"Det som avviker, och därmed är onormalt,
måste inte nödvändigtvis vara sämre."
Hans
Asperger, 1938
Bra självbiografiska böcker jag läst Julie Dachez: Invisible
Differences: A Story of Aspergers, Adulting, and
Living a Life in Full Color
(Seriebok: Underhållande sätt att lära om
autism.) Liane Holliday Willey:
Pretending to be Normal: Living with Asperger's Syndrome
John Elder Robison: Look me in
the eye:
My life with asperger's
och Be Different
Jen Birch: Congratulations! It's
Asperger Syndrome Susanne Schäfer: Stjärnor, Linser Och Äpplen
Gunilla Gerland: En
riktig människa
Daniel Tammet: Född på en blå
dag
Andra böcker
Temple Grandin: Thinking in
pictures Dr Tony Attwood:
Den kompletta guiden till Aspergers syndrom
Malin Nordgren:
Jag avskyr ordet normal - Vuxna med Asperger
syndrom
Inger Jalakas:
Nördsyndromet
Personligt och allmänt
Hur det blir i kommunikation
Som jag hört det bra beskrivet är
det "mycket som skall på plats" i
kommunikation, och med Aspergers
syndrom/autism har man problem med att processa information.
I en social situation skall man kunna ta in det den andra säger, och mimik och kroppsspråk (sådant
man med AS inte har naturligt), och snabbt nog klara svara. Väldigt ofta
hinner man inte få fram ett adekvat svar. Det vill hela tiden klicka i
kommunikationen och bli missförstånd.
Med autism
tar man in sinnesintryck mycket
mera ofiltrerat, så att det ofta kan bli
för mycket. Neurotypiska kan lättare
stänga ute oväsentliga intryck.
Det kan vara svårt för oss att
kommunicera med ögonkontakt. Man kan
behöva titta bort.
Jag har blivit för präglat av vad
Robert Jäppinen sa om vikten av ögonkontakt, så
jag har förvirrat min egen
kommunikation genom att
tvinga mig titta folk i ögonen.
Resultat: Skenbart
relaterar jag, men orden går inte in.
Autistiska Temple Grandin
säger i en föreläsning att neurotypiska människor har flera
förbindelser mellan olika områden i
hjärnan. Autistiska brukar ha många
förbindelser i specifika områden, men
mindre förbindelser mellan områden.
Därför brukar vi tendera att gå i
detalj med saker, men lätt missa
helheten. Den autistiska hjärnan är
mera som forskares hjärnor. (Som professor Simon Baron Cohen säger brukar
vetenskapsmän vara mitt i mellan normalitet och autistisk.) Folk med öga för detaljer behövs i världen.
På underlänken om oseddhet på sidan
om
mig ger jag exempel på hur mina möten blivit och blir fel förde jag inte
hänger med och tenderar att svara ja till vad man än säger till mig.
Även när man säger något kränkande direkt osant. Det
betyder att man kan trycka vad som helst på mig, vilkat har utnyttjats till max
hela mitt liv. Och det fortsätter att ske. (Det är ingen överdrift när jag säger
att mitt liv ljugits sönder. Jag gäller som allt möjligt jag aldrig
varit.)
På
semester i Sydtyskland. Jag
hade mina Lederhossen även i
skolan i Norge.
Jag fick lätt höga betyg,
men som typiskt var rasterna
det svåra. (Se om hur jag
gömde
mig.)
Autistiska barn sägs ofta
vara "små professorer", och
min mor brukade kalla mig
det. Jag hade ett
"intelligentare språk"
(svårare ord) i mitt huvud,
som jag
märkt att inte
kommunicerade.
Denna teckning,
från då jag var nitton, är
fortfarande gjort autismtypiskt
i hur jag inte skisserat
helheten först, utan börjat i en
punkt - vänstra ögat - och
tecknat allt utifrån det. Detta var sådant det var
intressant att upptäcka i testen
i Aspergerutredningen 2006. (Psykologen påpekade t.ex. hur jag hade börjat med att gå i detalj i
en teckningsuppgift, där neurotypiska tar helhetsbilden först.)
