan fanns bild med text som följande :

För att förstå bakgrunden till Roberts forskning i människan (kamp för fred) bör man läsa det han skrivit på länken Forskningsmetod på KUCKELIKU-EVIG 2002 - 2004.
Här följer lite av texten därifrån. Med denna bakgrundsbeskrivning kan jag (TB) presentera flera texter (och bilder) från tiden.

 
Från kungen och hovnarrens tid: 1968 -1969. Gul mössa med blå kant.

 

”... - Samma dag som krigsförklaringen mot egoismen undertecknades på Amerikanska ambassaden i Stockholm startade en treårsperiod av undersökning av om mina samlade insikter var konkret hållbara - och eventuella illusioner skulle bortsovras - jag behövde inte sovra bort något - det visade sig att det var bortsovrad tidigare - i stället bekräftades och förstärktes alla insikter om vad människan är, som var samlade från tre års ålder och genom åren - av folk på gator och torg jag kolliderade med (från skoltiden och krigstiden i Ryssland, och Finland, och senare i Sverige)
- yrket som konstnär var utmärkt (dock har jag aldrig kallat mig konstnär - även om det står i mina papper) - polis och myndigheter var mycket hjälpsamma - så jag tackar nu efter - och det gjorde jag redan då, varje gång - jag var under skinnet på folk gång på gång - speciellt på polisstationer och i domstolar - offentliga sammanhang -

(
Klädnader för tre år var sydda i förväg -66 och -67 (förberedelsetiden))
- Under ett år var jag överbefälhavare över en osynlig armé
- klädd i ’kamouflagedräkter’, med mönster i batik - orange, rött och blått (för att synas i andra ändan av gatan - samtidigt som jag var osynlig (- ur dokumentet lämnat på ambassaden: ”Den osynlige är oslagbar - om jag stupar kommer en annan efter - de döda må begravas” - och först idag under denna tid och år håller jag här på synliggöra mig - och människan)
- Året därpå; från 2:a december -68 till den 2:a december -69 var kungen och hovnarrens tid - klädnaderna varierade mellan kungliga och hovnarrens - tillståndet från kungen till hovnarren växlade vid behov på sekunden (samtal och svar på gator och torg)
- Från den 2:a december -69 till den 2:a december -70: bondpojkens tid
- vinterkläder i jutesäck med stämpel ”NON SLIP” (’inte halka trots halkan’)
- sommarplagget var fjärilklänning - tunika - vita och blåa - västklänningar i grått (lånat av min fru) eller rosa (självsytt efter modellen) - mina vänner och bekanta frågade: ”Har du blivit degraderat från kung till bondpojk?”
- svaret var: ”Tvärt om - nu vet jag allt som finns veta och har ej behov av hovnarren som ett stöd” - detta år behövde jag varken förstå eller stå för någonting - bara hoppa och vara glad, som de ohämmade barnen - så jag var inte äldre än fem år då - var inte rädd för någonting, bland alla ängsliga och rädda vuxna egoister -
- klädnaderna och tidpunkterna för rättegångar var bestämda och anpassade av mig, utan att myndigheterna kände till det - jag åtalades flera gånger för förargelseväckande beteende (75 kr. standardböter),
men vid rättegångarna har det aldrig kommit fram vem jag har förargat - de trodde i sin blindhet att mitt beteende borde förarga (allmänheten)...”


Sen följde inte bara beskrivningar som redan fanns på Roberts hemsida, KUCKELIKU-EVIG (som jag gjort för honom), utan t.ex. affischen Räkning till huset justitia, med hela Roberts text.
Massa för anskrämliga saker som bara gått ut över MIG!
Längre ner på sidan finns då bilden på Robert i hans frus (Kersti) vita och blåa fjärilsklänning.
Texten jag skrivit till bilden lyder:
Göteborg 1970 - ”bondpojkens tid”
Dagstidningen GT upp och ner.

1970 sålde Robert på gatorna i Göteborg en ”dagstidning”: GT upp och ner. Ett pappersblad med montage av de dagsaktuella politiska nyheterna från GT, fast klippta så att ”dimman tagits bort” ur artiklarna. (”Dimma”: Sådant journalister gör för att mildra eller censurera bort o-önskvärt brutala fakta.) Dessutom annan text. Det finns även fragment från sådan han själv då gjorde och skrev. Robert var iklädd en tunika och hade en docka (representerande barnet) under armen när han sålde tidningen.
Han sålde tidningen ropande: ”GT upp och ner! Köparen själv bestämmer priset!”
Sen var det upp till var och en hur mycket det var värt att få ”tillfredsställt sin nyfikenhet”, som han sa. Någon gav en krona eller vad det kunde bli.


