Berättelse om flykten och löftet till livet


Jag har först tagit in det som fanns i toppen på Roberts hemsida, Kuckeliku-Evig. Sen följer detta:

Längre ner på sidan fanns denna ingress:

- Mitt fredsarbete började på flykten från koncentrationsläger.....
- tackade mina fiender och speciellt den mannen som misshandlade mig under den första dagens förhör - : (sparkar mot smalben) - ”Skjuter dig som en hund” - ”Nej, kulan kostar pengar” - med handflatan mot mitt vänstra öra - hör bara med högra örat - han pekar mot parken utanför - ”Vi skall hänga dig” -
- vakuumtillstånd i huvudet... - och en vecka senare, på flykten - tackar jag mina fiender medvetet första gången - och sedan dess alltid förtroende med livet - mina fiender är mina vänner - utan att de har vetskap om det -

Här fanns sedan länken
Närmare berättelse om flykten - och löftet till livet:

Utanför Leningrad: - tackade min fiende - yrkesmisshandlaren; fysiskt och psykiskt - från morgon till kväll - tortyrkammaren - en lång mörk korridor - andra våningen tsarpalatset i Gatchina - ena ändan av korridoren; fönster mot parken - - fram och tillbaks mot mörker och ljus - handflatan framifrån (inga knytnäveslag) - sparkar mot smalbenen bakifrån och knuffar: ”Skjuter dig som en hund” - på sekunden växling mellan brutalitet och en mänsklig ton: ”Nu går vi in och du får berätta - dagen lång - in till förhörsrummet och ut till korridoren - första dagen, vid skymning, för han mig för första gången fram till fönstret: ”Skjuter dig som en hund” - sparkar framifrån - ”Nej, kulan kostar pengar” - med handflatan mot mitt vänstra öra - hör jag bara med högra - han pekar mot parken utanför - ”Vi skall hänga dig” - - vakuumtillstånd - för orden (bli hängt) - tiden står stilla - strax efter förs jag ut mellan två maskingevär - som en ko på isen i parkens vattenkanal - franskinspirerad bro (tanken kom: ”Jag borde ha blivit likplundrare.” - skulle haft militärstövlar med spik) - förs till torget - med en öppen port (mitt emot polishuset) med en hängd man - förs in i arrestrummet i polishuset med tanken att byta plats med den hängda mannen nästa morgon - natten tidlös - - för att slippa bli hängd; att kunna springa och bli skjuten i stället - (en befrielse): - Jag slår av klackarna från mina stövlar och lägger klacken in under hälen i stöveln, och med detta fick jag spikar till mina stövlar, för att kunna springa på den isiga gatan - i tanken var jag fri från vakuumet i korta stunder - tidens växling med evigheten - - ett par veckor tidigare hade bysmeden, trollgubben, spått i min hand att ”du blir 33 år gammal” och nu hoppades jag att farbror Vasas spådom icke skulle vara spådom utan verklighet - tiden stod stilla - flykt - spikar under hälen var friheten att bli skjuten - blev ej hängd......
- rädslan var borta då jag fattade:....... hade fått med mig från barndomen: - självmorden var hängning i trakten, och de vuxna viskade om det; - att det var värre brott än mord - (när det talades om mord var det högt med beskrivningar hur det gick till).........
- efter några dagar kördes vi fyra pojkar i bil fram till en taggtrådsport - före detta militärkasern - byggnaden fyra våningar och ca. 50 meter lång - vi förs in genom taggtrådsporten i inhägnaden - (det var allmänt känt att det var dödsfångläger)
- Mina vänner, medfångar Elmar, Kalle och Ville blev ångestparalyserade när dubbelporten stängdes och vi stod inne med vakten med kulsprutan - några steg längre bort säger Ville, nästan viskande: ”Vad är du glad för?” - jag säger: ”Har ni inte märkt; våra namn har inte kommit med - vi är namnlösa - nu gäller det fly vid första tillfälle, och när vi kommit hem säger vi att vi blivit släppt - och ingen får reda på att vi flytt”......