24/6 -24: Om att vilja gå i
detalj: Jag har upptäckt
subliminala bilder
i en musikvideo:
...
Att jag upptäckte detta hänger ihop med
att jag har Aspergers.
Man skall upptäcka att något är där
och vilja titta efter närmre vad
det är. Med Aspergers vill man gå i
detalj med saker. Det är av samma
anledning som Michelangelo Antonionis
film Blow Up fascinerade mig
helt som barn. (Jag inspirerades att
fota sothönor med ungar på våren.) Om
man tittar efter närmre... och
ännu närmre, så kanske man hittar
något.
Lite annat
I en föreläsning delar Temple Grandin in Aspergare i tre grupperingar: De
med "språkhjärna", som kan bli författare; de med "systemhjärna", som kan ha
talang för t.ex. datorjobb, matematik eller musik; och de med "bildhjärna", som
har talang för konst och design.
Jag tycker jag har en kombination av "systemhjärna" och "bildhjärna". Matematik var mitt
favoritämne. Jag har
memorerat
785 decimaler av Pi och
har konstruerat
egna Sudokuvarianter. Jag spelar några instrument och gillar även
mera komplex musik, som t.ex. Frank Zappa och klassiskt.
Kreativiteten har varit en tillflykt för mig enda sedan
barndomen.
Att ägna sig åt s.k.
"specialintressen"är typiskt ochstabiliserande.
Min autism har sedan barndomen yttrat sig mera som det brukar hos tjejer, i att
jag inte brukar reagera utåt, utan internaliserar.
Jag har, som andra med autism, in absurdum
fasta vanor och rutiner.
Jag har typiska problem med sinnesintryck. Det blir lätt för mycket ljud,
för mycket intryck - kanske medan man också har för mycket
känslor. Att vara i en stor galleria är tämligen outhärdligt för mig.
(Farsan hade samma problem.)
Sensibilitetsstörningar yttrar
sig hos mig också så att jag inte känner kroppen när jag gör mig illa. Jag
skriver mera om det och problem med aktivitetsreglering
här.
Som många har jag lite problem med ansiktsigenkänning.
Teckning gjort då jag var
sjutton.
Positiva kännetecken hos många med AS är t.ex. förmåga till
stark koncentration (hyperfokus), drivförmåga och logiskt tänkande.
Tony Attwood skriver att ordvitshumor är vanligt hos personer med AS, och
det har ju jag.
Jag har haft ett väldigt bra minne (fortfarande
bra) och har ett associativt tänkande
som tydligen är vanligt hos kreativa personer med AS.
Människor som är kreativa eller har autism har också oftare
synestesi, som innebär att hjärnan kopplar ihop olika sinnen, så att t.ex. bokstäver och siffror
kan ha färg, som det är för
mig.
Daniel Tammet, som är
savant, skriver om synestesi, och annat om hjärnfunktioner, i boken
Embracing the wide sky.
En
sida om min synestesi.
Det är större skillnad mellan människor med autism än mellan "vanliga
människor". De typiska svårigheterna (och styrkorna) yttrar sig individuellt
väldigt olika. Man uppfyller
diagnoskriterierna olika.
Att få och behålla vänner är allmänt svårt när man har AS. De flesta av mina
kontakter har brutits av samma skäl: Krocken mellan den jag är och
den man haft mig till, och krocken mellan min verkliga situation och
situationen man trott jag haft/har, har blivit för brutal.
Jag har utgett en dikttrilogi på eget förlag. Här är några
stycken om Aspergers syndrom ur boken
Spelar ingen roll (Text från 2007):
"...50 – 90% av allt som förmedlas i möten mellan människor har att göra
med mimik
och kroppsspråk. Vanligtvis lär sig människor detta omedvetet från barnsben. Sedan
man med autism aldrig lärt det, uppstår ständigt missförstånd och
orättvisa
situationer. Frustrationen över det har följt mig hela livet.
