Förberedelsen i kommunikation med ledarna av stormakterna och FN:
- 1956: Presenterade mig som människan för fred i telegram till Chrusjtjov och appell till FN samma dag som sovjetiska tanks gick in i Budapest. [Sidan 56.]
- Nästa punkt var en annonserat föreläsning 1958 på Köpenhamns Konstakademi om människans tillstånd i tiden (atombomber, egoism och lydnad). Här var första gången tidsmässigt uttryckt som ’nollpunkt’ i tiden för människan – nedräkningen påbörjat på vidskepelsehavet (världen) – i den gemensamma egoismens båt mot botten, och först därefter början till ny tid
- den lilla salen i källaren var fullpackad – när applåderna efter sista orden kom visade jag med båda händerna tecknet ned – ”applådera inte bort det ni hört – ta med er hem och begrunda” – alla gick upp och försvann – min vän Gerard, som stått bredvid mig vid föreläsningen, följde efter publiken -
- Nästa konkreta manifestation var hösten -61 (som jag räknar som start – då jag började att, med fyra års mellanrum, personligen besöka ambassaderna – ryska och

amerikanska samma dag i samma ärende: fred – det här är mitt sätt att konkretisera – inte abstrakt tänkande – jag har lämnat dokument, både muntligt och skriftligt: Muntligt från första gång jag besökte dom: ”Stopp på utbildningen av militär, och stopp på produktion av alla militära vapen överallt samtidigt”, genom kommunikationens tid och FN-organisationen – senare upprepat skriftligen i 1 Majmanifestet -78 [Sidan 78.], som sändes till Moskva, Washington, Peking och Svenska regeringen – plus massmedia): Texten om ”ja” och nej – sanning och lögn” är avslutningen på manifestbladet med rubriken ”Kan människan tillåta?” [Sidan 58.] från 1961 (- manifestet skrivet vid början av Berlinmurens byggande och experimenten med ryssarnas superatombomber vid Novaja Zemlja) – jag bar en handskriven ”sandwich”, med ett par tre satser ur textbladet – 10 000 ex. delades
ut på åtta dagar – varje dag från klockan sex till tolv på natten – Kungsgatan, Sveavägen – endast till dom som sträckte handen och ville ha bladet – ofta var det 20 – 30 personer som stod och läste samtidigt – kvinnor stoppade texten i handväskan, karlarna i innerfickan – (sju åtta blad av dessa 10 000, som var rivna och slängde, plockade jag upp och tog med mig) P.S. En vecka senare: Sydafrikanen Lutuli fick det sista bladet ur min hand vid Nobelprismottagningen i Oslo. Denna manifestationen var en förberedelse för framtiden, som är i dag. - Manifestet upprepades på nytt -82 i Göteborg. - Vid FNs proklamation av Fredsåret 1986 fann jag detta inte vara ett konkret manifest, utan abstrakt – ord som inte förpliktigar – här fann jag tidpunkten lämplig att starta fredstiden framöver, konkretiserad – så nu är tiden manifesterat konkret: 18 år (jag signerar mina verk med årtalet och bokstaven R) Jag planerade till mittsommar en manifestation i Ransäter:
köpte en stel textilplastväv – en rulle på 2 till 300 meter – vid samma tid fick jag erbjudande vara med på Apartutställningen i Arvika, så då fann jag det bättre starta där – dagen efter att utställningen var över (3/8) – väven var upprullat på Hamngatan i Arvika – i den ena ändan med ett cementblock med årtalet 1986 och i samma ändan flagga för freden (den samma som finns på hemsidans topp) – i den andra ändan, nedåt på Hamngatan, skrev jag med stora bokstäver ”Olof har ej mördats förgäves” – vid detta tillfälle proklamerade jag början till en ny tideräkning (Se manifesttexten nedan [Sidan 95.] – den var publicerad i utställningskatalogen ”Med sikte på fred”). – en vecka senare, 8/8, besöker jag regeringskansliet – lämnade dokument om ny tideräkning – sedan amerikanska och ryska ambassaden (sedan -61 hade jag besökt dom vart fjärde år med påminnelse om stopp på utbildning av militär), samt (för första gången) kinesiska ambassaden – även svenska regeringskansliet. På amerikanska ambassaden var de ovänliga och påpekade att jag kom med det samma igen. Mitt svar var ”Ni behöver så lång tid att fatta. Ni tror att makten finns i Washington, precis som ryssarna tror att den finns i Moskva. Ni har inte haft annat än illusioner om makt och inget annat.” Jag bad få min videokamera och gick ut med den. Utanför bommen riktade jag kameran mot flaggan – dokumenterade visiten. På ryska ambassaden fick jag samtal med Pankins sekreterare Rumyantsev i enrum, vänligen. Han frågade: ”Hur betraktar svenskarna dig?” Mitt svar: ”Som Don Quijote som fäktar med väderkvarnar, så som ni, men jag är superrealist.” Jag fick ett mycket brett leende av Rumyantsev (Säkerligen är samtalet bandat.) Vid dörren, innan han följde mig ut, ställde han en fråga: ”Hur lång tid kommer det att ta?......” [Se mera från tillfället på sidan 108!] - 1987, efter Arvika, målar jag en triptyk: Den första 6x8 meter, med förbundna ögon framför publik, cirka 2000 personer (kulturdagarna i Munkfors). Titel: Pax Hippolytos (Fredshästen) – avsedd som gåva för Leningrad. Lämnades vid treårsfirandet av omringningen av Leningrad 1990. [P.S. Jag har tydligen hört Robert fel när han dikterat detta. Jag vet inte vad det skulle ha varit.] (Den finns på museet tsarpalatset i Gatchina (i samma hus jag förhördes och misshandlades under ockupationen hösten -41) – förstad till Leningrad). Triptykens andra målning: 4x4 meter. Titel: Klara älv föder fred (tack för örfilarna i Gatchina -41) – överlämnad till både Öst- och Västtyskland vid Berlinmurens öppnande, med gåvobrevet. Lämnad på kulturdepartementet i Västberlin. En veckas vistelse i Östberlin – palatshotel. Kulturministern frågade mig om jag kom med denna gåva förde att Berlinmuren öppnades. Jag svarade att jag startat resan med gåvan vid Berlinmurens start -61. Triptykens tredje målning är en hyllning till kompositören Allan Pettersson, 8x4 meter, med titel: Mänskligheten som Lazarus. Den tredje målningen är för Sverige. (Efter ateljébranden -89 har jag återbyggt huset med ett rum för Allan Petterssons minne. Triptyken är placerat i rummet: Berlin, Sankt Petersburg, Ransäter (Skandinavien). Triangel i rummet. 1993: Överlämnade två stipendier till två konstnärer i Sarajevo. (20 000 kr. sammanlagt, överlämnad till Bosniens ambassadör vid mittsommarfestligheten här i Ransäter. Han fick också se donationen till Sarajevoparken: 24 skulpturer. De kommer inte dit förrän de är gjutna i brons. (Jag söker sponsorer för gjutningen.) Jag skall senare sända dokument om detta som här omnämns, och hänvisar till min hemsida: KUCKELIKU-EVIG (Ur Byfånars galleri skall jag under sommaren måla 20 – 30 målningar – storlek kring 1½x2 meter, med variation.) Söker nu möjligheten utställa i Berlin till hösten eller nästa års början. Till utställningen kommer det även ingå korta teaterstycken kring texterna till Byfånars galleris bilder plus en musikal: Condoleezzas sånger med George Bush. Även detta komponerat och översatt till tyska. Inspirerat av Nietzsches Så talade Zarathustra. (Flickorna som dansar på ängen. Och Condoleezza går på rep över Atlanten mot Moskva.)   Efter detta följer i boken Texter och bilder tidskronologiskt.