Här följer innehållet på länken Forskningsmetod:
Kollision med ’normaliteten’ (dialoger mellan icke-rädsla och rädsla)
|
|
Undantaget Jesus känner jag inte någon som har använt
metoderna jag använt - ingen kan använda de om man är hämmat och har
rädsla i kroppen (för man kan inte komma med svar på tal vid hotet –
rädslan blockerar hjärnan - med andra ord: hjärnan är hämmat)
- jag kommer redogöra för ett stort material senare.
Det viktigaste att känna till för att fatta vad jag nu har börjat
presentera är det nedanstående:
– Jag är trädet som har haft den bästa växtplatsen - Stalins och
Hitlers förtryckarsamhällen – sedan före treårsåldern:
nyfiket tjuvlyssnar skymningspratande kvinnfolk - mina föräldrar
somnade alltid före mig och har aldrig kunnat undanhålla vad man
trodde skadligt för barnets växande och utveckling – vid 5 års ålder
var och är min viktigaste arbetsdag - på förmiddagen i maj månad,
ensam i rummet, gungande på en gunghäst och uttalar högt:
”PAPPA ÄR STOR OCH RÄDD JAG ÄR LITEN OCH INTE RÄDD FÖR NÅGONTING” -
Här ställs frågor av barnet:
varför är han rädd och om andra också är rädda - det är barnets tillstånd
som frågar – fri från rädsla - - |
Etsning
- första
provtrycket
-
självporträtt
år 2023,
gjort i Göteborg vid 33 års
ålder. |
|
| Efter biobesök, en
månskenskväll, svarade jag på frågan ”Hur gammal är du?” - ”33” -
kort paus - ”Varför inte tre gånger 33 - då blir det 2023 - 99”
(den exakta siffran) |
|
|
 |
Självporträtt vid 33 år
|
|
samma dag möter jag ett tjugutal vuxna och ser dem i
ögonen – alla vänder bort ögonen, och en del klappar pojken på huvudet
– andra barn tittade tillbaka – och slutsatsen blev att alla vuxna är
rädda - återkommer till detta senare –
– Det andra, näst viktigaste arbetet – december månad 1941:
– anhållen av tyskarna - första två dagarna vid förhör: misshandel och
psykisk tortyr - förlorade hörseln på vänstra örat under 1½ år – en
vecka senare: flykt från koncentrationslägret - på skogsvägen efter
flykten gav jag löfte till livet:
- om tyskarna inte får tag i mig igen, och jag lever ett långt liv,
skall jag ta reda på om rädslan är genetisk/ärvd eller påtvingad genom
uppfostran och miljö – metoden skulle vara densamma som när jag som
liten låtsades sova – vid den tidpunkten var min uppfattning att
krigen berodde på rädsla hos människorna – att det är så har
utvecklingen bekräftat -[Här fanns på hemsidan en
länk till texten om
flykten och löftet till livet. Under fortsatte det
följande.]
|
Hösten -49 bestämde jag stanna i Sverige, och inte som
först tänkt, åka till Chile - anpassning till det svenska samhället
och människorna i landet - ohämmad fri - utan bekymmer - med löftet
till livet, i trälarnas, de hämmades värld - - Alla mina aktioner i
Göteborg, räknat från nyårsafton 1950 (min första ”happening”), har
varit mina hemliga metoder i min forskning - Ingen kände till att det
var frågan om en forskning. (Min hustru fick höra det första gång -72,
efter att jag kom hem efter miljökonferensen i Stockholm - min son,
som var sju år, var till min överraskning den ende som fattade vad jag
sysslade
med - han sa den gången: ”Jag hoppas att vi inte dör före
vi har tagit bort alla vapen i världen.”)