[Milt sagt...] De signaler jag själv skickar
kan ofta vara helt missvisande. Om någon ställer mig en fråga där
ett förväntat 'ja' finns inbakat, ramlar det lätt ett 'ja' ur min
mun, även om det personen säger är direkt fel...
Jag gjorde allt möjligt kreativt som
barn. Tyvärr finns nästan inget kvar, men jag kan lista lite. Förutom
att teckna mycket gjorde jag t.ex. också: Flaskskepp, trugor, en kälke, indianmockasiner, flera textila saker, ristade motiv på färgade ägg,
ett armborst och en "träbok" med en samling av trädsorter. Jag
började teckna av veteranbilar -
mera och mera skickligt - och
hade teckningarna i en pärm.
Annars ritade jag mycket djur
och natur.
Den naturtrogna revolverreliefen under gjorde jag då jag var sexton. (Den är
bara sparat förde den låg på sommarstugan.) På baksidan står årtalet,
fortfarande med romertal...
Under är en ask jag dekorerat och haft till min myntsamling. Jag var elva
år. En granne hade en samling med exotiska pipor. Jag var till dem och tecknade
av piporna, och de gav mig några mynt varje gång. Skrift: TAB och MCMLXXVI. Så
obegripliga som möjligt gotiska
bokstäver, och romertal. Jag
kultiverade dels min annorlundahet.
[Det är överhuvudtaget väldigt lätt att trycka osanningar på mig. Jag
tenderar, som sagt, att svara ha och ja på vad man än säger till mig. Ofta utan att förstå vad
den andra egentligen säger. Och även om jag förstår förmår jag vanligen
inte korrigera. I boken ger jag sen två allvarliga såna exempel, som finns att
läsa på översta länken
här.
Det är många som sprider lögner om mig på nätet. Även i Aspergerkretsar. Jag har skrivit om det i
andra böcker.]
Vidare ur boken:
...
"...Människor med Asperger brukar ha svårt – i mitt fall omöjligt
- för att ljuga och förställa sig. [P.S. Jag har inte omöjligt för att
förställa mig, men jag får t.ex. problem om jag är tvungen säga en
vit lögn.] (Vi är ofta, som Christoffer Gillberg
beskriver, "patologiska sanningssägare".) Att man sätter rättvisa mycket
högt, är också ett utmärkande drag. Just detta ökar brutaliteten i att
inte bli trott och i stället ständigt bli misstänkliggjort.
Två citat från Frank Kleins hemsida,
Autistic Advocacy:
'...NTs often have a hard time figuring out what an aspie means, simply
because he
(the NT) is not accustomed to interpreting the words
completely at face value. They
often refuse to believe that there is no
hidden meaning...'
(NT=Neurotypisk - en term myntat av Asperger-personligheter, "aspies",
om "normala" människor.)
[Psykiatrin har 1994 - 2004 inbillat sig att jag dolt något, när jag för det
första inte haft nåt att dölja, och dessutom varit vidöppen på
ett sätt som inte är normalt. De har förvrängt allt möjligt i journalerna. Jag anmälde några saker och fick rätt
från socialstyrelsen, så att lite av det strukits.]
'....The aspie mind by
nature abhors inaccuracy and
imprecision, and dishonesty and deception do not
come naturally....'
[Det stämmer i varje fall på mig.
Video om det på engelska. Som Dr
Naoisé O'Reilly beskriver har jag haft den starka rättskänslan sen
barndomen, och inte bara gällande mig själv.]