P.S.
Som sagt blir det för mycket onödiga detaljer. Men efter detta följer en speciell historia Robert berättat från denna tid, då ett gäng tuffingar var på honom dagligen, och Robert indirekt utmanade ledaren om han inte också skulle använda knytnävarna.
Då jag skrev detta hade jag inte kommit på att jag sålt mitt hus med en boxningssäck i källaren, vilket skall ha varit upphovet till att Hans W velat göra mig till boxare. Jag har aldrig i mitt liv slagits med någon, och jag använde heller inte boxningssäcken i källaren, som jag beskriver på sidan om nätmobbning. - Verkligen att göra en höna av en fjäder.
Men det är en del saker i mytbilderna om mig som jag bara kan spekulera hur det uppkommit.

Men efter historien om då Robert tillslut även slogs - som är väldigt intressant - och alltså fanns på jappinen.se, följer detta:


Slut på den hemsidetexten.
Det är depprimerande för mig att se detta nu, sedan det blir solklart för mig hur allt detta gött bilden av inte bara Robert, utan MIG, som varande nån buse... - Jag har, genom dessa exakta återgivelser (som jag varit kapabel till tack vare Aspergertypiskt ovanligt gott minne) verkligen själv serverat allt folk vill ha för att kunna demonisera...........
Men här ser vi då ”boxningsmotivet” - blått öga. Vi har om ”kung”, som även finns i HW’s bloggtexter. Och vi har den blå klänningen, som HW poserat med i tidningen... - Och detta var alltså Juni 2012 - kort efter öppnandet av De ovanligas museum på Laxholmen i Munkfors. Så folk där uppe, och tallösa allmänt, skall ha förstått precis vad WH så lustigt anspelar på. Och i förlängningen av det där finns en lynchmobb mot mig. Som jag har efter mig varenda gång jag sticker ut näsan. VARJE DAG... (Jag vill inte utsätta mig för att läsa artikeln, men journalisten har alla gånger varit införstått i det hela. ”Leker med”. [P.S. Jag hade inte sett och fattat grejen med det avsiktliga kommafelet.])
P.S. ett tillägg om hans nidrendering av Fågelmannen. ”Storken” har en tröja (med ljusblått på) utan ärmar. Detta skall referera till hur jag mellan 1998 och 2000 hade en ljusblå sån T-tröja. (Jag hade blivit kär i en tjej på det miljöterapeutiska behandlingshemmet Bergsgården (som - igen - INTE var något missbruksbehandlingshem). Hon hade ljusblått. Jag har spinkig överkropp så det kändes konstigt och såg inte bra ut.) I själva verket kör HW en homoförnedringsgrej i detta. Transvestiter etc. Man har velat ha det till att Robert och jag hade homosexuell relation.
På en pizzeria i Munkfors ville ägaren (?) varje gång jag väntade där på Robert, alltid tala om sex. [Väldigt obehagligt.] Med min autism kunde jag inte varken förstå vad han höll på med eller avstyra det. Senare har jag klart förstått hur han - folk där uppe - trott vi hade en sån relation. Tragiskt nog har min mor, far, syster och andra, antar jag, trott samma sak. - Även märkbart då jag försökte flytta till Fredrikstad 2008. (Jag skrev f.ö. en dålig vers om ”Den perversa pizzabagaren”.)

Sen fanns en tidningsbild till om utställningen Blått, smått. - Trampa-på-Torger-utställningen.
(Som bara befäster att journalisten ”lekt med”.) Här har HW målat ”mig”, enligt intrycket jag gett i miniatyrbilderna till mina videor på min YouTube-kanal. (Se hela sidan i färg på nästa sida!)


Jag avbryter där.
Här finns i Track A serier nu en tidningsbild jag kalkerat, som även finns i Dokumentation av en masspsykos. Innehållspunkten Påhopp av Munkforskonstnären HW. En spoofutställning och bilder på facebook.
Miniatyren från min YouTube-kanal (som det såg ut den gång), med mig kliande mig i huvudet, som Hans W gjort en nidbild på, finns på innehållspunkten Psykningsbildsidorna. Med inledning.

I tidningsartikeln kan man läsa att Hans har en målning som heter något med monster. Så tidningen deltar i att sprida till hela Värmland att jag skulle vara ett monster. För att vara ett monster behöver man väl begå monstruösa handlingar? Jag må ha sett "monstruös" ut i experimentella foton jag tagit med självutlösare och några videoklipp, men jag har aldrig - ALDRIG - gjort någonting i närheten av något som kunde kallas det. Däremot är det som pågår mot mig monstruöst. Alla som delar i det är mera monster än jag någonsin varit.
Min enda provokativa handling: Att skriva - det som är sant.
Om det fanns yttrandefrihet skulle inget ha hänt mig. Om det blev rättvisa skulle tallösa straffas. Tallösa deltar i brottslighet mot mig dagligen. Alla som deltar är mera brottsliga än jag någonsin varit.

Det som pågår är fullständigt fascistoid. Jag förstår inte hur man kan undvika att se det.
Det är också sociologiskt och psykologiskt något fullständigt otroligt, som jag dokumenterat väldigt grundligt. Ett unikt material.
Så länge man inbillar sig att man deltar i att mörda ett monster kanske man inte förstår det.



©Torger Berstad | www.lanterna.nu