- mina aktioner betraktades som underligheter och jippon
- - Sedan 1970 har jag haft allt i min hand – det är en prestation
att hålla tillbaka kunskap 30 år - - i dag är jag den argaste
människan som någonsin har gått på två ben – i samma hjärtslags
tid den gladaste av alla - |
 |
En man och två pojkar, med sin illusionsmakt - vid dagen för
Miljökonferensens öppnande i Stockholm - tio minuter innan
promenerade jag från Folkets Hus i samspråk med Tage Erlander
- ämnet var barn - uppfostran |
|
|
- Människan är den enda levande varelsen som
förtryckt sin avkomma i tusentals år och under alla kända
civilisationer - i slutet av dessa civilisationer har
barnförtrycket varit, och är, värst - där medräknat vår
civilisation - och till sin hjälp skapade hon gudar (gud gör det
som är omöjligt och människan trollar)
- närmare om barnförtryck senare -
- Samma dag som krigsförklaringen mot
egoismen undertecknades på Amerikanska ambassaden i
Stockholm startade en treårsperiod av undersökning av
om mina samlade insikter var konkret hållbara - och
eventuella illusioner skulle bortsovras - jag behövde inte
sovra bort något - det visade sig att det var bortsovrat
tidigare - i stället bekräftades och förstärktes alla
insikter om vad människan är, som var samlade från tre års
ålder och genom åren - av folk på gator och torg jag
kolliderade med (från skoltiden och krigstiden i Ryssland,
och Finland, och senare i Sverige) - yrket som konstnär var
utmärkt (dock har jag aldrig kallat mig konstnär - även om
det står i mina papper) - polis och myndigheter var mycket
hjälpsamma - så jag tackar nu efter - och det gjorde jag
redan då, varje gång - jag var under skinnet på folk gång på
gång - speciellt på polisstationer och i domstolar -
offentliga sammanhang -
(Klädnader för tre år var sydda i förväg -66 och -67
(förberedelsetiden))
- Under ett år var jag överbefälhavare över en osynlig
armé - klädd i ’kamouflagedräkter’, med mönster i batik
- orange, rött och blått (för att synas i andra ändan av
gatan - samtidigt som jag var osynlig (- ur dokumentet
lämnat på ambassaden: ”Den osynlige är oslagbar - om jag
stupar kommer en annan efter - de döda må begravas” - och
först idag under denna tid och år håller jag här på
synliggöra mig - och människan)
- Året därpå; från 2:a december -68 till den 2:a december
-69 var kungen och hovnarrens tid
- klädnaderna varierade mellan kungliga och hovnarrens -
tillståndet från kungen till hovnarren växlade vid behov på
sekunden (samtal och svar på gator och torg)
- Från den 2:a december -69 till den 2:a december -70:
bondpojkens tid
- vinterkläder i jutesäck med stämpel ”NON SLIP” (’inte
halka trots halkan’) - sommarplagget var fjärilklänning -
tunika - vita och blåa - västklänningar i grått (lånat av
min fru) eller rosa (självsytt efter modellen) - mina vänner
och bekanta frågade: ”Har du blivit degraderat från kung
till bondpojk?”
- svaret var: ”Tvärt om - nu vet jag allt som finns veta och
har ej behov av hovnarren som ett stöd” - detta år behövde
jag varken förstå eller stå för någonting - bara hoppa och
vara glad, som de ohämmade barnen - så jag var inte äldre än
fem år då - var inte rädd för någonting, bland alla ängsliga
och rädda vuxna egoister -
- klädnaderna och tidpunkterna för rättegångar var bestämda
och anpassade av mig, utan att myndigheterna kände till det
- jag åtalades flera gånger för förargelseväckande beteende
(75 kr. standardböter), men vid rättegångarna har det aldrig
kommit fram vem jag har förargat - de trodde i sin blindhet
att mitt beteende borde förarga (allmänheten)
Jag avviker här lite från hemsidelänken och tar in
dessa bilder.
|
De två bilderna är från tiden Robert beskriver. På hemsidan har
han här lagt in en del av en artikel i GT från 1969 om normalitet,
där man tagit in honom som ett exempel på någon som är väldigt
onormal. Jag tar inte in detta.
Annars fanns här också en länk till DENNIS DEN NYFIKNEOCH ROBERT
DEN RIKE PÅ GYLLENE AVENYN. Se sidan 25!
[Längre ner.]
|
 |
|
Det nästa är text från en affisch:
”Räkning till huset
Justitia” - (människans tillstånd i tidsperspektiv )
Roberts text finns på sidan 28. Han har även lagt in en väns frus
text om honom på affischen. Fortsättningen på länken:
Av ren tillfällighet var jag på besök till Dan, men då han
inte var hemma samtalade jag en eftermiddag med hans fru, Marianne, om
barn och barnförtryck. (Hon hade själv två barn.)