Om omgivningens attityder och
bemötande skriverInger
Jalakas:
"Få personer med funktionshinder slipper undan. Kränkande
bemötande från människor man möter tillhör vardagen. Somliga är
nedlåtande, andra är ömkande, en del är rent av elaka. Dessa
erfarenheter gäller inte minst de som lever med ett dolt
funktionshinder som Aspergers syndrom. Orsaken är i de allra
flesta fall okunskap. Man kanske vill väl men vet inte hur man ska
bete sig. Man kanske är rädd för det man inte känner till. Eller
också är man en trångsynt typ som har fördomar om allt som är
annorlunda. Därför är information om funktionshindren så viktigt.
Kunskap är det bästa vapnet mot rädsla och fördomar…”
(Slut på text.)
Doktor
Tony Attwood och
Carol Gray har föreslagit en omdefiniering
av Asperger syndrom utifrån karaktäristiska
starka sidor: 'Om
man slutar tänka på "diagnos", och istället tänker "upptäckt", vilka förändringar
skulle då
kunna inträffa?' Läs Aspie-kriterierna
Bilden bredvid, som jag gjorde då jag var 19,
uttrycker upplevelsen av en manipulativ omgivning
som drog i mig.
Se större.
Två stycken ur
bokenOut of This World på min WordPress-sida:
Då hjärnan bildar som mest
synapser var det bl.a. sånt jag
gillade hålla på med. Jag håller
på nu som då och gör fortfarande
annorlunda/originella saker.
Mina
tre
senaste böcker
med pennteckningar och drömmar:
Ur
förordet: Jag var väldigt inkapslad i min autism i barndomen. Den jag var kände
jag att bara kom till uttryck i naturen och i min livliga kreativitet.
Några
citat jag samlat
Dr.
Tony Attwood:
"Vi behöver personer med Aspergers
syndrom för
att
få nya perspektiv
på morgondagens
problem."
Ett citat som jag känner igen mig i, ur
Tony Attwoods bok, Den kompletta guiden till Aspergers syndrom: "...Personer kan också känna ilska över att det tagit så lång tid
att få rätt diagnos och att "systemet" feltolkat signalerna i många
år. Man kan känna förtvivlan över att livet kunde ha varit mycket
enklare om diagnosen hade ställts långt tidigare. En annan
känslomässig reaktion kan vara sorg över allt lidande det medfört
att försöka vara socialt lyckad och över åren som präglats av en
känsla av att vara missförstådd, otillräcklig och avvisad..."
"Autismpionjären"
Uta Frith har skrivit om Hans Asperger:
"...Som
klassicist
var han tveklöst influerad av
Senecas berömda ord: 'Det har aldrig funnits
något stort geni
utan en smula galenskap'. Trots
att detta skrevs för nästan två tusen år sedan, är
det inte förrän nu vi överväger om galenskapen i
fråga kanske pekar på autism..."
UrMalin Nordgrens bok, Jag avskyr ordet normal
-
Vuxna
med Asperger syndrom:
"...Den danske vetenskapsjournalisten Tor Nörretranders ser
kreativiteten som en form för autism, eftersom det handlar
om en frikoppling av "medvetandet". I de kreativa
ögonblicken rör man sig bort från det gemensamt givna, och
låter träffas av upplevelser och tillstånd som ligger
utanför de socialt överenskomna koderna...." Ur samma bok: "Psykopaten är den sociala akrobatikens lysande soloartist,
oöverträffad manipulatör, men utan kontakt med samhällets
hedersbegrepp. Aspergerpersonligheten däremot är obrottsligt lojal
mot sina ideal och väljer hellre att gå sina egna vägar än att anpassa
sig. Olle Hollerz tycker att båda personlighetstyperna behövs i
samhället. 'Kanske är det så att såväl staters som företags fortlevnad hänger
på hur väl man lyckas förena dessa motsatta karaktärer. Det kristna
Europa hade sin geniala lösning på denna motsättning; Aspergerindividernas begåvning togs tillvara i kloster, medan
psykopaterna sändes ut i världen på korståg eller upptäcktsresor.'"
