|
Två återgivningar: Idé 1 och Idé 2, samt Världsflaggan
|
|
 |
Bilden intill fanns på utställningslappar Robert hade på Galleri
Expansiv. Det finns en bak-grundsbeskrivning, som jag vill ge.
Under åren jag känt Robert har det faktiskt aldrig hänt att han inte mått
bra. Han var alltid glad. Men han har beskrivit hur han hade en kris under
en vecka en gång på sextiotalet.
Hans grafik hade berömts, och han hade börjat få tankar på
att han skulle ge upp sin forskning i människan och göra
karriär, även internationellt. Han var nedstämd, och hans
fru, Kersti, påminde honom om hur han brukade säga till folk Varför skulle man
vara ledsen när man ville vara glad?
Han svarade att han hade det i huvudet hela
tiden nu, men att det inte hjälpte. Krisen gick över såhär: En dag satt
han i sin dammiga ateljé.
|
|
Ordet jag malde hela tiden i tankarna. I
solljuset från fönstret såg han de små dammkornen som svävade i rummet.
En ny tanke kom: Jag är ingenting mera än ett dammkorn. Då han
tänkte det godtog han också att det var så. Krisen försvann.
Han
|
 |
gjorde nu det grafiska bladet ovanför, med ordet Konst skrivet i
spiral.
Över står det uppochner
Bilden ovan
kostar Kr utan signatur
och med signatur Kr. |
Som Robert beskriver hur han konkretiserade tankar, gjorde han nu
en särskild grafikutställning där han skulle ”sälja sin strävan och köpa
tillbaka den”. De två grafiska bladen - ett med signatur och ett utan -
representerade hans strävan. Det han hade gett löfte till livet att han
skulle ägna sig åt, efter flykten från koncentrationslägret som ung. Han
gav bladen titlarna Idé 1 och Idé 2.
På vernissage gjorde han en auktion. Efter att ha fått såld de två
bilderna (en för 27: -) sa han att han nu ville köpa tillbaka de. Robert
har beskrivit hur det blev en väldig spänning i rummet. Han hade lånat ca
2 500: - av Kersti för att kunna köpa tillbaka de. När den ena köparen,
hans vän Åke, inte godtog allt högre bud, sa Robert tillslut att han kunde
välja grafik från väggarna, motsvarande det sista budet. Det slutade med
att Robert fick köpt tillbaka båda bilderna.
|
Världsflaggan. En positiv komposition.
Den övre bilden är en
komposition Robert gjorde på sextiotalet.
Världsflaggan fanns i toppen på KUCKELIKU-EVIG.
Robert har också gjort den som flagga. (En gång hissad
hos grannen.)
Den rostiga plåten under (som tyvärr skadats i
ateljébranden 1989) är en undersökning. Jag återkommer
till den.
Robert har beskrivit hur han arbetet med några bilder
varje dag under flera år. (Målningen Flöjtspelerskan
är ett exempel.) Bakgrunden för Världsflaggan
är att han väldigt länge jobbade med att åstadkomma en
enkel komposition som gav en positiv känsla. Han ville
också att det skulle vara en bild som det fungerade att
uppförstora hur mycket som helst. |
 |
Han har sagt att han gjorde ett glädjehopp då han kom
fram till kompositionen.
För att finna ut om det verkligen var kompositionen
som sådan som gav en positiv känsla, svetsade han
den på ett oattraktivt material, en rostig plåt, och
ställde ut.
På sina utställningar ställde han, som han sa,
egentligen ut publiken. Han ville se och förstå hur folk
reagerade. Reaktionerna på rostplåten var bara positiva.
(Den sista tiden ville han få lagt den på hemsidans
startsida, men det blev aldrig av.)
 |
|