En vecka senare träffade jag henne på stan och hon överlämnade ett kuvert
med fem maskinskrivna sidor. Det fanns inte plats för allt, och jag
tryckte följande urklipp på affischen:”Några fragment ur värdebrevet från Marianne”:
Göteborg 21/3 -69
Till Robert från Marianne:
EN BILD AV ROBERT JÄPPINEN
(sid. 1)
Han anser han har rätt. Skulle då alla andra ha fel? Mitt kritiska sinne
(mitt eget sökande efter sanning) vänder sig emot detta. Men kanske är
frågan heller inte så enkel – kanske jag återigen bara visar prov på min
egen konditionering. Jag projicerar: jag vill att jag skall ha rätt – om
Jäppinen och jag inte tycker lika, då försvarar jag mig – för om jag
ger honom rätt, så har jag fel. Det blir en tävling, där de olika lagen
bjuder till för att bevisa sig. Och utgångspunkten i tävlingen är:
en av oss skall vinna.
Men jag tror mig veta, att Robert Jäppinen inte är ute efter att ”bevisa”
att just han har rätt = just han är ”bäst”. Det är
oväsentligt for honom. Han tävlar inte. Vad är då hans syfte? Tja, då
svarar jag: hans syfte är att visa världen hur sjuk, korrumperad och rädd
den är. Så frågar jag: är det mening nog? Bör man inte föra det ett (eller
flera) steg längre och i så fall vart? Jo, till att åstadkomma en
förändring. Siktar Robert på en förändring och i så fall hur?
(Ungefär så skulle min ”intervju” av Jäppinen löpa, om jag gjorde en…)
Vad har jag nu kommit fram till? Till frågorna ”varför?” och ”hur?”
(och underförstått: ”och i vilket syfte?”)
Är jag klokare av det då? Jag ler och rycker på axlarna. Jag…. (forts.)
(sid.2)
.......stannar......... vi skenar bort från det: så mycket innehåll
som vi nånsin hinner........ i från obehaget av vårt missnöje.
Om Robert irriterar folk så mycket - för........ det, som de flesta
av oss helst skulle.......?
Skillnaden mellan Robert Jäppinen - han är orädd. - Våra murar höga och
starka.
Murarna........ ens hot, men vad endast få inser är......... det hämmar
oss: de flesta mänskor ofria, slutna och......... där gav Robert
ett direkt svar....... sitt första levnadsår. Hon bromsas.....
upptäcktsglädje.
......så börjar hennes uppfostran: hennes omgivning stöper henne metodiskt
i den form som passar omgivningen bäst.
(sid. 4)
”Tyst - stick inte upp”....... mänskans fostrare matar
henne........ - ”Gör så, för då är du duktig. Gör inte så,
för........ trygg och då kan du ramla och slå dig, mänskobarn.”
M.a.o.: Lyd oss som är äldre och vet bättre. Lyd oss, så skall det gå dig
väl. Vi är starkare än du, mänskobarn. Om du inte gör som vi vill så
straffar vi dig. (eller Gud straffar dig - Gud ”ser.......” Gör som vi
vill - och vi skall älska dig, mänskobarn.
........lär sig barnet, att det finns regler och....... byggs en broms in
i barnet - .........bromsarna alltfler..........
Lagar och förordningar........ ställningen, att livets...... ”att lyckas”
och hur......
(sid. 5)
…Och givetvis………de attackera honom………..- om de vet e……. Han är
ju fri. Men de kommer inte åt honom.
Vad beror det på. De vet inte hans ”hemlighet” - för de har inte brydd sig
om att ta reda på den: det är så enkelt: han är inte rädd. Har då
denne man ett ”budskap”? Må det få vara förmätet av mig att söka tolka in
ett budskap i det överväldigande flöde, som är han - jag vågar mig ändå på
det.
Robert Jäppinens budskap är MÄNSKA, VAR FRI.
Det han kämpar mot - det är individens begränsning. Det han kämpar för -
det är inte att själv lysa som individ.
