Innehåll, med några länkar:



Förord

Roberts presentation

Berättelsen om flykten och löftet till livet

Hemsidelänken Forskningsmetod

Instrument i en forskares hand

Affischen Räkning till huset Justitia (1969)

Affischen Manipulation... (1972)

En översikt över fredsarbetet

Texter och bilder tidskronologiskt

1956: Ungern

1961: Kan människan tillåta?

Två återgivningar:
Idé 1 och Idé 2, samt Världsflaggan

1967: Krigsförklaring mot egoismen

1978: 1:a Maj-manifestet

1982: Dokument från framtiden

1986: Manifest och proklamering av ny tideräkning

Appendix med konst

 

Robert Jäppinens texter

Roberts presentation från hemsidan KUCKELIKU:

 

Robert Jäppinen, född 1924.
Jag räknar mig som forskare från 1927 till 1972, då det var slutförd (grundforskning)
Från 1941 medveten forskning - människans rädsla - frihet - samhälle - kort sagt kommunikation - metoden: tjuvlyssna mig fram till kunskap - hemlighålla min syssla (metoden den samma som jag använde som barn - ”låtsas sova” ).
Som första steg från 1927 var följande: iakttagande av det förbjudna, som de vuxna tror är farligt för barnets liv och växande - (nyfikenheten leder till kunskap och frihet till insikt (sikten inombords))
- exempel bland dom första minnen från denna tid är en dröm: tjuvlyssnar, låtsas sova - upptäcker ett levande blodigt grishuvud som säger: akta - om du skriker så får dom reda på att du tjuvlyssnar - nyfikenheten var större än rädslan för det blodiga grishuvudet
- det andra steget - två år senare - 1929 - (tiden för nattliga arresteringar i Sovjet - maktens medvetna metod att sätta skräck på folket - de vuxna): barnet tjuvlyssnar nattetid
dagen därpå - ensam i rummet, gungande på sin gunghäst, de uttalade orden: - ”pappa är stor och är rädd, jag är liten och är inte rädd” - följden av detta uttalande blev en fråga som manifesterar sig i handling under samma dag: samtliga vuxna han möter ser han i ögonen - samtliga vuxna vände blicken och avslöjade sin rädsla utan att tro sig vara avslöjade.......
Steg vid tolv års ålder - minnessatser: - ”haren är inte rädd för en annan hare - människan är rädd för en annan människa” - ”människan är som grisen: äter vad som helst” (iakttagelse gjord vid utfodring av grisar - jämförelsen avser människans okritiska anammande av vad hon hör - exempel skvaller)
- 1941 - iakttagelserna av kriget och erfarenheten på bara kroppen (kort vistelse i koncentrationsläger och flykten) aktualiserar tidigare gjorda iakttagelser och tvingar fram nödvändigheten: - - En kontinuerlig iakttagelse av allt som sker globalt - totaliteten

ständigt framför ögonen - avlyssnande med båda fötterna stadigt på jorden - kritiskt provande varje slutsats i det väsentliga närvarandet
- 1957 - - prover hållbarheten i den samlade insikten - från denna tid prövas varje iakttagelse inte bara intellektuellt utan bokstavligen kroppsligt för att finna det möjliga och inte eftersträva det omöjliga
- DAGEN FÖR FÖRENADE NATIONERNAS MILJÖKONFERENS I STOCKHOLM 1972 VAR JAG BEREDD ATT LÄGGA FRAM MITT FORSKNINGSRESULTAT
- - det visade sig vara omöjligt beroende på oförmåga i samtidens tillstånd (medvetande-tillståndet) - nu, 26 år senare, bör det vara möjligt att tränga genom muren - så jag går nu på Internet med dialoger från 71 år tillbaka - den första dialogen, grishuvudets varningstilltal: ”akta dig....”



På nästa sida finns detta:

 

Text och bild från överst på KUCKELIKU-EVIG:
 

Götaplatsen 7 mars 1998 kl.16.00: Dekorerar Poseidon med 99 röda rosor.
Ny start - året är 2002 - namnet: KUCKELIKU-EVIG.
Bilden bredvid - museitrappan 1969: Håller jorden i min högra hand och samtidigt sitter jag på den - (Av vuxna uppfattades satsen som en symbolisk fantasi - med ungdomarna mellan tolv och fjorton, femton var kommunikationen konkret - ej symbolisk) - och i dag, 1 januari 2002, har jag alltsammans i min hand och ingen annan har någonting - ännu
- strax kommer ändring
- Vidskepelsen blåser vi bort till det förgångna - -

 



Efter detta kommer i boken hemsidelänken Berättelsen om flykten och löftet till livet.



 
Boken Robert Jäppinens texter

 


Torger Berstad | www.lanterna.nu