Från
autismforum.se: "Normal begåvning kan öka sårbarheten Personer som har låg självkänsla har större risk att drabbas av depression. Och
det verkar som om begåvningsnivån och funktionsförmågan hos personer med autism
eller Aspergers syndrom påverkar deras självbild. Ju högre funktionsförmåga och
förmåga att förstå och samspela med andra, desto lägre verkar självkänslan
bli...."
Tony Attwood i
en intervju på YouTube (Fortfarande
sant?): "Psychiatric
clinics and hospitals do more harm than good for those with autism
and Asperger's."
Ett citat om sen diagnos,
som stämt för mig.
Ur
Jen Birch's
bok: ”...For an Asperger adult to get a late diagnosis, it follows that his
or her parents are in an older age group - which can mean that they are
too old, too conservative in their ideas, to accept the news. As they
have grown old with their ”Johnny” always having been this way, they are
not always able to accept that Johnny is this way because of a
developmental disorder, a neurological condition, and they may simply
not want to know. Such a situation is, of coarse, a sad and a difficult
one for the Asperger adult....”
Doktor Tim Wahlberg säger i en intervju:
"One of the things I’ve learned from what I do is:
Personality comes first. – With all the kids that I
see, whether they’re on the spectrum or not. Personality
comes first, diagnosis comes second."
Sedan talar han om hur det t.ex. är många med autism som är
introverta - stereotypiskt - och inte vill interagera. "Det
är hälften av de jag ser. Den andra hälften är extrovert.
Den andra hälften vill vara med andra människor."
Sedan säger han (som jag också minns det):
"At about three years of age kids start to really pay
attention to the other kids around them. - The social
environment. I think that with individuals on the spectrum,
if they’re overwhelmed by the environment, they’re trying to
tune it out. They’re trying to manage it, as opposed to
taking it in. So I think they’re kind of heading in the
opposite direction."
Från
Jim Sinclair's Web Site:
"...Besides,
even though
non-autistic people
may
hate or fear or pity us
for
being
different,
I think
they
really need us to be just the way
we
are. We're the ones who
notice that the
emperor isn't
wearing
any clothes..."
Från samma hemsida:
”...If professionals are to be more helpful than casual friends,
they should be more objective than lay people, more willing to explain,
less eager to jump to conclusions, more open to questioning their own
beliefs.
Assumptions about emotions cause the most impenetrable barriers to
understanding, the most devastating damage to relationships, the most
harmful interventions, the most irreversible oversights... [...] ...The
results of these assumptions are often subtle, but they’re pervasive and
pernicious: I am not taken seriously. My credibility is suspect. My
understanding of myself is not considered to be valid, and my
perceptions of events are not considered to be based in reality. My
rationality is questioned because, regardless of intellect, I still
appear odd.....”
Kända personer med autism
Nobelpristagaren i ekonomi, Vernon Smith har
AS.
Andra kända personer som uttalad har
AS/autism är skådespelarna Daryl Hannah och Dan Aykroyd,
sångerskan Susan Boyle (TV-klipp), rockmusikern Gary Numan
och Greta Thunberg.
Se
Inspirational People
With Autism and Asperger Syndrom.
Många vetenskapsmän och konstnärer
tros ha haft autism. H C Andersen brukar
nämnas. Albert Einstein
skulle, p.g.a. sin sena språkutveckling, enligt
dagens kriterier
kanske
ha fått diagnosen högfungerande autism.
Isaac Newton, Tesla och konstnärer som
Van Gogh
och
Michelangelo
brukar också nämnas.
"...Inclusion does not mean simply inviting people with
disabilities into our workplaces, classrooms and
communities as a compassionate gesture. It’s about
ensuring that every member of our society is given the
greatest chance for success. When people with
developmental disabilities have what they need to thrive,
everyone benefits. That’s the message behind the notion of
honoring neurodiversity."