Kanske man kunde säga, att hans syfte är att leva beviset på, att
mänskan kan vara fri och orädd. Ingens slav - inte heller sin egen.
Men han fick väl heller inte krypa, när han var liten? Blev inte också han
hämmad? Hur tog han sig loss ur det då?
Rober Jäppinens svar - i koncentrat - lyder: Jag lyckades behålla min
nyfikenhet.
Marianne”
|
 |
- ”jag håller jorden i min hand och samtidigt står jag
på den”
- 1969, Götaplatsen - han som lyfter på ’jorden’ säger ”får jag
känna”, och allas ögon talar
- ’wow’ |
Nederst på länken Forskningsmetod har
Robert ännu lagt in några länkar. En till hans "ID-kort" från
hovnarren och bondpojkens år, 1969 -70. Se sidan 24! [Längre ner.]
Dessutom en till ett brev till Göteborgs tingsrätt:
"Bedrägliga beteenden hos de lagkloka byråkraterna".
Som ingress har han skrivit:
"RESAN" (Järntorget - spårvagnstart)
- Två uniformerade biljettkontrollanter stiger på bakvagnen
(improviserar - impulsivt - går upp samtidigt i samma dörr) - (strax före
besökte jag polisstationen på 2:a Långgatan) - när vagnen startar; uttalar
högt: "Jag är inte resenär - går av nästa - bakvagnarna är för bilister
från nästa års början -72 - de visar körkort som betalning: - för miljö
och luft" - vagnen bromsar
- kontrollanten väntar och frågar: "Skall du betala?" - fick svar,
högt: "Det är betalat - som du hört." (- en värdesatt handling för ett
mänskligt samhälle - ansvar - frihet - ingens träl)
I brevet åberopar Robert forskningen. Det är
inskannat, och jag tar inte in det.
Sist på länken fanns en artikel med bilden nedanför. Flaggan är menat som
en "tidning". (Daily News of the World)
Roberts text: Artikeln bredvid är en ’temperaturtagning’ gjort med
Göteborgs-Postens hjälp, och de var välvilliga, som bilden och texten
visar.
|
|
|
Nedanför är "ID-kortet". Roberts text:
Mitt ’ID-kort’ från denna tid på gator och torg, utfärdat av
’länsåklagarmyndigheten’ - stödjande på Johannes, 16 - i lilleputtarnas
egoistland
|
 |
Som led i forskningen gjorde Robert vid
denna tid aktioner/performance tillsammans med Kjartan Slettemark.
"ID-kortet" inspirerade Kjartan att göra "Nixon-passet". |
Roberts text:
Adolfs mustasch och lugg på Richard, från de rikas land (och jag var rik
bland alla fattiga)
- och några rader från den tiden - ur texten Manuskript utan titel
(165 A4-sidor) - i inledningen av texten handlar en sida om pajsaren
Adolf, och resten från det stora landet med pajsaren Richard den namnlöse
i många skepnader:
Texten är en inskannad sida, som
jag inte tar in.
Texten ur Johannes 16 är stycke 16 - 22, begynnande med
"En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten
tid, och I fån se mig." Robert menade med detta att han
var Hjälparen (sanningens Ande), som Jesus säger till
disciplarna att skall komma efter honom.
Bilden på nästa sida är från då
Robert sådde förgyllda mynt på avenyn och GT gjorde artikeln
om normalitet.
Detta fanns på hemsidelänken Egoismen på lit de parade.
DENNIS DEN NYFIKNE OCH ROBERT DEN RIKE
PÅ GYLLENE AVENYN
- dennis följer såningsmannen - (nyfiket) - han
går bredvid mig en stund
- och när våra ögon möttes - frågade han - "varför sår du guldpengar?"
- jag viskade - "jag är rik - alla andra är fattiga" - "NU GÅR VI PÅ
GYLLENE AVENYN" - - dennis viskade "varför 999?" - - - "9 är mer än 10 -
mera exakt"
- "jag sår för framtiden - och för dig" - "fyra 9:or efter varandra -
försök räkna hur mycket det kommer att bli - god början - och - öka din
nyfikenhet" -
(bilden visar varför vi viskar - för att fotografen inte skulle höra -
våra hemligheter)
- en brytning mellan den gamla tiden och den nya
|
|