- I lägret, nu på förmiddagen, fanns endast ett tiotal krigsfångar (på dagarna var fångarna på vägarbeten) - på backen styckades med yxa hästkadaverben - benflisar flög och några fångar slogs om dessa flisar - vid köksvagnen, i en pissoarränna, där sköljdes inälvor, letades i gödselvatten slamsor.....
- tre kvart senare: en dikeskörning i ena ändan av taggtrådsstängslet - från dörröppningen ser jag vakten passera att se närmare på olyckan - utan den minsta tvekan; språng mot taggtråden - ca. 30 meter - gled mellan trådarna som vore jag fisk - först utanför vände jag mig om och såg vakten fortsätta mot den andre vakten - (snö på marken) - för att komma utom synhåll från vakterna återstår en lika lång sträcka, att komma bakom ett hus - mitt beteende var som en tjäder som låtsas skadat och missleder reven och med detta räddar ungarna (ungarna är viktigare än det egna livet: - jag går - kroppsspråket: låtsas som om jag aldrig varit inne bakom taggtråd......
......... - dagen efter på kvällen är jag i grannbyn hos pappas syster, och nästa morgon: träffar med min kusin min far i skogen och talar om att jag flytt, och väntar att de andra också skall fly - pappa får uppdraget att varje dag, morgon och kväll, besöka de tre familjerna och uppmuntra dom, men inte tala om att jag är på flykt och gömmer mig - att jag kommer inte hem före dom andra har kommit - efter tre dagars väntan går jag 25 kilometer tillbaka till fånglägret för att visa mig och uppmuntra mina vänner att fly - dom fanns inte där, och när jag återkom till mitt gömställe hade fem minuter tidigare pappa varit där och talat om att mina vänner var hemma -
- vi umgicks från -41 till -43 på hösten - söp och festade utan att varken dom eller jag frågade hur vi hade flytt - själva vistelsen i fångenskap var tabu tills vi kom till Finland - då var vi i säkerhet. (Dom hade flytt från järnvägsstationen när alla civilister skulle transporteras till Tyskland.)
- På skogsvägen, tillsammans med min kusin, tre kilometer på väg till mitt gömställe hos honom sades inte ett ord - i tanken gav jag ett löfte till livet, att jag skall ägna mig åt att ta reda på vad människa är och rädslan (oberoende av vilket yrke jag kommer att ha) - forskningsmetoden skulle vara hemlig och min hemlighet skulle jag ta med mig i graven om jag inte nådde fram med svar på frågan - (i tanken 90 år) -
- jag var framme 1970 och förberedde mig att lägga fram mitt forskningsresultat på tre kvart på FNs miljökonferens, Alternativt Forum, i Stockholm -72. En presentation av forskningen och metoderna på vilket sätt andra oberoende forskare skulle kunna förkasta eller bekräfta - och det skulle ta dem fem år -
- och nu i efterhand - jag har väntat på att någon annan skulle kommit på spåret -
- ingen ljusning - gamla svarta säcken: ’människan är född egoist’ - egoismen är den äldsta uppfinningen, och den uppfinner barnet varje gång för att kunna överleva förtrycket -
- på tre kvart timme, på Klara polisstation, var det enda jag fick fram: - i polisrapporten noterades yrket ’allvetare’ - (resten visade sig vara för tidigt och därmed omöjligt) - här upprepar jag är starten..........




Bokens innehåll, med några länkar:


Förord

Roberts presentation

Berättelsen om flykten och löftet till livet

Hemsidelänken Forskningsmetod

Instrument i en forskares hand

Affischen Räkning till huset Justitia (1969)

Affischen Manipulation... (1972)

En översikt över fredsarbetet

Texter och bilder tidskronologiskt

1956: Ungern

1961: Kan människan tillåta?

Två återgivningar: Idé 1 och Idé 2 samt Världsflaggan

1967: Krigsförklaring mot egoismen

1978: 1:a Maj-manifestet

1982: Dokument från framtiden

1986: Manifest och proklamering av ny tideräkning

Appendix med konst



Boken Robert Jäppinens texter
 


Torger Berstad | www.lanterna.nu